2 Förtroendevalda organ på nationell nivå

2.1 Utgångspunkter och övergripande förslag

Kyrkostyrelsens förslag: Med utgångspunkt från vad som framförs i betänkandet Organisation på nationell nivå – Förslag om förtroendevalda styrorgan föreslås för kommande mandatperiod att det skall finnas en nämnd för internationell mission och diakoni, en nämnd för utbildning, forskning och kultur samt en nämnd för Svenska kyrkan i utlandet. Kyrkofondens styrelse avskaffas och Kyrkostyrelsen ges det fulla ansvaret för förvaltningen av den nationella nivåns kapital och för det ekonomiska utjämningssystemet. Nämnden för kyrkolivets utveckling avvecklas.

Nuvarande organisation

Ï betänkandet Organisation på nationell nivå finns en omfattande redovisning av den nationella nivåns organisation och hur denna har vuxit fram. Det som nu gäller sammanfattas på följande sätt.

Kyrkomötet har att fatta beslut rörande hela Svenska kyrkan. Instrument för besluten är framför allt att införa ändringar eller nya regler i Kyrkoordningen. Kyrkomötet har normgivningsmakt vad gäller Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar, tillhörigheten till Svenska kyrkan, kyrkans vigningstjänst, den kyrkliga organisationen, och de regler efter vilka församlingarna och stiften samt organen på den nationella nivån skall fullgöra sina uppgifter.

Därtill har Svenska kyrkan på nationell nivå vissa uppgifter att främja verksamheten i övriga delar samt driva den verksamhet som avser internationell mission och diakoni samt arbetet inom utlandskyrkan. Övergripande överenskommelser av ekumenisk karaktär hör till den nationella nivåns uppgifter. Den nationella nivån har även ett övergripande ekonomiskt ansvar för övriga delar av kyrkan, bl a genom det ekonomiska utjämningssystemet. Kyrkoordningen stadgar vilka organ – nämnder och styrelser – som skall finnas och Kyrkomötet fastställer instruktioner för dessa.

Kyrkostyrelsen bereder Kyrkomötets beslut. Till sitt förfogande har Kyrkostyrelsen kyrkokansliet. Kyrkostyrelsen ansvarar för budgetarbetet och lägger fram mål och rambudget för Kyrkomötet efter att ha inhämtat nämndernas förslag. Kyrkostyrelsen fattar på egen hand beslut om detaljbudget sedan ram har anvisats av Kyrkomötet.

I §§ 2–4 i 10 kap Kyrkoordningen sammanfattas dels vilka uppgifter Kyrkomötet har vad gäller att utfärda kyrkoordningsbestämmelser, dels vilka övriga uppgifter som ankommer på Kyrkomötet. Uppräkningarna är heltäckande, vilket innebär att andra uppgifter inte ska genomföras utan ändringar i kyrkoordningen. Samtidigt klarläggs att det är Kyrkostyrelsen som företräder Trossamfundet Svenska kyrkan och att det är den som bereder och verkställer de beslut som Kyrkomötet fattar (12 kapitlet).

Nämnderna har fastställda ansvarsområden men har begränsat inflytande. Nämnderna kan själva inte väcka förslag har till Kyrkomötet utan har att föreslå Kyrkostyrelsen vad som borde läggas fram för Kyrkomötet. Kyrkostyrelsen är fri att fatta beslut om ett sådant förslag ska läggas fram. Nämnderna lämnar inte några egna verksamhetsrapporter utan deras verksamhet inlemmas i den årsredovisning som Kyrkostyrelsen lämnar.

Kyrkofondens styrelse svarar för den ekonomiska förvaltningen av den nationella nivåns kapital. Styrelsen upphandlar förvaltningen av kapitalet hos olika förvaltare från den grund som anges i Kyrkoordningen och de etiska regler som antagits. Styrelsen fattar därutöver beslut i ett antal ärenden om bidrag av olika slag, t ex rörande kyrkoantikvarisk ersättning. Därutöver tillser styrelsen att det ekonomiska utjämningssystemets olika bestämmelser tillämpas.

Utredningsgruppens slutsatser

I betänkandet redovisas också, bl.a. utifrån samtal med olika företrädare för den nationella nivån, bedömningar av hur organisationen nu fungerar och kan fullgöra sina uppgifter. Utredningsgruppen drar följande slutsatser av sin genomgång.

Organisationen på nationell nivå inom Svenska kyrkan är inte parallell med den som finns lokalt och i stiften. Uppgiften är dessutom annorlunda. Man brukar tala om att församlingar och stift är pastorala områden, medan kyrkan på nationell nivå inte är det, utom för utlandskyrkans del. Det finns inte heller avgörande grund att organisera verksamheten på den nationella nivån på samma sätt som den är organiserad lokalt. Den bör ordnas efter sina egna förutsättningar och med hänsyn till de uppgifter som den ska lösa. Det finns skäl att hämta ledning från hur andra stora organisationer ordnat sin struktur.

