2 Allmänt om regleringen av utlandskyrkan i kyrkoordningen

Kyrkostyrelsens förslag: Bestämmelser om utlandskyrkan i kyrkoordningen skall finnas i de olika kapitel där frågor regleras som är av betydelse även för utlandskyrkan. Det skall därför inte införas något särskilt kapitel om utlandskyrkan i kyrkoordningen. Däremot bör utarbetas särskilt material som samlat klargör vilka bestämmelser som gäller för utlandskyrkan. Vissa förtydligande bör göras beträffande domkapitlets tillsynsuppgifter och i fråga om befattning för utlandskyrkan. Vidare föreslås att utlandsförsamlingarnas delaktighet i beslut om anställning av präster skall regleras i kyrkoordningen. Ändrade paragrafer: 10 kap. 6 § och 57 kap. 1 §. Nya paragrafer: 34 kap. 3 a och 12 a §§.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med vårt.

Remissinstanserna

Stiftsstyrelsen i Linköpings stift tillstyrker förslaget om att det inte skall införas ett särskilt kapitel i kyrkoordningen om utlandskyrkan och anser att det är ett bra sätt att markera samhörigheten mellan ”hemmakyrkan” och utlandsförsamlingarna som har samma grundläggande uppgift oavsett var församlingen är belägen.

Domkapitlet i Strängnäs stift tillstyrker förslaget men vill varna för att utlandsverksamheten kan komma att bli så omgärdad av regleringar att det blir till men för verksamheten och anser därför att det fortsatta arbetet med reglering av SKUT måste ske med försiktighet.

Stiftsstyrelsen i Lunds stift anser att det är angeläget att utlandskyrkan så långt det är möjligt integreras i det regelsystem som gäller Svenska kyrkans verksamhet inom landet, men ifrågasätter om det måste innebära att regler som bara rör utlandskyrkan skall integreras helt i kyrkoordningen. Stiftsstyrelsen ifrågasätter därför om man inte borde tillskapa ett nytt kapitel som enbart riktar sig till utlandskyrkan. Detta gäller enligt den det i remissen föreslagna 2 kap. 16 och 17 §§ samt 34 kap. 3 a §. Om detta förslag beaktas påpekar man att vissa följdändringar behöver göras. Om detta förslag inte vinner bifall anser Stiftsstyrelsen att det är mindre lämpligt att placera de allmänna bestämmelserna om utlandskyrkan i 2 kap. i kyrkoordningen. Den anser att en lämpligare placering skulle vara under en särskild rubrik i 35 kap. som handlar om församlingstillhörighet och där bestämmelserna om de icke-territoriella församlingarna.

Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift tillstyrker förslaget om att inte införa ett särskilt kapitel i kyrkoordningen för utlandskyrkan. De anser att den nu föreslagna placeringen är en betydelsefull markering av att utlandskyrkan är en del av Svenska kyrkan.

Stiftsstyrelsen i Stockholms stift anser att den allmänna SKUT-verksamheten såväl i kyrkoordningen som i den remitterade promemorian tenderar att komma bort och att Svenska kyrkan i utlandet tenderar att framstå som en samling undantag. Den anser därför att det bör prövas att inom kyrkoordningen åstadkomma en tydlig, samlande reglering av Svenska kyrkan i utlandet, med definitioner, uppgifter, mandat och verksamhet, innefattande bestämmelser som är av väsentlig praktisk betydelse. Ett sådant samlat avsnitt skulle sedan kompletteras med integrerade uppgifter med korsreferenser i övriga delar av kyrkoordningen. Man anser vidare att 2 kap. 16 och 17 §§ skulle kunna utgöra utgångspunkt för ett sådant avsnitt och att det lämpligen skulle relateras till kyrkoordningens tredje och fjärde avdelning.

Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet vidhåller sin tidigare ståndpunkt att bestämmelser som rör utlandskyrkan bör samlas i ett särskilt kapitel i kyrkoordningen. Detta anser den är försvarbart för samhörighetens, tydlighetens och enkelhetens skull.

Svenska kyrkans Församlingsförbund tillstyrker förslaget då den anser att alternativet att införa ett eget kapitel om utlandskyrkan inte skulle bidra till överskådligheten och användbarheten av kyrkoordningen.

Svenska kyrkan i London, Ulrika Eleonora församling, och Företrädargruppen för SKUT-ombuden tillstyrker förslaget att de paragrafer som reglerar utlandskyrkornas och utlandssvenskarnas förhållande till den demokratiska processen ingår i kyrkoordningen i stort. Den sista remissinstansen betonar vikten av att de bestämmelser som gäller för utlandskyrkan samlas i ett särtryck.

