Bilaga 2

Partiella samfälligheter m.m.

I denna promemoria analyseras förutsättningar för och konsekvenser av bildande av partiella flerpastoratssamfälligheter. Som möjliga ansvarsområden för sådana samfälligheter har särskilt underhåll av kyrkobyggnader och annan fast egendom samt begravningsverksamheten berörts.

En partiell samfällighet av det slag som behandlas i promemorian föreslås kallas ”särskild flerpastoratssamfällighet” och nuvarande flerpastoratssamfälligheter betecknas ”reguljära flerpastoratssamfälligheter”. Om en samfällighet av nuvarande slag ingår i en särskild flerpastoratssamfällighet kommer det enbart att vara fråga om partiella samfälligheter eftersom ingen av de båda samfälligheterna har ansvaret för alla ekonomiska angelägenheter. Begreppen ”särskild flerpastoratssamfällighet” och ”reguljära flerpastoratssamfälligheter” föreslås därför att det klart skall framgå vilka av kyrkoordningens bestämmelser om samfälligheter som gäller alla samfälligheter och vilka bestämmelser som enbart gäller vissa slags samfälligheter.

Det övergripande syftet med en partiell flerpastoratssamfällighet bör vara detsamma som generellt gäller för samfälligheter, nämligen att ”svara för ekonomisk utjämning, resurshushållning och service”, dock begränsat till samfällighetens uppgiftsområden, att svara för underhåll av kyrkobyggnader och/eller vara huvudman för begravningsverksamheten. Samfällighetens beslutande organ, som föreslås bli benämnt samfällighetsdelegerade, fastställer en kyrkoavgift (för uppgiftsområdet ifråga) vilken är gemensam för samtliga enheter i samfälligheten. Då samfälligheten bygger på solidaritet är det angeläget att enheter som ingår gör detta frivilligt men det bör också vara möjligt att besluta om en samfällighetsbildning om den är till övervägande och varaktig fördel för samfälligheterna och församlingarna. För upplösning – om inte alla är ense därom – bör gälla synnerliga skäl.

De enheter som förutsätts kunna ingå i en särskild flerpastoratssamfällighet är församlingar som inte tillhör någon annan samfällighet och alltså har egen ekonomisk förvaltning, pastoratssamfälligheter samt reguljära flerpastoratssamfälligheter.

Det beslutande organet, samfällighetsdelegerade, förutsätts utses i indirekta val av fullmäktige i de enheter som ingår i samfälligheten. Valbara är ledamöter och ersättare i dessa fullmäktige. Som beredande och verkställande organ finns en kyrkonämnd.

Den särskilda flerpastoratssamfällighetens ansvarsområde föreslås vara att svara för underhåll av kyrkobyggnader och/eller vara huvudman för begravningsverksamheten.

En redovisning lämnas för de specifika förhållanden som gäller i fråga om Samfälligheten Gotlands kyrkor. Det bedöms inte vara möjligt att till andra stift överföra modellen med en partiell samfällighet för ett helt stift. Ett viktigt skäl avser omfattningen och sammansättningen som det beslutande organet skulle få i sådant fall.

Vid bildande av en partiell samfällighet för kyrkounderhåll behöver klart anges dels vilka byggnader som skall omfattas, dels vilka åtgärder som skall ankomma på samfälligheten. Stiftsstyrelsen skall bestämma detta i sitt beslut om bildande av samfälligheten. Det är naturligt att vissa uppgifter kvarstår hos församlingen/samfälligheten även när det gäller kyrkobyggnader där den särskilda samfälligheten har ansvaret för större byggnadsåtgärder. Som en konsekvens av detta torde bildandet av en partiell flerpastoratssamfällighet inte kräva någon ändring av utjämningssystemet. De församlingar/samfälligheter som ingår kommer också fortsättningsvis att utgöra enheter där och ha att betala kyrkounderhållsavgift alternativt få kyrkounderhållsbidrag.

Som en eventuell möjlighet att få en lika omfattande enhet som Samfälligheten Gotlands kyrkor, dvs. hela stiftet presenteras en alternativ modell där ett stift tar på sig visst kyrkounderhåll. Som förutsättning för ett sådant beslut skulle gälla samtycke från församlingar/samfälligheter och kvalificerad majoritet i stiftsfullmäktige. Finansieringen förutsätts ske genom den regionala kyrkoavgiften (”stiftsavgiften”).

Vid bildande av en särskild flerpastoratssamfällighet för begravningsverksamheten förutsätts det att äganderätten till såväl lös som fast egendom avseende denna verksamhet överförs från församlingar/samfälligheter till den partiella samfälligheten. Något delat huvudmannaskap är inte möjligt. Kostnaderna för verksamheten, vilka skall täckas genom begravningsavgiften innefattar bl.a. investeringar i fast egendom och avskrivningar.

Den fasta egendom som förs över är begravningsplatser med tillhörande byggnader, begravningskapell, krematorier, administrationslokaler m.m. men inte kyrkogård som hör samman med kyrkobyggnad. Förvaltningen även av sådan kyrkogård förutsätts dock bli en uppgift för den partiella samfälligheten.

