4 Demokratisk-organisatorisk struktur i utlandsförsamlingarna

Kyrkostyrelsens förslag: Kyrkostyrelsen får utfärda bestämmelser om församlingsordning för utlandsförsamlingarna. Beslut om församlingsordning fattas av församlingens beslutande organ. För att gälla skall den vara fastställd av Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet efter att domkapitlet har fått möjlighet att yttra sig. I församlingsordningen skall bl.a. finnas bestämmelser om tillämpning av kyrkoordningen, om församlingstillhörighet samt om rösträtt och valbarhet i församlingen. Ändrade paragrafer: 7 kap. 1 §, 10 kap. 6 §, 36 kap. 6 § och 57 kap. 7 a §. Nya paragrafer: 2 kap. 16 och 17 §§.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med vårt. Vi föreslår dock att det skall anges i kyrkoordningen att det är församlingens beslutande organ som fattar beslut om församlingsordningen samt att Domkapitlet i Visby stift skall ges rätt att yttra sig innan en församlingsordning fastställs av Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet.

Remissinstanserna

Domkapitlet i Uppsala stift bejakar och sympatiserar med utgångspunkten i promemorian att utlandsförsamlingarnas organisation och beslutsformer i huvudsak skall bygga på kyrkoordningen. Genom detta anser domkapitlet att utlandsförsamlingarnas integrering i Svenska kyrkan understryks. Domkapitlet tillstyrker därför förslaget med en församlingsordning som anpassas till den enskilda församlingen.

Stiftsstyrelsen i Linköpings stift tillstyrker förslaget om att varje utlandsförsamling skall ha en församlingsordning med föreslaget innehåll men anser att det är olyckligt att man inför ett nytt begrepp som är så snarlikt begreppet församlingsinstruktion. Förslaget att införa bestämmelser i församlingsordningen om gudstjänstlivet och ministerialböcker anser man är kongenialt. Stiftsstyrelsen betonar att det måste klargöras tydligt var gränsen går mellan det som skall behandlas i församlingsordningen och det som skall behandlas i församlingsinstruktionen avseende gudstjänstlivet.

Domkapitlet i Skara stift tillstyrker förslaget och strävan mot en gemensam terminologi. Domkapitlet påpekar att till denna terminologi hör även de begrepp som nu föreslås införas dvs. normalordning och församlingsordning och det redan använda begreppet församlingsinstruktion. För att undvika en sammanblandning av begreppen anser man att det är viktigt att det finns tydliga definitioner av de olika begreppen.

Domkapitlet i Luleå stift tillstyrker förslaget men betonar att man fortfarande kan se en viss oklarhet i fördelningen av beslut och ansvar mellan nämnden och domkapitlet och att denna behöver lösas.

Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift tillstyrker förslaget att varje utlandsförsamling skall ha en församlingsordning med föreslaget innehåll. De anser att stiftet har en roll när det gäller att fastställa denna ordning och föreslår därför att domkapitlet ges denna befogenhet tillsammans med nämnden. Ett absolut minimikrav är att domkapitlet får rätt att yttra sig över församlingsordningen innan den fastställs. När det gäller frågan om rösträtt och valbarhet i utlandskyrkan anser man att den bör vara kopplad till att man erlagt en medlemsavgift.

Stiftsstyrelsen i Stockholms stift tillstyrker förslaget att varje utlandsförsamling skall ha en församlingsordning med föreslaget innehåll dock bör innebörden i tillhörigheten till en viss utlandsförsamling klargöras i församlingsordningen snarare än i församlingsinstruktionen. Vidare saknar stiftsstyrelsen en definition av ordet bo samt bosatt i förslaget. Man anser vidare att det inte bör vara möjligt att vara såväl medlem i en utlandsförsamling som i en församling hemma i Sverige då det inte är rimligt att en person skall ha rösträtt och vara valbar såväl i Sverige som i utlandskyrkan. Medlemskap i en utlandsförsamling anser stiftsstyrelsen därför endast skall beviljas den som är utflyttad från Sverige.

Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet tillstyrker förslaget att varje utlandsförsamling skall ha en församlingsordning med föreslaget innehåll. Detta anser den ger en möjlighet till en övergripande enhetlighet och styrning av församlingarnas verksamhet och ansvar samt understryker samhörigheten mellan Svenska kyrkan hemma och i ute i världen och mellan dem inbördes.

