1 Inledning

1.1 Ärendet och dess beredning

2002 års kyrkomöte fattade beslut om tillsyns- och främjandefunktionerna för utlandskyrkan. Det innebar ett ställningstagande till vissa av de frågor som behandlades av SKUT-utredningen i betänkandet (Svenska kyrkans utredningar 2001:1) Svenska kyrkan i utlandet – organisation och uppgifter. I skrivelsen (KsSkr 2002:7) Tillsyns- och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar, vilken låg till grund för Kyrkomötets beslut, redovisade Kyrkostyrelsen att andra frågor som hade behandlats av SKUT-utredningen skulle behöva beredas ytterligare innan förslag kunde läggas fram.

Kyrkostyrelsen har efter samråd med Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet uppdragit åt kyrkokansliet att svara för ett fortsatt beredningsarbete som underlag för Kyrkostyrelsens kommande förslag till Kyrkomötet. Som en del av detta beredningsarbete har inom kyrkokansliet utarbetats promemorian Fortsatt reglering av Svenska kyrkan i utlandet. En given utgångspunkt för förslagen i promemorian har varit de beslut som fattades av 2002 års kyrkomöte. Det ingår inte i det uppdrag som är givet åt kyrkokansliet att göra en utvärdering av de beslut som då fattades eller att pröva om det skall göras någon saklig ändring av redan gällande bestämmelser. Detta hindrar inte att vissa mindre förändringar kan behöva göras när man går vidare och tar in bestämmelser i kyrkoordningen på sådana områden som inte fanns med i det tidigare beslutet. I sitt betänkande 2002:1 Tillsyns- och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar anförde Ekumenikutskottet att 2002 års kyrkomötes beslut på många sätt påverkar den fortsatta utvecklingen av Svenska kyrkans verksamhet bland svenskar i utlandet. Utskottet menade att det därför är viktigt att beslutet inte ses som ett provisorium. Däremot bör Kyrkostyrelsens fortsatta beredning av utlandsverksamhetens framtida organisation enligt utskottets mening innefatta en utvärdering av den nya ordningen, med hänsyn tagen till såväl utlandsverksamheten som Visby stift och dess församlingar. Det som utskottet anförde på denna punkt godtogs av Kyrkomötet. En utvärdering beräknas kunna ske tidigast om ytterligare några år. Innan dess är det inte aktuellt att på något grundläggande sätt ompröva det som 2002 års kyrkomöte beslutade.

Den 1 december 2004 sändes promemorian Fortsatt reglering av Svenska kyrkan i utlandet ut på remiss till 61 instanser. Fördelade på följande kategorier: 41 utlandsförsamlingar/verksamhetsplatser, företrädargruppen för SKUT-ombuden, tre nämnder på nationell nivå inom Svenska kyrkan (Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet, Svenska kyrkans valprövningsnämnd och Svenska kyrkans överklagandenämnd), stiftsstyrelsen och/eller domkapitlet i samtliga stift, Svenska kyrkans Församlingsförbund samt Kyrkans Akademikerförbunds utlandskrets. Remisstiden gick ut den 1 mars 2005.

Remissyttranden har inkommit från 35 av de instanser som beretts tillfälle att yttra sig. De som inte utnyttjat sin möjlighet att avge remissyttrande är drygt hälften av utlandsförsamlingarna/verksamhetsplatserna.

1.2 Tidigare diskussioner och beslut

Frågor om hur ansvaret för Svenska kyrkans arbete utomlands skall vara organiserat på kyrkans nationella nivå och hur detta arbete skall vara relaterat till Svenska kyrkans reguljära episkopala struktur har behandlats av flera olika utredningar. Det har också beslutats om förändringar i olika omgångar.

En bakgrund till diskussioner och beslut är de förändringar som har skett i utlandsarbetet. Ett tecken på förändringarna var att Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse år 1976 blev Svenska kyrkan i utlandet (SKUT). Det dröjde dock till 1989 innan den av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet inrättade Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet fick ansvar även för de äldre utlandsförsamlingar som fram till dess hade haft Uppsala domkapitel som huvudman. Ärkebiskopen var visitator för samtliga utlandsförsamlingar och Domkapitlet i Uppsala stift hade tillsynsansvaret för alla präster som tjänstgjorde utomlands.