Det kan när det gäller begravningsverksamheten ibland finnas skäl ta hänsyn till kommunindelningen (en eller flera kommuner). I vilken utsträckning behovet av personal skall tillgodoses genom egna anställda och/eller genom ”köp” av tjänster från pastorat/samfälligheter blir en fråga för den partiella samfälligheten att ta ställning till.

Remissinstanserna

En klar majoritet av remissinstanserna bl.a. Svenska kyrkans församlingsförbund, Svenska kyrkans överklagandenämnd, Stiftsstyrelsen i Karlstads stift, Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Luleå stift avstyrker förslaget och anser att det är olämpligt att införa ett system som ytterligare komplicerar regelverket och den kyrkliga organisationen. Svenska kyrkan bör istället sträva efter en enklare och tydligare organisation.

Stiftstyrelsen och Domkapitlet i Växjö stift avstyrker förslaget. Stiftet menar att förslaget i och för sig kan innebära vissa rationaliseringseffekter, men understryker att ett införande av partiella samfällighetsbildningar skulle kunna försvåra det framtida strukturarbetet. En partiell samfällighetsbildning får inte användas som nödlösning för att uppskjuta en nödvändig strukturomvandling.

Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift och Stiftsstyrelsen i Västerås avstyrker förslaget och menar att olika former för samverkan bör grundligt utreds. Stiften anser att man bör avvakta projektet ”Ökad samverkan inom Svenska kyrkan” innan man slutligt behandlar frågan om partiella samfälligheter. Införandet av partiella samfälligheter skulle enligt stiften medföra att Svenska kyrkans organisation blir otydligare, samtidigt som detta står i motsats till strävan efter att förenkla kyrkoordningen.

Stiftsstyrelsen i Linköpings stift menar att inrättande av partiella samfälligheter skulle innebära en utbyggnad av förtroendemannaorganisationen och bidra till att ytterligare komplicera Svenska kyrkans organisation, vilket skulle vara till men för, snarare än gagna, demokratin. Stiftet efterlyser i stället en mera grundlig genomlysning av andra möjligheter till samverkan mellan pastorat och samfälligheter exempelvis bör momsproblematiken utredas.

Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Strängnäs stift avstyrker förslaget och menar att innan Kyrkomötet beslutar att tillåta partiella samfälligheter bör andra möjligheter utredas, exempelvis att bedriva verksamheter i samverkan eller genom att bilda bolag eller förening. Likaså bör momsfrågan klarläggas.

Göteborgs kyrkliga samfällighet anser att kyrkoordningen inte skall belastas med yterligare detaljregleringar. Detta faktum talar emot förslaget om återinförande av partiella samfälligheter. Samfälligheten anser dock att begravningsverksamheten är lätt att avgränsa från den kyrkliga verksamheten och därför väl lämpad för partiella samfälligheter.

Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund tillstyrker förslaget såvitt avser begravningsverksamheten. Förbundet framhåller att man instämmer i den i promemorian framförda uppfattningen att det ibland kan finnas skäl att ta hänsyn till kommundelningen, bl.a. beroende på kommunernas organisation av äldreboendet. Vidare är det enligt förbundet viktigt att öka effektiviteten och styrningen hos huvudmännen genom att gå samman i större enheter.

Lysekils pastorat menar att så vitt avser begravningsverksamheten vore inrättandet av partiella samfälligheter lämpligt, men anser samtidigt att osäkerheten är stor och att frågan behöver utredas ytterligare.

Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Härnösand tillstyrker förslaget att stiftsfullmäktige påtar sig ansvaret för kyrkobyggnaderna, men menar att förslaget bör justeras i vissa avseenden.

Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Luleå avvisar förslaget att stiftet skall ansvara för kyrkounderhållet och lyfter istället fram den ordning som finns i stiftet för att främja kyrkounderhållsfrågorna. Inom stiftet bedrivs för närvarande ett fastighetsprojekt genom en vid stiftskansliet särskilt anställd befattningshavare som arbetar konsultativt med rådgivning, stöd och hjälp med bidragsförfarandet visavi församlingarna.

Stiftsstyrelsen i Uppsala stift avstyrker förslaget att stiftet skall svara för kyrkounderhållet. Stiftet påtalar att kyrkoordningen har som allmän utgångspunkt att församlingens roll skall stärkas och menar att det finns goda skäl att behålla en ordning som bygger på lokalt engagemang och ansvar vilket skapar goda förutsättningar för funktionella, levande kyrkorum. Som en konsekvens härav bör det även fortsättningsvis vara församlingen som svarar för vård- och underhållsplaner, liksom för att det upprättas ansökningar om kyrkoantikvarisk ersättning och kyrkobyggnadsbidrag för kostnadskrävande kyrkounderhåll. Mot denna bakgrund föreslår man i stället att det bildas nätverk i olika regioner inom stiften innehållande erforderlig kompetens inom aktuella områden.

Stiftsstyrelsen i Stockholms stift och Svenska kyrkans församlingsförbund. anser att förslaget för att göra vård och underhåll av kyrkobyggnader till en stiftsangelägenhet är intressant och bör utredas närmare. Det krävs dock ett betydligt mera omfattande underlag än vad som idag föreligger för att kunna ta ställning till huruvida en sådan ordning kan vara realistisk eller inte.