Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande 2005:4 Samverkan oavsett kön

Kyrkomötet TU 2005:4

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas fyra motioner som gäller de kvinnliga prästernas arbetssituation och tillämpningen av kyrkoordningens bestämmelser om samverkan oavsett kön med dem som har uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Utskottet framhåller betydelsen av att arbetsgivarna tillämpar gällande arbetsrättliga bestämmelser och ingriper så snart någon kränkande särbehandling på grund av kön förekommer. Utskottet menar att det inte finns behov av några förändringar i kyrkoordningen då det redan står helt klart vad som gäller inom Svenska kyrkan. Utskottet föreslår att motionerna avslås.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att

1. att avslå motion 2005:28, punkten 1.

2. att avslå motion 2005:28, punkten 2.

3. att avslå motion 2005:28, punkten 3.

4. att avslå motion 2005:28, punkten 4.

5. att avslå motion 2005:54.

6. att avslå motion 2005:79, punkten 1.

7. att avslå motion 2005:79, punkten 2.

8. att avslå motion 2005:79, punkten 3.

9. att avslå motion 2005:80.

Redogörelse för ärendet

Motionerna

Motion 2005:28 av Olle Burell och Inger Olander, Sätt punkt för diskrimineringen av kvinnliga präster

1. Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att analysera problemen i dagens arbetssituation för kvinnliga präster vad gäller underkännandet av giltigheten i deras ämbetsutövning.

2. Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att lägga fram förslag till åtgärder för att undanröja diskrimineringen av kvinnliga präster.

3. Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att lägga fram förslag till åtgärder så att endast personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns prästvigning och sakramentsförvaltning får tjänst som biskop, präst eller diakon i Svenska kyrkan.

4. Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att redovisa analys och förslag för Kyrkomötet senast 2007.

Motion 2005:54 av Bo Hanson m.fl., Tillämpning av behörighetsparagraf för kyrkoherdar

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att studera domkapitlens former för, övrig praxis vid samt erfarenheter av tillämpningen av kyrkoordningens behörighetsparagraf för kyrkoherdar (34 kap. 9 § 4), samt att göra en sammanställning av olika kyrkliga erfarenheter kring denna paragrafs tillämpning.

Motion 2005:79 av Ingrid Smittsarve m.fl., Kvinnliga prästers situation

1. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag till komplettering i kyrkoordningen med text som innebär att vid alla nyanställningar inom Svenska kyrkan skall en försäkran skrivas att man inte gör skillnad på samarbete med präster på grund av kön.

2. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag till komplettering i kyrkoordningen med text som innebär att vid all tillfällig tjänstgöring skall en försäkran skrivas att man inte gör skillnad på samarbete med präster på grund av kön.

3. Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att tillskriva berörda instanser om Kyrkomötets beslut om skriftlig försäkran att man inte gör skillnad på samarbete med präster på grund av kön vid alla nyanställningar och vid alla tillfälliga tjänstgöringar inom svenska kyrkan.

Motion 2005:80 av Urban Gibson och Vivianne Wetterling, Tillämpningen av kyrkoordningens behörighetsparagrafer

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att studera domkapitlens former för, praxis vid samt erfarenheter av tillämpningen av kyrkoordningens behörighetsparagrafer, dels prövning av vigning till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst enligt 25 kap. 2 § 3 kyrkoordningen och dels prövning av tillsättning av domprostar och kyrkoherdar enligt 34 kap. 9 § 4 kyrkoordningen, samt att göra en sammanställning av olika erfarenheter kring dessa paragrafers tillämpning.

2 Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att om den ovannämnda sammanställningen visar att detta är önskvärt lägga fram förslag till Kyrkomötet om ändring eller tillägg av kyrkoordningen i fråga om behörighetsprövningarna.

Läronämnden

Läronämnden har yttrat sig över alla fyra motionerna. Yttrandet Ln 2005:4y är fogat till betänkandet som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

1997 års kyrkomöte begärde hos regeringen en sådan ändring i förordningen (1992:997) om biskops- och prästtjänster att endast den som var beredd att samverka i alla med tjänsten förenade uppgifter är behörig till en tjänst som kyrkoherde. Efter beslut från regeringen gällde fr.o.m. den 1 januari 1998 att en tjänst som domprost eller kyrkoherde fick tillsättas bara med den som hade ”förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster”.

