|
Gudstjänstutskottets betänkande
2005:2
Samlevnadsfrågor
|
Kyrkomötet
G 2005:2
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas Kyrkostyrelsens skrivelse, KsSkr 2005:9, Samlevnadsfrågor, samt motionerna 2005:40, 96, 97 och 105. Kyrkostyrelsen föreslår att handläggningen av frågor kring fortsatt teologisk reflektion kring samlevnadsfrågorna och insatser för att stödja barn och familj skall godkännas. Vidare att Kyrkomötet bejakar Kyrkostyrelsens konstateranden beträffande homosexuella i kyrkan. I dessa sägs att det är uteslutet att fördöma den homosexuella personen eller att skuldbelägga den homosexuella läggningen, att kyrkan aktivt skall motverka diskriminering av personer på grund av sexuell orientering, att Svenska kyrkan inte bör sanktionera eller driva en organiserad verksamhet i syfte att ”bota” homosexuella från deras läggning samt att homosexuell orientering, eller ett liv i partnerskap, inte är ett motiv för att vägras vigning till kyrklig tjänst. Slutligen föreslår Kyrkostyrelsen att en ny paragraf införs i kyrkoordningen beträffande välsignelse över ingånget partnerskap.
Motionärerna i motionerna 40 och 105 föreslår att förslagen i skrivelsen i sin helhet respektive förslag 2 och 3 skall avslås. I motion 96 föreslås att Kyrkostyrelsen till den statliga utredningen om äktenskapslagstiftningen skall framföra att samkönade par bör kunna få sin relation officiellt stadfäst i Svenska kyrkan. I motion 97 är förslaget att till samma utredning framföra att Svenska kyrkan önskar behålla vigselrätten.
Läronämnden, Kyrkorättsutskottet samt Ekumenikutskottet har yttrat sig över skrivelsen.
Utskottet föreslår Kyrkomötet att bifalla Kyrkostyrelsens förslag med den ändringen att begreppet ingånget partnerskap ersätts av registrerat partnerskap. Utskottet föreslår också att rubriken för kapitel 23 i kyrkoordningen förändras samt att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att återkomma med en revidering av inledningstexten till det kapitlet i kyrkoordningen. Slutligen föreslår utskottet att ändringarna i kyrkoordningen skall gälla från 1 januari 2006.
Utskottet föreslår också att motionerna 40, 96, 97 och 105 skall avslås.
Till betänkandet har fogats två reservationer och tre särskilda meningar.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att
1. godkänna Kyrkostyrelsens handläggning av frågor kring fortsatt teologisk reflektion kring samlevnadsfrågorna och insatser för att stödja barn och familj.
2. ställa sig bakom Kyrkostyrelsens konstateranden beträffande homosexuella i kyrkan.
3. anta Kyrkostyrelsens förslag till ändringar i 23 kap. 4 § kyrkoordningen beträffande välsignelse över ingånget partnerskap, med ändring av begreppet ingånget partnerskap till registrerat partnerskap.
4. med anledning av Kyrkorättsutskottets yttrande Kr 2005:3y ändra rubriken för kyrkoordningens 23 kapitel till Vigsel och välsignelsehandlingar.
5. uppdra åt Kyrkostyrelsen att till Kyrkomötet återkomma med förslag till reviderad inledningstext i 23 kap. kyrkoordningen.
6. ändringarna i 23 kap. 4 § kyrkoordningen skall gälla från och med 1 januari 2006.
7. avslå motion 2005:40.
8. avslå motion 2005:96
9. avslå motion 2005:97
10. avslå motion 2005:105
Redogörelse för ärendet
Skrivelsen
Kyrkostyrelsens skrivelse 2005:9 Samlevnadsfrågor
1. Kyrkomötet beslutar att godkänna Kyrkostyrelsens handläggning av frågor kring fortsatt teologisk reflektion kring samlevnadsfrågorna och insatser för att stödja barn och familj.
2. Kyrkomötet beslutar att ställa sig bakom Kyrkostyrelsens konstateranden beträffande homosexuella i kyrkan.
3. Kyrkomötet beslutar att anta Kyrkostyrelsens förslag till ändringar i 23 kap. 4 § kyrkoordningen beträffande välsignelse över ingånget partnerskap.
Motionerna
Motion 2005:40 Samlevnadsfrågor av Jan-Anders Ekelund m.fl.
Kyrkomötet beslutar att avslå Kyrkostyrelsens förslag i skrivelse 2005:9.
Motion 2005: 96 Låt samkönade par få sin relation stadfäst inom Svenska kyrkan av Åke Blomqvist m.fl.
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att till den av regeringen den 27 januari 2005 tillsatta utredningen om framtida äktenskapslagstiftning framföra att Svenska kyrkan önskar att samkönade par skall få sin relation stadfäst inom Svenska kyrkan vid en officiell ceremoni.
Motion 2005:97 Bevara Svenska kyrkans vigselrätt av Åke Blomqvist m.fl.
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att till den av regeringen den 27 januari 2005 tillsatta utredningen om framtida äktenskapslagstiftning framföra att Svenska kyrkan önskar bevarad vigselrätt enligt nuvarande regler för präster inom Svenska kyrkan.
Motion 2005:105 Samlevnadsfrågor av Eva Nyman
1. Kyrkomötet beslutar att godkänna punkt 1 i Kyrkostyrelsens förslag till kyrkomötesbeslut i skrivelsen 2005:9 Samlevnadsfrågor.
2. Kyrkomötet beslutar att inte godkänna punkterna 2 och 3 i Kyrkostyrelsens förslag till kyrkomötesbeslut i skrivelsen 2005:9 Samlevnadsfrågor.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över Kyrkostyrelsens skrivelse 2005:9 Samlevnadsfrågor samt motionerna 2005:40, 2005:96, 2005:97 och 2005:105. Yttrandet bifogas som bilaga 1.
Andra utskott
Kyrkorättsutskottet och Ekumenikutskottet har beretts möjlighet att yttra sig. Yttranden har inkommit från dessa utskott. Yttrandena, Kr 2005:1y och Eu 2005:3y, bifogas som bilaga 2 och bilaga 3.
Utskottet
Bakgrund
Skrivelsens och motionernas innehåll
Kyrkostyrelsens skrivelse går tillbaka på det kyrkomötesbeslut som fattades i anslutning till att samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan presenterades för Kyrkomötet 2002. Dokumentet i sin tur var resultatet av ett uppdrag till Teologiska kommittén efter att 1997 års kyrkomöte behandlat en motion om en kyrklig välsignelseakt för homosexuella par. Skrivelsen innehåller inledningsvis en redovisning av uppföljningen av samtalsprocessen kring dokumentet Homosexuella i kyrkan. Därefter presenteras en redovisning av Teologiska kommitténs fortsatta arbete med samlevnadsfrågor i ett vidare perspektiv. I anslutning till denna finns också en sammanställning under rubriken Barn och familj i vår tid, som ger en bild av levnadsförhållanden för barn och deras familjer i Sverige idag och Svenska kyrkans nuvarande verksamhet bland barn och unga. Slutligen presenteras Kyrkostyrelsens överväganden och förslag samt kyrkorättsliga överväganden beträffande ordning för välsignelse över ingånget partnerskap.