Svenska Margaretaförsamlingen i Oslo tillstyrker förslaget att de paragrafer som reglerar utlandskyrkornas och utlandssvenskarnas förhållande till den demokratiska processen ingår i kyrkoordningen i stort. Församlingen tror att så likartade bestämmelser som möjligt i Svenska kyrkan stimulerar fram ett ökat församlingsmedvetande bland utlandssvenskarna. Kyrkoordningens församlingstänkande bör fullföljas i riktning mot ett helt självständigt personellt och ekonomiskt ansvarstagande åtminstone i en del av utlandsförsamlingarna. Man anser dock att det kan vara naturligt att kyrkoherden i utlandsförsamlingarna anställs av Nämnden i samarbete med utlandsförsamlingarna.

Svenska kyrkan i Paris, Sofiaförsamlingen, tillstyrker förslaget men har vissa farhågor beträffande medbestämmanderätten, om det inte ges garantier för den, vid tillsättande av kyrkoherde i utlandsförsamlingar. Församlingen föreslår därför ett tillägg i 34 kap. 3 a § …. som Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet bestämmer i samråd med den berörda församlingens kyrkoråd. Den hänvisning som ges till kyrkoordningens 34 kap. 13 § anser man inte är applicerbar när det gäller utlandsförsamlingar eftersom ansökningshandlingarna sänds till Nämnden och inte till den berörda församlingen. Likartade synpunkter beträffande en reglering av församlingarnas delaktighet vid anställning av präster framförs av Företrädargruppen för SKUT-ombuden.

Svenska kyrkan i Las Palmas avstyrker förslaget då den anser att bestämmelserna för utlandskyrkan skulle bli betydligt enklare att ta till sig om de samlades i ett eget kapitel i kyrkoordningen.

Svenska Församlingen i Bayern, München, avstyrker förslaget då den anser att utlandskyrkan bör få en egen avdelning i kyrkoordningen eftersom förhållandena i utlandet ofta avviker från bl.a. församlingarnas verksamhetsfält i hemmakyrkan.

Svenska kyrkan på Costa del Sol, Fuengirola, tillstyrker förslaget om att det inte skall införas ett särskilt kapitel i kyrkoordningen om utlandskyrkan då man anser att det är ett sätt att påminna hela Svenska kyrkan om att utlandskyrkan inte är något speciellt utan just Svenska kyrkan i utlandet. Med ett eget kapitel i kyrkoordningen anser församlingen att det finns risk för att övriga delar av Svenska kyrkan inte ser detta arbete som sin angelägenhet.

2.1 Bakgrund

SKUT-utredningen föreslog att förhållandet mellan Svenska kyrkan och utlandsförsamlingarna skall regleras genom avtal. Utredningen menade att den nuvarande formen för anknytning via stadgar fastställda av Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet i många fall torde vara juridiskt tveksam. I betänkandet anfördes att det ingalunda är säkert att verksamhetslandets domstolar vid en tvist mellan Svenska kyrkan och en utlandsförsamling skulle anse dessa stadgar vara bindande. Motsvarande kan sägas beträffande kyrkoordningen och utlandsförsamlingarna. I den PM som låg till grund för Kyrkostyrelsens beslut om ett fortsatt utredningsarbete sägs att de juridiska förhållandena vad avser verksamheter och lokaler kan behöva undersökas ytterligare. Detsamma gäller frågan om vilken juridisk form som är lämpligast för en utlandsförsamling i det enskilda fallet med hänsyn till svensk och internationell rätt. Vidare noteras att det bör prövas om utredningens avtalsmodell täcker behoven på ömse sidor och i förhållande till lagstiftningen i respektive land. Slutligen konstateras att frågorna om utlandsförsamlingarnas juridiska form i mycket torde vara ett kontinuerligt arbete under lång tid framöver.

Som tidigare redovisats menade SKUT-utredningen att det i kyrkoordningen, utöver ett antal direkta bestämmelser om utlandskyrkan, skulle anges vilka bestämmelser som inte gäller utlandsförsamlingarna. Utgångspunkten var då att kyrkoordningen i princip skulle gälla inte enbart för verksamheten i Sverige utan även för Svenska kyrkan i utlandet. I de tidigare nämnda avtalen med utlandsförsamlingarna skulle skrivas in en förbindelse att följa kyrkoordningen i de delar som avser utlandsförsamlingarna.