1997 års kyrkomöte begärde också att Svenska kyrkans centralstyrelse skulle utarbeta ett förslag till en kyrklig kungörelse av vilken skulle framgå att endast den som bejakade giltigheten i kvinnors och mäns prästvigning och sakramentsförvaltning skulle få antas till prästexamen. I en skrivelse till 1998 års kyrkomöte, CsSkr 1998:5 Villkor för prästvigning, lade Centralstyrelsen fram ett förslag i enlighet med 1997 års kyrkomötes beslut. Förslaget, vilket antogs av Kyrkomötet, innebar att det i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989:8) om behörighet att utöva det kyrkliga ämbetet som präst skulle föras in en bestämmelse enligt vilken det blev ett krav för att kunna behörigförklaras som präst i Svenska kyrkan att ha ”förklarat sig beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster”. Ett motsvarande villkor infördes för att kunna prövas i prästexamen i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1991:15) om prästexamen. De nämnda ändringarna i två kyrkliga kungörelser innebar en formell reglering av den praxis som gällde redan sedan ett antal år.

I princip infördes motsvarande bestämmelser i kyrkoordningen när denna utfärdades som tidigare funnits i en regeringsförordning vad gäller villkor för att bli kyrkoherde och i kyrkliga kungörelse när det gällde inträde i uppdraget som präst. I och med att diakonatet också blev reglerat som ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst kom samma bestämmelser om samverkan oavsett kön att införas också för diakoner.

Enligt gällande bestämmelser i 25 kap. 2 § kyrkoordningen krävs för att få vigas till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst att ha ”förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön”. Samma förklaring skall avges för att någon enligt 31 kap. 2 § skall förklaras behörig att utöva uppdraget som präst eller enligt 32 kap. 2 § skall förklaras behörig att utöva uppdraget som diakon. Enligt 34 kap. 9 § är det också ett villkor för att kunna anställas som domprost eller kyrkoherde att ha avgivit samma förklaring. Behörighetsvillkoren i den nämnda paragrafen gäller vid tillsvidareanställningar och vid längre vikariat än tre månader.

Såväl när det gäller att behörigförklara någon till uppdraget som präst eller diakon som när det gäller att pröva om någon kan anställas som domprost eller kyrkoherde är det domkapitlet som har att tillämpa kyrkoordningens bestämmelser. Ett domkapitels beslut om att förklara någon behörig att anställas som domprost eller kyrkoherde kan enligt 34 kap. 17 § överklagas hos Svenska kyrkans överklagandenämnd. Rätt att överklaga har

1. den sökande, såvitt avser beslut att inte förklara honom eller henne behörig,

2. en medsökande, såvitt avser beslut att förklara en sökande behörig, och

3. den som skall besluta om tillsättningen, såvitt avser beslut att inte förklara en sökande behörig.

Tillämpning av bestämmelserna att den som söker en tjänst som domprost eller kyrkoherde måste förklara sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön har flera gånger efter överklaganden prövats av Överklagandenämnden. Nämnden har i sina beslut 11/01 och 29/01 klargjort att det inte går att göra något undantag från detta behörighetsvillkor.

I beslut 12/01 har Överklagandenämnden angivit att bestämmelsen inte ger utrymme för att kräva att den sökande genomför någon typ av provtjänstgöring. Om det i samband med en behörighetsprövning föreligger tveksamhet om den sökandes förklaring avser samtliga eller bara vissa av dem som i enlighet med kyrkans ordning vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst, bör ett förtydligande i frågan begäras. Sådan tveksamhet kan t.ex. råda i fråga om en manlig präst som tidigare vägrat att tjänstgöra med kvinnliga präster. Utgångspunkten är dock att en präst som avgett den föreskrivna förklaringen skall anses behörig.

Överklagandenämndens beslut 33/02 avsåg en sökande till en anställning som kyrkoherde som skriftligen förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. Genom uttalanden som den sökande gjorde när han intervjuades och genom de kommentarer som den sökande senare gjorde till dessa uttalanden ansågs det stå klart att den skriftliga förklaringen inte kunde vara uppriktigt menad. Överklagandenämnden fann att den sökande därmed inte uppfyllde det här behandlade behörighetsvillkoret och därför inte kunde förklaras behörig till den sökta anställningen som kyrkoherde.

Det finns även vissa behörighetsvillkor i 38 kap. 10 § som gäller för att någon skall kunna anställas som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt. I detta fall finns inte kravet att ha förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. Vad gäller diakoner finns i kyrkoordningen endast den allmänna bestämmelsen i 34 kap. 8 § att endast den som är behörig att utöva uppdraget som diakon får vara anställd som diakon eller på en befattning med benämning där ordet diakon ingår eller en där sådan behörighet på annat sätt har angetts som villkor för anställning.

