3 Kyrkotillhörighet och församlingstillhörighet i utlandskyrkan

Kyrkostyrelsens förslag: De som bor inom en utlandsförsamlings verksamhetsområde och tillhör Svenska kyrkan skall också anses tillhöra församlingen. Vad detta närmare innebär för en enskild församling bör behandlas i församlingsinstruktionen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med vårt.

Remissinstanserna

Domkapitlet i Uppsala stift instämmer i att nuvarande åtskillnad mellan kyrkotillhörighet och församlingstillhörighet är märklig. Domkapitlet anser att promemorian ger en viktig insikt när den pekar på att det inte finns en självklar koppling mellan betald medlemsavgift och rätt till inflytande och delaktighet samt att medlemskap kan behöva aktiveras i någon form för full delaktighet och inflytande i församlingens liv. En annan utmaning är att människor kan tillhöra samma församling men skilda kyrkor. Man påpekar att detta ställer Svenska kyrkan inför frågeställningar som även kommer att vara berikande för församlingslivet i Sverige.

Stiftsstyrelsen i Linköpings stift tillstyrker förslaget att de som bor inom en utlandsförsamlings verksamhetsområde och tillhör Svenska kyrkan skall anses tillhöra församlingen. Detta anser man anknyter tydligt till den indelning i territoriella församlingar som också är pastorala områden som Svenska kyrkan har i Sverige. Genom att på det föreslagna sättet, genom en tydlig bestämning av en utlandsförsamling som ett geografiskt rum och pastoralt område, anser stiftsstyrelsen att utlandsförsamlingarna tydligare kan se sitt ansvar för dem som vistas inom det territoriella området. Ett gott förslag anser stiftsstyrelsen att det i promemorian framlagda förslaget är om att varje utlandsförsamling inom ramen för sin församlingsinstruktion skall reflektera över hur varje tillhörig till Svenska kyrkan skall relatera och aktivera sin församlingstillhörighet.

Stiftsstyrelsen i Lunds stift påpekar i sitt remissvar att det är viktigt att församlingsinstruktionerna för utlandsförsamlingarna tydligt kommer att ange vem som tillhör respektive församling. Detta för att bestämmelserna i kyrkoordningen om överklagande av ett biskopsval skall kunna tillämpas också när det gäller elektorsvalen i utlandsförsamlingarna.

Domkapitlet i Luleå stift tillstyrker förslaget och anser att kyrkotillhörigheten och församlingstillhörigheten med fördel kan behandlas i församlingsinstruktionen. I de fall Svenska kyrkans verksamhet drivs i nära samverkan med andra nordiska kyrkor bör medlemskapet kunna lösas lokalt för alla som vill vara medlem i en skandinavisk kyrka.

Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift tillstyrker huvudförslaget om församlingstillhörighet men anser att församlingstillhörigheten bör regleras i församlingsordningen eftersom det är en fråga av organisationskaraktär. Vidare konstaterar de att den här föreslagna lösningen innebär att kyrkotillhöriga svenskar som är knutna till en verksamhetsplats ställs utanför kyrkans församlingsgemenskap. De föreslår därför att respektive verksamhetsplats får status som annex till närmaste utlandsförsamling och att förhållandet dem emellan framgår av församlingsordningen.

Stiftsstyrelsen i Stockholms stift tillstyrker förslaget att de som bor inom en utlandsförsamlings verksamhetsområde och tillhör Svenska kyrkan skall anses tillhöra församlingen och att varje församling skall ha en församlingsinstruktion. Stiftsstyrelsen anser dock att förhållandet mellan församlingsinstruktionen och församlingsordningen inte är helt klarlagt i promemorian. Definitionen av innebörden i församlingstillhörigheten anser man skulle passa bäst i församlingsordningen.

Svenska kyrkans Församlingsförbund betonar i sitt remissyttrande att ett medlemskap i en utlandsförsamling som är förknippat med vissa rättigheter även borde vara förknippat med vissa skyldigheter som att betala medlemsavgift. Dessa skyldigheter anser man borde, åtminstone på sikt, vara reglerade. En sådan möjlighet skulle enligt deras mening vara att ta in bestämmelser om detta i den föreslagna församlingsordningen.

Svenska kyrkan i Las Palmas tar i sitt yttrande upp problemkomplexet med medlemmar i utlandsförsamlingar som bor såväl utomlands som i Sverige. Dubbel representativitet gentemot hemmakyrkan anser man inte vara möjlig. En lösning på detta problem anser församlingen att det skulle vara om kyrkotillhöriga kunde välja var de ville utöva sin rösträtt och vara valbara. Vidare påpekar man att det inte är ovanligt att de i sin församling har betalande medlemmar som inte är medlemmar i Svenska kyrkan, något man vill kunna behålla.

