3 Verksamheten – strategier för de dominerande arbetsuppgifterna

I detta kapitel presenteras de strategier som använts av organen på nationell nivå de senaste åren och som föreslås användas under planeringsperioden 2006 till och med 2008.

3.1 Förkunna evangelium om Jesus Kristus i ord och handling

Svenska kyrkans organ på nationell nivå står till förfogande för församlingar och stift, bland annat för uppgiften att som en del av kyrkan förkunna evangelium i ord och handling där detta bör ske samlat. När detta sker agerar nationell nivå som företrädare för Svenska kyrkan.

3.1.1 Ekumeniska relationer

I framväxten av den ekumeniska rörelsen har Svenska kyrkan fått möjlighet att i många sammanhang agera som brobyggare mellan kyrkor och kyrkofamiljer. Denna roll har varit och är fortsättningsvis viktig och något som skall värnas och utvecklas i framtiden. Det är därför naturligt att Svenska kyrkan i sitt ekumeniska engagemang anser att det är viktigt att stödja de sammanhang där kyrkor och samfund från olika kyrkofamiljer ges en möjlighet att utveckla sina ekumeniska relationer.

Genom att bidra till finansiering av grundläggande funktioner såsom sekretariat, generalförsamlingar och andra allmänna kostnader i Sveriges Kristna Råd (SKR), Kyrkornas världsråd (KV), Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK), Lutherska världsförbundet (LVF) och inom ramen för Borgåöverenskommelsen understödjer Svenska kyrkan en väl fungerande grundläggande struktur för goda ekumeniska relationer. En aktiv och målmedveten strävan att bidra med Svenska kyrkans kompetens och resurser i dessa organs styrelser och centrala arbetsgrupper bidrar till att utveckla denna struktur för framtiden. Ett aktivt samarbete med andra samfund, kyrkor och kyrkofamiljer medför också ökade möjligheter att vinna erfarenheter och kontakter som kan bidra till att Svenska kyrkan utvecklas som kyrka i Sverige. Genom att i första hand söka delta i det konkreta ekumeniska samarbete som utförs i de nätverk som dessa organisationer står bakom bidrar kyrkan till att dessa organisationer förblir relevanta i vår samtid.

Utöver det samarbete som äger rum inom internationella ekumeniska organisationer och nätverk, står Svenska kyrkan bilateralt i nära relation till kyrkor runt om i världen. Samarbetet befästs genom avtal om kyrkogemenskap, i andra överenskommelser om samarbete och i fördjupade dialoger. Under planeringsperioden kommer detta arbete att kräva omfattande arbetsinsatser. Ett arbete har inletts för att formulera strategier för långsiktig kyrkosamverkan. När det arbetet är slutfört kan förskjutningar i samarbetet komma att ske, dock utan att öka det totala antalet bilaterala kyrkorelationer.

De senaste åren har det regionala ekumeniska arbetet i Europa och i Sveriges nära omvärld utvecklats på ett nytt och spännande sätt. Under planeringsperioden kommer Kyrkostyrelsen att mer aktivt än tidigare söka delta i och stötta detta regionala arbete.

3.1.2 Samhällskontakter

En stor del av de kontakter som Svenska kyrkan har med offentliga myndigheter, folkrörelser och frivilligorganisationer samordnas av nationell nivå. Genom tjänstemän och förtroendevalda på nationell nivå är Svenska kyrkan representerad i ett 50-tal olika nätverk och samarbetsorgan med andra företrädare för organisationer i samhället. Sedan relationsändringen år 2000 har medverkan i denna typ av nätverk varit en viktig strategi för att tydliggöra Svenska kyrkan som en fristående aktör i samhället. Eventuella rester av ett intryck av att kyrkan är en förvaltningsinstitution vid sidan av kommunala och statliga myndigheter har också kunnat minskas på detta sätt. Denna strategi har påverkat såväl vilka samarbeten som har prioriterats som på vilket sätt nationell nivå utformar sitt deltagande i olika sammanhang. Pågående och eventuellt nya samarbeten måste prövas utifrån i vilken utsträckning ett deltagande bedöms vara angelägen för verksamheten på nationell nivå och i vilken utsträckning Svenska kyrkans specifika kompetens kan bidra till samarbetet.