Till skrivelsen är fogade två reservationer. Nils Gårder reserverar sig mot punkt 3 i Kyrkostyrelsens förslag. Jan Erik Ågren och Staffan Holmgren reserverar sig mot punkterna 2 och 3 i Kyrkostyrelsens förslag.
I anslutning till skrivelsen har fyra motioner inkommit till Kyrkomötet.
Motionärerna bakom motion 2005:40 hävdar att kyrkoordningens portalparagraf omöjliggör ett införande av en välsignelseakt över ingånget partnerskap. De kan inte se att det vare sig i Skriften eller i kyrkans samlade tradition finns något stöd för en sådan och menar att Bibeln har en entydigt avvisande syn på homosexuell utlevnad. De pekar vidare på Svenska kyrkans skyldigheter gentemot andra kyrkor och kristna som ett argument mot förslagen i Kyrkostyrelsens skrivelse. Motionärerna säger sig ta avstånd från alla former av homofobi, men menar att eftersom Gud i sin skapelseplan menat att sexualiteten enbart skall levas ut i äktenskap mellan man och kvinna, kan kyrkan inte acceptera någon annan samlevnadsform, förutom celibatet, för den som önskar tillträde till kyrkans vigningstjänst. De frågar, för det fall att skrivelsens förslag bejakas, om formerna för att kunna avstå från att medverka vid en välsignelseakt. Slutligen konstaterar motionärerna att det naturligtvis inte finns något som hindrar en fortsatt teologisk reflektion kring samlevnadsformerna.
Med motionerna 2005:96 och 2005:97 vill Åke Blomqvist och Susanne Torgersson att Kyrkomötet framför synpunkter till den av regeringen tillsatta utredningen om framtida äktenskapslagstiftning. Dels menar motionärerna det vara viktigt att påpeka att den i skrivelsen föreslagna välsignelseakten skall ses som ett första steg mot att samkönade par skall kunna få sin relation stadfäst inom Svenska kyrkan vid en officiell ceremoni. Dels menar motionärerna att det är viktigt att Svenska kyrkan får behålla vigselrätten, eftersom vigseln är ett viktigt tillfälle till kontakt och eftersom en bred majoritet av medlemmar i Svenska kyrkan önskar att vigselrätten behålls.
I motion 2005:105 ger Eva Nyman sitt stöd till reservanterna bakom den andra reservationen. De konstateranden beträffande homosexuella i kyrkan som presenteras i skrivelsen menar hon vara delvis okontroversiella, men att inte alla fyra är möjliga att skriva under. Hon vill därför att Kyrkomötet avslår punkten 2 i skrivelsen. Även vad gäller punkt 3 menar hon att den bör avslås och presenterar här samma argument som Jan Erik Ågren och Staffan Holmgren anför i sin reservation. Det handlar om kyrkoordningens portalparagraf, 1 kap. 1 §, och bedömningen att Bibeln inte ger stöd för införande av en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap.
Frågans behandling i tidigare kyrkomöten.
Till Kyrkomötet 2004 överlämnades Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2004:10 Arbetsmaterial beträffande kyrklig akt för partnerskap och därmed sammanhängande frågor, som ett svar på det uppdrag Kyrkomötet 2003 gav Kyrkostyrelsen. Gudstjänstutskottet, som hade att behandla skrivelsen, konstaterade i sitt betänkande G 2004:4 att arbetsmaterialet ”utgör ett viktigt bidrag i den pågående samtals- och beslutsprocessen.” Utskottet sa sig också förvänta ”att Kyrkostyrelsen genom nya skrivelser till Kyrkomötet fortsätter att föra beslutsprocessen kring dessa frågor vidare”. Som en del av Kyrkomötets arbete genomfördes också stiftsvisa seminarier kring frågan kring det presenterade arbetsmaterialet.
2003 års kyrkomöte hade att ta ställning till sex motioner med olika och delvis motstridiga förslag till beslut i relation till Svenska kyrkans och samhällets ordningar avseende vigsel, äktenskap och partnerskap. Utöver uppdraget till Kyrkostyrelsen att återkomma med underlag till kyrklig akt för ingående av partnerskap, beslutade Kyrkomötet också att uppdra åt styrelsen att för regeringen tillkännage att Svenska kyrkan önskar att vigsel alltjämt skall kunna ske antingen kyrkligt eller civilt samt att uppmana alla stift att aktivt använda samtalsmaterialet i samtliga församlingar.
Kyrkostyrelsens skrivelse till 2002 års kyrkomöte, KsSkr 2002:5 Kyrkan och homosexualiteten, innefattade samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan – ett samtalsdokument från Svenska kyrkans Teologiska kommitté. Läronämnden yttrade sig med anledning av skrivelsen och de motioner den föranlett, Ln 2002:4y:
Läronämnden vill bejaka vikten av att vidare samtal förs utifrån det dokument som Teologiska kommittén utarbetat och det är tillfredsställande att Kyrkostyrelsen tagit initiativ till sådana.
Kyrkomötet godkände handläggningen av ärendet.
Frågorna om homosexuella i kyrkan och om kyrklig akt för samkönade par samt frågorna om äktenskap, familj och samlevnad har också tidigare behandlats i Kyrkomötet och Ombudsmötet vid flera tillfällen.
Fortsatt teologisk reflektion kring samlevnadsfrågorna och insatser för att stödja barn och familj
Forskningen och reflektionen kring samlevnadsfrågor i allmänhet och homosexuell samlevnad i synnerhet har vuxit betydligt i omfattning under de senaste decennierna. Svenska kyrkan såg tidigt behovet av att bearbeta frågan, vilket fick sitt konkreta uttryck i den utredning som Biskopsmötet tillsatte 1972 med Holsten Fagerberg som ordförande, vars arbete ledde fram till boken De homosexuella och kyrkan (1972).
I det svenska samhället ändrades inte förrän 1979 socialstyrelsens klassificering av homosexualitet som en sjukdom.