Organisationer bör inte bygga in olösta maktfrågor i sin struktur. Det tycks ha blivit så i vissa relationer mellan Kyrkostyrelsen och nämnderna där frågan om vem som handhar ett visst ärende stundom aktualiserats. Organisationen i sig bör vara ordnad så att inte otydligheter medför oklarheter i maktstrukturen. Från det beslutande organet finns det inga skäl att bygga in konkurrens mellan olika delar av organisation genom att skapa delar som ska balansera varandra. Förtroende och tillit bör prägla relationen mellan dem som fattar beslutet och dem som får uppgiften att utföra dem. En sådan grundläggande hållning har även organisatoriska konsekvenser.

I den redovisning som lämnats tidigare, med synpunkter från de olika nämndernas företrädare, kan konstateras att ansvar och befogenheter inte hålls samman i organisationen. De olika nämnderna har ett stort ansvar, men deras befogenheter är väsentligt mindre, eftersom så stor del av deras områden måste underställas Kyrkomötet, vilket endast kan ske genom beslut hos Kyrkostyrelsen. Deras uppgift enligt Kyrkoordningen avser samordning, planering och utveckling medan bilden stundtals är att nämnderna är beslutsorgan i större avseenden än vad som är fallet. I instruktionerna (§ 2) finns t.ex. bestämmelser som inte kan tillämpas.

Det är inte tillfredsställande med en organisation som i princip anvisar uppgifter till en nämnd eller styrelse, men där det i praktiken, då avgränsningarna är oklara, blir svårt att utföra uppgiften. Svårast syns uppgiften vara för Nämnden för kyrkolivets utveckling och för Nämnden för internationell mission och diakoni. Kyrkofondens styrelse har ett antal tillämpnings- och förvaltningsbeslut att fatta och Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet har en mer direkt främjandefunktion gentemot utlandsverksamheten.

Det ska särskilt poängteras att den terminologi som har valts – liksom utformningen av regelverket – redan i sig skapar förvirring. Den som känner den kommunala terminologin – vilken också används i församlingar och stift – tror sig vara vald till ett organ med stor självständighet och egen initiativrätt i förhållande till det beslutande organet. Det visar sig dock att uppgiften snarast är av förvaltande karaktär och att det främsta instrumentet är det arbete med mål och rambudget som sker i de olika organen liksom vägledande beslut om riktlinjer och framtidsstrategier. Det uppfattas som djupt otillfredsställande.

Från principiell utgångspunkt är det viktigt att de övergripande frågorna om Svenska kyrkan hålls samman. Enklast sker detta om en styrelse ansvarar för alla de frågor som ska skötas på nationell nivå. Det finns en likhet mellan det svenska samhällets organisation lokalt och regionalt och organisationen inom Svenska kyrkan i församlingar och stift. Det svenska samhället är organiserat på annat sätt på nationell nivå. Det finns en likhet mellan samhället i stort och Svenska kyrkan härvidlag. Uppgiften skiljer sig från den regionala och lokala vilket även föranleder skillnader i organisation och styrfunktioner.

Andra skäl talar dock för att en bredare förtroendevald organisation ska finnas i Svenska kyrkan. Det har ett stort värde med en bred delaktighet av förtroendevalda. Delaktigheten – att vara med och förbereda eller fatta beslut som är riktningsgivande och styrande för verksamheten inom olika delar av organisationen – betyder att många personers resurser och kunskaper tas i anspråk samtidigt som verksamheten får en breddad förankring inom kyrkan. Att finna en modell som både tar vara på de resurser som finns och de speciella behov olika delar av verksamheten har med organisatorisk klarhet och reda är en viktig uppgift.

Kyrkostyrelsens överväganden

Först kan noteras att utredningsgruppens förslag avser den kommande mandatperioden. Den begränsningen framgår också av 2004 års kyrkomötes beslut. Det kan behöva göras en ytterligare översyn av organisationen inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är naturligt att organisatoriska lösningar kontinuerligt måste anpassas till de uppgifter som skall hanteras.

De slutsatser som utredningsgruppen redovisar utgör utgångspunkt för de förslag som gruppen sedan lägger fram. Vi gör inte någon annan bedömning än utredningsgruppen när det gäller de principiella utgångspunkterna eller i fråga om slutsatserna beträffande nämndorganisationen. Som gruppen redovisar finns det en viss spänning mellan å ena sidan en effektiv och sammanhållen styrning och å andra sidan en bred delaktighet med många olika och delvis parallella förtroendevalda organ. Det är naturligt att detta leder fram till vad som kan ses som två huvudalternativ. I det ena alternativet klargörs att det endast finns en styrelse under Kyrkomötet med ett samlat ansvar för all verksamhet på nationell nivå. Det innebär att nämndorganisationen avskaffas och att det blir en fråga för styrelsen att avgöra vilka organ den behöver till sin hjälp för att fullgöra de av Kyrkomötet givna uppgifterna. I det andra huvudalternativet finns det kvar nämnder valda av Kyrkomötet och med instruktioner fastställda av Kyrkomötet.