Förväntningarna på att Svenska kyrkan skall delta i olika nätverk och samarbeten i viktiga samhällsfrågor är mycket stora och växer samtidigt som resurserna för detta arbete på nationell nivå inte kan ökas nämnvärt. En viktig konsekvens av detta har varit att vi i möjligaste mån söker ha kontakter med myndigheter och paraplyorganisationer genom eller i samarbete med Sveriges Kristna Råd (SKR).

3.1.3 Internationell mission och diakoni

Mission och diakoni tillhör församlingens grundläggande uppgifter. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna gemenskapen och därför har den enskilda församlingens ansvar för mission och diakoni en tydlig förlängning in i den globala gemenskapen. Nationell nivå har getts ansvaret att för Svenska kyrkans räkning samordna och utveckla kyrkans ansvar och engagemang för internationell mission och diakoni. Svenska kyrkan har funnit former att integrera sitt internationella missions- och diakoniarbete i de kyrkliga strukturerna. I många andra kyrkor bedrivs det internationella arbetet genom missionssällskap eller särskilda biståndsorganisationer. Den modell som Svenska kyrkan valt innebär möjligheter för Svenska kyrkan att agera med stor tyngd och legitimitet både i det fördjupade ekumeniska arbetet kring mission och diakoni och i förhållande till missionssällskap och biståndsorganisationer.

Svenska kyrkans engagemang i internationell mission är ett uttryck för kyrkans önskan att fördjupa och vidareutveckla samarbetet med kyrkor i andra delar av världen. Genom att dela resurser, och i en gemensam och fördjupad reflektion över kyrkans roll och uppdrag i den globala byn, ökar den ömsesidiga förståelsen av vad det innebär att vara kyrka. Nya frågor ställer kyrkorna runt klotet inför nya utmaningar såsom hiv/aids epidemin, behovet av samarbete och förståelse över religionsgränser. Hotet om en förödd miljö och fattigdom är andra exempel på frågor som kyrkorna oavsett var de verkar i världen måste förhålla sig till. Det faktum att vi nu har levande relationer till stabila och självständiga systerkyrkor i andra delar av världen har på många sätt medfört att Svenska kyrkans arbete med internationell mission måste analyseras och ges en ny innebörd. Att fortsätta samtalet om den internationella missionens förändrade innebörd är en viktig uppgift under hela planeringsperioden.

I det internationella diakonala arbetet är huvuduppgiften att i samverkan med kyrkor och andra medverka till att människor ges grundläggande förutsättningar att leva ett liv i värdighet. En del av arbetet sker för att bistå människor i akuta katastrofsituationer. Det arbetet sker huvudsakligen i samverkan med LVF:s och KV:s gemensamma organ ACT – Action by Churches Together. Svenska kyrkan har två strategier som syftar till att förstärka kyrkornas katastrofarbete.

Den ena gäller att stärka ACT-kontorets förmåga att utveckla sin kapacitet och att utveckla arbete så att det kan leda över till en hållbar utveckling efter den akuta fasen, och så att de ”glömda” katastroferna ges uppmärksamhet. Det sker genom en aktiv medverkan av Svenska kyrkan med såväl personal, som ekonomiska resurser som genom att på andra sätt vara en aktiv partner i nätverket.

Den andra är en satsning på att ställa personal med kompetens på det psykosociala området till förfogande i akuta katastrofsituationer. Den kompetens som byggts upp inom Svenska kyrkan på detta område är nu efterfrågad runt om i världen och håller på att bli ett av kännetecknen på ACT:s verksamhet i katastrofsituationer.

Det långsiktiga utvecklingssamarbetet sker genom samarbete inom ramen för Lutherska världsförbundet och Kyrkornas världsråd, men också i ett bilateralt samarbete med kyrkor eller kyrkonära organisationer. Strävan är att stödja verksamhet som syftar till att bekämpa fattigdom. I växande omfattning samarbetar Svenska kyrkan med bland andra ECLOF (den ekumeniska lånefonden) och Oikocredit vars uppgift är ge möjligheter för fattiga människor att få tillgång till krediter. Den mobilisering av lokala resurser som dessa organisationer bidrar till ger förutsättningar för investeringar som kan ge inkomster för dem som annars är helt hänvisade till gåvor.