Under diskussionerna om utlandsverksamheten hade väckts förslag om inrättande av ett särskilt utlandsstift. Något sådant kom aldrig till stånd. Under arbetet med kyrkoordningen föreslog den s.k. Nivåutredningen att ansvaret för att visitera utlandsförsamlingarna skulle ligga hos biskopen i Visby stift. I det samlade förslaget till kyrkoordning fördes inte detta förslag vidare. Istället föreslogs att en utredning om Svenska kyrkan i utlandet omedelbart borde tillsättas. Den s.k. SKUT-utredningen tillsattes också våren 1998. Enligt sina direktiv skulle SKUT-utredningen ge svar på frågor om den framtida inriktningen och omfattningen av SKUT:s verksamhet, dess organisatoriska ställning och dess finansiering. I betänkandet Svenska kyrkan i utlandet – organisation och uppgifter lade SKUT-utredningen fram förslag till bl.a. vissa ändringar i kyrkoordningen.

Efter remissbehandling av SKUT-utredningens betänkande överlämnade Kyrkostyrelsen till 2002 års kyrkomöte skrivelsen KsSkr 2002:7 Tillsyns- och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar. I skrivelsen urskiljde Kyrkostyrelsen fyra större komplex bland utredningsfrågorna. Det första rörde tillsyns- och främjandefunktionerna för utlandskyrkan. Det andra utgjordes av de nära sammanhängande komponenterna kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan, församlingstillhörighet i en utlandsförsamling, rösträtt, valbarhet och andra frågor om det demokratiska inflytandet samt erläggande av kyrkoavgift. Det tredje komplexet gällde vissa ekumeniska aspekter och det fjärde de ekonomiska frågorna. På den första punkten, tillsyns- och främjandefunktionerna, ansåg Kyrkostyrelsen att remissutfallet visade att ett förslag till lösning i nära anslutning till vad SKUT-utredningen föreslagit kunde föras fram. På de övriga punkterna erfordrades enligt styrelsen fortsatt beredning. Det måste därmed bli fråga om beslut i två eller flera steg.

Kyrkomötet anslöt sig till Kyrkostyrelsens förslag att inlemma Svenska kyrkans utlandsverksamhet i Visby stifts tillsynsansvar. Det medförde bl.a. att Domkapitlet i Visby stift fick ytterligare två ledamöter. En av dessa skall vara präst eller diakon samt vara eller ha varit anställd i utlandskyrkan. Den andra nya ledamoten väljs av Kyrkomötet. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet, med biskopen i Visby stift som ledamot, fullgör de främjandeuppgifter som annars tillkommer stiftstyrelsen. Nämnden beslutar också vilka utlandsförsamlingar och övriga utlandsverksamheter som skall tillhöra Svenska kyrkan och därmed utgöra det som kallas utlandskyrkan. Genom övergångsbestämmelser till kyrkoordningen fick representanter för utlandskyrkan delta i det val av biskop i Visby stift som ägde rum strax efter Kyrkomötets sammanträde. Vidare togs i kyrkoordningen in bl.a. bestämmelser om församlingsinstruktioner för utlandsförsamlingar och övriga utlandsverksamheter i utlandskyrkan.

1.3 Översikt av remissutfallet

Samtliga remissinstanser som inkommit med remissyttranden ställer sig positiva till en fortsatt reglering av Svenska kyrkan i utlandet. En överväldigande majoritet anger att de i huvudsak tillstyrker promemorians förslag. En av dem är Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet som i sitt yttrande anger att det sedan länge finns en uttryckt förväntan hos de många aktiva förtroendevalda, frivilliga och utsända medarbetare i utlandskyrkan att få känna en tydlig tillhörighet och demokratisk koppling till Svenska kyrkan. Förslagen i remissen anser de därför är ett positivt steg i förhållande till utlandskyrkornas förväntningar. En annan är Svenska församlingen i Costa Blanca, Torrevieja, som i sitt yttrande skriver att den ser förslaget som början på en demokratiseringsprocess där utlandsförsamlingarna blir jämlika med hemmaförsamlingarna och får fullvärdig delaktighet i samtliga berörda organ inklusive Kyrkomötet och att det är detta hopp om förändring som ger dem kraft att fortsätta att utveckla församlingsarbetet. Ytterligare en är Stiftsstyrelsen i Härnösands stift som i sitt yttrande skriver att förslaget verkar genomreflekterat och välmotiverat och ger utlandskyrkorna goda förutsättningar att fungera som svenska lokalförsamlingar i utlandet utan att för den skull klavbinda dem med orealistiskt detaljerade regler.

