|
Ekumenikutskottets betänkande
2005:2
Svenska kyrkans insatser under Årtiondet
för att övervinna våldet
|
Kyrkomötet
Eu 2005:2
|
Sammanfattning
I Kyrkostyrelsens skrivelse 2005:5 ger Kyrkostyrelsen en halvtidsrapport för Svenska kyrkans verksamhet inom ramen för Årtiondet för att övervinna våldet. Utskottet tar med tacksamhet emot rapporten, men önskar att Kyrkostyrelsen fortsättningsvis också skall initiera och lyfta fram verksamhet som bedrivs i Sverige för att minska våldet i samhället. I anslutning till skrivelsen finns motion 2005:75 där motionären önskar ett uttalande mot regimen i Zimbabwe. Utskottet uttrycker sin avsky mot den terror som bedrivs av regimen i landet, men menar att det långsiktiga samarbetet med kyrkor och organisationer i Södra Afrika är det viktigaste sättet för att stärka mänskliga rättigheter och demokrati i Zimbabwe.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att
1. lägga redovisningen av Svenska kyrkans insatser under Årtiondet för att övervinna våldet till handlingarna
2. ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att i det fortsatta arbetet med Årtiondet för att övervinna våldet initiera och lyfta fram verksamhet i Sverige för att minska våldet i samhället.
3. ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att lämna en slutrapport över engagemanget i Årtiondet för att övervinna våldet till Kyrkomötet 2011
4. avslå motion 2005:75
5. ge Kyrkostyrelsen till känna vad Kyrkomötet har sagt om situationen i Zimbabwe.
Redogörelse för ärendet
Skrivelsen
Kyrkostyrelsens skrivelse 2005:5, Redovisning av Svenska kyrkans insatser under Årtiondet för att övervinna våldet
Kyrkomötet beslutar att lägga redovisningen av Svenska kyrkans insatser under Årtiondet för att övervinna våldet till handlingarna.
Motionen
Motion 2005:75 av Bengt Olof Dike, Glömde kyrkan våldet i Mugabes Zimbabwe?
Kyrkomötet beslutar att göra ett uttalande och starkt fördöma och ta avstånd ifrån Robert Mugabes regim i Zimbabwe
Utskottet
Bakgrund
Skrivelsen
Kyrkornas världsråd (KV) är mitt inne i Årtiondet för att övervinna våldet (Decade to Overcome Violence). Årtiondet pågår mellan 2001 och 2010. Kyrkostyrelsens skrivelse är en halvtidsrapport med exempel på initiativ och verksamhet som Svenska kyrkan själv och inom den ekumeniska gemenskapen är engagerad i inom ramen för Årtiondet för att övervinna våldet.
Det pågår en intensiv diskussion inom bland annat FN och EU om utveckling och säkerhet. Denna diskussion har till viss del sin bakgrund i Millenniedeklarationen som antogs av världens ledare vid ett toppmöte i september 2000. Deklaration har omsatts i åtta millenniemål där det övergripande syftet är att halvera fattigdomen till 2015, bland annat genom rättvisare handelsregler, skuldavskrivningar, ökad jämställdhet och stärkande av kvinnors ställning samt genom att en miljömässigt hållbar utveckling säkerställs. För de kommande fem åren av ”Årtiondet” kommer viljan och ambitionen hos beslutsfattare i världen för att uppnå millenniemålen att prövas. En annan anledning till den pågående diskussionen om utveckling och säkerhet är den bekämpning av terrorism som följde efter angreppet i USA den 11 september 2001 och som har påverkat den internationella dagordningen. År 2005 är det 60 år sedan FN bildades och samtalen pågår om hur FN skall kunna spela en aktiv roll i arbetet för fred och säkerhet. Inom EU diskuteras en ny utvecklingspolicy, liksom långtidsbudget för åren 2007–2013. Kyrkornas starka engagemang mot våld och för fred är därför ett viktigt bidrag in i den globala dagordningen för utveckling och säkerhet.
Förutom KV deltar även de andra internationella och ekumeniska gemenskaperna i arbetet med att motverka våld och våldskulturer. I detta arbete är Svenska kyrkan engagerad och bidrar aktivt.
I samband med att ett anfall mot Irak kom allt närmare våren 2002 tog KV initiativ till en kyrkoledarkonferens i Berlin som biskop Jonas Jonson, på ärkebiskopens uppdrag, deltog i. Berlinuttalandet fick sedan en unik uppslutning av KV:s medlemskyrkor och regionala och nationella kyrkoråd.