3.1.4 Gemensam information och medlemskommunikation

Nationell nivå har enligt kyrkoordningen ansvar för gemensam information och det är naturligt att en del av detta ansvar kommer att handla om en kommunikation med tillhöriga. Utvecklingen de senaste åren har inneburit att denna verksamhet ökat i omfattning dels därför att mängden information i samhället ökar – något som också gäller Svenska kyrkans gemensamma information – dels därför att allt fler vänder sig direkt till nationell nivå för allmän information om Svenska kyrkan. En betydande del av arbetet på nationell nivå utgörs nu av arbete med gemensam information. Nationell nivå skall även fortsatt arbeta aktivt med att ha en god tillgänglighet för allmänna frågor från både församlingar och allmänhet.

I och med att nationell nivå i allt större utsträckning och via allt fler kanaler kommer i direkt kontakt med tillhöriga har det blivit nödvändigt att tydliggöra hur kommunikationen skall utformas för att kommunicera Svenska kyrkans budskap och verksamhet på ett önskvärt sätt. Under 2004 arbetades en kommunikationsplattform fram som är styrande för nationell nivå. Under planeringsperioden kommer befintliga och tillkommande informationskanaler att ses över så att plattformens policies och intentioner följs. Kommunikationsplattformen kommer att göras känd i alla delar av Svenska kyrkan med avsikten att utgöra en stimulans och rekommendation för hur Svenska kyrkans kommunikation med de tillhöriga bör utformas. En kommunikation som skall stödja att medlemmarnas samhörighet med sin kyrka växer. Inte minst kommer arbetet med att förankra och dra nytta av den visuella strategi som är en del av kommunikationsplattformen kräva mycket arbete under perioden. Strategin syftar bland annat till att det tydligare skall framgå att kyrkans omfattande, varierande och breda verksamhet bottnar i en gemensam och samlad strävan att förkunna evangelium i ord och handling.

Under de gångna åren har ett omfattande utvecklingsarbete bedrivits för att på bästa sätt utnyttja de möjligheter som nya verktyg för elektronisk kommunikation ger. Denna satsning på elektronisk kommunikation, främst via webben, kommer att fortsätta under planeringsperioden.

Svenska kyrkan har en stor resurs i sina förtroendevalda, i ombuden för internationellt arbete, Svenska kyrkan i utlandet och i andra frivilliga inom kyrkan. Under planeringsperioden intensifieras arbetet med att förnya och stärka denna folkrörelsestruktur för att därmed öka Svenska kyrkans förmåga att mobilisera resurser och kompetens och för att stärka kyrkans förmåga att som rörelse leva i tät kontakt med sina tillhöriga.

Under de senaste åren har några större kommunikationssatsningar genomförts i kampanjform på initiativ från nationell nivå, dels i samband med de ändrade relationerna, dels i samband med kyrkovalet 2001. Under planeringsperioden kommer den nationella nivån att arbeta med tydligare avgränsade och mindre målgrupper i sin direkta medlemskommunikation. Vi kan också konstatera att ingen enskild del av Svenska kyrkan kan ta ansvar för hur kyrkan arbetar med nationella nyhetsmedia eller med rikstäckande specialpress som vänder sig till exempel till föräldrar, ungdom eller andra grupper. Den ovan nämnda kommunikationsplattformen kommer att tydliggöra hur nationell nivå avser att bedriva sin medlemskommunikation och genom denna stödja stift och församlingar i deras kommunikationsarbete.

Kommunikation via media är en mycket viktig kanal i dagens samhälle. Inte minst TV-mediet har en stor betydelse för att nå stora grupper i befolkningen. När det gäller TV är kyrkan beroende av samarbete med andra huvudmän och Kyrkostyrelsen avser att även under den kommande planeringsperioden ha en beredskap att med kort varsel stödja intressanta projekt. Även radion är en viktig kommunikationskanal och under planeringsperioden kommer kontakter tas med Sveriges Radio för att söka vägar att stärka kyrkans närvaro i radio.

3.1.5 Kyrkans röst utåt

Den nationella nivån har uppgiften att vara kyrkans röst utåt såväl i det svenska samhället som internationellt. Härigenom bidrar den nationella nivån till att evangelium om Jesus Kristus förkunnas och tolkas i vår tid. Detta kan dock inte tolkas som att nationell nivå har uppgiften att vara kyrkans enda röst eller att kyrkans röst bara kan göras hörd av den nationella nivån.