När 2002 års kyrkomöte beslutade om tillsyns- och främjandefunktionerna för utlandsförsamlingarna infördes istället en bestämmelse i 10 kap. 6 § kyrkoordningen där det sägs att utlandsförsamlingar och verksamheter i utlandskyrkan är skyldiga att tillämpa kyrkoordningens bestämmelser bara om det är särskilt angivet. I sammanhanget finns härtill anledning att notera vad Kyrkostyrelsen angav i kyrkoordningskommentarerna i skrivelsen till 2002 års kyrkomöte. Där sägs att en präst i Svenska kyrkan som är verksam inom utlandskyrkan på samma sätt som alla övriga präster – oavsett om de är anställda i Svenska kyrkan eller inte – är bunden av kyrkoordningens bestämmelser i utövandet av sitt uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Det gäller t.ex. beträffande bestämmelserna i 31 kap. om uppdraget som präst och skyldigheten att följa Svenska kyrkans ordning i fråga om gudstjänster och kyrkliga handlingar. Motsvarande gäller beträffande en diakon. Större delen av kyrkoordningens femte avdelning om gudstjänsten innehåller bestämmelser som primärt träffar prästerna i deras ämbetsutövning även om detta inte särskilt är angivet. Det finns dock bestämmelser i främst 17 kap. om gudstjänstlivet som riktar sig till kyrkorådet. I det fallet krävs särskilda bestämmelser för att de skall bli gällande.

I den fortsatta diskussionen om regleringen av utlandskyrkan i kyrkoordningen har framförts förslag om att bestämmelserna avseende utlandskyrkan skall finnas samlade i ett särskilt kapitel. Fortfarande skulle en utgångspunkt vara att kyrkoordningens regler skall gälla även för Svenska kyrkans arbete bland svenskar i utlandet. Det har samtidigt konstaterats att det inte är möjligt att nå en fullständig kongruens med hemmaförsamlingarnas förhållanden.

2.2 Överväganden och förslag

Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ och beslutar som sådant om kyrkoordningen, det gemensamma regelsystemet för trossamfundet Svenska kyrkan. Kyrkoordningen gäller trossamfundet med dess registrerade organisatoriska delar, alltså församlingar, samfälligheter och stift. Den gäller också för dem som har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst – biskopar, präster och diakoner – oavsett deras anställning.

Vi bedömer det inte vara nödvändigt att lägga fram något förslag till avtal som bl.a. förpliktar utlandsförsamlingarna att följa kyrkoordningen. Det grundläggande arbetet med frågorna kring utlandsförsamlingarnas juridiska form kommer att kräva ytterligare tid. Tills vidare bör det såvitt gäller den formella kopplingen vara tillräckligt att konstatera att utlandsförsamlingarna själva vill vara en del av Svenska kyrkan och att Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet beslutar vilka församlingar som tillhör utlandskyrkan. Ett sådant beslut kan nämnden inte fatta om det inte är ett önskemål från församlingens sida. I den församlingsordning som behandlas i det följande bör det finnas bestämmelser om kyrkoordningens tillämplighet. På detta sätt, genom ömsesidigheten i beslut om utlandsförsamlingarnas kyrkotillhörighet och genom att församlingens beslutande organ i församlingsordningen gör kyrkoordningens bestämmelser tillämpliga, bör det som var avsikten med ett avtal ändå uppnås. Det finns också förbindelser av ekonomisk och personell karaktär genom anslag och genom att bl.a. de präster som tjänstgör i utlandskyrkan är anställda av Svenska kyrkan på den nationella nivån.

Erfarenheterna talar för att många som är verksamma inom utlandskyrkan tycker det är svårt att läsa kyrkoordningen och få grepp om vad som egentligen gäller för dem. Detta skulle tala för att bestämmelserna som avser utlandskyrkan så långt möjligt samlas i ett särskilt kapitel. En sådan ordning förespråkas också i några remissvar. Bl.a. ifrågasätter Stiftsstyrelsen i Lunds stift om man inte borde tillskapa ett nytt kapitel som enbart riktar sig till utlandskyrkan. Stiftsstyrelsen i Stockholms stift anser därför att det bör prövas att inom kyrkoordningen åstadkomma en tydlig, samlande reglering av Svenska kyrkan. för samhörighetens, tydlighetens och enkelhetens skull vill Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet att bestämmelser som rör utlandskyrkan samlas i ett särskilt kapitel i kyrkoordningen. Svenska kyrkan på Costa del Sol, Fuengirola, menar däremot att ett särskilt kapitel i kyrkoordningen medför en risk för att övriga delar av Svenska kyrkan inte ser detta arbete som sin angelägenhet. På ett motsvarande sätt anser Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift att förslaget i den remitterade promemorian innebär en betydelsefull markering av att utlandskyrkan är en del av Svenska kyrkan. Sammantaget finns också en majoritet bland remissvaren för promemorians förslag.