Vid val av biskop skall Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar efter provvalet pröva behörigheten hos dem som kan bli kandidater i det slutliga valet. Den prövningen skall göras utifrån bestämmelserna i 25 kap. 2 § första stycket. Som tidigare redovisats anges där att endast den får vigas till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst som har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön.

Överväganden

Allmänt

Läronämnden har i sitt yttrande över motionerna i detta betänkande, Ln 2005 4y, i huvudsak återgivit det som nämnden framfört tidigare i yttranden vid 2002 och 2003 års kyrkomöten. Detta förhållande pekar på att det avgörande i frågan om Svenska kyrkans syn på kvinnor och män som präster redan är sagt. I sitt yttrande konstaterar Läronämnden bl.a. att det är teologiskt och pastoralt grundläggande att kvinnor och män vigs och tjänstgör som ämbetsbärare.

Det finns i många frågor olika åsikter inom Svenska kyrkan om vad som bör gälla. Det står samtidigt klart att när det gäller vem som kan bli präst finns endast en gällande ordning. Det råder heller ingen tvekan om att den gällande ordningen, till vilken hör att kvinnor och män kan och får utföra alla de uppgifter som ligger i uppdraget att vara präst, har ett mycket brett stöd inom kyrkan. Som Läronämnden anger, innebär vigningslöftet vid vigningen till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst ett löfte att följa denna ordning. Vidare framhåller Läronämnden att det inte står den enskilde ämbetsbäraren fritt att själv välja konsekvenser av sin uppfattning för utövandet av ett uppdrag i kyrkan. ”Kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbäraren.”

De motioner som behandlas i detta betänkande kan åtminstone till en del ses som uttryck för en frustration över att den sedan snart 50 år gällande ordningen fortfarande kan ifrågasättas. Det kan finnas skäl att notera, att det har skett mycket under den senaste 50-års perioden. Under tiden fram till och med 1982 fanns samvetsklausulen som uttalat syftade till att även de män som inte bejakade ordningen med kvinnor som präster ändå skulle kunna prästvigas. Efter det att samvetsklausulen avskaffats fanns inget uttalat stöd för att någon kunde prästvigas som inte var beredd att samverka med andra präster oavsett kön i alla förekommande uppgifter. 1997/98 kom direkta bestämmelser om att endast den som var beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i Svenska kyrkans gudstjänster kunde prästvigas och kunde bli anställd som kyrkoherde. Därmed sattes ett definitivt stopp för nyrekryteringen av präster som inte är beredda att fullt ut samverka med andra präster oavsett deras kön.

Många som tidigare har förkastat ordningen med kvinnor som präster har omprövat sin inställning. De har efter hand kommit att aktivt bejaka att kyrkan behöver såväl kvinnor som män i uppdraget som präst. Förändringar på ett individuellt plan av detta slag kan inte kommenderas fram. Det har dock stor betydelse, också för åsiktsbildningen, att kyrkan gör otvetydigt klart vilken ordning som gäller.

Utskottet menar att det finns skäl att peka på att det har skett betydande förändringar. Detta betyder dock inte att allt står väl till. Det förekommer särbehandling på grund av kön. I värsta fall är det fråga om trakasserier och mobbning. Sådant kan under inga förhållanden tolereras utan kräver resoluta ingripanden i varje enskilt fall. Någon särskild kartläggning av det slag som föreslås i motion 2005:28 finner utskottet dock inte behov av utan det gäller att arbetsgivaren agerar så snart någon anställd behandlas på ett sätt som inte kan tolereras. Utskottet föreslår med detta att motion 2005:28 punkterna 1 och 2 avslås.

Arbetsgivarens skyldigheter

Utskottet finner det angeläget att understryka, att det finns arbetsrättslig lagstiftning som fullt ut gäller även för Svenska kyrkan och som skall tillämpas av kyrkliga arbetsgivare. Enligt 6 § jämställdhetslagen (1991:433) är en arbetsgivare skyldig att vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier bl.a. på grund av kön. Enligt 22 a § i samma lag skall en arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för trakasserier på grund av kön av en annan arbetstagare utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier. Om detta inte görs skall arbetsgivaren enligt 27 § jämställdhetslagen betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som underlåtenheten innebär.

Varje arbetsgivare är skyldig att bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete. I det personalpolitiska utvecklingsavtal som gäller inom Svenska kyrkan konstateras att detta innebär att arbetsgivaren skall planera, leda och kontrollera arbetsmiljön samt se till att det finns rutiner för att hantera bl.a. frågor som missbruk, mobbing, våld, stress, utbrändhet och rehabilitering. Vidare kan pekas på att Arbetarskyddsstyrelsen (nu Arbetsmiljöverket) har utfärdat föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet. Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap. I föreskrifterna anges bl.a. att det i verksamheten skall finnas rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler om och åtgärda sådana otillfredsställande arbetsförhållanden, problem i arbetets organisation eller missförhållanden i samarbetet, vilka kan ge grund för kränkande särbehandling.