Att ge kyrkan röst i samhället är ett gemensamt ansvar för alla som hör till Svenska kyrkan. Organen på nationell nivå har en särställning genom att många vänder sig dit och efterfrågar kyrkans åsikt och därmed har dessa organ också ett särskilt ansvar för att säkerställa att kyrkans röst gör sig hörd på bästa sätt.

Den viktigaste kanalen i dagens samhälle är massmedia av olika slag. Under de senaste åren har medias intresse för kyrkan ökat både när det gäller dess budskap och när det gäller att granska dess verksamhet. Det är nödvändigt att nationell nivå har en väl fungerande relation till media och strävan är att den skall präglas av öppenhet, tydlighet och tillgänglighet. Detta medför givetvis också krav på organisationen när det gäller att vid behov kunna få snabb tillgång till sakkunskap i en bred flora av verksamheter.

Svenska kyrkan har genom sin verksamhet i Sverige och sina ekumeniska kontakter tillgång till erfarenheter som gör kyrkan unik. Det är viktigt att kyrkan bygger sin opinionsbildande verksamhet på evangeliets budskap, på den bredd som den rikstäckande verksamheten medför och på det djup som relationen till den världsvida kyrkan ger. Regelbundet aktualiseras frågor där kyrkan har en tydlig uppfattning och då skall organen på nationell nivå vara aktiva i opinionsbildningen så länge det finns möjligheter att påverka utvecklingen.

En aktiv opinionsbildning måste också bygga på kunnighet och saklighet för att vinna förtroende och respekt. Det är nödvändigt att nationell nivå har god tillgång till kunniga och kompetenta medarbetare och att kyrkans agerande tål en kritisk granskning i ljuset av de åsikter som kyrkan själv står för och framför.

Kyrkans röst kan framföras på många olika sätt, breda informationskampanjer och debattartiklar i rikstäckande media skall kombineras av kontakter med en smalare målgrupp som remissyttranden och uppvaktningar av statsråd. Under planeringsperioden skall tydligare strategier arbetas fram för att klargöra när organen på nationell nivå skall bedriva sin opinionsbildning ”brett” och när arbetet i stället bör bedrivas ”smalt”.

3.1.6 Kulturfrågor

En särskild del av kyrkans förkunnande av evangelium i ord och handling är det aktiva arbetet med kulturfrågor och att vara en del av det svenska kulturarvet. Kyrkan är en viktig kulturbärare inte minst i kraft av sina kyrkobyggnader och det levande musikliv som ryms inom kyrkan, två viktiga faktorer för kyrkan som bland annat leder till många kontakter med tillhöriga och allmänhet i övrigt. Det är angeläget att organen på nationell nivå medverkar till att Svenska kyrkan förmår kombinera uppgiften att förvalta kulturarvet med att anpassa verksamheten till nya förutsättningar och samhällets utveckling i övrigt.

Svenska kyrkan har ett mycket levande kulturliv i sina församlingar och kyrkan på nationell nivå är mycket efterfrågad som samarbetspartner i kulturfrågor. Det är viktigt att delta i kulturarbetet i sådana sammanhang där kyrkan bidrar med erfarenheter och infallsvinklar utan att styra innehållet.

En annan viktig strategi har varit att prioritera engagemang där kyrkan genom sin insats når många människor direkt eller indirekt. Exempel på viktiga sådana engagemang är vårt deltagande i Bok & Biblioteksmässan samt utdelandet av Svenska kyrkans filmpris.

Efter ett kortare uppehåll delas nu Svenska kyrkans kulturstipendier åter ut årligen under planeringsperioden. Inriktningen för dessa stipendier är att stödja lokala initiativ som är nyskapande eller nytolkande samt att stödja samarbete mellan professionella kulturarbetare och församlingar.

Utredningen Kyrkan mitt i musiklivet har pekat på ett antal strategiskt viktiga områden att bearbeta under planeringsperioden såsom rekrytering av kyrkomusiker och stöd till tonsättare.

3.2 Ta ansvar för att kyrkan kan vara rikstäckande

Svenska kyrkan skall både enligt kyrkoordningen och enligt lagen om Svenska kyrkan vara rikstäckande. Detta är en självklar del i kyrkans uppfattning om vad det innebär att vara en svensk folkkyrka. Nationell nivå har ett särskilt ansvar för att kyrkan ges förutsättningar att bedriva verksamheten rikstäckande, ett ansvar ingen annan del av kyrkan kan ges.