Inom Svenska kyrkan har arbetet fortsatt genom bland annat det projekt som resulterade i rapporten Kyrkan och homosexualiteten (1994), det projekt om samlevnadsfrågor som publicerade antologin Livsrelationer, Tankar kring äktenskap och samlevnad i ett kristet perspektiv (2000) och de senaste åren projektet Normgivande mångfald, där Svenska kyrkans församlingsförbund arbetat tillsammans med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen, Riks-EKHO och fackliga organisationer mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Ett särskilt ansvar för reflektionen har på senare år legat på Teologiska kommittén, vars hearing kring frågorna gett ett omfattande material för den vidare reflektionen. I sina slutsatser konstaterar kommittén bland annat att det även utanför kyrkan finns stora förväntningar på Svenska kyrkan som normgivare beträffande mänsklig samlevnad. Vidare, vad gäller samtalsdokumentet, att vissa aspekter inte blivit tillräckligt belysta, inte minst avseende frågor om skapelse- och människosyn. Inte heller de grundläggande könsteoretiska aspekterna har blivit tillräckligt belysta.
Kommittén drar också slutsatsen att det finns förväntningar på att Svenska kyrkan på olika sätt skall erbjuda stöd åt barn och föräldrar.
Teologiska kommittén pekar på behovet av en fördjupad och breddad teologisk reflektion kring samlevnadsfrågorna och är beredd att ta ett fortsatt ansvar för en sådan. Kyrkostyrelsen konstaterar i sina slutsatser i skrivelsen att det är angeläget att denna bearbetning tilldelas resurser och kommer igång så att den kan ”ge vägledning åt Biskopsmötet och Kyrkostyrelsen kring ställningstaganden i frågor som kommer att föranledas av den statliga utredningen om ny äktenskapslagstiftning”.
Kyrkostyrelsen redovisar också sin avsikt att återkomma med ”dels en vidare teologisk bearbetning av frågor kring barn och familj, dels förslag till hur kyrkan kan möta de oroandet tendenser som här har uppmärksammats”.
Konstateranden beträffande homosexuella i kyrkan
Kyrkostyrelsen föreslår att Kyrkomötet bejakar följande konstateranden i frågor kring homosexuella i kyrkan:
- Det är uteslutet att fördöma den homosexuella personen eller att skuldbelägga den homosexuella orienteringen.
- Kyrkan skall aktivt motverka diskriminering av personer på grund av sexuell orientering.
- Svenska kyrkan bör inte sanktionera eller driva en organiserad verksamhet i syfte att ”bota” homosexuella från deras läggning.
- Homosexuell orientering, eller ett liv i partnerskap, är inte ett motiv för att vägras vigning till kyrklig tjänst.
Synen på människor med homosexuell läggning har i stor utsträckning förändrats under de senaste decennierna. Fortfarande hörs dock vittnesbörd från människor som känt sig fördömda och skuldbelagda och som blivit diskriminerade på grund av sin sexuella orientering. BRÅ, Brottsförebyggande rådet, skriver i sin tidskrift Apropå, nr 4–5 2004, om en brottsofferjour för homosexuella.
Trakasserier, hot eller våld mot någon som är homosexuell är ett angrepp mot den personens identitet och livsstil. Dessutom handlar det ofta om våld vid upprepade tillfällen och av personer i närmiljön. På RFSL:s brottsofferjour i Stockholm möter man varje år omkring 200 personer som varit utsatta för brott med homofobiska motiv.
I samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan skriver Teologiska kommittén att det inom kommittén ”råder total enighet om – liksom det bör göra i kyrkan – att kyrkan aktivt ska motverka diskriminering av personer på grund av sexuell orientering”. Vidare skriver kommittén
I kyrkans offentliga liv är en gemensam förutsättning för alla tolkningar och handlingar att man accepterar existensen av en homosexuell orientering, hur den är förklaras. Att fördöma den homosexuella personen eller skuldbelägga orienteringen är uteslutet. Kyrkan är en gemenskap, som välkomnar alla människor.
Som en konsekvens av detta måste en gemensam utgångspunkt för kyrkans offentliga liv vara att inte för delaktighet i kyrkans gemenskap på någon nivå kräva en beredskap att försöka förändra en homosexuell orientering.
I teologiska kommitténs hearing deltog Erik Johansson från nätverket Medvandrarna. På sin hemsida www.medvandrarna.se presenterar de sig som
… ett ekumeniskt nätverk till stöd och gemenskap för människor, som brottas med sin sexualitet, i första hand homosexualitet. … I nätverket finns pastorer, präster, själavårdare och lekmän som förenas av längtan att ge och ta emot hjälp och stöd i livet som kristen och homosexuell. … Grunden är en klassisk kristen tro på Bibeln, människan och hennes sexualitet.
Vid hearingen framförde Erik Johansson åsikten att kristna homosexuella bör avstå från att leva ut sin homosexualitet och redogjorde för att nätverket Medvandrarna bygger hela sin verksamhet på denna ståndpunkt.
Jesper Svartvik, docent i bibelvetenskap, påpekade vid hearingen att celibatstanken visserligen är relativt framträdande i Nya testamentet, men att Bibeln inte innehåller något entydigt budskap mot homosexuell samlevnad i den bemärkelse som vår tids diskussion avser. Han hävdade också att det kräver mycket av den ansvarsfulle läsaren att förstå texter som är flera tusen år gamla, tillkomna i en annan del av världen och skrivna på främmande språk samt att det är förenat med betydande svårigheter att underbygga ett etiskt resonemang med hjälp av texter som utgår från förvetenskapliga föreställningar.
I samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan anför Teologiska kommittén under rubriken Vigning till kyrkans tjänst:
Om Svenska kyrkan bejakar möjligheten för homosexuella att leva i partnerskap, är det svårt att inte acceptera att även de som har vigningstjänst i kyrkan får denna möjlighet.
När det gäller vigning av präst och diakon prövas kandidaterna med avseende på hur väl de kan tänkas fungera på kommande arbetsplatser. Homosexuell orientering eller ett liv i partnerskap kan inte vara ett generellt motiv för att vägra vigning. Den homosexuelle har att prövas på samma sätt som andra vigningskandidater. Församlingarna behöver goda präster och diakoner som förkunnar Guds ord rent och klart, som handhar sakramenten i enlighet med Kristi befallning och som tjänar församling i bön och handling. Om den som har de rätta förutsättningarna för detta är heterosexuell eller homosexuell kan inte vara det allt avgörande. Visserligen är det säkert så att en del församlingar idag inte skulle välja att anställa en homosexuell präst eller diakon, men samtidigt finns det andra församlingar som är beredda att göra det.
Kyrkan bör inte fortsätta att befrämja den tystnadens kultur som ofta rått för homosexuella, i samhället och i kyrkan. Det finns nu många homosexuella i kyrkan. Några lever öppet i partnerskap, andra vill inte på samma sätt träda fram offentligt. För dem som är i kyrkans tjänst lika litet som för någon annan, finns anledning att fortsatt befrämja tystnaden.