Svenska församlingen i Frankfurt am Main tillstyrker förslaget men vill betona att vetskapen om vilka kyrkotillhöriga som bor i området helt bygger på att personerna tar kontakt med församlingen. De flesta av församlingens medlemmar betalar redan kyrkoskatt till Tyska evangeliska landskyrkan, en avgift som i regel är högre än den kyrkoavgift de skulle ha betalat om de varit bosatta i Sverige och de kan knappast förväntas betala mer än vad de redan gör. Församlingen utgör därför ofta ett komplement till de tyska kyrkorna.

Svenska kyrkan i Paris, Sofiaförsamlingen, påpekar i sitt remissyttrande att det inte sker någon folkbokföring av svenskar i utlandsförsamlingar. Vidare att den är valbar till förtroendeuppdrag i församlingen i Paris som anmält sitt inträde och betalat årsavgift. Det kan alltså finnas medlemmar som varit bosatta utomlands i 40–50 år och en del som begärt sitt utträde ur Svenska kyrkan. Församlingen påtalar även att den har icke-betalande registrerade medlemmar i sitt församlingsregister samt att man kan ha medlemmar som inte är döpta. Församlingen vill med anledning av detta ha ett förtydligande om vilka som är valbara.

Svenska kyrkan i London, Ulrika Eleonora församling, tillstyrker förslaget men påminner om att en utlandsförsamling utöver kyrkotillhöriga även har medlemmar som inte tillhör Svenska kyrkan som exempelvis maka/e och barn som inte har svensk nationalitet.

Svenska församlingen Costa Blanca i Torrevieja tillstyrker förslaget men påminner om att utlandsförsamlingarna även omfattar medlemmar från andra svenska samfund utöver Svenska kyrkan och den anser att dessa inte får stötas bort.

Skandinaviska kyrkan på Cypern, Ayia Napa, betonar när det gäller frågor om medlemskap och finansiering vikten av att man tar hänsyn till de stora olikheterna som råder mellan utlandsförsamlingarna. Man påtalar den situation som råder för församlingen på Cypern där charterturismen dominerar under sommarperioden och långtidsgäster under vinterperioden. Till det kommer ett stort antal åretruntboende var av många är gifta med cyprioter som tillhör ortodoxa kyrkan.

Svenska kyrkan i Rom tillstyrker förslaget men vill samtidigt betona att det krävs ökade ekonomiska resurser för att en församling med små resurser skall klara av den ökade administration det skulle medföra om man fick uppgifter om alla svenskar som flyttar till eller ifrån församlingens verksamhetsområde.

I flera remissvar diskuteras registerfrågor. Domkapitlet i Skara stift påtalar i sitt yttrande att det är angeläget att man löser frågorna om hur man kan registerföra tillhöriga till utlandsförsamlingarna på ett sätt som motsvarar den inhemska kyrkobokföringen.

Stiftsstyrelsen i Stockholms stift anser att de administrativa svårigheterna att följa upp vidareflyttning utomlands överdrivits i promemorian och att det är en mycket angelägen uppgift att få igång en ömsesidig avisering samt att den uppgiften måste påskyndas. Kyrkostyrelsen uppmanas att stödja utvecklingen av tillförlitliga register i kommande budgetarbete.

Svenska kyrkan i London, Ulrika Eleonora församling, tar i sitt remissyttrande upp behovet av att Svenska kyrkan snarast tar upp förhandlingar med svenska myndigheter så att utlandsförsamlingarna och verksamhetsplatserna får rätt att använda relevant information i svenska register för att kunna hålla kontakt med kyrkotillhöriga i verksamhetsområdet. Vidare påtalar man att särskilda lösningar behöver tillskapas för att samordna den informationen med lokala församlingsregister över kyrkotillhöriga och icke kyrkotillhöriga medlemmar, anteckningar om årsavgifter etc. Svensk och lokal lagstiftning om dataregister måste fastställas och följas. Även Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin påtalar i sitt remissyttrande behovet av att ett gemensamt system för medlemsregistrering kommer i gång för utlandsförsamlingarna. Systemet anser de skall ta tillvara den svenskkyrkliga identiteten vid utlandsflytt. Vidare bör det upparbetas rutiner så att hemmaförsamlingar aviseras när aktiva församlingsmedlemmar flyttar tillbaka till Sverige. Ett annat behov som de pekar på i sitt yttrande är tydliga regler för hur de medlemskapsmässigt skall behandla konfessionsskiljande äktenskap så att de istället blir konfessionsförenande.

Svenska Församlingen i Bayern, München, skriver i sitt remissyttrande att de anser att det är mycket värdefullt att frågan om registrering av Svenska kyrkans medlemmar som flyttar utomlands utreds eftersom det i dag är svårt att få kontakt med dem som flyttat ut.

Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo påtalar i sitt yttrande att frågan om hur man skall få fram register över de kyrkotillhöriga som flyttat ut från Sverige ännu är olöst. Det är ett starkt önskemål att frågan om ett aviseringssystem från Sverige respektive mellan utlandsförsamlingarna utreds. Församlingen anser att den i promemorian antydda parallelliteten mellan stiftsstyrelser och nämnd skulle vinna i klarhet om utlandskyrkans biskop vore ordförande för Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet, samt att stiftet borde heta Visby och utlandskyrkans stift.

3.1 Bakgrund

SKUT-utredningen menade att kyrkotillhörighet med tillhörande församlingstillhörighet i utlandet behöver tydligare komma till uttryck genom en förstärkt uppföljning eller information. Utredningen föreslog att en ordning skall utarbetas genom folkbokföringsmyndigheterna och/eller hemförsamlingarna för att i största möjliga utsträckning tillfällen till kontakt skall etableras med de svenskar som flyttar utomlands. Därtill föreslogs att utlandsförsamlingarna skall vara skyldiga att utföra de kyrkliga handlingarna även för sådana kyrkotillhöriga som inte tillhör den egna församlingen.

I fråga om kyrkotillhörighet och församlingstillhörighet i utlandskyrkan menade en betydande remissopinion att SKUT-utredningen inte gått tillräckligt långt. En återstående grundläggande fråga är om kyrkotillhörighet och församlingstillhörighet kan höra ihop i utlandskyrkan på samma sätt som de hör ihop i Sverige.

Den som tillhör Svenska kyrkan, är svensk medborgare och bosätter sig utomlands är fortfarande kyrkotillhörig och finns i Kyrkostyrelsens centrala kyrkobokföringsregister, men kan i nuläget inte fullt ut ”utöva” sitt medlemskap i form av rösträtt, valbarhet, erläggande av kyrkoavgift, rätt att ta del av de kyrkliga handlingarna o.s.v., eftersom detta förutsätter att man är folkbokförd i en församling i Sverige. Det finns inget system för att följa upp adressen i utlandet och det går inte någon information om den utflyttade till relevant utlandsförsamling. Utlandsförsamlingarna har svårt att få information om kyrkotillhöriga svenskar som bosatt sig i närområdet.

Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet har med stöd av bestämmelserna i 10 kap, 6 § kyrkoordningen beslutat om kriterier för församlingar i utlandskyrkan och om vilka församlingar som hör till utlandskyrkan. Nämnden har vid sina beslut haft som en utgångspunkt den lokala verksamhetens stadgar och styrelseform. När det finns en stadga som föreskriver att en stämma väljer ett kyrkoråd, eller en styrelse som benämns på annat sätt, som till stämman lämnar verksamhetsberättelse och reviderat bokslut kan man tala om en församling i utlandskyrkan. På denna grundval har nämnden beslutat att det för närvarande finns 30 utlandsförsamlingar. I några fall är det fråga om samarbetsförsamlingar med de evangelisk-lutherska systerkyrkorna i Danmark och Norge. Det finns i de lokala församlingsordningarna/stadgarna inte enhetliga bestämmelser i fråga om vem som räknas som medlem i en utlandsförsamling.

I vissa fall räknas man som medlem när man gjort en anmälan om detta och tillhör Svenska kyrkan eller lutherskt samfund. I andra fall krävs därtill erlagd medlemsavgift för att ha rösträtt i församlingens val. Det finns också församlingar där man räknar dem som tillhör Svenska kyrkan och bor inom församlingens verksamhetsområde som medlemmar med rösträtt vid val till kyrkoråd.

3.2 Överväganden och förslag

I inledningstexten till kyrkoordningens åttonde avdelning om församlingstillhörighet och indelning sägs att kyrkotillhörigheten tar sig normalt uttryck i församlingstillhörighet. Vidare konstateras där att församlingen är den grundläggande enheten inom Svenska kyrkan, eftersom det är där människor lever, evangelium förkunnas och sakramenten delas ut. I inledningen till kyrkoordningens andra avdelning sägs att Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Det som är konstitutivt för kyrkan sker primärt i församlingen. Svenska kyrkans församlingar är Svenska kyrkan lokalt. Församlingstillhörighet och kyrkotillhörighet kan därmed inte skiljas åt, åtminstone inte så länge det finns en församling att tillhöra. Kyrkotillhörigheten kan dock sägas vara den primära. Den som döps i Svenska kyrkans ordning tas genom dopet upp i Kristi världsvida kyrka och i den gren av denna som Svenska kyrkan utgör. Den som är folkbokförd i Sverige kommer också att tillhöra någon av Svenska kyrkans församlingar.

I inledningen till åttonde avdelningen noteras att det finns särskilda församlingar och andra enheter för verksamhet bland svenskar utomlands. Samtidigt sägs att det är möjligt att tillhöra Svenska kyrkan utan att tillhöra någon församling när man är bosatt utomlands. Däremot är det inte möjligt att tillhöra en enskild församling utan vara med i kyrkan.

Det som sägs i inledningstexten om sambandet mellan kyrkotillhörighet och församlingstillhörighet är av principiell betydelse. Av praktiska skäl är det inte alltid möjligt att hålla samman kyrkotillhörighet och församlingstillhörighet så att kyrkotillhörigheten ta sig uttryck även i församlingstillhörighet. Så långt det är möjligt bör det dock vara en strävan att upprätthålla sambandet. Detta talar för att de som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom en utlandsförsamlings ansvarsområde också skall anses tillhöra den församlingen Det finns dock skäl att närmare överväga de praktiska konsekvenserna av en församlingstillhörighet av detta slag. Det bör medföra att man från församlingens sida har ett ansvar för alla som genom att tillhöra Svenska kyrkan på detta sätt också tillhör församlingen. Primärt har det betydelse när det gäller hur församlingen skall fullgöra sin grundläggande uppgift. På det sättet finns en likhet med det som sägs i 2 kap. 1 § kyrkoordningen om församlingens ansvar för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen. Vad det närmare innebär för en konkret församling blir därmed en fråga som behöver tas upp i församlingsinstruktionen. Det finns därigenom möjlighet att göra anpassningar till de förutsättningar som gäller för olika församlingar. När det gäller verksamhetsplatser ligger det i sakens natur att det inte går att tala om någon församlingstillhörighet eftersom det inte är fråga om församlingar i organisatorisk mening. Även på en verksamhetsplats skall man dock utifrån sina förutsättningar fullgöra det som är en församlings grundläggande uppgift. Hur detta skall göras och vad det betyder i förhållande till dem som tillhör Svenska kyrkan och bor inom en verksamhetsplats ansvarsområde skall tas upp i den församlingsinstruktion som skall utfärdas även för en verksamhetsplats.

I den mån det i remissvaren finns invändningar mot promemorian i frågor om församlingstillhörigheten rör dessa frågor som hör samman med det som behandlas i skrivelsens följande avsnitt om demokratisk-organisatorisk struktur i utlandsförsamlingarna. I ett par yttranden framhålls att det är otydligt vad som hör hemma i församlingsordningen respektive i församlingsinstruktionen. Förslaget om en församlingsordning tas också upp i följande avsnitt. Avsikten är att de frågor som hör samman med den formella regleringen av församlingstillhörigheten skall finnas i församlingsordningen. Det centrala i församlingsinstruktionen är det pastorala programmet för församlingens grundläggande uppgift och hur denna skall fullgöras i relation till dem som tillhör Svenska kyrkan och vistas inom församlingens ansvarsområde.

Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift, som tillstyrker huvudförslaget om församlingstillhörighet, säger att kyrkotillhöriga svenskar som är knutna till en verksamhetsplats ställs utanför kyrkans församlingsgemenskap. Därför föreslås att respektive verksamhetsplats får status som annexförsamling till närmaste utlandsförsamling. Vi menar att en sådan ordning skulle medföra en administrativ påbyggnad utan några egentliga fördelar. Frågan om hur en så långt möjligt fungerande församlingsgemenskap kan upprättas även på verksamhetsplatser är en fråga som behöver uppmärksammas bl.a. i arbetet med församlingsinstruktionen för en verksamhetsplats och är en viktig del av det pastorala ansvaret som ligger på den präst som är utsänd för att arbeta där. En koppling till en i många fall avlägsen utlandsförsamling bedömer vi vara av underordnad betydelse.

I flera remissvar, inte minst från utlandsförsamlingar, tas upp olika registerfrågor. Detta är dock inte sådant som kan eller bör regleras närmare i kyrkoordningen. Det som tas upp är dock mycket viktiga frågor av grundläggande betydelse för verksamheten inom utlandskyrkan. Det behöver därför ske ett fortsatt arbete på detta område. Det är främst fråga om ett praktiskt utvecklingsarbete som hör direkt samman med Nämndens för Svenska kyrkan i utlandet uppgift att främja församlingslivet i utlandskyrkan. Vi förutsätter att nämnden arbetar vidare med de frågor som har tagits upp i remissyttrandena. De eventuella bestämmelser som kan behövas får utfärdas med stöd av bestämmelserna i 56 kap. 3 § där det sägs att Kyrkostyrelsen får bestämma om ytterligare gemensamma register för ändamål utöver dem som direkt finns angivna i kyrkoordningen.