Att verksamheten är rikstäckande kan inte ses bara i meningen att alla delar av landet skall innefattas av kyrkans aktiviteter. Strävan efter att vara rikstäckande måste också innebära en önskan att även språkliga och andra minoriteter i kyrkan har en självklar plats och att den tillhörige som tillfälligt eller permanent befinner sig utomlands omfattas av kyrkans ansvar och omsorg. Slutligen måste en rikstäckande kyrka vara igenkännlig som samma kyrka i alla sina delar.

3.2.1 Kyrkans böcker

I Bibeln, kyrkohandboken, psalmboken, evangelieboken och bönboken uttrycks vad kyrkan tror, bekänner och lär. Gudstjänsten återspeglar såväl kyrkans tradition som förnyade former för gemensam tillbedjan. Gudstjänsten skall inte endast ge uttryck för kyrkans tro utan även stärka och ge näring åt församlingens tro och liv i dag.

Gudstjänsten är som kyrkolivets centrum något som förenar och håller kyrkan samman. Kyrkans böcker är liksom kyrkan själv i behov av kontinuerlig omprövning och förnyelse. Förnyelsearbetet skall utifrån kyrkans tradition bygga på vår tids behov. Även om kyrkans böcker ständigt skall förnyas är det viktigt att förnyelsearbetet drivs på ett sådant sätt att kontinuiteten inte riskeras. Reviderade versioner av böckerna skall hinna tas i bruk i hela landet utan att störas av senare introduktioner av nya böcker. När evangelieboken introducerats kommer översynen av bönboken att slutföras och därefter kan ställning tas till hur översynen av kyrkohandboken skall drivas vidare.

Översättningar av kyrkans böcker, och också av bibeltexter, behövs för att kyrkans gudstjänster skall vara öppna för allas deltagande. Översättningsarbetet drivs vidare utifrån identifierade behov bland kyrkans språkliga minoriteter.

3.2.2 Inomkyrklig normgivning

Organen på nationell nivå har ett självskrivet ansvar för att förvalta det regelverk som styr Svenska kyrkan. Regelverket uttrycks i kyrkoordningen och i övriga Svenska kyrkans bestämmelser.

Strävan är att söka undvika att kyrkoordningen tyngs av detaljregleringar där detta inte är nödvändigt och att fortlöpande göra mindre justeringar i regelverket där de praktiska erfarenheterna visar att klargöranden och kompletteringar behövs. Detta innebär att Kyrkostyrelsen skall ges befogenhet att i största möjliga utsträckning besluta om detaljregleringar.

Som nämns på annan plats i denna skrivelse finns ett stort behov av att utveckla nya samverkansformer mellan kyrkliga enheter. Hinder mot sådan samverkan skall i möjligaste mån undanröjas från kyrkans regelverk. Kyrkostyrelsen avser också att, där detta är möjligt, använda den del av kyrkans regelverk som Kyrkostyrelsen förfogar över för att styra utvecklingen inom kyrkan mot nya lösningar för hur kyrkans delar samverkar för att bedriva en rikstäckande verksamhet.

Kyrkan har en demokratisk organisation och uppbyggnad. Det är viktigt att initiativ för att förändra förutsättningarna för tillhörigas delaktighet i verksamhetens styrning och utveckling bereds noggrant och med möjlighet för berörda att påverka processen. Under planeringsperioden kommer ett större utredningsarbete kring demokrati i Svenska kyrkan att slutföras och fortlöpande beskrivas i rapporter och breda remisser.

För en bevarad rättssäkerhet måste det finnas väl fungerande strukturer för överprövning av beslut. Självständigheten för överprövande instanser skall fortsatt värnas bland annat genom att dessa instanser inte integreras i kyrkokansliet.

3.2.3 Finansförvaltning

Nationell nivå förvaltar det kapital som utgör Svenska kyrkans gemensamma tillgångar. Kapitalet förvaltas i form av värdepapper genom en fördelning på globala och svenska aktier samt räntebärande papper.