Genom att lyfta fram en del av gällande arbetsrättslig lagstiftning vill utskottet understryka vikten av att de kyrkliga arbetsgivarna vidtar åtgärder av förebyggande art och självklart måste ingripa när någon anställd behandlas illa. Här återstår en del att göra. Det krävs utbildnings- och informationsinsatser för att öka medvetenheten om vad som gäller. Inte minst behöver det ske en attitydförändring så att man ingriper och ställer till rätta när någon behandlas illa – inte försöker dölja och sopa konflikter under mattan och därmed kränker den svagare parten.

Ytterligare bestämmelser i kyrkoordningen

Utskottet menar att det inte finns behov av ytterligare bestämmelser i kyrkoordningen när det gäller de frågor som tas upp i motionerna 2005:28, 2005:79 och 2005:80. Det som redovisats som gällande ordning i föregående avsnitt i utskottets överväganden finns också som bestämmelser i kyrkoordningen. Vilka bestämmelser som gäller redovisas i den tidigare bakgrundsteckningen. Endast den kan vigas till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst som har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. Samma förutsättning gäller för att kunna väljas till biskop och för att kunna anställas som kyrkoherde. Bestämmelserna i kyrkoordningen anger klart vad som gäller. Det är enligt utskottets mening inte en framkomlig väg att via ändringar i bestämmelserna skapa ytterligare klarhet eller försöka åstadkomma förändringar i övrigt genom andra eller nya bestämmelser.

Utskottet menar att bestämmelserna i kyrkoordningen inte bör utvidgas till att gälla anställda härutöver. Utskottet hänvisar till det som Läronämnden skriver i sitt yttrande:

När det emellertid gäller de krav som skulle ställas på andra anställda och förtroendevalda enligt motion 2005:79, innebär det en förändring av synen på folkkyrkan. Som folkkyrka är vi en berättelsegemenskap, en bordsgemenskap och en bönegemenskap, men vi är inte en åsiktsgemenskap.

Mot bakgrund härav föreslår utskottet att motion 2005:79 avslås. Utskottet menar att inte heller förslaget i motion 2005:28 punkten 3 bör genomföras. I sammanhanget kan noteras att det kan förekomma att personer som bejakar giltigheten i såväl manliga som kvinnliga prästers sakramentsförvaltning ändå inte är beredda att själva samverka med andra präster oavsett deras kön. Ett bifall till motion 2005:28 punkten 3 kan medföra att präster som nu är anställda på en viss befattning inte kommer att kunna byta tjänst även om det inte är fråga om att bli kyrkoherde. Utskottet ifrågasätter om detta är en önskvärd förändring och föreslår att motion 2005:28 punkten 3 avslås. Det följer av detta ställningstagande och av det som utskottet tidigare anfört beträffande motion 2005 :28 att även motionens punkt 4 måste avslås.

Undersökning av domkapitlens praxis

I motion 2005:54 föreslås att Kyrkostyrelsen skall få i uppdrag att studera hur domkapitlen tillämpar behörighetsbestämmelserna för kyrkoherdar i 34 kap. 9§ 4 samt att Kyrkostyrelsen skall göra en sammanställning av erfarenheter av denna paragrafs tillämpning. I motion 2005:80 finns ett motsvarande förslag som även tar upp behörighetsbestämmelserna för att kunna vigas till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst i 25 kap. 2 § 3. Härtill föreslås i den sistnämnda motionen att Kyrkostyrelsen skall få i uppdrag att lägga fram förslag om ändringar i eller tillägg till kyrkoordningen i fråga om behörighetsprövningarna om detta visar sig önskvärt.

Vid utskottets överläggningar har framhållits att domkapitlen, som är mycket väl medvetna om vad som gäller, tillämpar och följer kyrkoordningens bestämmelser på det sätt som kan förväntas. Frågor om hur kyrkoordningen tillämpas kan bl.a. tas upp vid de regelbundet återkommande domkapitelsöverläggningarna. Ett domkapitels beslut om behörigförklaring av sökande till befattningar kan enligt 34 kap. 17 § överklagas av den sökande, såvitt gäller beslut att inte förklara honom eller henne behörig. En medsökande har rätt att överklaga, såvitt gäller beslut att förklara en sökande behörig. Ett antal ärenden som avser behörigprövning av domkapitel enligt 34 kap. 9 § 4 har efter överklaganden prövats av Svenska kyrkans överklagandenämnd. Det har i regel varit fråga om manliga präster som inte behörigförklarats därför att de inte uppfyllt det som sägs i den nämnda bestämmelsen. De beslut som fattats av Överklagandenämnden ger inte anledning att ifrågasätta att domkapitlen tillämpar bestämmelserna i kyrkoordningen på ett korrekt sätt. Enligt utskottets mening finns inte behov av någon särskild undersökning av det slag som föreslås i motionerna 2005:54 och 80. Dessa båda motioner bör därför avslås.