Kyrklig ordning för välsignelse över partnerskap
Förslag om beslut angående vigsel för homosexuella har behandlats av Kyrkomötet åren 2000, 2001 och 2003. 2000 och 2001 avslogs förslagen med hänvisning till Teologiska kommitténs pågående arbete med samtalsdokumentet. Vid 2003 års kyrkomöte var förslaget ett av flera förslag som behandlades i Gudstjänstutskottets betänkande G 2003:2 Vigsel, äktenskap och partnerskap, vilket resulterade i uppdraget till Kyrkostyrelsen att återkomma med ett underlag till kyrklig akt. Detta fullföljdes med det arbetsmaterial som presenterades för Kyrkomötet 2004. Som tidigare nämnts uttrycktes i det betänkande som utskottet presenterade med anledning av arbetsmaterialet, G 2004:4, en förväntan om nya skrivelser från Kyrkostyrelsen till Kyrkomötet kring dessa frågor.
I den skrivelse som nu läggs fram för Kyrkomötet presenterar Kyrkostyrelsen som sitt förslag att det i kyrkoordningen skall införas en ny paragraf 23 kap. 4 § och en ny rubrik närmast före den nya paragrafen. Paragrafens innebörd är att Kyrkostyrelsen får utfärda bestämmelser om utformning och användning av en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap.
I sina överväganden resonerar Kyrkostyrelsen dels om kärlek och relationer ur ett allmänmänskligt perspektiv, dels om teologiska aspekter på kärlek och samlevnad samt om välsignelse över partnerskap. I sina teologiska överväganden konstaterar Kyrkostyrelsen:
Bibeln är central i framväxten av nutida kristen etik. Bibeln är emellertid inte entydig, och det är ingalunda självklart hur Bibelns olika texter kan och bör göras förpliktande för olika etiska ställningstaganden. Dessutom finns det även andra viktiga grunder för en kristen etik.
Att göra rättvisa åt senare tiders moraliska insikter ligger i linje med tanken på Guds fortsatta skapelseverk. Moralutvecklingen avstannade inte i och med att den bibliska kanon fixerades. Det är till exempel lätt att konstatera att Paulus och urkristendomen i övrigt inte drog de fullständiga konsekvenserna av det radikala budskapet om allas likställdhet såsom det framgick ur Jesu förhållningssätt till människor han mötte,
I den inomkyrkliga diskussionen kring homosexuell samlevnad anförs ofta vissa texter i Bibeln som argument mot att bejaka samkönade sexuella relationer. Hur ska då en evangelisk-luthersk kyrka tolka dessa texter? Texttolkning är alltid en komplex process; tolkning och tillämpning av bibeltexter utgör ingalunda ett undantag.
När det gäller välsignelse över partnerskap anför Kyrkostyrelsen i sina reflektioner:
I kyrkans historia har välsignelsen av människor … inte främst ansetts syfta till att människor skall nå yttre framgångar utan till att människor skall leva i och av Guds nåd i Kristus.
Troende människor har alltid velat att livets viktigaste händelser och skeden relateras till relationen till Gud, och kyrkan vill att även det som kan upplevas som en individuell angelägenhet blir en integrerad del av livet i trons gemenskap.
Det är angeläget för kyrkan att värna och stödja trygga och trofasta relationer för att härigenom värna väsentliga mänskliga värden som kärlek och trohet. Genom en institutionalisering ges ett sådant stöd åt den enskilda relationen. Genom ökad offentlighet motverkas också den tystnadens kultur som har omgivit många homosexuella i samhället och i församlingarna, och som kan befaras försvåra stabila, monogama och stödjande samkönade relationer.
Eftersom det inte finns några rättsliga regler beträffande välsignelse över registrerat partnerskap är detta en fråga som Svenska kyrkan själv har att ta ställning till. Biskopsmötet formulerade 1994 sina Pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap. Dessa reviderades 1999, som ett uttryck för den förändring som skett i förhållningssättet till frågan under dessa fem år.
Arbetet med revideringen av kyrkans böcker har pågått under några år och pågår fortfarande. Beslut om evangelieboken togs av Kyrkomötet 2002 och förslag till ny En liten bönbok presenteras i KsSkr 2005:10. När beslut om En liten bönbok är taget återstår arbetet med revidering av kyrkohandboken.
Det förslag som Kyrkostyrelsen presenterar i skrivelsen innebär inte att beslut skall tas om en gudstjänstordning för välsignelse över ingånget partnerskap. Förslaget innebär däremot att Kyrkomötet tar ställning till om det inom Svenska kyrkan skall finnas en officiell ordning för sådan välsignelse. Vad gäller den liturgiska utformningen menar Kyrkostyrelsen att en ordning först bör prövas och erfarenheterna utvärderas, innan beslut kan tas. Den föreslagna nya paragrafen i kyrkoordningen innebär att Kyrkostyrelsen får utfärda bestämmelser om utformning och användning av en ordning för välsignelse över ingånget partnerskap. I enlighet med kyrkoordningens 12 kap. 3 § kommer styrelsen att inhämta Biskopsmötets yttrande innan några bestämmelser utfärdas. Kyrkostyrelsen har också uttalat sin avsikt att låta domkapitlen yttra sig innan något beslut fattas.
Vad gäller tjänstgöringsskyldighet konstaterar Kyrkostyrelsen att det tidigare endast varit aktuellt att diskutera prästers skyldighet att fullgöra uppgifter som strider mot den egna övertygelsen. Kyrkostyrelsen ser det som angeläget att varje präst själv har möjlighet att välja att medverka eller inte medverka vid en välsignelse över ingånget partnerskap. Då det handlar om ett begränsat antal tillfällen och då det inte är troligt att det par som handlingen gäller skulle önska en präst som inte medverkar av egen övertygelse och vilja, kommer detta knappast att bli något stort problem. I fråga om övriga anställda menar styrelsen att det i första hand bör vara en fråga för den som är arbetsledare att bedöma, men säger samtidigt att det kan finnas skäl för att också kyrkomusiker och vaktmästare själva skall ha möjlighet att avstå från medverkan.
Kyrkostyrelsen redogör i skrivelsen för den utredning om ny äktenskapslagstiftning som regeringen tillsatt. I utredningsdirektiven slås fast att utredaren skall biträdas av två referensgrupper, varav en med företrädare för trossamfund. Dessa skall ges tillfälle att kontinuerligt ge synpunkter på det som framkommer under utredningen. Det sägs också att utredaren skall hålla en nära kontakt med homosexuellas organisationer samt andra berörda. I Gudstjänstutskottets betänkande 2003:2 Vigsel, äktenskap och partnerskap behandlades en motion med förslag om att Kyrkostyrelsen till regeringen skulle framföra Svenska kyrkans önskan att vigsel fortsättningsvis skall kunna ske kyrkligt eller civilt. Kyrkomötet tillstyrkte förslaget och Kyrkostyrelsen redovisade i KsSkr 2004:2 att generalsekreteraren vid en uppvaktning i februari 2004 framfört Kyrkomötets synpunkter angående Svenska kyrkans vigselrätt för justitieministern.