För att sprida de risker som denna typ av förvaltning alltid innebär används ett flertal externa förvaltare som utvecklat en särskild kompetens inom den marknad som förvaltningen sker på. De externa förvaltarna får sina uppdrag i kraft av visad förmåga att förvalta i enlighet med kyrkans etiska kriterier, historisk avkastning på annan förvaltning, bedömd förmåga till avkastning i framtiden samt i sista hand pris för förvaltningen.

Förvaltning av räntebärande papper med lång bindningstid görs i egen regi eftersom det inte finns någon uppenbar fördel med en extern förvaltning.

För att upprätthålla tillräcklig kompetens för att göra framtida upphandlingar och för att utöva nödvändig tillsyn över de externa förvaltarna behålls en egen referensportfölj som förvaltas internt på uppdrag av Kyrkofondens styrelse.

Svenska kyrkan skall självklart förvalta sina medel på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. För att säkerställa detta genomförs regelbundna kontroller av att de etiska kriterierna följs med hjälp av extern och oberoende information.

3.2.4 Utjämning

Svenska kyrkans nationella nivå ansvarar för att ta emot kyrkoavgifter och föra dessa vidare till respektive församling, samfällighet och stift. Som en del av detta penningflöde finns ett system för att jämna ut skillnaderna i intäkter och kostnader mellan kyrkliga enheter.

Önskad utjämningseffekt skall uppnås genom att nationell nivå följer utvecklingen i kyrkans ekonomiska förutsättningar och kontinuerligt vidtar nödvändiga förändringar i utjämningssystemet.

Intäkter och kostnader för kyrkan förändras i snabbare takt nu än någonsin tidigare. Detta beror på bland annat demografiska förändringar och minskningar i antalet tillhöriga. Nationell nivå skall underlätta för de kyrkliga enheterna att planera för förändrade förutsättningar genom goda prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen.

De administrativa kostnaderna för kyrkan måste hållas så låga som möjligt. Ett led i att åstadkomma detta är att fortsätta utveckla/anskaffa verktyg som stimulerar till administrativ rationalisering inom kyrkan. Under planeringsperioden kommer bland annat det nya systemet för kollekthantering som tagits i bruk under 2005 att vidareutvecklas för att underlätta penningflöden mellan kyrkliga enheter i form av inomkyrklig clearing för förrättningar.

Det är inte realistiskt att sträva efter en väsentligt mer långtgående ekonomisk utjämning mellan församlingar och samfälligheter. Ett alternativ till ekonomisk utjämning är att öka samverkan mellan kyrkliga enheter på administrativa och andra områden. Kyrkostyrelsen avser att medverka aktivt till att nya samverkansformer utvecklas under planeringsperioden, till exempel genom att underlätta för stiften att skapa nya former för sitt främjandearbete också på det administrativa området.

Ett sätt att minska kostnader som inte innebär organisatorisk samverkan är centrala upphandlingar av ramavtal för Svenska kyrkan. Detta har blivit mer aktuellt efter 2000 då det inte längre självklart går att tillämpa kommunala eller statliga upphandlingar. Kyrkostyrelsen fortsätter att aktivt arbeta tillsammans med olika parter för att gemensamma upphandlingar sker för Svenska kyrkans räkning.

3.2.5 Utbildning

Samhällsutvecklingen, med allt mindre andel av befolkningen som yrkesaktiv och därmed en hårdare konkurrens om arbetskraften, leder till att det blir viktigare att med framgång rekrytera och utbilda nya medarbetare i Svenska kyrkan. Att det finns tillgång till tillräckligt många kompetenta medarbetare är en förutsättning för att kunna bedriva en rikstäckande verksamhet. Ansvaret för kyrkans grund- och profilutbildningar blir därmed en allt mer central fråga för nationell nivå, som måste ges stärkta möjligheter att ta aktivt ansvar för rekrytering och utbildning för tjänst i Svenska kyrkan. Ett särskilt projekt arbetar i början av planeringsperioden med att analysera och föreslå hur utbildningarna i framtiden bör utformas. Projektet leds av en ledningsgrupp med representanter för Kyrkostyrelsen, Biskopsmötet och Nämnden för kyrkolivets utveckling. Arbetsgruppens sammansättning är ett resultat av strategin att göra utbildningsverksamheten till en angelägenhet för hela den nationella nivån.