Utredningsgruppen framhåller att den nuvarande nämndorganisationen ger en bred förankring för och delaktighet i arbetet på nationell nivå. Vid en sammanvägd bedömning menar utredningsgruppen att det alternativ där all verksamhet läggs direkt under Kyrkostyrelsen inte är realistiskt, dels med hänsyn till den omfattande verksamhetens komplexitet, dels med hänsyn till vad som är möjligt att förankra i de olika nomineringsgrupperna i dag. Man har därför stannat för att föreslå en reformerad nämndorganisation. Vad gäller Kyrkofondens styrelse har man dock stannat för en annan lösning och föreslår att den inte längre skall finnas kvar.

Vad först gäller Kyrkofondens styrelse så pekar utredningsgruppen på vissa konsekvenser av 2004 års kyrkomötes beslut om kyrkofonden. Kyrkomötets beslut innebar bl. a. att begreppet ”kyrkofonden” i 45 kap § 2 kyrkoordningen utbyttes mot ”den nationella nivåns kapital”. Utredningsgruppen anför i anslutning härtill följande:

Genom detta ställningstagande har det blivit tydligt att ordningen med en särskild styrelse för en del av det egna kapitalet – det värdesäkrade egna kapitalet – fördunklar det ekonomiska ansvar som vilar på Kyrkostyrelsen. De uppgifter som ligger på Kyrkofondens styrelse – förvaltningen av kyrkofonden och andra tillgångar på den nationella nivån, det kyrkliga utjämningssystemet, den kyrkoantikvariska ersättningen samt de övergripande frågorna när det gäller avgiftsbetalning – bör övertas av Kyrkostyrelsen.

Vi ser ingen anledning att avvika från det som utredningsgruppen föreslagit beträffande Kyrkofondens styrelse. Det är Kyrkostyrelsens förvaltning som granskas vid revisionen och när frågan om ansvarsfrihet prövas av Kyrkomötet gäller den Kyrkostyrelsen och dess ledamöter. Det synes då rimligt att det också är Kyrkostyrelsen som har ansvaret fullt ut för förvaltningen av den nationella nivåns kapital.

I fråga om de nuvarande tre nämnderna för planering, samordning och utveckling –Nämnden för kyrkolivets utveckling, Nämnden för internationell mission och diakoni och Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet – föreslår utredningsgruppen vissa förändringar. De båda sistnämna nämnderna föreslås bestå medan Nämnden för kyrkolivets utveckling avvecklas. Samtidigt föreslås inrättande av en ny nämnd för utbildning, forskning och kultur. Även på denna punkt ansluter vi oss till utredningsgruppens bedömning.

Vi föreslår alltså i likhet med utredningsgruppen att nämnderna för internationell mission och diakoni samt för Svenska kyrkan i utlandet skall finnas kvar och att det görs en vissa ändringar i instruktionerna för dessa båda nämnder. Beträffande Nämnden för kyrkolivets utveckling ansluter vi oss till förslaget att den skall upphöra och att det i stället skall inrättas en ny nämnd för utbildning, forskning och kultur. Vårt förslag till instruktion för den nya nämnden överensstämmer i princip med det som utredningsgruppen har lagt fram även om vi gjort vissa justeringar av redaktionell art.

Vi återkommer i det följande till de förslag till ändringar i regelsystemet som blir en följd av det principiella ställningstagande som vi här har redovisat.

2.2 Den nationella nivåns uppgifter

Kyrkostyrelsens förslag: Bestämmelserna i kyrkoordningen om den nationella nivåns uppgifter skall kompletteras så att där framgår att även ingår arbetet med forskning och med kultur. Kyrkostyrelsen eller något annat organ som Kyrkomötet beslutar skall fullgöra de angivna uppgifterna. Ändrad paragraf: 10 kap. 3 §

2.2.1 Bakgrund

Grundläggande bestämmelser om den nationella nivåns uppgifter finns i 10 kap 2 och 3 §§ kyrkoordningen. Dessa bestämmelser återges i ett avsnitt om organisationen idag i det bifogade betänkandet från utredningsgruppen. Där noteras också att de uppräkningar av uppgifter som görs i kyrkoordningen avser att vara heltäckande, vilket innebär att andra uppgifter inte skall genomföras utan ändringar i kyrkoordningen. I 10 kap. 2 § anges på vilka områden Kyrkomötet fattar beslut genom att utfärda bestämmelser i kyrkoordningen. I 3 § anges att ” Kyrkomötet eller något organ som Kyrkomötet bestämmer” skall fullgöra vissa uppgifter. Detta gäller följande uppgifter:

1. stödja stiftens arbete för utveckling av församlingslivet,

2. ansvara för Svenska kyrkans arbete bland svenskar i andra länder,

3. svara för Svenska kyrkans officiella relationer till andra kyrkor och samfund,

4. samordna Svenska kyrkans och dess församlingars ansvar för internationell mission och internationell diakoni,

5. ange villkoren för tillträde till de kyrkliga grundutbildningarna och bestämma utbildningsplanerna för dessa samt se till att de kyrkliga grundutbildningarna erbjuds i tillräcklig omfattning,

6. svara för det kyrkliga utjämningssystemet, samt

7. ha hand om övergripande frågor när det gäller kyrkobokföringssystemet.