Överväganden
Fortsatt teologisk reflektion kring samlevnadsfrågorna och insatser för att stödja barn och familj
Arbetet med den teologiska reflektionen är en pågående process som på olika sätt återfinns på alla nivåer inom Svenska kyrkan. Teologiska kommittén har haft, och har fortsättningsvis, sin särskilda roll i denna process. Samtalsdokumenten Homosexuella i kyrkan – ett samtalsdokument från Svenska kyrkans Teologiska kommitté och Arbetsmaterial beträffande kyrklig akt för partnerskap och därmed sammanhängande frågor, är tydliga exempel på det arbete som kommittén utfört. Dokumenten har i stift och församlingar kunnat tas som utgångspunkt för samtal kring dessa frågor.
Utskottet föreslår Kyrkomötet att bifalla förslaget att godkänna Kyrkostyrelsens handläggning av frågor kring fortsatt teologisk reflektion kring samlevnadsfrågorna och insatser för att stödja barn och ungdom. Arbetet med teologisk reflektion är grundläggande för en kyrka. Utskottet menar att det arbete som Kyrkostyrelsen ytterst ansvarar för har haft och fortsättningsvis har ett stort värde. Skrivelsen, KsSkr 2005:9, som Kyrkostyrelsen lägger fram för Kyrkomötet har enligt utskottet skrivits med omsorg och respekt för olika gruppers ställningstaganden i frågorna. Den kan tjäna som inspiration för fortsatta samtal och möten kring dessa frågor, såväl i enskildhet som i Kyrkomötets plenisal.
Bibelsyn
Utskottet konstaterar att ett viktigt argument för den grupp som inte vill medverka till att partnerskap välsignas ofta är bibelsynen. Det är viktigt att tydliggöra att detta inte innebär att endast den grupp som inte vill välsigna partnerskap tar sin utgångspunkt i Bibeln. Även de som vill medverka till att en välsignelseakt införs har Bibelns ord och budskap som ett viktigt skäl för sina ställningstaganden.
I Nya testamentet finns många bud och förbud, varav vissa anses höra hemma i en gången tid. Ett exempel är Paulus ord i 1 Kor 11 om att det är en skam för kvinnan att klippa håret samt att det är en skam för en man att ha långt hår, men en heder för en kvinna eftersom hon har fått sitt hår som en slöja. Men kristna har i alla tider betraktat sådana enskilda bud utifrån kärleksbudets överordnade ställning:”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv”. (Gal 5:14). I Romarbrevet 13:10 står: ”Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.” Den mest kända bibeltexten som ger samma budskap är kanske den så kallade gyllene regeln i Matteus 7:12 ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”. Johannesevangeliets motsvarighet lyder: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni älska varandra.” (Joh 13:34)
Barnen
Eftersom kärleksbudet sammanfattar allt som Gud begär av oss i vårt samliv med varandra blir den väsentliga frågan här, liksom i andra samlevnadsfrågor: Skadar detta min nästa?
Utskottet menar att Nils Gårder i reservationen till Kyrkostyrelsens skrivelse bidragit med en intressant analys av barnens situation i dessa sammanhang. Utskottet konstaterar att Svenska kyrkan påtagit sig ett särskilt ansvar i förhållande till barnen med inledningstexten till kyrkoordningens portalparagraf. En första fråga måste då bli i vilken mån Kyrkostyrelsens förslag innebär förändringar för barnen. Viktigt att konstatera är att många barn växer upp under otrygga eller på andra sätt ej önskvärda förhållanden. Det kan handla om barn i många olika situationer. Det går inte att entydigt ringa in någon särskild grupp, inte heller att säga att barn som växer upp i en samkönad relation har sämre förutsättningar än andra barn. Frågan till Svenska kyrkan måste i detta sammanhang bli om det inte är mer i överensstämmelse med kyrkans uppdrag att stödja och välsigna trogna och stadiga relationer, än att inte ge ett sådant stöd.
Utskottet vill poängtera betydelsen av att Svenska kyrkan prioriterar insatser för att stödja barn och familj i olika ssammanhang och på olika sätt.
Konstateranden beträffande homosexuella i kyrkan
Samtidigt som utskottet med tillfredsställelse ser på arbetet med fortsatt teologisk reflektion konstaterar utskottet att samtalsprocessen är förbunden med olika svårigheter. För många människor, också inom kyrkan, är det fortfarande svårt att tala om frågor som i något avseende har med sexualitet att göra. Detta är till viss del en generationsfråga, men handlar också om brist på vilja, vana och/eller kunskap. Därför är processen på många håll trög. De förslag till konstateranden som Kyrkostyrelsen föreslår Kyrkomötet att bejaka kan förmodas, och förhoppningsvis, ge anledning och inspiration till samtal om frågorna.
Utskottet konstaterar att den grupp människor som avses i dessa konstateranden inte är någon liten minoritetsgrupp vid sidan om andra gemenskaper. I stället är det våra bröder och systrar, kvinnor och män och deras närstående, som hör hemma i våra församlingar, på våra arbetsplatser och i våra bostadsområden. Därför är det viktigt att Svenska kyrkan nu officiellt, genom Kyrkomötet, bejakar de konstateranden som Kyrkostyrelsen bejakat. Utskottet föreslår alltså Kyrkomötet att bifalla Kyrkostyrelsens förslag också i detta avseende.
Kyrklig ordning för välsignelse över partnerskap
En ordning för välsignelse över ingånget partnerskap finns idag genom biskoparnas Pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap, utgivna 1994 och reviderade 1999. Dessa råd har förändrats så till vida att förbönen, som till att börja med ansågs höra hemma inom den enskilda själavården, i den reviderade versionen fått en mer offentlig inramning. Utskottet konstaterar att en ordning alltså redan finns, men att den inte har utfärdats av Kyrkostyrelse eller Kyrkomöte.
Utskottet konstaterar att praxis och liturgi många gånger varit det som drivit fram förändringar i kyrkliga lärofrågor. Frågor kring homosexuella i kyrkan har funnits på dagordningen i många årtionden. Biskoparnas pastorala råd kan ses som ett svar på enträgna böner från kristna homosexuella par om att också få sin relation välsignad i kyrkan. Utskottet menar det nu vara tid för Kyrkomötet att bekräfta det biskoparna beslutade för mer än tio år sedan. Utskottet poängterar att det förslag Kyrkostyrelsen presenterar innebär välsignelse över ingånget partnerskap, inte vigsel och inte äktenskap. För tydlighetens skull föreslår utskottet att begreppet ingånget partnerskap ersätts med registrerat partnerskap.