Flera av de utbildningar som nu förbereder nya medarbetare för tjänst i kyrkan lider av stora ekonomiska problem. Många har svårigheter att fylla alla utbildningsplatser samtidigt som en stor del av kostnaderna är fasta och inte kan minskas lika snabbt som antalet studerande. Många av de kyrkliga utbildningarna är också av praktisk karaktär vilket i sig innebär att varje utbildningsplats kostar mer än mer teoretiskt inriktade utbildningar. Under den tid som översynen av de kyrkliga utbildningarna pågår kommer Kyrkostyrelsen att verka för att nu existerande utbildningar får ett relevant tillfälligt stöd så att de inte innan översynen avslutats tvingas upphöra med en verksamhet som bedrivs i enlighet med dagens krav och kriterier.

Viktiga strategier när det gäller att förbättra förutsättningarna för rekrytering till tjänst i Svenska kyrkan är dels att öka flexibiliteten genom att till exempel erbjuda halvtids- och distansutbildning och dels att minska den ekonomiska belastningen för den enskilda genom att lämna studiebidrag till dem som vill slutföra utbildning för tjänst i Svenska kyrkan, men inte har möjligheter att få statliga studiebidrag.

3.2.6 Verksamhet bland svenskar i utlandet

Svenska kyrkans utlandsförsamlingar och verksamhetsplatserna i utlandet bedriver sin verksamhet i nära samverkan mellan de lokalt bosatta och nationell nivå, särskilt Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet samt med Domkapitlet i Visby stift. Huvuddelen av det direkta stöd som ges från nationell nivå sker i form av utsänd personal.

Arbetet med att färdigställa församlingsinstruktioner kommer att slutföras under planeringsperioden. När dessa har fastslagits kommer de att ligga till grund för att en samsyn uppnås kring långsiktiga åtaganden mellan kyrkoråd och den nationella nivån och denna samsyn kommer att dokumenteras. En viktig strävan för nationell nivå i detta arbete är att öka inslaget av lokal finansiering av församlingsverksamheten utomlands genom ökade intäkter från de fastboende.

Vart och hur mycket svenskar, och därmed de kyrkotillhöriga, reser förändras snabbt och på ett sätt som innebär att det i praktiken inte finns förutsättningar för Svenska kyrkan att ha en permanent närvaro överallt där det finns ett betydande antal svenskar. Samtidigt behövs Svenska kyrkans insatser i en allt större utsträckning, särskilt i samband med olika former av kriser och katastrofer. Under planeringsperioden kommer nya vägar för Svenska kyrkans närvaro i kriser utomlands att utvecklas.

Verksamheten bland svenskar i utlandet medför en mängd fleråriga åtaganden både av nationell nivå och av de lokala församlingarna. Samtidigt är den ekonomiska utvecklingen i Sverige osäker och det är nödvändigt att ständigt ompröva inriktning och omfattning av verksamheten på lång sikt på de olika verksamhetsplatserna. Särskilt blir detta nödvändigt när frågan uppkommer om att inleda verksamhet på nya platser. När en sådan prövning sker beaktas ett antal faktorer som Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet fastslagit, dit hör; tillgång till annan kristen gudstjänstgemenskap på tillgängligt språk, den omgivande miljön och möjlighet till andra kulturella och religiösa kontakter, avståndet till Sverige och tillfällen till kontakt med hemlandet, särskilda omständigheter med behov av diakonala insatser eller synnerliga missionerande möjligheter, samt målgruppernas egna engagemang och önskan om kyrkans närvaro.

3.2.7 Språkliga minoriteter

För en folkkyrka som skall verka rikstäckande är det nödvändigt att även personer som har ett annat språk kan vara delaktiga i verksamheten. Eftersom detta i många församlingar och stift är fråga om små minoriteter har den nationella nivån ett särskilt ansvar för att säkerställa att det finns förutsättningar för dessa språkliga minoriteter att vara en del av verksamheten. Arbetet med språkliga minoriteter riktar sig till två grupper av tillhöriga, dels de som talar samiska, finska, och teckenspråk som är officiella språk i Sverige, dels de som talar ett annat språk och firar sin gudstjänst på detta språk inom ramen för Svenska kyrkan.