I kyrkoordningsskrivelsen till 1999 års KM sägs att ”paragrafen avser att uttömmande beskriva de uppgifter som ankommer på den nationella nivåns olika organ” (CsSkr 1999:3 sid. 2–377). Det finns som ett sista stycke i paragrafen en mening som ger öppningar för uppgifter utöver de som räknas upp. Där sägs att ”de organ som Kyrkomötet bestämmer har också andra förvaltande uppgifter.” Som exempel anges i 1999 års kyrkoordningsskrivelse kyrkovalet och vissa indelningsfrågor.

Samtidigt som det alltså angavs att uppräkningen av uppgifter i 10 kap. 3 § var uttömmande står det klart att avsikten var att arbetet på nationell nivå skulle omfatta även uppgifter som inte anges i där. Det gäller sådant som inte kan sägas vara direkt följd av de särskilt uppräknade uppgifterna och inte heller har karaktären av ”förvaltande uppgifter”. Till det som faller utanför uppgifterna i 3 § hör arbetet med forskning och kultur. Det kan noteras att i den mål och rambudget som beslutades av 1999 års kyrkomöte fanns medel avsatta och mål angivna för arbetet med forskning och kultur. Detsamma har gällt vid de därefter följande kyrkomötena.

2.2.2 Överväganden och förslag

Vid en översyn av de förtroendevalda styrorganen på nationell nivå finns det anledning att också se på vilka arbetsuppgifter som faller på den nationella nivån. Kyrkomötets ställning som Svenska kyrkans högsta beslutande organ berörs inte av den översyn som nu gjorts. Det finns inte heller anledning att diskutera någon förändring av de uppgifter som faller direkt på Kyrkomötet.

Som tidigare redovisats angavs när kyrkoordningen utarbetades att uppräkningen av uppgifter för den nationella nivån i 10 kap. 3 § skulle vara uttömmande. Samtidigt har det hela tiden funnits och finns fortfarande viktiga uppgifter för den nationella nivån som inte är med i uppräkningen. Särskilt gäller det de frågor som utredningsgruppen lyft fram när den föreslagit en ändring av nämndorganisationen, nämligen arbetet med forskning och kultur. Vi menar att det är viktigt att forskning och kultur finns med i uppräkningen av de uppgifter som man skall arbeta med på nationell nivå. Vi föreslår därför ett tillägg till den uppräkning av uppgifter som finns i 10 kap. 3 §. Möjligen kan sägas att det i uppgiften att stödja stiftens arbete för utveckling av församlingslivet ryms även arbete med forsknings- och kulturfrågor. Med en sådan tolkning av uppgiften att stödja stiften kan detsamma sägs beträffande andra områden som finns med i uppräkningen. Inte minst gäller det arbetet med utbildningsfrågor.

De uppgifter som räknas upp i 10 kap. 3 § är inte av den karaktären att det är Kyrkomötet som direkt kan handlägga dem. Naturligtvis är det Kyrkomötet som, främst i beslut om mål och rambudget, anger inriktningen på det arbete som skall bedrivas och en övergripande prioritering mellan olika uppgifter. Det kan dock ifrågasättas om det ger en riktig bild när det står att det är Kyrkomötet eller något organ som Kyrkomötet bestämmer som skall svara för det arbete som närmast är av verkställighetskaraktär. Vi menar att det finns skäl att ändra den inledande meningen i 10 kap. 3 § så att där i stället föreskrivs att det är Kyrkostyrelsen eller något annat organ som Kyrkomötet bestämmer som har att fullgöra de angivna uppgifterna. Det är Kyrkomötet som beslutar om ansvarsfördelningen. Det bör dock inte anges uppgifter för Kyrkomötet som det inte är möjligt att hantera för ett beslutande organ som sammanträder under en mycket begränsad tid. Vi föreslår alltså att 10 kap. 3 § ändras i enlighet med det som här anförts.

2.3 Nämndorganisationen och Kyrkostyrelsen

Kyrkostyrelsens förslag: Bestämmelser om Kyrkofondens styrelse och om Nämnden för kyrkolivets utveckling tas bort ur kyrkoordningen. Nya bestämmelser förs in i kyrkoordningen om en nämnd för utbildning, forskning och kultur samt om den nämndens sammansättning. Det skall inte finnas några särskilda bestämmelser om till vem Kyrkostyrelsen kan överlämna ärenden för handläggning utan detta får fritt prövas av styrelsen. Förbud att delegera beslut om utfärdande av bestämmelser skall finnas kvar. Föreslagna ändringar i den nationella nivåns organisation skall träda i kraft den 25 september 2006. Ändrade paragrafer: 10 kap. 3 och 6 §§, 11 kap. 9 §, 12 kap. 3, 4, 9 och 11–13 a §§, 33 kap. 9 §. Upphävda paragrafer: 10 kap. 5 §, 12 kap. 7 och 8 §§

2.3.1 Bakgrund

När kyrkoordningen utarbetades föreslogs i ett första skede att det inte skulle finnas några nämnder. Det förslaget lämnade den s.k. nivåutredningen i betänkandet Arbetet på olika kyrkliga nivåer (Svenska kyrkans utredningar 1998:3). Utredningen föreslog i stället att ett antal delegationer skulle inrättas under Kyrkostyrelsen. Utredningen menade att den organisation som då vuxit fram med dels Svenska kyrkans centralstyrelse, dels ett antal nämnder inte framstod som särskilt rationell. Genom sitt förslag vill man bidra till att Kyrkostyrelsens roll som det organ som håller samman verksamheten på den nationella nivån skulle bli tydligare. Därigenom skulle också skapas möjlighet att på ett tydligare sätt utkräva ansvar.

I kyrkoordningsskrivelsen till 1999 år kyrkomöte bibehölls nämnderna i stort sett enligt dittillsvarande ordning. Samtidigt inrättades Kyrkofondens styrelse. I skrivelsen föreslogs att endast Kyrkostyrelsen skulle få väcka förslag i Kyrkomötet. Vidare skulle Kyrkomötet endast till Kyrkostyrelsen kunna delegera rätten att utfärda bestämmelser som binder stift och församlingar. I skrivelsen framhölls bl.a. det angelägna i att undvika oklarhet i kompetensfördelningen mellan olika organ på den nationella nivån. Kyrkostyrelsen skulle i förhållande till Kyrkomötet ges det samlade ansvaret för verksamheten på den nationella nivån. Det medförde att Kyrkostyrelsen i revisionssammanhang skulle svara även för den verksamhet som bedrivs av Kyrkofondens styrelse och nämnderna.

Kyrkomötet beslutade i enlighet med förslaget, vilket i praktiken innebar att den tidigare nämndorganisationen fortsatte som förr. Kyrkofondens styrelse, som dessförinnan varit en statlig myndighet, fick ställning som de övriga nämnderna.

Det nämnder som det här är fråga om betecknas i 10 kap. 6 § kyrkoordningen som nämnder för samordning, planering och utveckling. Det finns också tre andra nämnder med en annan slags uppgifter och självständig ställning. Utredningsgruppen konstaterar följande beträffande nämnderna på nationell nivå.

Ordet nämnd används för flera olika organ på den nationella nivån. De syns vara av två olika slag, dels självständigt arbetande organ för avgörande av vissa juridiska frågor, dels organ för att driva delar av verksamheten på nationell nivå. Till de förra hör Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar, Svenska kyrkans valprövningsnämnd och Svenska kyrkans överklagandenämnd. Dessa organ utför helt självständigt de uppgifter som anförtrotts dem. De har ingen rapporteringsskyldighet till Kyrkomötet eller till Kyrkostyrelsen. Kyrkomötet anvisar medel för deras verksamhet.

Den senare gruppen nämnder utgörs av Nämnden för internationell mission och diakoni, Nämnden för kyrkolivets utveckling och Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet. Dessa driver delar av den verksamhet som åligger Svenska kyrkan på nationell plan men har i förhållande till Kyrkostyrelsen ingen självständig ställning, dvs. de har inte de befogenheter som normalt förstås med det använda begreppet.

Den här redovisade skillnaden mellan olika slags nämnder framgår också av bestämmelserna i 12 kap. 4 § kyrkoordningen. Där sägs att Kyrkostyrelsen får överlämna ärenden för handläggning till Kyrkofondens styrelse och till någon av de i 10 kap. 6 § angivna nämnderna. Detta gäller dock inte ärenden om bestämmelser som Kyrkostyrelsen enligt kyrkoordningen skall utfärda.

Efter det att kyrkoordningen beslutades har det gjorts ett antal ändringar i nämndorganisationen, vilka redovisas närmare i det bifogade betänkandet. Den största förändringen gjordes när 2001 års kyrkomöte beslutade att de tidigare nämnderna för Svenska kyrkans mission och för internationell diakoni/Lutherhjälpen skulle ersättas av en gemensam nämnd för internationell mission och diakoni. Genom besluten om tillsyns- och främjandefunktionerna för utlandskyrkan fick Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet en ställning i relation till utlandskyrkan som i viss utsträckning motsvarar vad som gäller för stiftsstyrelsen i relation till stiftets församlingar.

2.3.2 Överväganden och förslag

Vi har tidigare på ett övergripande plan redovisat vad vi föreslår i fråga om den nationella nivåns organisation för den kommande mandatperioden. Det innebär att vi ansluter oss till förslagen i betänkandet Organisation på nationell nivå – Förslag om förtroendevalda styrorgan.

Vårt förslag medför att bestämmelserna om Kyrkofondens styrelse i 10 kap 5 § och 12 kap. 7 och 8 §§ skall upphöra att gälla. Vidare ändras 10 kap. 6 § och 12 kap. 9 § så att där i stället för bestämmelser om Nämnden för kyrkolivets utveckling finns bestämmelser om Nämnden för utbildning, forskning och kultur. Det behöver göras ändringar av konsekvenskaraktär i ytterligare några paragrafer där olika bestämmelser nu gäller för såväl Kyrkofondens styrelse som för Kyrkostyrelsen och nämnderna. De bestämmelser om Kyrkofondens styrelses närmare uppgifter som finns i kyrkoordningens elfte avdelning om ekonomi och egendom tas upp nedan i skrivelsens avsnitt 3.

Som tidigare redovisats sägs i 12 kap. 4 § att Kyrkostyrelsen får överlämna ärenden för handläggning till Kyrkofondens styrelse och till någon av nämnderna för planering, samordning och utveckling. Eftersom det finns bestämmelser om till vem Kyrkostyrelsen får överlämna ärenden för handläggning bör avsikten vara att sådant överlämnade kan göras endast till de angivna organen. Samtidigt kan noteras att det i bestämmelserna om jäv i 12 kap. 13 a § talas om ”anställda eller andra personer” som på bl.a. Kyrkostyrelsens uppdrag handlägger ett ärende. För kyrkoråd, kyrkonämnder och stiftsstyrelser finns inga särskilda delegationsbestämmelser i kyrkoordningen. Det fanns däremot tidigare i kyrkolagen. Syftet med förändringen var att det skall vara fritt för de nämnda organen att besluta om delegation. Även vid delegation av beslutanderätt ligger ansvaret för ett beslut kvar hos den som beslutat om delegationen. Kyrkostyrelsen bör ha samma möjligheter som styrelseorganen lokalt och i stiften att överlämna till andra organ och till anställda att handlägga ärenden och fatta vissa beslut. Vi föreslår därför att bestämmelserna om till vem Kyrkostyrelsen kan överlämna ärenden för handläggning tas bort och att det därmed blir klart att även Kyrkostyrelsen har möjlighet att fritt besluta om till vem man vill överlämna ärenden för handläggning och delegera beslut. I sammanhanget finns anledning att notera att de tre särskilda nämnderna – Ansvarsnämnden för biskopar, Valprövningsnämnden och Överklagandenämnden – har en motsvarande ställning på nationell nivå som domkapitlet i stiftet. Det innebär att Kyrkostyrelsen inte kan ge uppdrag till de tre särskilda nämnderna lika lite som stiftsstyrelsen har rätt att överlämna ärenden till domkapitlet. Förbudet mot att delegera beslut om utfärdande av för församlingar, samfälligheter och stift bindande bestämmelser bör finnas kvar.

Förslaget om ändrade bestämmelser i fråga om överlämnande av ärenden för handläggning hör samman med vår syn på en bred delaktighet i arbetet även med de frågor som ligger hos Kyrkostyrelsen. Som tidigare redovisats finns för närvarande av Kyrkostyrelsen tillsatta råd för forskning och för kultur. Det finns också en särskild styrgrupp för utbildningsfrågor. Det blir nödvändigt att också fortsättningsvis ha organ av motsvarande slag tillsatta av Kyrkostyrelsen, även om det inte längre kommer att finnas några råd för forskning och kultur. Vi räknar dock med att det bl.a. kommer att behöva tillsättas något organ med uppgift att fatta löpande beslut inom ramen för det ekonomiska utjämningssystemet och rörande den kyrkoantikvariska ersättningen.

De organ som Kyrkostyrelsen behöver utse kommer att ha något varierande sammansättning beroende på vilka uppgifter som de får. Vi ser det som angeläget att det arbete som bedrivs på nationell har en tydlig förankring i Kyrkomötet. Företrädare för Kyrkomötets nomineringsgrupper behöver därför finnas i organ som tillsätts av Kyrkostyrelsen för att arbeta med olika frågor. Detta kan också bidra till den nödvändiga återkopplingen till Kyrkomötet och en återrapportering på ett annat sätt än som sker genom verksamhetsberättelsen.

I utredningsförslaget redovisas utan ställningstagande två möjligheter i fråga om representation från biskoparna i den nya Nämnden för utbildning, forskning och kultur. Den ena möjligheten innebär att det skall väljas en biskop som ledamot och den andra möjligheten att en biskop skall adjungeras. Vi föreslår att det inte skall ske någon förändring i förhållande till vad som gällt beträffande Nämnden för kyrkolivets utveckling. Det innebär att Biskopsmötet får utse en adjungerad ledamot. Vi menar att bestämmelsen om detta skall finnas i kyrkoordningen och inte i nämndinstruktionen för att hela bilden av nämndens sammansättning skall ges på ett och samma ställe.

I likhet med utredningsgruppen menar vi att det behöver ske en översyn av vilka olika organ som behövs på nationell nivå. Vi delar bedömningen att det inte är relevant att ha särskilda styrelser för pastoralinstituten.

Liksom utredningsgruppen föreslår vi att ändringar i regelsystemet skall träda i kraft den 25 september 2006. Det nyvalda Kyrkomötets första sammanträdessession äger rum den 25–29 september 2006. Enligt 12 kap 11 § kyrkoordningen skall ledamöter och ersättare i Kyrkostyrelsen och nämnderna väljas av Kyrkomötet vid det första sammanträdet under mandatperioden. En förändring som skall gälla kommande mandatperiod bör träda i kraft i samband med att Kyrkomötet skall välja nya ledamöter och ersättare.

Det bör noteras att vissa av de kyrkoordningsbestämmelser som behandlas i denna skrivelse också tas upp, om än med andra utgångspunkter, i ytterligare två skrivelser från Kyrkostyrelsen till 2005 års kyrkomöte. Det gäller skrivelserna 2005:7 Fortsatt reglering av Svenska kyrkan i utlandet och 2005:11 Förslag till ändringar i kyrkoordningen. Förslagen till ändringar i kyrkoordningen i dessa båda skrivelser föreslås träda i kraft redan 1 januari 2006. Om Kyrkomötet beslutar i enlighet med Kyrkostyrelsens förslag i de båda nämnda skrivelserna har alltså de ändringar som finns där redan trätt i kraft den 25 september 2006. Förslagen till ändringar i kyrkoordningen i föreliggande skrivelse måste utgå från nu gällande lydelse av kyrkoordningen. Det medför att de ändringar som finns i de båda andra skrivelserna måste finnas med som föreslagna ändringar även i föreliggande skrivelse.

2.4 Nämndernas instruktioner

Kyrkostyrelsens förslag: Instruktionerna för Nämnden för internationell diakoni och mission och för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet justeras i de delar som gäller nämndernas ställning och grundläggande uppgifter. En ny instruktion antas för Nämnden för utbildning, forskning och kultur. Vidare anpassas den närmare uppgiftsbeskrivningen i instruktionen för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet till vad som tidigare har beslutats i fråga om andra nämndinstruktioner.

2.4.1 Bakgrund

1999 års kyrkomöte utfärdade instruktioner för Kyrkofondens styrelse och för nämnderna för planering, samordning och utveckling. Nämndinstruktionerna innehåller dels bestämmelser om nämndernas uppdrag, dels bestämmelser om organisation och arbetsformer.

Skrivelsen 2001:6 Vissa frågor rörande Svenska kyrkans organisation på nationell nivå låg till grund för Kyrkomötets beslut om inrättande av en sammanhållen nämnd för internationell mission och diakoni. Utöver förslag till instruktion för den nya nämnden fanns i den skrivelsen också förslag till vissa ändringar i instruktionen för Nämnden för kyrkolivets utveckling vilka godtogs av Kyrkomötet. I skrivelsen framfördes följande beträffande uppgiftsparagrafen, 3 §, i instruktionen för Nämnden för internationell mission och diakoni.

Vad gäller uppgiftsparagrafen så har den utformats efter samma princip som det i denna skrivelse framlagda förslaget till reviderad instruktion för Nämnden för kyrkolivets utveckling. Det vill säga att den långa raden av att-satser tagits bort till förmån för en mer koncentrerad formulering av nämndens huvuduppgifter. I avvaktan på den pågående utredningen om Svenska kyrkan i utlandet lägger Kyrkostyrelsen inte nu förslag om motsvarande förändring för Nämnden för SKUT.

Den nu gällande instruktionen för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet (SvKB 2002:8) utfärdades av 2002 års kyrkomöte som en del av beslutet om tillsyns- och främjandefunktionerna för utlandskyrkan. Utöver att det i instruktionen, liksom i kyrkoordningen, angavs som en grundläggande uppgift för nämnden att främja arbetet i utlandskyrkan, gjordes även vissa förenklingar i bestämmelserna i övrigt.

2003 års kyrkomöte beslutade om en ny instruktion för Nämnden för internationell mission och diakoni (SvKB 2003:4). Det beslutet hade som ett syfte att instruktionen för Nämnden för internationell mission och diakoni skulle ansluta så nära som möjligt till den utformning som Nämndens för Svenska kyrkan i utlandet instruktion hade fått föregående år.

Det har inte kommit till stånd någon ändring av uppgiftsparagrafen i instruktionen för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet på motsvarande sätt som vid beslutet om de båda övriga nämndinstruktionerna år 2001. Det innebär att denna har en annan karaktär än uppgiftsparagrafen i de båda övriga nämndinstruktionerna. 3 § i instruktionen för Nämnden för SKUT innehåller en relativt detaljerad uppräkning av olika uppgifter.

I ett avsnitt om fortsatt nämndorganisation menar utredningsgruppen att det behövs klargöranden i instruktioner och samverkansformer för att de oklarheter, som funnits mellan olika organ, inte ska kvarstå och otydligheter mellan Kyrkostyrelsen och nämnderna kunna reduceras. Genom förändringar och förtydliganden i instruktionerna för nämnderna kan de mål som bör ställas rörande organisationen enligt utredningsgruppen uppnås. Fokus bör läggas på de övergripande uppgifterna om mål och inriktning av verksamheten. Detta ser man som en organisationsmodell som tar många förtroendevalda i anspråk. Man framhåller också att genom förändringar bör den frustration som förtroendevalda stundtals gett uttryck för försvinna. Utredningsgruppen pekar på att det under lång tid funnits en strävan att samordna organisationen på nationell nivå.

För att hålla samman organisationen – och inte på nytt skapa sinsemellan skilda organisationer eller styrelser – har de olika delarna av det nationella arbetet allteftersom funnit en förnuftig samordning. Utan tvekan har det inneburit kostnadseffektivitet och inriktning på långsiktiga, strategiska och övergripande frågor för de förtroendevalda. Att i dag välja att gå i motsatt riktning är inte möjligt. Strävandena bör i stället vara mot fortsatt samordning och samverkan mellan olika delar av organisationen med inriktning mot att hålla kostnaderna nere samtidigt som verksamhetens långsiktighet och övergripande planering ges stort utrymme. Även en fortsatt organisation med nämnder innebär därför fortsatt samverkan och samordning i organisationen på nationell nivå under Kyrkostyrelsens övergripande ledning.

2.4.2 Överväganden och förslag

Vi delar utredningsgruppens bedömning att det bör göras vissa ändringar av förtydligande art i nämndinstruktionerna. De förslag till ändringar i instruktionerna för Nämnden för internationell mission och diakoni och Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet som läggs fram i denna skrivelse bygger på utredningsgruppens förslag. Detsamma gäller vårt förslag till instruktion för Nämnden för utbildning, forskning och kultur.

I betänkandet sägs att de instruktioner som finns där är preliminära förslag och att arbetet med dessa särskilt gällt bestämmelserna om nämndernas ställning och uppgift. De ändringar i förhållande till utredningsgruppens förslag som vi har gjort innebär i första hand en viss omredigering. Det som i utredningsgruppens förslag i 3 § anges som nämndernas främsta uppgift, nämligen att utarbeta långsiktiga mål och strategier och göra erforderliga prioriteringar i den internationella verksamheten, har vi lyft fram som den grundläggande uppgiften.

I utredningsgruppens förslag till nämndinstruktioner sägs i 1 § att Kyrkostyrelsen har övergripande ansvar för all verksamhet på nationell nivå. En bestämmelse av detta slag hör enligt vår mening snarare hemma i kyrkoordningen än i nämndinstruktionerna. Genom den förändring vi föreslår i 10 kap. 3 § menar vi att det klargjorts att Kyrkostyrelsen har ett övergripande ansvar. Det får också anses följa av det som sägs om Kyrkostyrelsens uppgifter i 12 kap. 1 §. Där framgår att Kyrkostyrelsen leder och samordnar förvaltningen av den nationella nivåns uppgifter.

Vårt förslag innebär vidare att de närmare bestämmelserna om Nämndens för Svenska kyrkan i utlandet uppgifter i 3 § nu anpassas till utformningen av motsvarande bestämmelser i instruktionerna för de båda andra nämnderna. Därmed fullföljs det som var intentionen redan vid den bearbetning av övriga nämndinstruktioner som gjordes år 2001. Härtill kan noteras att kyrkoordningen innehåller ett antal mer konkreta uppgifter och beslut som faller på Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet.

2.5 Vissa följdändringar i regelsystemet

Kyrkostyrelsens förslag: Bestämmelser om Kyrkofondens styrelse utgår ur Kyrkomötets arbetsordning och ersättningsstadgan.

Utredningsgruppen konstaterar att det utöver de förslag den lägger fram kan behövas ändringar även i Kyrkomötets arbetsordning och andra bestämmelser. På två ställen i Kyrkomötets arbetsordning finns bestämmelser som gäller Kyrkofondens styrelse. I 4 kap. 13 § anges att Kyrkorättsutskottet skall bereda bl.a. ärenden om instruktion för Kyrkofondens styrelse. I 6 kap. 1 § sägs att det får ställas frågor inom ramen för Kyrkomötets frågedebatt till Kyrkofondens styrelses ordförande. I den av Kyrkomötet beslutade ersättningsstadgan finns i 8 § bestämmelser om årsarvode till ordförande och vice ordförande i Kyrkofondens styrelse. Som en följd av förslaget att det inte längre skall finnas en Kyrkofondens styrelse bör de nämnda bestämmelserna i arbetsordningen och ersättningsstadgan ändras så att där inte längre talas om Kyrkofondens styrelse.