Av de 34 remissyttranden som inkommit är det åtta som utan några särskilda kommentarer till de enskilda förslagen i promemorian tillstyrker dem, däribland Svenska kyrkans överklagandenämnd och Svenska kyrkans valprövningsnämnd, stiftsstyrelserna i Växjö och Västerås stift, domkapitlen i Göteborgs och Karlstads stift samt Utlandskretsen i Kyrkans Akademikerförbund. Övriga remissinstanser har närmare kommenterat delar av förslagen i promemorian och/eller kommit med förslag på ändringar eller tillägg samt i vissa fall föreslagit att delar av förslagen skall avslås.

1.4 Frågor för fortsatt beredning

Förslagen i denna skrivelse gäller enbart vissa av de frågor som behandlades av SKUT-utredningen. Två av de tre återstående frågekomplex som redovisades i skrivelsen till 2002 års kyrkomöte finns inte med. Det gäller vissa ekumeniska aspekter och de ekonomiska frågorna. Ett fortsatt beredningsarbete sker på dessa områden liksom beträffande frågor om utlandsförsamlingarnas juridiska form.

I några av remissvaren på promemorian Fortsatt reglering av Svenska kyrkan i utlandet ges synpunkter på frågor som inte behandlas i promemorian. Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift anser att frågan om clearingsystemets tillämpning på verksamheten inom utlandskyrkan är en fråga som bör lösas innan det sker en utvärdering av de beslut som fattades av 2002 års kyrkomöte. Stiftsstyrelsen i Stockholms stift understryker vikten av att clearingfrågorna skyndsamt bearbetas och löses. Likaså påtalar Svenska församlingen i Frankfurt am Main dels att clearingen vid kyrkliga handlingar är en fråga som behöver få en lösning men betonar att ett än större problem är frågan om finansieringen av verksamheten. Om enbart lokalt boende medlemmar skall bära samtliga kostnader när de flesta eller en stor del av besökarna redan anser att de genom den kyrkoavgift de betalar till en helt annan församling i Sverige har rätt till den service de får i utlandsförsamlingen utan att behöva betala en medlemsavgift där kommer församlingens existens att vara hotad.

Flera remissinstanser lyfter fram de ekonomiska frågorna. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet påtalar i sitt remissyttrande att det återstår ett antal viktiga frågor att bereda t.ex. de ekonomiska frågorna. Svenska församlingen i Costa Blanca i Torrevieja framhåller i sitt remissyttrande problematiken med finansieringen av verksamheten. Cirka 90 procent av deras medlemmar betalar kyrkoavgift i Sverige och de anser att Svenska kyrkan måste anpassa sig till sina medlemmar så att de även kan tillgodogöra sig denna avgift när de bor halva året utomlands. Svenska kyrkan i Bryssel anger i sitt remissyttrande att den övergripande frågan för de flesta utlandsförsamlingarna är finansieringen. I yttrandet konstateras att promemorian över huvud taget inte tar upp den frågan till behandling. Detta är en fråga som man anser måste finnas med i en helhetslösning. Vid en eventuell reglering av kyrkotillhörigas rättigheter i en utlandsförsamling måste det därför samtidigt regleras om deras skyldigheter, som exempelvis att betala kyrkoavgift.

Domkapitlet i Uppsala stift anser att det är nödvändigt med en fortsatt bearbetning av utlandsförsamlingarnas status samt hur de bäst relaterar till Visby stift respektive till nationella nivån. Domkapitlet förordar en tydligare knytning till Visby stift samt en omprövning av anställningsvillkoren för personalen för att uppnå det i promemorian uttalade målet att i huvudsak samma ordning gäller i Svenska kyrkans församlingar. Hela finansieringsfrågan skulle enligt domkapitlet kunna lösas på annat sätt genom att utlandsförsamlingarna skulle ges rätt till strukturbidrag för de kostnader som inte härrör från församlingsmedlemmarna själva som exempelvis turism och sjöfart. Vidare anser man att det kommer att behövas en teologisk reflektion omkring kyrkans närvaro och uppdrag på de ställen som inte är utlandsförsamlingar utan verksamhetsplatser. Det kan synas märkligt att arbetet på dessa platser regleras genom en församlingsinstruktion och att de har en kyrkoherde utan att vara församlingar. Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift delar uppfattningen att en utvärdering måste vänta några år men understryker inför det fortsatta beredningsarbetet att man inte kan bortse från att utlandskyrkan är inordnad i ett stift enligt den modell som råder inom Svenska kyrkan. I yttrandet sägs att man på sikt måste söka en mer verklig, närmare och odelad stiftstillhörighet för utlandskyrkan.