Det kyrkliga livet levs i en lokal gemenskap även när det gäller de språkliga minoriteterna. Det är därför en strävan för nationell nivå att göra de församlingar som har språkliga minoriteter medvetna om detta. Nationell nivå skall erbjuda verktyg för en ökad delaktighet och understödja att de språkliga minoriteternas delaktighet i verksamheten etableras som en naturlig och välkommen del av församlingslivet och inte som något särskilt. Under planeringsperioden har arbetet inriktningen att bättre tydliggöra ansvarsfördelningen mellan de olika delarna av Svenska kyrkan när det gäller arbetet på de minoritetsspråk som ryms i Svenska kyrkans verksamhet.

När det gäller de språkliga minoriteter som inte talar ett officiellt språk i Svenska kyrkan är detta normalt fråga om personer som tidigare hört till en annan luthersk kyrka och som blivit tillhöriga Svenska kyrkan i och med att de bosatt sig i Sverige. I dessa fall samverkar Svenska kyrkan med andra kyrkor för att erbjuda ett levande gudstjänstliv på modersmålet. Genom avtal har en samsyn kring ansvarsfördelning och åtaganden mellan Svenska kyrkan och dessa andra kyrkor dokumenterats.

3.3 Ge stöd för Svenska kyrkans anpassning till förändrade förutsättningar

Stiften har ansvaret för att främja församlingslivets utveckling. Organen på nationell nivå skall stödja detta främjande.

3.3.1 Forskning

Det finns medarbetare med forskarkompetens i både församlingar och stift och det bedrivs också en mängd kyrkorelevant forskning i institutioner utanför Svenska kyrkan. Inriktningen för arbetet med forskning på nationell nivå är att säkerställa att det permanent finns en självständig forskning som bedrivs i syfte att bidra till Svenska kyrkans teologiska och strategiska reflektion över sin identitet och sin omvärld. Genom att en sådan forskning bedrivs på kyrkans nationella nivå kan kyrkan i sin helhet snabbare får tillgång till viktiga rön när det gäller framtida förutsättningar för verksamheten.

Det främjar kyrkans utveckling att det bedrivs en aktiv forskning i kyrkorelevanta frågor. Genom Svenska kyrkans doktorandstipendier ges ett stöd till slutförd forskarutbildning i ämnen av betydelse för kyrkan och detta stöd är en viktig strategi för att säkerställa tillgång till ny och aktuell forskning.

Den uppbyggnad som skett av forskarkompetens i Svenska kyrkan är mycket positiv, men har hittills skett med bristande samlad överblick eller samordning. Det är inte aktuellt att nationell nivå skall söka styra vilken forskarkompetens som etableras hos stift och församlingar, men under planeringsperioden kommer arbetet med att förbättra samverkan mellan kyrkans olika forskarresurser att drivas vidare för att stärka den samlade förmågan till forskning av betydelse för kyrkans verksamhet.

Genom att Svenska kyrkan på nationell nivå bedriver en egen forskning av erkänt hög kvalitet ges också goda förutsättningar att genom medverkan i seminarier, publikationer och gemensamma projekt stimulera forskare vid andra institutioner att bearbeta för Svenska kyrkan relevanta områden.

3.3.2 Utveckling

Det utvecklingsarbete som sker på nationell nivå bedrivs för att stödja stiftens arbete med att främja församlingslivets utveckling. Det är därför nödvändigt att det är i dialog med stiften det avgörs vilka insatser nationell nivå skall prioritera.

Nationell nivå har unika förutsättningar för överblick och internationell utblick genom den verksamhet som bedrivs. Det är viktigt att nationell nivås förmåga till omvärldsbevakning och inte minst omvärldsanalys stärks så att stiften kan ges bättre stöd i arbetet med att identifiera framtida utvecklingsbehov.

Under några år har kontakterna med stiftens kanslier stärkts med inriktning på att förbättra möjligheterna för stiften att i dialog med nationell nivå identifiera aktuella behov av utvecklingsinsatser. Strategin kvarstår att aktivt utveckla samverkan med stiften så att den dialogen blir vägledande för vilket utvecklingsarbete nationell nivå bedriver.

Under de senaste åren har det varit en strategi att etablera samarbeten med diakoniinstitutioner som leder till att nationella centra bildas för löpande utvecklingsarbete i diakonala frågor. Samverkan för etablering av resurscentrum har också utvecklats med andra partner, som Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. Denna strategi är framgångsrik och det är viktigt att det utvecklingsarbete som bedrivs i denna form också blir igenkänt som en del av nationell nivås arbete för att stödja stift och församlingar i utvecklingen av församlingslivet.