Hösten 2004 ordnade Sveriges Kristna Råd (SKR), Sveriges Muslimska Råd, Liv och Fredinstitutet samt Kristna fredsrörelsen konsultationen Tools for Peace? The Role of Religions in Conflict. Drygt 100 deltagare, representerande kyrkoledare, forskare, aktivister m.fl. från ett flertal religioner, samtalade utifrån sina olika perspektiv om religionens roll i konflikter. I konferensens förberedelse deltog Svenska kyrkan mycket aktivt.
Ekumeniskt deltar Svenska kyrkan i flera åtaganden som rör Mellanöstern. HOPP-kampanjen är ett exempel på ett arbete som drivs gemensamt av flera organisationer. Följeslagarprogrammet inom SKR är ett annat exempel.
Ett område som Svenska kyrkan speciellt uppmärksammat är våld mot kvinnor, bland annat i en studie om våld mot kvinnor i Liberia och genom att inom Aprodevnätverket av europeiska biståndsorganisationer ordna ett seminarium om gender och väpnade konflikter.
SKR:s fredskulturprogram, i samarbete med bland annat Malmö Kristna Råd, samlade i juni 2005 ett 70-tal människor till en konferens på temat Gör oss till ett redskap för din fred. En av frågorna som bearbetades var hur kyrkorna i Sverige bättre skall kunna förhindra att våldet och våldskulturen får fäste i vårt eget land och i världen. Konferensen hade inspirerats av 2004 års ekumeniska globala söndag som hade samma tema.
SKR har också instiftat Ickevåldsfonden som årligen delar ut pris till enskilda och grupper som arbetar för att minska våldet i det svenska samhället. Kyrkostyrelsen och flera stift inom Svenska kyrkan har bidragit till fondens kapital.
Arbetet inom Årtiondet för att övervinna våldet fortsätter inom Svenska kyrkan och i det ekumeniska samarbetet. Erfarenheten hittills är att kyrkornas arbete och engagemang i dessa frågor både får gehör och efterfrågas, bland annat i samhällsdebatten.
Motionen
Våldssituationen är akut på många håll i världen, inte minst i Zimbabwe där president Mugabes regim har utvecklat sig till en diktatur under vilket folket får lida stort. I motion 2005:75 uppmärksammas detta och motionären vill att Kyrkomötet starkt fördömer regimen i Zimbabwe.
Under våren och sommaren har situationen förvärrats genom Operation Murambatsvina (Restore Order) och Operation Cleanup. Hundratusentals människor har fördrivits från sina hem och blivit av med försörjningsmöjligheter. Ekonomin är körd i botten. Terrorn är utbredd och människor lever i stor skräck. Den politiska oppositionen har ytterst små möjligheter att verka.
De inhemska kyrkorna lever under hård press. Konflikten i landet går också rakt igenom kyrkorna där människor har olika lojaliteter. Det har försvårat för kyrkorna att gemensamt ta ställning mot förtrycket. Däremot finns det enskilda biskopar och andra som står upp för mänskliga rättigheter och demokrati i landet. Både KV och Lutherska världsförbundet (LVF), vars generalsekreterare kommer från Zimbabwe, har noga följt utvecklingen i landet. I februari 2005 gjorde LVF ett skarpt uttalande med anledning av att polis arresterade LVF-personal på besök i landet. Kyrkor och kyrkorelaterade organisationer i Sydafrika och i regionen har också följt situationen noga och ger regelbundet ut rapporter om brotten mot de mänskliga rättigheterna. Senast i juli 2005 gjorde det sydafrikanska kyrkorådet (South African Council of Churches – SACC) ett pastoralt besök i Zimbabwe. SACC:s centralkommitté gjorde sedan ett uttalande där man uttryckte smärta och chock över den senaste tidens utveckling i landet där mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet kränks i ofattbar omfattning. Samtidigt kan konstateras att Sydafrika har valt att föra en ”tyst diplomati”. Den uppfattas dock av många som passiv.
Svenska kyrkan har gamla relationer med landet och var en viktig kraft när den lutherska kyrkan i Zimbabwe grundades 1903. Även i dag har Svenska kyrkan utsända medarbetare där, men restriktionerna har hårdnat under senare år. Med dessa gamla kontakter följer ett ansvar. I juni 2005 gjorde Svenska kyrkans utrikeschef ett uttalande där hon kritiserade fördrivningen av människor från deras hem och konstaterade att regimens politik i många stycken utgör ett allvarligt hot mot de mänskliga rättigheterna. I likhet med lutherska kyrkoledare i Zimbabwe och Lutherska världsförbundets generalsekreterare uppmanade hon Zimbabwes president att föra krig mot fattigdomen och inte mot de fattiga.
Överväganden
Skrivelsen
Utskottet tar med tacksamhet emot halvtidsrapporten om Svenska kyrkans engagemang i Årtiondet för att övervinna våldet och föreslår att den läggs till handlingarna. Den innehåller exempel på många angelägna engagemang och initiativ som Svenska kyrkan är delaktig i. Utskottet förväntar sig att arbetet fortsätter under hela årtiondet och ser fram emot en slutrapport när årtiondet är avslutat. Samtidigt konstaterar utskottet att betoningen främst ligger på vad som sker i det internationella sammanhanget. Utskottet efterlyser därför rapporter om, och i så fall vad, Svenska kyrkans är delaktig i i det svenska samhället, förutom engagemanget inom Sveriges Kristna Råd.
Våldskulturen är stark även i det svenska samhället. Därför är det nödvändigt med den lokala reflektionen. För församlingar är det naturligt att bearbeta denna problematik genom arbetet med församlingsinstruktionerna. Dess fyra perspektiv är användbara för att forma strategier för att minska våldet. Samtidigt konstaterar utskottet att uppgiften att motverka våld är en uppgift för hela samhället där kyrkan kan fungera som en inspiratör.
Motionen
I anslutning till skrivelsen finns även motion 2005:75. Utskottet konstaterar, liksom motionären, att situationen i Zimbabwe ständigt förvärras och är ytterst allvarlig. Omvärlden kan inte passivt se på hur Mugabes regim utövar terror mot sitt eget folk. Därför uttrycker utskottet sin avsky mot detta förtryck och fruktar att situationen kan utvecklas till ett folkmord. I det katastrofala läge som råder, där människor är helt utan rättigheter, rädslan är stark och fattigdomen extrem är det inte försvarbart att hänvisa till att det handlar om inre angelägenheter för Zimbabwe. Världssamfundet, liksom den världsvida kyrkan, har en skyldighet att berätta vad som pågår och på olika sätt uttrycka sin solidaritet med Zimbabwes folk.
Utskottet menar att Svenska kyrkan med sina långvariga relationer med Södra Afrika har ett särskilt ansvar att på alla sätt fortsätta att ge stöd till de krafter som vill upprätta de mänskliga rättigheterna i Zimbabwe och återskapa demokrati. Människor måste återfå sin mänskliga värdighet.
I år har inletts ett samarbete med den nybildade Solidarity Peace Trust, en kyrkorelaterad organisation i Sydafrika som följer och rapporterar om övergreppen i Zimbabwe. Denna och andra former av närvaro i Zimbabwe är viktig och bör stödjas. Samarbetet med kyrkor och organisationer i regionen, som är de viktigaste aktörerna för förändring, fortsätter. Utskottet menar att en intensifiering av detta långsiktiga arbete är det bästa sättet att bistå de krafter som arbetar för en förändring i Zimbabwe. Det är av största vikt att lyssna till kyrkor och ekumeniska råd i Södra Afrika och ge dem sitt stöd. Utskottet vill gärna lyfta fram det sydafrikanska kyrkorådets uppmaning om förbön för Zimbabwe, dess kyrkor och folk.
Motionären önskar att ett uttalande görs. Eftersom uttalanden redan har gjorts menar utskottet att en intensifiering av pågående arbete tillsammans med partner i regionen är ett starkare sätt för Svenska kyrkan att agera. Motionären önskar också att en skrivning om Zimbabwe fogas till den aktuella skrivelsen. Eftersom skrivelsen redan är beslutad av kyrkostyrelsen är detta inte möjligt. Därför föreslår utskottet avslag på motionen.
Uppsala den 30 september 2005
På Ekumenikutskottets vägnar
Kerstin Bergman
Närvarande: Kerstin Bergman, ordförande, Olof Lönneborg, Bengt-Åke Gustafsson, Rune Entelius, Inger Svensson, Elisabeth Olén, Marija Kogler Johnsson, Kristina Sandström, Ragnhild Johansson, Lars-Ivar Ericson, Sonja Grunselius, Fredrik Sidenvall, Roland Johansson, Lennart Svensson och Vivianne Wetterling.
Biskoparna Esbjörn Hagberg och Carl Axel Aurelius har deltagit i utskottets överläggningar.   
|