Kyrkorättsutskottet påtalar i sitt yttrande, Kr 2005:1y, att om den föreslagna paragrafen införs i kyrkoordningen bör också inledningstexten till kapitlet revideras så att även denna ordning omnämns i det inledande avsnittet. Utskottet föreslår att Kyrkomötet uppdrar till Kyrkostyrelsen att återkomma med förslag till en sådan revidering. Kyrkorättsutskottet påtalar också att rubriken till kapitlet i kyrkoordningen bör formuleras om samt att det saknas tidsangivelse för när den föreslagna bestämmelsen skall träda i kraft. Utskottet föreslår att rubriken till kyrkoordningens kap. 23 skall vara Vigsel och välsignelsehandlingar. Redan idag finns i 23 kap. 3 § kyrkoordningen välsignelse över ingånget äktenskap. Utskottet föreslår vidare att den nya bestämmelsen skall gälla från och med 1 januari 2006.
Utskottet menar att förslaget i motion 96, att till den av regeringen tillsatta utredningen framföra att Svenska kyrkan önskar att samkönade par skall få sin relation stadfäst inom Svenska kyrkan skall avslås. Innan ett sådant önskemål kan framföras bör man ha kunskap om vad utredaren kan förväntas föreslå. Utskottet föreslår på motsvarande sätt att motion 97 avslås. Önskemålet om bevarad vigselrätt har tidigare framförts till regeringen som ett resultat av beslutet i 2003 års kyrkomöte. Utskottet menar det nu inte vara meningsfullt att återkomma i samma ärende.
Ekumeniska överväganden
I många sammanhang berörs frågor om vilka konsekvenser, för Svenska kyrkans ekumeniska relationer, ett beslut om att införa en kyrklig ordning för välsignelse över partnerskap skulle kunna få. Liksom det inom Svenska kyrkan ryms företrädare för alla de tre inställningar Läronämnden beskriver i sitt yttrande, Ln 2005:10y, ryms dessa olika inställningar också inom andra kyrkor och samfund. Lika väl som att kritik framförs mot Svenska kyrkans arbete med frågan, finns också en stark förväntan på att Svenska kyrkan skall ta sådana beslut som andra kyrkor ännu inte är beredda att ta. Ekumenikutskottet förmodar, Eu 2005:3y, att det sannolikt aldrig kommer att gå att uppnå total samsyn kring frågan och vill därför lyfta fram uttrycket ”enhet i mångfald” som den önskvärda vägen framåt. Svenska kyrkans erfarenheter av att under lång tid ha arbetat med frågan kan utgöra ett viktigt bidrag i de ekumeniska sammanhangen.
Uppsala den 30 september 2005
På Gudstjänstutskottets vägnar
Ulla-Britt Emanuelsson
Närvarande:, Ulla-Britt Emanuelsson, ordförande, Alve Svensson, Timmy Leijen, Britt Andersson, Carina Hallesten Hansson, Evy Åberg, Mats Hagelin, Glenn Håkansson, Kjell Söderberg, Anders Åkerlund, Tomas Lång, Lisbet Båfält, Lars Ekblad, Lena Petersson och Christina Holmgren.
Biskoparna Martin Lind och Erik Aurelius har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservationer
Reservation 1 av Lars Ekblad
Undertecknad reserverar sig mot Gudstjänstutskottets beslut i punkterna tre till sex i betänkande G 2005:2.
I anslutning till Nils Gårders reservation i KSkr2005:9 vill jag anföra följande:
Enligt min mening borde Utskottets betänkande beträffande punkt tre ha följande lydelse:
Utskottet avslår Kyrkostyrelsens förslag i punkt tre. Förslaget har en avgörande och principiellt viktig betydelse för Svenska kyrkans syn på homosexuell samlevnad och öppnar på sikt för ett att kyrkan bejakar också samkönade äktenskap om detta blir möjligt i svensk lagstiftning.
Om Svenska kyrkan i Kyrkoordningen inför en ordning för välsignelse över ingånget registrerat partnerskap är innebörden att kyrkan bejakar och bekräftar en samlevnadsform som är främmande för allmänkyrklig tradition och som skulle innebära en väsentlig påfrestning på Svenska kyrkans ekumeniska relationer. Eftersom Svenska kyrkan känner sig kallad att vara en brobyggarkyrka i sökandet efter den kristna kyrkans synliga enhet, och upplever sig har ett särskilt ansvar för att den ska kunna förverkligas, menar utskottet att det riktiga just nu är att intensifiera de ekumeniska samtalen på denna punkt, för att om möjligt uppnå en ekumenisk samsyn innan avgörande beslut fatts. Utskottet menar dessutom att det är viktigt att Svenska kyrkan på denna punkt är lyhörd för de teologiska perspektiv som kan tillföras frågan ur ett ekumeniskt perspektiv eftersom kyrkorna i den öppenhet som råder i nutida mellankyrkliga relationer mer och mer har kommit att utöva en ömsesidig tillsyn i sökandet efter en autentisk kristen ståndpunkt.
Läronämndens yttrande tolkar utskottet som uttryck för en sådan hållning när den avslutningsvis framhåller behovet av en fördjupad teologisk reflektion.
Vidare menar utskottet att kyrkomötet har tagit på sig ett särskilt ansvar att bedöma sina frågor ur ett barnperspektiv. Det som kan skada barnen vill Svenska kyrkan inte ställa sig bakom. Utskottet har noterat att Socialstyrelsen i sitt yttrande över promemorian Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella, Ds 2004:19, har anfört allvarliga invändningar som också har relevans för barn i registrerade partnerskap. Om kyrkan därför skulle införa välsignelseakt över registrerade partnerskap skulle detta innebära att hon överger barnen på de vuxnas bekostnad. Socialstyrelsen anför i sin sista sammanfattande punkt: ”Kommittén kan inte sägas i första hand ha låtit sig vägledas av principen om barnens bästa.”
Utskottet hemställer därför att kyrkomötet avslår KSkr2005:9 punkt 3.
Lars Ekblad
Reservation 2 av Alve Svensson och Kjell Söderberg
Vi reserverar oss mot Gudstjänstutskottets beslut i punkterna två till sex i betänkande G 2005:2. Vi stödjer den reservation som Jan-Erik Ågren och Staffan Holmgren fogat till Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2005:9.
Alve Svensson Kjell Söderberg
Särskild mening 1 av Berit Simonsson, Erik Hedlund och Johan Lautmann
Särskild mening med anledning av Gudstjänstutskottets beslut i betänkande G 2005:2.
Enligt vår mening borde Gudstjänstutskottet rekommendera Kyrkomötet att avslå Kyrkostyrelsens skrivelse 2005:9.