Uppsala den 30 september 2005

På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar

Erna Arhag

Gunnar Edqvist

Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Sigvard Raask, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Marianne Kronbäck, Åke Blomqvist och Lisbeth Göranson.

Biskoparna Anders Wejryd och Christina Odenberg har deltagit i utskottets överläggningar.

Läronämndens yttrande 2005:4y Kvinnor och män i uppdraget som präst

Till Läronämnden har för yttrande överlämnats motionerna 2005:28, 2005:54, 2005:79 samt 2005:80.

Läronämnden hänvisar till sitt yttrande Ln 1997:3, vilket även anförts i yttrandena Ln 2002:7 och Ln 2003:5:

Enligt Svenska kyrkans bekännelse och lära är det kännetecknande för kyrkan att det finns ett ämbete. Detta behövs för att evangeliet skall förkunnas och sakramenten utdelas så att människor får den rättfärdiggörande tron (Augsburgska bekännelsen, artikel V).

Utformningen av ämbetet kan dock skifta och är i den meningen en ordningsfråga. Men bakom beslutet att även kvinnor får vigas till präster i Svenska kyrkan låg ett ställningstagande i fråga om kyrkans bekännelse och lära, nämligen att det är förenligt med den evangelisk-lutherska bekännelsen att införa en sådan ordning. Det är teologiskt och pastoralt grundläggande att kvinnor och män vigs och tjänstgör som ämbetsbärare.

Olika uppfattningar om utformningen av ämbetet ryms inom Svenska kyrkan. Samtidigt är det klart att Svenska kyrkan har endast en gällande ordning. Till denna hör att kvinnor och män kan och får utföra alla de uppgifter som ligger i uppdraget att vara präst. Vigningslöftet innebär ett löfte att följa denna ordning.

Ordningsfrågan blir en bekännelsefråga, om giltigheten i vigning och sakramentsförvaltning görs beroende av prästens person. Svenska kyrkan godtar i fråga om giltigheten inte två uppfattningar som förenliga med sin bekännelse. Det är därför från läromässig synpunkt riktigt att endast de personer som bejakar giltigheten i såväl kvinnors som mäns vigning och sakramentsförvaltning får prästvigas. Det innebär att en prästkandidat skall vara beredd att fullt ut tjänstgöra med andra präster i gudstjänster och andra sammanhang.

Svenska kyrkan vill bevara enheten i sin bekännelse och sitt gudstjänstfirande. Kyrkans enighet på denna vitala punkt är viktig för hennes trovärdighet och mission. Läronämnden vill till dessa slutsatser i tidigare yttranden även framhålla följande: Det som sagts ovan är relevant också för alla präster i tjänst, särskilt för präster i arbetsledande befattningar. För kyrkans enhet är det viktigt att alla ämbetsbärare skall kunna tjänstgöra tillsammans i gudstjänsten och på så sätt manifestera och få näring för den gemensamma bekännelsen. Det står inte den enskilde ämbetsbäraren fritt att själv välja konsekvenser av sin uppfattning för utövandet av ett uppdrag i kyrkan. Kyrkans gemensamma ordning är överordnad ämbetsbäraren.

Vad gäller vigningstjänsten och dess särskilda ansvar för kyrkans enhet är kyrkans ställningstagande alltså klart enligt ovan. När det emellertid gäller de krav som skulle ställas på andra anställda och förtroendevalda enligt motion 2005:79, innebär det en förändring av synen på folkkyrkan. Som folkkyrka är vi en berättelsegemenskap, en bordsgemenskap och en bönegemenskap, men vi är inte en åsiktsgemenskap.

För oss alla gäller en gemensam ordning, men vi är inte en gemenskap av likatänkande. Den gemensamma ordningen ger oss alla uppgiften att lyssna, visa respekt för andras åsikter samt visa varsamhet när andra kan känna sig kränkta.

Uppsala den 30 augusti 2005

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Ingemar Söderström

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Anders Wejryd*, biskop Christina Odenberg, biskop Carl Axel Aurelius, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén*, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm och Ann-Cathrin Jarl.

* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering.