|
Kyrkolivsutskottets betänkande
2005:12
Svenska kyrkans arbete bland minoritetsspråkiga
|
Kyrkomötet
Kl 2005:12
|
Sammanfattning
I betänkandet behandlas motion 2005:81 i vilken föreslås att Kyrkostyrelsen skall låta utreda och lägga fram förslag till åtgärder samt finansieringen av dessa i fråga om arbete bland minoritetsspråkiga, främst finskspråkiga i Svenska kyrkans stift och församlingar. Utskottet menar att det som berörs i motionen är sådant som redan pågår eller som ligger helt i linje med pågående arbete. Det finns därför inte anledning att begära att Kyrkostyrelsen skall starta nya utredningar. Det som motionären föreslår menar utskottet skall tas upp inom nuvarande ramar för arbetet. Utskottet föreslår därför att Kyrkomötet beslutar att med anledning av motionen ge Kyrkostyrelsen till känna det som utskottet anfört om Svenska kyrkans arbete bland minoritetsspråkiga.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att med anledning av motion 2005:81 ge Kyrkostyrelsen till känna det utskottet har anfört om Svenska kyrkans arbete bland minoritetsspråkiga.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2005:81 av Urban Gibson, Svenska kyrkans arbete bland minoritetsspråkiga, främst finskspråkiga.
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att i fråga om Svenska kyrkans stift- och församlingars arbete bland minoritetsspråkiga, främst finskspråkiga i Sverige,
1. i en utredning låta kartlägga den nuvarande strukturen i stift och församlingar och samarbetet mellan församlingarna i fråga om minoritetsspråkligt främst finskspråkigt arbete;
2. låta analysera hur erfarenheterna av arbetet med finskspråkiga kan vara av nytta för Svenska kyrkans arbete bland andra minoritetsspråk;
3. låta analysera vilken betydelse Borgåavtalet och andra internationella kyrkoöverenskommelser kan ha på det fortsatta arbetet för minoritetsspråkliga bland annat genom de möjligheter till utbyte av personal för detta arbete som finns mellan de i överenskommelserna ingående kyrkorna;
4. i utredningen särskilt belysa behovet av tvåspråkiga medarbetare (såsom präster, musiker, diakoner och ungdomsledare). Man bör också se över tänkbara samarbetsfunktioner med den kommunala äldreomsorgen;
5. uppdra åt Kyrkostyrelsen att ta en kontakt med den styrgrupp vid Länsstyrelsen i Stockholms län som minoritetsspråkutredningen föreslår inrättas, för att anmäla att Svenska kyrkan önskar ingå i denna grupp för att underlätta det lokala samarbetet mellan församlingarna och kommunerna;
6. med anledning av analyserna lägga fram förslag till åtgärder och förslag om hur detta arbete skall finansieras.
Utskottet
Bakgrund
Motionären har följt utvecklingen på minoritetsspråkens område i Sverige. Han kommer med förslag som syftar till att Svenska kyrkan i sitt arbete skall fortsätta att utveckla arbetet med minoritetsspråken för att motverka att kyrkan bidrar till att bygga att ”blågult glashus”. Detta sägs i anslutning till en av de statliga utredningarnas namn. Motionären har i sin motion främst koncentrerat sig på vissa problem som enligt honom finns belagda för det finskspråkiga arbetet inom Svenska kyrkan.
Bra början, men bara en början
I motionen berörs den nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna som bland annat tar upp stödet till historiska minoritetsspråk så att de kan bestå som levande språk. Tidigare innevarande år framlades en utvärderande kommentar om den nationella handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna (Ju 2004/6673/D), Bra början, men bara en början, januari 2005. I denna går det att läsa mer om minoritetsspråken utifrån just detta perspektiv. Regeringen avser att arbeta med vissa prioriterade frågor under de närmaste tre åren. Som prioriterade frågor nämns också nationella minoritetsspråk och samerna, sidan 11. När det gäller de områden som är prioriterade i den nationella handlingsplanen, kommentarens avsnitt 6, sägs på sidan 36:
Vad gäller minoritetsfrågan i övrigt har Sverige ratificerat Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk men idag finns det ingen institution att vända sig till för den som anser sina rättigheter kränkta. I viss mån kan han eller hon vända sig till JO eller DO om det är fråga om diskriminering. De internationella åtagandena går längre än så och innehåller s.k. kollektiva rättigheter. Här finns ett behov av tydligare skyddslagstiftning.
I kommentaren sägs längre fram, sidorna 36 och 37, att det här föreslås ”en särskild granskning av språkfrågan i ett perspektiv av mänskliga rättigheter”. Rättigheterna gäller förstås för alla oberoende av språk. Språket är, enligt kommentaren, också ett viktigt redskap för den enskilde för att kunna hävda sina rättigheter och delta i det offentliga samtalet. Och omvänt: en nedvärdering av en persons språk är en nedvärdering av individen. Att särskild status givits fem minoritetsspråk är viktigt liksom att en utredning tillsatts om rätten och möjligheterna att använda det svenska teckenspråket. Åtgärder för att stödja blindskriften vore en annan aspekt av en rättighetsbaserad språkstrategi. Detta övervägande leder sedan till förslaget att ”en bredare strategi utarbetas om språk och mänskliga rättigheter och att även punktskrift och teckenspråk inkluderas i den satsningen”, sidan 50.
Rätten till mitt språk. Förstärkt minoritetsskydd
I maj 2005 överlämnades ett delbetänkande från Utredningen om finska och sydsamiska språken, SOU 2005:40, Rätten till mitt språk. Förstärkt minoritetsskydd. I utredningen konstateras att Sverige har förbundit sig att skydda de nationella minoriteterna och stödja deras kulturer och språk i landet. Utredningen menar att en ny lag behövs, som reglerar samtliga nationella minoriteter. Skyddet av de nationella minoriteterna, deras språk och kulturer bör även regleras i grundlagen. En länsstyrelse bör ges nationellt tillsynsansvar för att säkerställa syftet mede den nya lagen. Utredningen föreslår att det nationella ansvaret läggs på Länsstyrelsen i Stockholms län. Utredningen menar vidare att för finska och judiska elever skall det vara tillräckligt med att en elev i kommunen önskar undervisning i minoritetsspråket för att sådan undervisning skall erbjudas. Detta i syfte att jämställa dessa elever med samiska, tornedalsfinska och romska elever som redan omfattas av att kommunen är skyldig att anordna modersmålsundervisning i enlighet med grundskoleförordningen. Vidare föreslår utredningen ett utvidgat förvaltningsområde för det finska språket till att även omfatta Stockholms- och Mälardalsregionen. Det utvidgade förvaltningsområdet för finska bör omfatta samtliga kommuner i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län förutom de fem norrlanskommuner som tidigare ingått. En sådan utvidgning av förvaltningsområdet skulle tillförsäkra rätten till förskola och äldreomsorg helt eller delvis på finska samt möjligheten att använda finska i kontakter med förvaltningsmyndigheter och domstolar.
Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige
I juni 2005 lämnades ett betänkande av Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet, Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige, SOU 2005:56. Detta betänkande nämns i motionen till årets kyrkomöte. Utredningen understryker att det finns tre faktorer som samspelat med varandra i utvecklingen av ett effektivt arbete mot diskriminering i andra länder. Dessa faktorer är: ett tydligt politiskt ledarskap i arbetet mot diskriminering, en stark folkrörelse mot rasism och diskriminering, lagar och andra åtgärder mot diskriminering som är inriktade på att ändra beteenden. Utredningen drar av detta slutsatsen att det behövs åtgärder och aktörer på olika nivåer. Utredningens krav och förslag avser främst statliga myndigheter, men innefattar även krav på en samlad lag och tillsyn för att förstärka minimiskyddet mot diskriminering, samt en förstärkning av DO med en strategisk enhet. En antidiskrimineringsklausul föreslås i alla statliga bidrag som förmedlas till föreningslivet. Utredningen föreslår också att DO tillsammans med de andra ombudsmännen mot diskriminering ges i uppdrag att utforma en uppförandekod för arbetslivet som ett komplement till arbetet mot diskriminering. Koden skulle även kunna bidra till det nuvarande arbetet med aktiva åtgärder samt arbetet med jämställdhetsplaner.
Kyrkoordningen
När det gäller arbetet med språkliga minoriteter inom Svenska kyrkan nämner motionären det ansvar som den lokala församlingen enligt kyrkoordningen har för verksamheten för alla dem som vistas i församlingen. I kyrkoordningens bestämmelser om församlingsinstruktionen sägs vidare att det i varje församling skall finnas en sådan instruktion som skall utarbetas i samråd med domkapitlet. Denna skall bland annat innehålla en redogörelse för församlingens verksamhet på teckenspråk samt på samiska, finska och andra språk, 57 kap. 5 § kyrkoordningen. Det anges här inte några geografiska områden där detta särskilt skall förekomma. Bestämmelsen om församlingsinstruktionens innehåll gäller för varje församling i hela landet. Enligt den utgivna kommentaren till kyrkoordningen måste församlingen ”med utgångspunkt i den omgivning man verkar i, se till att det finns en planering även för de språkliga minoriteter som finns i församlingen. Även här avses inte bara de egna medlemmarna utan ansvaret att ha en verksamhet även på minoritetsspråk gäller om det finns ett behov av sådan verksamhet hos dem som vistas i församlingen”, Kyrkoordning för Svenska kyrkan – med kommentarer och angränsande lagstiftning, Verbum 2003, sidorna 739–742. Stiftet kan erbjuda hjälp, men ansvaret för att verksamheten blir utförd ligger hos församlingen.
Tidigare behandling i Kyrkomötet av frågor om minoritetsspråk
Frågor om minoritetsspråken i Svenska kyrkan har vid ett flertal tillfällen behandlats i Kyrkomötet, exempelvis när Kyrkomötet beslutat om översättning av kyrkliga böcker till olika minoritetsspråk eller när förslag till översättningar lagts fram för Kyrkomötet med förslag att godkänna att dessa används i Svenska kyrkans gudstjänster. Bibeln eller delar av denna finns på detta sätt godkända för användning i Svenska kyrkans gudstjänster på finska, lulesamiska, nordsamiska och teckenspråk. Psalmbok och gudstjänstordningar finns på finska och lulesamiska, samt när det gäller gudstjänstordningarna även på teckenspråk. Arbete pågår med ytterligare material på teckenspråk, nordsamiska och sydsamiska.
Till 1996 års kyrkomöte förelåg motion 1996:22 av Juhani Rantanen och Ulla Fransson i vilken föreslogs att finska och samiska språken i lagen om Svenska kyrkan skulle inskrivas som likvärdiga med majoritetsspråket att i den kommande kyrkoordningen finska och samiska skulle anges som kyrkans egna minoritetsspråk med likvärdig ställning som svenska. Även i motion 1996:29 av Ingmar Ullén föreslogs en kyrkolagsändring för att ge de språkliga och etniska minoriteterna en starkare ställning inom Svenska kyrkan. Motionerna behandlades av Första kyrkolagsutskottet i betänkande 1996:6. Enligt utskottet fanns det ”grundad anledning att anta att svenska kyrkans framtida organisation kommer att förbättra förutsättningarna för ett effektivt och meningsfullt arbete bland kyrkans språkliga minoriteter”. Utskottet föreslog Kyrkomötet att avslå båda motionernas förslag, vilket också blev Kyrkomötets beslut.
Till 2002 års kyrkomöte förelåg motion 2002:91 av Irene Pierazzi och Rune Entelius i vilken föreslogs att på nationell nivå samla erfarenheter om Svenska kyrkans integrationsarbete, utveckla metoder för detta arbete och göra arbetet känt genom att skapa en idé- och kunskapsbank. Kyrkolivsutskottet behandlade motionen i betänkande Kl 2002:10 och belyste det pågående arbetet bland de minoriteter som finns inom Svenska kyrkan och hur ett arbete pågick med att studera och dra erfarenheter från det finskspråkiga arbetet i Svenska kyrkan. På grund av att ett sådant arbete redan pågick föreslog utskottet avslag på motionärernas förslag, vilket också efter votering blev Kyrkomötets beslut.
Pågående arbete
Arbetet med minoritetsspråken på nationell nivå inom Svenska kyrkan samordnas i dag på Planeringsavdelningen samt ärkebiskopens kansli. En granskning av de uppgifter som lämnas i motionen till årets kyrkomöte ger enligt samordnaren vid handen att motionären tecknat en alltför positiv bild av situationen i Svenska kyrkan. Enligt motionären finns nu 70 präster anställda som är finskspråkiga, men den faktiska siffran för präster med förordnande för finskspråkigt arbetet är för närvarande endast omkring 40. Av dem som därutöver är finskspråkiga använder många inte direkt det finska språket i sitt arbete. Att det i Luleå stift skulle finnas 13 finskspråkiga präster bygger på statistik från Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Endast två är anställda för finskspråkigt arbete, övriga är mer eller mindre tvåspråkiga, men är anställda för svenskspråkigt arbete. I samma stift finns en enda kantorstjänst, på 30 procent, för finskspråkigt arbete. Några få exempel finns också på finskspråkiga diakontjänster. Från de stora finskspråkiga arbetsinvandringarna på 1960- och 70-talen närmar sig nu de flesta pensionsåldern eller har redan gått i pension. När senare inhämtade språkkunskaper börjar försvinna finns det egna modersmålet kvar och behovet av insatser på finska ökar än mer.
Överväganden
Utskottet konstaterar att motionären lämnar sina förslag i anslutning till att flera omfattande statliga utredningar har lagt fram förslag om att stärka minoritetsspråkens ställning i Sverige. De förslag som motionären lägger fram menar utskottet är väl underbyggda och bör kunna rymmas inom det arbete som för närvarande bedrivs utan att nya utredningar påbörjas som motionären föreslår.
Situationen i Svenska kyrkan är i dag sådan att det finns församlingar med ett stort antal finsktalande medlemmar. I vissa församlingar kan till och med de finsktalande vara i majoritet. Dessa betalar sin kyrkoavgift eftersom de tillhör församlingen, men ändå finns det exempel på att det knappt bedrivs någon egen verksamhet på finska ens inom sådana församlingar. Arbetet bedrivs på finska av en besökande kontraktsadjunkt och ger därmed intrycket av att vara något vid sidan om det ordinarie arbetet som bedrivs på svenska.
I flera stift pågår ett arbete med att förbättra stödet för församlingarnas finskspråkiga arbete. Det kan ibland finnas starka skäl att minst lika mycket av församlingens arbete skall ske på finska som på svenska. Kyrkoordningens anvisningar kring församlingsinstruktionen anger att de som talar finska i församlingen verkligen skall räknas in i församlingens planering. Det är av betydelse att detta aktualiseras i samtalen kring församlingsinstruktionen både inom församlingen och i samverkan med stiftet.
Det finskspråkiga arbetet omfattar i dag och måste omfatta många fler personer än arbetet med samiska och teckenspråk eftersom det är ett så stort antal som i Svenska kyrkan använder finska som sitt modersmål. Erfarenheterna av det finskspråkiga arbetet kan dock komma de andra minoritetsspråken till godo. Det går att använda delar av erfarenheterna från det finskspråkiga arbetet i uppläggning och planering av projekt och framtida utveckling också i andra sammanhang.
En erfarenhet från det finskspråkiga arbetet är exempelvis att när församlingar börjar arbeta och fira gudstjänst regelbundet på finska kommer människor som man inte ens känt till att de varit finskspråkiga för att deltaga. På liknande sätt kan det förhålla sig med andra minoritetsspråk där svenska används i dagligt tal men kanske inte är det egentliga modersmålet på vilket man tänker, ber och för sitt hjärtas inre samtal.
Utskottet kan konstatera att det pågår ett omfattande arbete i Svenska kyrkan när det gäller att stärka det finska språkets ställning. Ändå är tjänsterna för finskspråkigt arbete ibland svåra att rekrytera personal till. Därför är det desto mer glädjande att det finns ett antal biskopar, präster och diakoner på andra tjänster som kan tala det finska språket sedan sin uppväxt.
Utskottet vill särskilt lyfta fram det ökande behovet av finskspråkiga diakoner och att församlingar med finsktalande medlemmar söker samverkan med kommunen när det gäller frågor kring äldrevård på finska.
Utskottet menar att det mesta av det som berörs i motionen är sådant som redan pågår eller som ligger helt i linje med pågående arbete. Det finns därför inte anledning att begära att Kyrkostyrelsen skall starta nya utredningar. Det som motionären föreslår menar utskottet skall tas upp och bli föremål för överväganden inom nuvarande ramar för arbetet. Utskottet föreslår därför att Kyrkomötet beslutar att med anledning av motionen ge Kyrkostyrelsen till känna det som utskottet anfört om Svenska kyrkans arbete bland minoritetsspråkiga.
Uppsala den 30 september 2005
På Kyrkolivsutskottets vägnar
Ordförande
Närvarande: Göran Åberg, ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Margareta Carlenius, Rolf Forslin, Bo Lennart Anbäcken, Margareta Holmberg, Johan Lothigius, Solveig Thorkilsson, Anna-Sara Tornberg, G. Olof Kjellström, Per-Henrik Bodin, Joakim Svensson, Torsten Josephsson och Kerstin Zetterberg.
Biskoparna Caroline Krook och Lennart Koskinen har deltagit i utskottets överläggningar.   
|