Vi menar också att övervägande skäl talar för att man inte bör försöka skapa ett eget kapitel om utlandskyrkan i kyrkoordningen. Det finns symboliska skäl – att inte skilja ut församlingar och verksamhetsplatser inom utlandskyrkan som något vid sidan av det reguljära. Det finns också praktiska skäl av det slag som Svenska kyrkans Församlingsförbund lyfter fram. Förbundet menar att alternativet att införa ett eget kapitel om utlandskyrkan inte skulle bidra till överskådligheten och användbarheten av kyrkoordningen. I promemorian konstateras att det inte går att samla alla bestämmelser som avser utlandskyrkan i ett kapitel. Som ett exempel pekas på att bestämmelserna om Domkapitlets i Visby stift sammansättning delvis rör utlandskyrkan. Samtidigt är de av betydelse för den del av Visby stift som utgörs av församlingarna på Gotland. På motsvarande sätt förhåller det sig med bestämmelserna om val av biskop i Visby stift. Det finns några bestämmelser om biskopsval som särskilt gäller utlandskyrkan. Det är dock inte lämpligt att föra dessa enstaka bestämmelser om biskopsvalet till ett särskilt kapitel om utlandskyrkan. Det skulle medföra svårigheter att få en helhetsbild av hur biskopsval går till. Det finns också bestämmelser som gäller såväl utlandskyrkan som hemmakyrkan. Det är mot denna bakgrund inte möjligt att föra över alla bestämmelser som gäller utlandskyrkan till ett eget kapitel. Även om vissa bestämmelser skulle kunna finnas i ett eget kapitel skulle detta inte ge någon helhetsbild av vad som gäller beträffande utlandskyrkan.

Svårigheterna att se vilka bestämmelser i kyrkoordningen som är relevanta för den egna verksamheten är inte något som är unikt för dem som är verksamma inom utlandskyrkan. Kyrkoordningen innehåller bestämmelser på en mängd olika områden och Svenska kyrkan har en relativt komplex och omfattande organisation. Det behövs vissa hjälpmedel för att läsa och tolka kyrkoordningen utifrån olika situationer. Vi ansluter oss till bedömningen i den remitterade promemorian att det lämpliga sättet att hantera frågor om kyrkoordningens betydelse för utlandskyrkan är att ta fram en särskild sammanställning av relevanta bestämmelser. Flera remissinstanser har också förespråkat detta. Det är naturligt att Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet har ett ansvar för att sådana hjälpmedel finns tillgängliga. Det är naturligt att det blir ett häfte som i första hand innehåller de bestämmelser som gäller för utlandskyrkan. En sådan sammanställning bör kunna ge en bättre bild av vad som gäller än ett särskilt kapitel i kyrkoordningen. Det skall innehålla samtliga bestämmelser av betydelse för utlandskyrkan och inte, som i många fall skulle bli fallet med ett särskilt kapitel, enbart hänvisningar till sådana bestämmelser som gäller såväl utlandskyrkan som kyrkan i Sverige.

I skrivelsens avsnitt 4.2 föreslår vi att det även fortsättningsvis skall finnas en bestämmelse som anger att kyrkoordningen gäller utlandskyrkan endast när detta särskilt är angivet. Vidare föreslås i det nämnda avsnittet att Kyrkostyrelsen får utfärda bestämmelser om församlingsordning som skall ligga till grund för det lokala arbetet i varje utlandsförsamling beträffande den egna församlingsordningen. Med de förslag till reglering som vi lägger fram i föreliggande skrivelse blir det inte nödvändigt att ange ifråga om en viss bestämmelse att den inte skall gälla utlandskyrkan. Även detta förhållande talar för att det inte behövs något särskilt kapitel i kyrkoordningen om utlandskyrkan. Svenska Församlingen i Bayern, München, framhåller att förhållandena i utlandet ofta avviker från bl.a. församlingarnas verksamhetsfält i hemmakyrkan. Församlingen ser detta som skäl för att utlandskyrkan bör få en egen avdelning i kyrkoordningen. Eftersom det också finns skillnader mellan de olika utlandsförsamlingarna menar vi att en särskild avdelning i kyrkoordningen inte är lösningen på det problem som församlingen i Bayern, München, lyfter fram. Genom att det finns en egen församlingsordning för varje församling är det möjligt att i den ta hänsyn till sådana förhållanden som är unika för en viss församling.