Svenska kyrkan i London, Ulrika Eleonora församling, tillstyrker förslaget om församlingsordning men anser att det i kyrkoordningens 2 kap. 17 § även bör anges att församlingsordningen skall antas av församlingens beslutande organ. Församlingen påtalar att den redan i dag, i sin nuvarande församlingsordning, har inskrivet att man måste ha aktiverat sitt medlemskap genom att ha betalat årsavgift till församlingen för att ha rösträtt och vara valbar till förtroendeuppdrag i församlingen.

Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo som tillstyrker förslaget anser att rösträtt och valbarhet i utlandsförsamlingarna måste skiljas från rösträtt och valbarhet på Svenska kyrkans nationella nivå.

Svenska kyrkan i Paris, Sofiaförsamlingen, som tillstyrker förslaget funderar dels över hur övergången från nuvarande stadgar till en ny av nämnden godkänd församlingsordning skall gå till och dels om SKUT övertar den lokala kyrkostämmans beslutanderätt. Idag krävs det för varje ändring i deras stadgar att två på varandra följande kyrkstämmor godkänner dem.

Svenska kyrkan i Bryssel och Svenska kyrkan på Costa del Sol, Fuengirola, tillstyrker förslaget om en församlingsordning men påpekar att det är viktigt att den inte krockar med landets lagstiftning. Svenska kyrkan i Bryssel skulle gärna se att man fann alternativa medlemsformer för kyrkotillhöriga som bor delvis i Sverige och delvis utomlands. Svenska kyrkan på Costa del Sol, Fuengirola, anser att det är svårt att diskutera vilken demokratisk organisation utlandskyrkan skall ha utan att det är tydligt klargjort hur den skall finansieras. Man påpekar att en majoritet av de svenskar som bor inom församlingens territorium är skrivna i Sverige och därmed betalar kyrkoavgift där vilket gör det svårt att motivera för dem att de även skall betala en avgift till sin utlandsförsamling.

4.1 Bakgrund

Det har tidigare noterats att bestämmelser i 10 kap. 6 § kyrkoordningen anger att utlandsförsamlingar och verksamheter är skyldiga att tillämpa kyrkoordningen endast om det är särskilt angivet. Det gäller sådana församlingar och verksamheter som genom beslut av Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet utgör utlandskyrkan. Det är ett begränsat antal av bestämmelserna i kyrkoordningen som särskilt gäller utlandskyrkan på lokal nivå. Främst finns bestämmelserna i 57 kap. 7 a § om församlingsinstruktion.

I kyrkoordningens andra avdelning finns bestämmelser om organisation, beslutsformer och liknande för församlingarna i Sverige. Det finns inga bestämmelser i kyrkoordningen som gör dessa bestämmelser eller bestämmelser på dessa områden tillämpliga på utlandsförsamlingarna. Hur utlandsförsamlingarna skall vara organiserade är istället reglerat i lokala församlingsordningar eller stadgar. Sådana församlingsordningar skall godkännas av Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet.

När det gäller den lokala organisationen gjorde SKUT-utredningen bedömningen att en ensartad lösning inte är möjlig men att man med fördel kan utgå från befintliga lösningar (olika från plats till plats) och utveckla dem till en gemensam huvudordning som rymmer vissa gemensamma nämnare.

I direktiven för arbetet med den remitterade promemorian angavs att det borde prövas om det går att ha en i princip likartad demokratisk organisationsstruktur i kyrkoordningens mening för varje utlandsförsamling och låta den bilda grundval för rösträtt och valbarhet till kyrkoråd etc. Detta skulle vara relaterat till en gemensam reglering av församlingstillhörigheten kopplad till kyrkotillhörigheten. En annan möjlighet som lyfts fram i direktiven var att varje utlandsförsamling på egen hand väljer vilken organisationsform man önskar i vissa avseenden, till exempel i valet mellan kyrkofullmäktige och kyrkostämma. I SKUT-utredningen gjordes bedömningen att ett sådant val ofta skulle leda till den organisatoriskt enklare formen kyrkostämma. En sådan lösning skulle innebära att man håller fast vid en ordning som gäller redan i dag.

4.2 Överväganden och förslag

Som konstaterats av SKUT-utredningen föreligger det betydande svårigheter om man skall söka få en gemensam reglering av den demokratisk-organisatoriska strukturen för alla utlandsförsamlingar. Det torde därför inte vara möjligt att ta in närmare bestämmelser på detta område i kyrkoordningen. Samtidigt kan det anses ha ett värde att i huvudsak samma ordning gäller i alla Svenska kyrkans församlingar – oavsett om det är församlingar i Sverige eller inom utlandskyrkan – i frågor om den demokratiska organisationen. Det är naturligt att bestämmelserna i kyrkoordningens kapitel 3 och 4 med bestämmelser om verksamheten hos de beslutande och verkställande organen bildar en utgångspunkt för vad som skall gälla i alla församlingar. Kyrkostyrelsen bör ges rätt att utfärda närmare bestämmelser om församlingsordning för församlingar inom utlandskyrkan. Avsikten är att dessa bestämmelser med utgångspunkt från kyrkoordningens regler för beslutande och verkställande organ skall ange utgångspunkter och ramar för en slags normalordning för utlandsförsamlingarna utan att det direkt är fråga om förslag till en konkret församlingsordning. Det bör framgå av församlingsordningen att kyrkoordningen gäller för församlingen. Vissa bestämmelser om ekonomisk förvaltning och revision bör också finnas i församlingsordningen. I bestämmelserna om en församlingsordning bör vidare tas in sådana regler för gudstjänstlivet som finns i 17 kap. kyrkoordningen. Det gäller bl.a. frågor om ansvarsfördelningen beträffande församlingsgudstjänstliv. Även vissa andra bestämmelser såsom att det skall föras ministerialböcker bör kunna tas med i en församlingsordning.

Stiftsstyrelsen i Linköpings stift anser att det är olyckligt med ett nytt begrepp som är så snarlikt begreppet församlingsinstruktion. Det bör med anledning härav noteras att begreppet församlingsordning redan är i bruk. Det är alltså inte fråga om något helt nytt utan om att anknyta till något som redan är bekant för de flesta utlandsförsamlingar.

Enligt bestämmelserna i 57 kap. 7 a § skall en församlingsinstruktion innehålla ett pastoralt program för församlingens grundläggande uppgift och regler om fortbildning för personal som arbetar med gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Något annat skall inte finnas med i församlingsinstruktionen. Församlingsordningen skall reglera förhållanden av organisationskaraktär såsom t.ex. frågor om församlingstillhörighet, avgiftsskyldighet, rösträtt och valbarhet. Det bör inte uppstå några problem när det gäller vilka frågor som skall finnas med i föresamlingsinstruktionen respektive i församlingsordningen. Det område där det skulle kunna uppstå oklarheter om gränsdragningen torde främst gälla församlingens gudstjänstliv. Detta behöver uppmärksammas när Kyrkostyrelsens bestämmelser om församlingsordningen utarbetas. Det är dock inte någon ny fråga. Det finns för församlingarna i Sverige vissa bestämmelser i kyrkoordningen om gudstjänstlivet. Dessa bestämmelser ger en ram för det pastorala programmet i församlingsinstruktionen där bl.a. församlingens uppgift att fira gudstjänst skall behandlas.

Avsikten är inte att Kyrkostyrelsen i sina bestämmelser skall föreskriva en för alla utlandsförsamlingar gemensam församlingsordning. De lokala förhållandena kan medföra att alla församlingsordningar inte har exakt samma innehåll även om de bör vara relativt likartade till såväl struktur som innehåll. Förutsättningarna blir t.ex. olika om det är fråga om en församling som har karaktär av en samarbetsförsamling med en nordisk systerkyrka eller om det är en mer renodlat svenskkyrklig församling. Det är naturligt att det är församlingarnas beslutande organ som fattar beslut om den enskilda församlingens församlingsordning inom ramen för de av Kyrkostyrelsen utfärdade bestämmelserna. Svenska kyrkan i London, Ulrika Eleonora församling, anser att detta även bör anges i kyrkoordningen. Vi föreslår också en sådan bestämmelse. För att gälla bör en församlingsordning vara fastställd av Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet. Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift ser det som ett absolut minimikrav för stiftets inflytande att domkapitlet får rätt att yttra sig över församlingsordningen innan den fastställs. Vi ansluter oss till den bedömningen och föreslår att en bestämmelse om detta tas in i kyrkoordningen. Det bör vara ett kriterium när Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet beslutar vilka församlingar som skall tillhöra Svenska kyrkan att det finns en församlingsordning som nämnden har kunnat fastställa. Av det som här redovisats beträffande beslut om församlingsordning torde framgå att avsikten inte är att Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet övertar den lokala kyrkostämmans beslutanderätt. Något som Svenska kyrkan i Paris, Sofiaförsamlingen, undrar över i sitt yttrande. Det får ske en successiv övergång till nya församlingsordningar anpassade till de bestämmelser som Kyrkostyrelsen utfärdar.

Det bör vara en strävan att så långt möjligt använda en gemensam terminologi när det gäller den lokala organisationen. T.ex. bör församlingens styrelse alltid benämnas kyrkoråd. Detta bör också få genomslag i kyrkoordningen där det nu i 57 kap. 7 a § talas om församlingens ”styrelse” medan det i motsvarande bestämmelser om församlingsinstruktion för församlingar i Sverige står ”kyrkorådet”. En justering bör göras i 57 kap. 7 a § på denna punkt.

Bestämmelserna om församlingsordning föreslås bli infogade i kyrkoordningens kapitel 2 som, även om kapitelrubriken är ”Församlingens uppdrag”, innehåller vissa grundläggande bestämmelser om den lokala organisationen, t.ex. definieras olika slags samfälligheter i detta kapitel. Det är naturligt att de bestämmelser som nu finns i 10 kap. 6 § andra stycket samtidigt också flyttas till kyrkoordningens andra kapitel. Det gäller bestämmelserna om att Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet beslutar vilka utlandsförsamlingar och övriga utlandsverksamheter som tillhör Svenska kyrkan samt om att kyrkoordningens bestämmelser gäller utlandskyrkan bara om det är särskilt angivet. Med hänsyn till att Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet inte ensidigt kan besluta att en utlandsförsamling som är en egen juridisk person skall tillhöra Svenska kyrkan har bestämmelserna om utlandskyrkans omfattning bearbetats.

Flyttningen av vissa bestämmelser från 10 kap. 6 § till en ny 2 kap. 16 § medför att det behöver göras konsekvensändringar i 7 kap. 1 § och 36 kap. 6 § där det nu finns hänvisningar till 10 kap. 6 §.

Till frågan om den lokala församlingsstyrelsens utformning hör vad som skall gälla i beträffande rösträtt och valbarhet. Detta har i sin tur, som uppmärksammas i ett par remissvar, ett direkt samband med frågor om församlingstillhörigheten. Stiftsstyrelsen i Stockholms stift saknar en definition av ordet bo samt bosatt och menar att det inte bör vara möjligt att vara medlem såväl i en utlandsförsamling som i en församling hemma i Sverige då det inte är rimligt att en person skall ha rösträtt och vara valbar både i Sverige och i utlandskyrkan. Medlemskap i en utlandsförsamling anser stiftsstyrelsen därför endast skall beviljas den som är utflyttad från Sverige. Samtidigt pekar Svenska kyrkan i Bryssel på svårigheterna med en sådan ordning när man efterlyser alternativa medlemsformer för kyrkotillhöriga som bor delvis i Sverige och delvis utomlands. Svenska kyrkan på Costa del Sol, Fuengirola, noterar i sitt yttrande att en majoritet av de svenskar som bor inom församlingens territorium är skrivna i Sverige och därmed betalar kyrkoavgift där vilket gör det svårt att motivera för dem att de även skall betala en avgift till sin utlandsförsamling. Lösningen torde behöva sökas i linje med det som framförs från Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo när man menar att rösträtt och valbarhet i utlandsförsamlingarna måste skiljas från rösträtt och valbarhet på Svenska kyrkans nationella nivå. Det innebär t.ex. att om en församlings kyrkoråd har ledamöter som inte tillhör Svenska kyrkan så är ändå endast de ledamöter som tillhör Svenska kyrkan som enligt vårt förslag får vara med och välja elektorer för val av biskop i Visby stift.

Det är naturligt att det finns ett samband mellan rättigheter och skyldigheter när det gäller delaktigheten i beslutsfattandet i en församling. Det bör vara de personer som själva så att säga aktiverar sitt medlemskap i församlingen som har rösträtt och är valbara i en församling, Svenska kyrkan i London, Ulrika Eleonora församling, påtalar att den redan i dag har detta inskrivet i sin församlingsordning.

Vi menar att det inte kan anges en för alla församlingar gemensam ordning på det sätt som Stiftsstyrelsen i Stockholm stift synes efterfråga. Det finns personer som bor i stort sett halva året i Sverige och halva året utomlands och som har ett större direkt engagemang i utlandsförsamlingen än i församlingen i Sverige. Vi ser det som naturligt att en sådan person skall kunna vara medlem i utlandsförsamlingen och ha rösträtt på kyrkostämman. Av praktiska skäl torde det inte i verkligheten förekomma att en person blir ledamot i ett kyrkoråd såväl i en utlandsförsamling som i en församling i Sverige.

Som huvudregel gäller vid flyttning till utlandet att man inte ska vara folkbokförd i Sverige om vistelsen är längre än ett år. Avregistreringen vid utflyttning från Sverige innebär att man inte längre anses bosatt i Sverige. Enligt 14 § folkbokföringslagen (1991:481) ska dock den som är utsänd för anställning utomlands i svenska statens tjänst tillsammans med den medföljande familjen folkbokföras på den fastighet och i den församling där den utsände senast var folkbokförd i Sverige. Det är självklart att de som är knutna till en svensk beskickning i utlandet och vistas där flera år måste kunna vara medlemmar i en utlandsförsamling även om de genom att vara folkbokförda i Sverige också tillhör en församling i hemlandet.

Det förekommer att de som är engagerade i en utlandsförsamling genom att vara folkbokförda i Sverige betalar den lagreglerade kyrkoavgiften. Detta är fallet beträffande UD-personal. I andra fall kan gälla att den kyrkoskatt eller motsvarande som betalas av ett lands skattskyldig förs över till de svenskkyrkliga utlandsförsamlingarna. Detta medför en situation som liknar den som gäller i Sverige där det inte krävs något annat individuellt ställningstagande än att tillhöra Svenska kyrkan för att ha rösträtt och även för att vara valbar så länge kyrkotillhörigheten grundar sig i att man är döpt.

Som ett exempel kan pekas på det ekonomiska stödet från Evangelische Kirche in Deutschland (EKD) till Svenska kyrkan i utlandets verksamhet. Sedan lång tid har tre av de svenska församlingarna i Tyskland, Berlin, Frankfurt och Hamburg, erhållit viss ekonomisk ersättning från den Landeskirche inom vilken respektive församling är belägen. Denna utgör ett bidrag till det lokala församlingsarbetet från de lokala tyska kyrkoskattemedel inbetalade av emigrerade svenskar. I det avtal som fastställdes av 2003 års kyrkomöte bekräftas den särskilda ekumeniska samverkan mellan Svenska Kyrkan och EKD. Där utlovas också ett särskilt ekonomiskt stöd från EKD. Detta stöd från tysk, nationell nivå, utbetalas för att bestrida kostnader rörande den svenska personalen i Tyskland och det är fråga om en del av lokala kyrkoskattemedel, inbetalade av emigrerade svenskar. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet fördelar medlen mellan församlingarna i Berlin. Frankfurt, Hamburg och München med utgångspunkt från de personalkostnader som SKUT har för respektive församling. Bidraget täckte år 2004 ca 30 procent av de samlade personalkostnaderna.

Även om det saknas förutsättningar att ha exakt samma bestämmelser om rösträtt och valbarhet i alla församlingar är det nödvändigt att det finns bestämmelser om detta i församlingsordningen. Det bör därför anges i kyrkoordningen att det alltid skall finnas bestämmelser om församlingstillhörigheten samt om rösträtt och valbarhet i en församlingsordning. Att det finns bestämmelser i församlingsordningen om valbarhet är också av betydelse för vissa nya bestämmelser i kyrkoordningen som föreslås i det följande.