Detta på grund av:
Ekumeniska skäl: I den internationella kristenheten, bland de stora kyrkofamiljerna saknas helt stöd för en ordning som välsignar homosexuellt partnerskap. Det fragment av stöd som möjligen kan återfinnas hos enskilda och grupper motiverar inte denna kyrkosplittrande kursändring som Svenska kyrkan nu står i begrepp att genomföra.
Teologiska skäl: En ”ny” skapelseteologi har lanserats för att välsignelse av partnerskap skall kunna motiveras teologiskt. Denna skapelseteologi beskrivs som modern och dynamisk. ”Skapelseteologin kan tolkas dynamiskt. Nya ordningar kan träda i kraft i takt med att samhället förändras och nya typer av mänskliga behov aktualiseras.” (KsSkr 2005:9 sid. 63) Denna nya teologi är ett redskap för att relativisera det Guds Ord ställer fram som goda normer för mänsklig samlevnad. Ett framtida scenario, där flera ”nya typer av mänskliga behov” pockar på kyrkans sanktion, är möjligt att se.
Bibliska skäl: De ansträngningar som gjorts för att bortförklara Bibelns tydliga ord om homosexuell utlevnad är inte trovärdiga. En kristen kyrka har att i kärlek, lyhördhet och vördnad för Bibelordet, som KO 1 § kallar ”Guds heliga ord”, söka lyfta fram Sanningen, inte förvanska den. Bibeln talar tydligt i denna sak.
Pastorala skäl: Läronämnden har en fråga i sitt yttrande Ln 2005:10y. ”Allt vad Gud begär av oss i vårt samliv med varandra sammanfattas ju i kärleksbudet. Den relevanta frågan är med andra ord: Skadar man sin nästa just genom att leva i en samkönad parrelation?”. Svaret på frågan måste, utifrån kärleksbudet, bli ett otvetydigt JA. Man skadar sin nästa och man skadar sig själv, eftersom man lever på ett sätt som är oförenligt med det Gud säger i sitt Ord.
Det är obarmhärtigt och kärlekslöst att förleda människor att tro att Gud med säkerhet välsignar, som en följd av att Kyrkomötet beslutar att Svenska kyrkan kan välsigna ingånget partnerskap.
Berit Simonsson Erik Hedlund Johan Lautmann
Särskild mening 2 av Fredrik Nilsson
Jag hade önskat att Gudstjänstutskottet skulle stödja den reservation som Nils Gårder fogat till Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2005:9 och ansluter mig även till Lars Ekblads reservation i detta betänkande.
Fredrik Nilsson
Särskild mening 3 av Lars Haraldsson
Jag hade önskat att Gudstjänstutskottet skulle stödja den reservation som Jan-Erik Ågren och Staffan Holmgren fogat till Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2005:9.
Lars Haraldsson
Läronämndens yttrande
2005:10y
Samlevnadsfrågor
|
|
Läronämnden har getts tillfälle att yttra sig över Kyrkostyrelsens skrivelse 2005:9 Samlevnadsfrågor samt motionerna 2005:40, 2005:96, 2005:97 och 2005:105.
Läronämnden vill inledningsvis hänvisa till delar av det första omfattande yttrandet i denna fråga från 1995. (Ln 1995:18):
Inställningen till homosexualiteten och homosexuellt samliv har länge diskuterats i Svenska kyrkan liksom i andra kyrkor och samfund världen över. Detta internationellt pågående samtal är långt ifrån avslutat. De frågor som berörs är både centralt-teologiskt etiska och personligen engagerande. De berör också i praktiken många människors liv och identitet och måste därför behandlas inte bara med klargörande analys utan också med inlevelsefull omsorg.
(…) Läronämnden vill ange två utgångspunkter för resonemanget. Historiskt sett har kyrkan liksom samhället i övrigt bidragit till förtrycket av homosexuella. Kyrkan har dock ett budskap om att människor som marginaliseras särskilt skall uppmärksammas och ges upprättelse. Det borde råda enighet härom i vår kyrka, vilket bl.a. betyder att ansvaret för människor i underläge får komma till uttryck.
Vidare finns i kristen etik ett synsätt som gäller all mänsklig samlevnad i vilken sexuella relationer ingår, nämligen att detta skall syfta till och uttrycka gemenskap, trohet, ansvar och unicitet; med det senare avses att en sexuell relation utesluter sexuell gemenskap med andra än partner. Det finns också ett budskap om den ömsesidiga tjänsten, utgivande för den andre och förlåtelsens evangelium. Detta är en ledstjärna för all mänsklig samlevnad. Även härom borde råda enighet i vår kyrka. I fortsättningen behandlas här endast den homosexuella samlevnad som bejakar detta synsätt.
Kunskapen om det som idag kallas homosexualitet är större än under biblisk tid: bl.a. diskuteras frågan om den s.k. genuina homosexualiteten. Vidare finns idag många människor som utan problem bejakar ett homosexuellt samliv i partnerskap, medan andra tar starkt avstånd. En stor grupp torde vara osäker. Dessa tre inställningar finns även i Svenska kyrkan. När ställning tas till denna fråga är det ofrånkomligt att hänsyn tas till nutida erfarenheter, fakta och synsätt.
En bibeltolkning som helt bortser från detta för att låta etiken grundas på enbart vissa enstaka bibelställen kan knappast accepteras som en genuint evangelisk-luthersk bibelsyn.
(…)
Om svåra tolkningsfrågor sammanfattas måste bibeln, som Luther framhöll, läsas med Kristus som dess kärna och stjärna. Allt i texterna skall bedömas utifrån detta centrum. Det blir därigenom inte självklart att alla enskilda etiska förmaningar, råd och anvisningar i alla bibelns texter är omedelbart och i lika mån normerande i en kristen kyrka; det vore biblicism. Hur olika texter bedöms i detta sammanhang har alltid varit föremål för samtal och ibland oenighet inom kyrkorna. Bibliska utsagor om dödsstraffet har länge använts som argument för nutida dödsstraff, utsagor om slaveriet användes länge som argument för slaveri, utsagor om kvinnans underordning och mannens härskande över henne har länge använts som normerande på ett sätt som inte befordrar jämställdhet och ömsesidighet.
En avvisande hållning till samkönade parrelationer motiveras inte sällan (se exempelvis motion nr 40) genom att man hänvisar till bibelord, främst Rom 1:18–32, 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:10. Det innebär att man i Nya testamentet menar sig finna evigt giltiga regler för mänsklig samlevnad. Vad som är den överordnade synpunkten på detta framgår emellertid klart i både evangelierna och breven. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt. 7:12) ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” (Joh 13:34) ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv”. (Gal 5:14) Detta enda bud överträffar i betydelse sålunda all världens förmaningar, bud och förbud.
Detaljerade förmaningar finns utan tvivel i Nya testamentet och har tolkats på många sätt, men många av dem har under tidens lopp lämnats åsido av praktiskt taget alla kristna (t.ex. Matt 23:23, Joh 13:14, 1 Tim 2:9), i regel utan dåligt samvete, eftersom man haft kärleksbudets överordnade betydelse klar för sig. Allt vad Gud begär av oss i vårt samliv med varandra sammanfattas ju i kärleksbudet. Den relevanta frågan är med andra ord: Skadar man sin nästa just genom att leva i en samkönad parrelation?
Människan formas och utvecklas i relationer till andra och i detta ljus behöver varje samhälle former för att förverkliga, stödja och stärka dessa relationer. I dag är partnerskap en av de samlevnadsformer som stöder trohet och varaktighet och därför är det fullt möjligt för Svenska kyrkan att införa en ordning där vi tillsammans ber om Guds välsignelse över samkönade parrelationer.
Läronämnden har inga läromässiga invändningar mot de förslag som läggs fram i skrivelsen. Samtidigt konstaterar nämnden att skrivelsens breda perspektiv på frågorna kring samlevnad, familj, barns situation m.m. visar på behovet av att ytterligare bearbeta en rad frågor, exempelvis: Hur ser vår kyrkas skapelseteologi ut? Hur vill vi använda begreppen komplimentaritet och sakramentalitet? Det handlar om det ständigt pågående arbetet med att formulera teologi i vår egen tid.
Uppsala den 30 augusti 2005
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Anders Wejryd*, biskop Christina Odenberg, biskop Carl Axel Aurelius, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén*, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm och Ann-Cathrin Jarl.
* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering.
Kyrkorättsutskottets yttrande
2005:1y
Samlevnadsfrågor
|
Till Gudstjänstutskottet
Kyrkorättsutskottet har getts tillfälle att yttra sig över Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2005:9, Samlevnadsfrågor.
I skrivelsen föreslås att en ny paragraf med en egen rubrik införs i kyrkoordningens 23 kap. som § 4. Den nya paragrafen innebär att en ordning för kyrkans välsignelse över ett ingånget partnerskap möjliggörs och att Kyrkostyrelsen bemyndigas att utfärda bestämmelser om utformning och användning av den nya ordningen.
Om föreslagen bestämmelse införs i kyrkoordningens 23 kap. bör rubriken till detta kapitel omformuleras. Kapitlets inledningstext har med föreslagen ändring ej heller full täckning i följande kyrkoordningstext och bör på sikt bearbetas. Det kan övervägas om paragrafens rubrik skall preciseras så att välsignelse avser registrerat partnerskap.
Datum saknas när den nya bestämmelsen är tänkt att träda i kraft. Det bör anges. Bestämmelsen kan förslagsvis gälla fr.o.m. den 1 januari 2006. På Kyrkostyrelsen ankommer det sedan att fastställa från vilken tidpunkt den nya ordningen skall tillämpas.
Uppsala den 28 september 2005
På Kyrkorättsutskottets vägnar
Lars Johnsson
Närvarande: Lars Johnsson, ordförande, Anna-Maria Björkman, Jösta Claeson, Mari Lönnerblad, Jan-Erik Forsberg, Lennart Andersson, Benny Jönsson, Gunilla Andersson, Stig-Göran Fransson, Inger Lif, Alvar Gahm, Inger Dafgård, Lennart Tildemyr, Margareta Börjesson och Ulla Eriksson.
Biskop Ragnar Persenius har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservation
Mot beslutet reserverar sig Margareta Börjesson och anför följande. Jag anser inte att den föreslagna bestämmelsen bör tas in i kyrkoordningen. Frågan om välsignelse över ingånget registrerat partnerskap bör tills vidare, och så länge som fråga är om en försöksordning, regleras på annat sätt.
Ekumenikutskottets yttrande
2005:3y
Samlevnadsfrågor
|
Till Gudstjänstutskottet
Ekumenikutskottet har getts tillfälle att yttra sig över KsSkr 2005:9 Samlevnadsfrågor.
Ekumenikutskottet har valt att behandla skrivelsen ur den aspekt som faller inom utskottets beredningsområde.
Utskottet har särskilt tagit del av den genomgång av det ekumeniska läget som ges i skrivelsens avsnitt 2.3, liksom av de ekumeniska överväganden som Kyrkostyrelsen gör i skrivelsens avsnitt 5.3.
Inledningsvis vill utskottet framhålla sin positiva hållning till de förslag som Kyrkostyrelsen lägger fram i den aktuella skrivelsen. Men det är, enligt utskottets mening, viktigt att också inse de ekumeniska komplikationer som ett beslut enligt Kyrkostyrelsens förslag om välsignelse över ingånget partnerskap kommer att medföra. Dock vill utskottet erinra om att det såväl bland som inom många av de kyrkor som Svenska kyrkan har ekumeniska kontakter med finns olika uppfattningar i samlevnadsfrågorna. Sannolikt kommer det aldrig att gå att uppnå en total samsyn kring detta. Därför väljer utskottet att lyfta fram uttrycket ”enhet i mångfald” som den önskvärda vägen framåt.
Med dessa överväganden vill Ekumenikutskottet tillstyrka de av Kyrkostyrelsen framlagda förslagen.
Uppsala den 28 september 2005
På Ekumenikutskottets vägnar
Kerstin Bergman
Närvarande: Kerstin Bergman, ordförande, Olof Lönneborg, Bengt-Åke Gustafsson, Rune Entelius, Inger Svensson, Elisabeth Olén, Marija Kogler Johnsson, Kristina Sandström, Ragnhild Johansson, Lars-Ivar Ericson, Sonja Grunselius, Fredrik Sidenvall, Roland Johansson, Lennart Svensson och Vivianne Wetterling.
Biskoparna Esbjörn Hagberg och Carl Axel Aurelius har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservation
Mot det av utskottets majoritet beslutade yttrandet har Fredrik Sidenvall och Lennart Svensson reserverat sig.
Vi anser att utskottets yttrande hade bort ha följande lydelse.
Kristi Kyrka är en. I den mån vår kyrka underordnar sig Kristus, Kyrkans Herre och lyssnar lyhört till Sanningens Ande i Guds ord är den delaktig av en, helig, allmännelig Kyrka och bidrar till att Kyrkans enhet blir synlig.
Genom att med en välsignelseakt för ingånget partnerskap bejaka homosexuell praxis och utlevnad och sanktionera det som norm, något som uppenbart strider mot Guds ord, bidrar Svenska kyrkan till splittring i förhållande till den sanna Kyrkan, till splittring med andra kristna kyrkor och samfund och ökar splittringen inom sig själv.   
|