Utgångspunkten för förslagen i denna skrivelse är det beslut som fattades av 2002 års kyrkomöte om främjande- och tillsynsfunktionen för utlandskyrkan. Det har således inte funnits någon avsikt att närmare pröva eller föreslå ändringar i fråga om det som då beslutades. I ett par remissvar har som redovisas i skrivelsens avsnitt 1.4 tagits upp frågor som snarast hör hemma i en kommande utvärdering. Vi kommenterar därför inte dessa synpunkter närmare. Det kan dock finnas anledning att på ett par punkter göra förtydliganden i de gällande bestämmelserna. När 2002 års kyrkomöte fattade sitt beslut framhölls i Kyrkostyrelsens skrivelse, att det blir en följd av att församlingarna och verksamhetsplatserna hör till Visby stift enligt bestämmelserna i 36 kap. 6 § att dessa också omfattas av biskopens i Visby stift uppgifter enligt 8 kap. 1 § och uppgiften att vistera stiftets församlingar följer av bestämmelserna i 8 kap. 2 §. Vidare angavs att kopplingen till Visby stift medför att den tillsyn som åvilar biskop och domkapitel enligt 57 kap. 1 § avser även utlandskyrkan. Detta accepterades av Kyrkomötet. Samtidigt infördes en bestämmelse 10 kap. 6 § där det sägs att församlingar och verksamheter inom utlandskyrkan är skyldiga att tillämpa kyrkoordningens bestämmelser bara om det är särskilt angivet. Det finns därför skäl att göra en ändring i 57 kap. 1 § andra stycket så att där inte längre anges att bestämmelserna om beslutsprövning inte gäller utlandskyrkan utan istället att övriga punkter avseende tillsynen från biskopar och domkapitel gäller utlandskyrkan. På motsvarande sätt bör det göras en ändring i kapitel 34 om kyrkans anställda. Där framgår endast indirekt att Domkapitlet skall pröva behörigheten och avge yttrande när präster anställs för att tjänstgöra i utlandskyrkan. Det anges i 34 kap. 13 § att Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet skall översända handlingar till domkapitlet vid tillsättning av befattning som präst i utlandskyrkan. Det finns däremot inga direkta bestämmelser om vilka behörighetsvillkor som skall gälla. Det finns inte heller några bestämmelser om befattningar för utlandskyrkan av motsvarande slag som bestämmelserna i 34 kap. 1, 4 och 5 §§ om befattningar för församlingar, stift och den nationella nivån. För att det tydligare skall framgå vad som gäller bör det införas en ny 34 kap. 3 a § om befattningar för utlandskyrkan. I denna nya paragraf bör också anges vilka bestämmelser i övrigt i 34 kap. som gäller för befattningar i utlandskyrkan.

Sofiaförsamlingen i Paris och Företrädargruppen för SKUT-ombuden efterfrågar bestämmelser om medinflytande från utlandsförsamlingarnas sida när präster anställs. Vi menar att det finns skäl att i kyrkoordningen ta in bestämmelser i överensstämmelse med den praxis som nu råder. Det innebär att innan Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet utser någon på en ledig befattning som präst i en utlandsförsamling så ges församlingen genom sitt kyrkoråd möjlighet att yttra sig över de behöriga sökandena. I vårt förslag till ändringar i kyrkoordningen regleras detta i en ny 34 kap. 12 a §.

I gällande 10 kap. 6 § definieras utlandskyrkan som de utlandsförsamlingar och övriga utlandsverksamheter vilka enligt beslut av Nämnden för Svenska kyrkan tillhör Svenska kyrkan. Begreppet utlandskyrkan används dock på något olika sätt på olika ställen i kyrkoordningen. I exempelvis 31 kap. 16 § talas om präster i utlandskyrkan med syftning på de präster som tjänstgör i utlandsförsamlingar och övriga verksamheter. I 10 kap. 6 § sägs att Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet har särskilt ansvar för att främja församlingslivet i utlandsförsamlingarna och övriga verksamheter som ”bedrivs av utlandskyrkan”. Här används begreppet utlandskyrkan på ett något annat sätt. Det bör göras en justering i bestämmelserna så att begreppet utlandskyrkan används på samma sätt, som en sammanfattande benämning på Svenska kyrkans verksamhet bland svenskar utomlands, i alla kyrkoordningens bestämmelser. Detta medför en ändring i 10 kap. 6 §.