Bilaga 7
Nämnden för internationell diakoni/Lutherhjälpen
Verksamhetsberättelse 1998
Nämnden för Lutherhjälpen skall samordna Svenska kyrkans församlingars arbete för internationell diakoni.
Härvid har nämnden uppdraget
att representera Svenska kyrkan i frågor som rör internationell diakoni och i detta arbete hävda en kristen människosyn och rättfärdighet,
att svara för Svenska kyrkans insatser utomlands för flyktingarbete och i katastrofarbete,
att svara för Svenska kyrkans insatser, personellt och ekonomiskt i det internationella långsiktiga utvecklingsarbetet,
att stödja insatser inom kyrkosamverkan,
att stärka opinionen i Sverige till förmån för vidgad internationell solidaritet och att i samband härmed arbeta för att ändra orättfärdiga strukturer och främja grundläggande mänskliga rättigheter,
att genom sin ombudsorganisation och på annat sätt förmedla kunskap till församlingar och enskilda om de internationella rättvisefrågorna och den internationella diakonin,
att förmedla kunskaper och erfarenheter från arbetet inom den internationella diakonin till andra organ i Svenska kyrkan,
att insamla, förvalta och fördela medel för nämndens verksamhet,
att svara för rekrytering och utbildning av utomlands placerad personal,
att i biståndssamarbete och opinionsbildning verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.
2 Uppföljning av särskilda mål och uppdrag
Krediter och resursmobilisering
Att i nära samverkan med samarbetspartner pröva och utveckla en alternativ form av bistånd, som bygger på resursmobilisering, och därvid utveckla former för kapitalmobilisering genom spar- och kreditinstrument.
Lutherhjälpen söker nya hållbara vägar, både för biståndsinsatser och långsiktiga utvecklingsprojekt. Med erfarenhet av lokal kapitalmobilisering och återkoppling från fattiga människor som grund, vill Lutherhjälpen nu gå vidare och pröva fler modeller.
Den ojämförligt största satsningen Lutherhjälpen gjort inom kapitalmobilisering är de två fonderna i Sydafrika (randfonden) och i Indien (rupeefonden). När avtalet mellan Ekumeniska utvecklingsbanken (EDCS) och Lutherhjälpen tecknades i maj 1997, var förhoppningen att fonderna skulle komma igång och lämna ut de första lånen under 1998. Det kunde tyvärr inte infrias i Indien p.g.a. att myndigheterna inte gav tillstånd till införsel av fondkapitalet, och i Sydafrika p.g.a. att regionchefen hoppade av. Ingen utbetalning ägde rum förrän problemen med de två blivande fonderna var lösta under senare delen av 1998. Först i december betalades en miljon dollar ut till rupeefonden, och utbetalning till randfonden kommer att göras i mars 1999. Under 1999 kommer båda fonderna att bevilja och betala ut lån till inkomstbringade projekt, där låntagarna är fattiga människor som inte beviljas krediter i vanliga banker. Fonderna kommer att fungera på samma sätt som EDCS övriga arbete.
Fonderna är ett test av en alternativ biståndsmodell, och uppföljningen av arbetet har högsta prioritet på kansliet. En kontinuerlig utvärdering av utbetalda lån och deras effekt på låntagarna kommer att göras.
Ett alternativ till kapitalmobilisering genom fonder är det spar- och kreditprojekt som genomförs i Zimbabwe tillsammans med den lutherska kyrkan. En lokal sparbank öppnades i Masase 1991, finansierad med medel från det s.k. Världskontot. Utfallet har varit så positivt att en satsning på nya kontor gjorts under 1998. Vid årskiftet 98/99 var fem sparbanker igång. Målet är att de skall bli registrerade som kooperativa sparbanker, ägda av sina medlemmar. Sparbankerna samlar in lokala sparmedel och använder en del av dem för småkrediter till inkomstgenererande projekt. Genom en sådan lösning blir låntagarna mer eller mindre självförsörjande.
För övrigt bevakas utvecklingen i omvärlden inom kapitalmobilisering. Besluten vid symposiet om mikrokrediter i Washington våren 1997 har lett till många aktiviteter. Lutherhjälpen har bl.a. deltagit i möten som anordnats av Ekumeniska lånefonden (ECLOF), en fond som i ökande omfattning ger smålån till fattiga kvinnors inkomstgenerande projekt.
Hållbar utveckling - långsiktiga effekter
Att tillsammans med samarbetspartner bearbeta vad begreppet hållbar utveckling är och utreda konsekvenserna för Lutherhjälpens verksamhet.
Vi lever med två slags miljöhot. Det ena är nords höga material- och energikonsumtion, som beror på vår livsstil. Hälften av allt material och all energi som konsumerats under vår historia har konsumerats efter 1960. Den utvecklingen är inte hållbar.
Det andra miljöhotet är överutnyttjande och nedslitning av naturen, som fortfarande är vanligast i syd. Fattigdomen förvärrar problemen med avskogning, överbetning, markförstöring och jorderosion och driver utvecklingen i en nedåtgående spiral. Överexploatering leder till ökad fattigdom och därmed ytterligare överexploatering. Åtgärder där de fattiga får möjlighet att påverka sina förhållanden har därför en positiv effekt på miljön. Syd måste få en hållbar utveckling, där man brukar - inte förbrukar - resurser.
Energi måste sparas genom alternativ teknologi. Biogasanläggningar, solvärmare för varmvatten, energisnåla spisar med lägre vedförbrukning och vattendrivna kvarnar är exempel på sådan teknologi, som får stöd från Lutherhjälpen.
Matjorden måste finnas kvar om jorden skall producera något i framtiden. Praktiska kunskaper om markvård, samodling av träd och jordbruksgrödor samt trädplantering är en integrerad del i många landsbygdsutvecklingsprojekt. Lutherhjälpen har i flera år arbetat med att sprida kunskap om ekologiskt inriktat och biointensivt jordbruk och arbetat med en projektrådgivare, som tagit projektledare från Madagaskar och Etiopien på studiebesök och seminarier i Kenya för att lära av erfarenheter där.
Flera uppföljningsseminarier hölls i Etiopien, ett för 37 projektledare i juni och ett annat i augusti för 63 nyckelpersoner på central och regional nivå i Mekane Yesus-kyrkan. Man diskuterade och kom fram till att en hållbar utveckling skall möta dagens behov utan att förstöra möjligheterna i framtiden. Jordens resurser måste prioriteras för användning till dagens basbehov. Utbildning och användning av lokala resurser är viktiga inslag, liksom genderfrågor.
Säkerställd livsmedelsförsörjning
För de flesta i syd är frågan om överlevnad på kort sikt det största problemet. Lösningarna heter egna inkomster så att man kan köpa mat och/eller förbättrad jordbruksproduktion.
Nedslitningen av miljön är den största miljöfrågan i syd. Att ekosystem och naturresurser bevaras är en förutsättning för en hållbar utveckling och säkrad livsmedelsförsörjning. Men människor måste också ha tillräckliga kunskaper och vara friska. Tillgång till krediter och odlingsmark är avgörande, liksom ländernas jordbrukspolitik och handelsvillkor. Arbetet med dessa frågor äger nästan alltid rum inom ramen för integrerad landsbygdsutveckling. Förebyggande hälsovård, vattenförsörjning och sanitet finns också med i många utvecklingsprojekt på landsbygden.
Småbönderna är ofta i händerna på marknaden. När de säljer sitt överskott är priserna låga; när de köper spannmål är prisnivån mycket högre. För att bönderna skall kunna dra fördel av stigande marknadspriser har lager byggts upp på bynivå t.ex. i Mauretanien. Genom rättvisemärkning av produkter får småbönder i syd ett bättre pris för t.ex. kaffe, te och kakao. Lutherhjälpen ägnar sig också åt lobbyarbete för att påverka EU:s jordbrukspolitik och Loméavtalet i en riktning som gynnar producenterna i syd. All fattigdomsbekämpning ökar livsmedelssäkerheten.
Kvinnorna spelar en central roll för livsmedelssäkerheten på familjenivå. Därför måste rådgivning och utbildning vända sig särskilt till kvinnor. De, liksom männen, behöver få tillgång till krediter.
Ytvatten som kan användas för bevattning ökar säkerheten i livsmedelsproduktionen. Kanske kan man få två odlingssäsonger per år, både för egen konsumtion och till försäljning. I torrområden kan man få säkrare livsmedelsproduktion genom markvård och odling av torkresistenta grödor. Lutherhjälpen stöder traditionella bevattningssystem.
Ett diversifierat småjordbruk är mindre sårbart än monokulturer och ekologiskt mer hållbart. Är det baserat på kreaturshållning och organisk gödsel, är det också i mindre grad beroende av insatsvaror. Lutherhjälpen stöder denna utveckling i t.ex. Peru, Madagaskar och Etiopien. Kan man själv förädla jordbruksprodukterna, är det också ett sätt att utöka familjeinkomsterna.
Katastrofer - exempel från Centralamerika
Att utveckla en definierad roll i och utvecklade former för insatser i komplexa katastrofer.
Under den sista veckan i oktober drabbades flera länder i Centralamerika av århundradets värsta naturkatastrof i regionen. Orkanen Mitch låg då nästan orörlig över området och orsakade ohygglig förödelse. De värst drabbade länderna, Honduras och Nicaragua, fick under denna vecka regnmängder motsvarande ungefär två årsnederbörder i Sverige. Även El Salvador och Guatemala drabbades hårt av starka vindar, jordskred och översvämningar som orkanen förde med sig.
Lutherhjälpen anslog i en första insats under det akuta skedet en och en halv miljon kronor genom kyrkornas internationella katastrofenhet, Action by Churches Together (ACT). 500 000 kronor var insamlade medel, och en miljon beviljades av Sida.
Ekonomiska och sociala aspekter
Orkanen Mitch var en ren naturkatastrof. Men såväl orsaker som följder har både ekonomiska, politiska och miljömässiga aspekter, vilket gör Mitch till en mycket komplex katastrof. Dessa aspekter måste lyftas in i katastrofbiståndet på kort sikt och i den långsiktiga rehabiliteringen.
Nicaragua och Honduras hör till de allra fattigaste länderna i Latinamerika och har en mycket stor utlandsskuld. Världsbanken har som katastrofhjälp erbjudit ytterligare lån på förmånliga villkor, men åtgärder har också vidtagits för att avskriva de befintliga skulderna. Båda länderna är starkt beroende av ett fåtal exportnäringar, t.ex. bananexport, som nu drabbats av oöverskådliga skador.
Strukturanpassningsprogram och nyliberal ekonomi har gjort samhällets sociala skyddsnät mycket bristfälligt. Katastrofer slår alltid hårdast mot de redan utsatta, de fattigaste grupperna. De nås inte av eventuella förvarningar, bor i dåliga bostäder i utsatta områden och lever med mycket små marginaler. Deras hälsosituation är ofta dålig p.g.a. matbrist, förorenat vatten och bristande sanitära förhållanden, vilket gör dem extra mottagliga för epidemier i katastrofens spår. Dessutom löper de risk att glömmas bort i återuppbyggnadsarbetet.
Politiska aspekter
Flera av de värst drabbade länderna härjades under många år av inbördeskrig (Nicaragua, Guatemala, El Salvador). I den känsliga freds- och läkningsprocessen, med politiska och demokratiska institutioner som är mycket svaga, är det stor risk att en katastrof av Mitchs omfattning hotar den sköra politiska stabilitet som åstadkommits. Dessutom är korruption ett allvarligt problem, och invånarnas förtroende för statsapparaten är svagt.
Miljöaspekter
Redan före Mitch hade Centralamerika onormala väderförhållanden under 1998. Vårens torrperiod blev förlängd till följd av naturfenomenet El niño, en stark havsström som värmer upp vattnet och vars effekt denna gång var ovanligt stark och långvarig.
Den faktor som mest förvärrat effekterna av såväl torkan som orkanen är den omfattande skogsavverkningen i regionen. När skogen inte längre binder vattnet, leder det till snabbare uttorkning under torrperioder. Vid slagregn och översvämningar hejdar skogen inte vattenmassor eller jordskred.
I bästa fall kan orkanen Mitch leda till en större insikt om hur nödvändig den miljölagstiftning är, som finns i många av dessa länder men inte efterlevs, därför att man saknar ekonomiska förutsättningar, alternativa lösningar eller kunskap om risker och följder.
Nya former av utvecklingssamarbete
Att utveckla former för ömsesidigt utbyte av kunskaper och erfarenheter mellan internationella samarbetspartner och stift och församlingar.
Under 1998 togs ytterligare ett steg tillsammans med ORAP, den zimbabwiska organisation för landsbygdsutveckling som Lutherhjälpen inledde ett samarbete med 1995, i syfte att pröva om ett utvecklingssamarbete utan penningöverföring är möjligt. I maj 1998 besökte sex ORAP-representanter Lutherhjälpen för ett ingående reflektionsarbete kring de olika organisationernas roll och hur samarbetet kan fördjupas.
En god grund för samtalen lades genom de inledande dagarnas besök i Göteborgs och Skara stift. Gemensamma grundläggande frågeställningar diskuterades i möten med människor, som genom eget företagande försöker försörja sig på de göteborgska skärgårdsöarna, och med engagerade människor i de internationella grupperna. På Stadsmissionen i Göteborg och infektionskliniken på Borås lasarett diskuterades frågor om förebyggande arbete samt behandling av hiv/aids.
Under de fortsatta samtalen på kansliet i Uppsala var det främst fem frågor som diskuterades: folkbildning kring rättvisefrågor, ungdomsperspektiv, ekonomiska rättvisefrågor inklusive Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken, social och ekonomisk resursmobilisering samt lokalt engagemang inom organisationerna. För varje ämne hade ORAP och Lutherhjälpen varsin inledning utifrån det egna sammanhanget, följd av en diskussion. Prioriterade områden blev ett ömsesidigt mentorskap för den interna utvecklingen, ömsesidigt stöd till ett bättre folkbildningsarbete, utbyte relaterat till ungdomsarbete, utbyte av information och om möjligt personal samt ett gemensamt arbete relaterat till påverkansarbete, bl.a. gentemot Världsbanken och IMF.
Båda organisationerna var överens om att fortsätta och fördjupa samarbetet. Att utvidga utvecklingssamarbetet till att omfatta annat än pengar är ingen enkel process, varken för ORAP eller Lutherhjälpen, men för att få till stånd en förändring av människors livssituation måste mer än penningöverföring till. Detta är ett gemensamt arbete för människor och organisationer i syd och nord som strävar åt samma håll.
Opinionsbildning
Att i samverkan med samarbetspartner bedriva en saklig och tydlig opinionsbildning om de globala rättvisefrågorna såväl i de internationella nätverken som i församlingar och stift. Detta gäller särskilt inom områdena handel, livsmedelssäkerhet och miljö.
Under året ökade informationsarbetet om rättvisemärkta varor och arbetet med en mer genomtänkt informations- och mobiliseringsstrategi för 1999 påbörjades.
Etiska överväganden vid Svenska kyrkans kapitalplaceringar blev under året en massmedial fråga, och Global Ekonomi (GE) medverkade i debatter i radio, tidningar och vid konferenser. GE utarbetade också ett diskussionsunderlag för Centralstyrelsen och deltog i interna seminarier. Planer för en större konferens 1999 har tagit form.
I Sveriges Kristna Råds enhet för rättvisa, fred och miljö har GE arbetat aktivt, både med pågående arbete och med utveckling av det framtida arbetet.
Globala rättvisefrågor handlar idag ofta om globalisering, handel, skuld och konsumtion. Opinionsbildare måste dels ha en rimligt hög kompetens i sakfrågorna, dels kunna kommunicera den på ett pedagogiskt sätt i en genomtänkt strategi.
Det mer avancerade påverkansarbetet har så gott som upphört under året då detta arbete inte kunnat prioriteras på Kyrkokansliet. Svenska kyrkans erfarenheter och perspektiv efterfrågas av Utrikesdepartementet och Sida, men Lutherhjälpen har inte kunnat svara mot efterfrågan.
Arbetet i Sverige
Att i samarbete med stift och stiftskommittéer utveckla och förnya ombudsutbildningen i syfte att nå en ökad kunskap om och engagemang för internationell diakoni i stift och församlingar samt i andra organ i Svenska kyrkan.
Att Lutherhjälpens verksamhet tydliggörs och profileras i stift och församlingar samt bland enskilda.
Att samla in 114 miljoner kronor per år.
1998 genomfördes två undersökningar som från olika utgångspunkter försökte fånga in människors uppfattning om Lutherhjälpen. Den ena var Temos organisationsindex, där Lutherhjälpen var med för första gången. Det framkom att 90 procent av de tillfrågade hört talas om Lutherhjälpen, men att endast hälften av dem hade en positiv uppfattning. 65 procent kände till Lutherhjälpen (dvs. kunde mer än bara namnet), och av dessa gav 57 procent ett positivt omdöme. Detta skiljer sig markant från t.ex. Rädda Barnen och Röda Korset - som genomgående låg mycket högt - men också från omdömet om Svenska kyrkan och andra rikskyrkliga organisationer, där Lutherhjälpens siffror var högre.
Den andra undersökningen utgjordes av djupintervjuer med några av de givare som gett en gåva till Lutherhjälpen de senaste 18 månaderna. Givarna uppskattade att Lutherhjälpen är en kyrklig organisation, har lång erfarenhet, främst stöder insatser i syd och att huvuddelen av arbetet är långsiktigt. De tillfrågade tyckte att Lutherhjälpen bör synas mer. Däremot ansåg de flesta att opinionsarbetet i Sverige är mindre viktigt än utlandsarbetet.
Insamling
Det totala insamlingsresultatet 1998 blev nära tio miljoner kronor över budget. Testamentsgåvorna var på närmare 35 miljoner kronor och även enskilda gåvor ökade i omfattning.
Fasteaktionens resultat blev över 41 miljoner kronor, ungefär det samma som året innan. Omkring 6 000 nya givare tillkom under fasteaktionen, som hade temat Vägen till framtiden. Gåvorna direkt till Lutherhjälpens postgiro ökade klart, medan kollektgåvorna minskade. Detta kan tyda på att givandet håller på att ändra karaktär. Det sammanlagda budgetmålet för rikskollekterna nåddes inte helt. Lutherhjälpen ansökte om och fick de fyra rikskollekter, där ändamålet beslutas så sent som möjligt. Gåvorna genom inbetalningskorten i tidningen Lutherhjälpen ökade med 43 procent.
Med anledning av orkanen Mitchs svåra härjningar i Centralamerika skickades brev till stora givargrupper, vilket tillsammans med annonser bl.a. i Kyrkans Tidning resulterade i mer än 1,3 miljoner kronor i riktade gåvor.
Mer än 1 200 personer sparade i Bancos Samaritfond och Hjälpfond, där Lutherhjälpen får två procent av fondförmögenheten, vilket 1998 gav över en halv miljon kronor. Detta är ett viktigt komplement till vanligt givande. Även samarbetet med Musik vid Siljan fortsatte under 1998. Förutom Lutherhjälpen ingår Amnesty, Rädda Barnen och Röda Korset. Arrangemanget hade Föreningssparbanken och Folksam som sponsorer, vilka överlämnade 100 000 kronor.
Information
Flera regionala tv-stationer hade under fasteaktionen inslag med ombud som deltagit i en studieresa till Zimbabwe. Inslagen var inspelade på plats i Zimbabwe, och redaktionerna fick materialet gratis. En utvärdering visade att denna arbetsmodell med vissa justeringar bör användas även inför nästa fasteaktion, och förberedelserna för detta började under hösten. Under året togs material fram till en ny videofilm inför fasteaktionen 1999.
Lutherhjälpen har för Radiohjälpens räkning spelat in s.k. kvittofilmer i Bosnien som visats vid flera tillfällen i SVT:s båda kanaler. I några av dem skildras arbete som Lutherhjälpen stöder med bidrag från Radiohjälpen. En reportageresa till Addis Abeba som Lutherhjälpen anordnade resulterade bl.a. i ett inslag i programmet Studio ett i P1.
Tidningen Lutherhjälpen kom ut med fyra nummer 1998. Varje nummer hade ett tema: Krediter och sparande, Hur människors egna initiativ kan stärkas, Övergrepp mot barn och Rättvis handel. Genom temanumren ökar tidningens användbarhet och livslängd, samtidigt som en begränsad produktion av trycksaker kompletteras.
Läsarundersökningen i december 1997 analyserades under året. Den visade bl.a. att 70 procent av läsarna var nöjda med den mängd information de får om Lutherhjälpen. 94 procent uppgav att deras övervägande intryck av tidningen var att den är mycket bra (20 procent) eller ganska bra (74 procent). Tidningen fick över medelbetyg när det gäller saklighet, disposition och lättillgängligt språk men var varken inspirerande eller oinspirerande enligt läsarna.
Oss lutherhjälpare emellan, nyhetsbrevet för Lutherhjälpens ombud, kom ut med fem nummer. Lutherhjälpen fortsatte sitt stöd till tidskrifterna Globen och Hela Jorden.
Kyrkokansliets två pressekreterare började med organiserad jourtjänstgöring, vilket innebär att en pressekreterare alltid skall vara anträffbar på telefon under kvällar och helger.
24 pressmeddelanden med anknytning till Lutherhjälpen skickades ut. Tre journalistresor organiserades: till Sudan, Moçambique och Zimbabwe. Under Kyrkornas världsråds generalförsamling i Harare deltog pressekreteraren och lämnade dagliga rapporter via Svenska kyrkans hemsida. Fem svenska journalister bevakade generalförsamlingen.
1998 förbättrade Lutherhjälpen sin hemsida på olika sätt. Informationen under fasteaktionen utökades väsentligt. För första gången fanns rörlig film i form av en bearbetad version av Lutherhjälpens profilvideo. Det nyproducerade häftet om Lutherhjälpens utvecklingssamarbete i Zimbabwe - Bara en damm - lades ut tillsammans med brev som kom från Zimbabwe under fasteaktionen. I januari publicerades den engelska kortversionen av historiken Lutherhjälpens första 50 år.
För att ta vara på hemsidans möjligheter publicerades också materialet om framtidssamtalet, med inbjudan till alla intresserade att sända in synpunkter. Stiftskommittén i Växjö stift publicerade en egen hemsida inför sin studieresa till Uganda i november. Genom en länk mellan Lutherhjälpens och stiftskommitténs hemsida ökade på ett enkelt sätt möjligheten att dela och sprida information.
Utbildning
Stiftsombuden samlades till konferens två gånger under året, 7-8 maj i samband med representantskapets årsmöte, och 9-10 november i samband med en gemensam fördjupningskonferens tillsammans med Svenska kyrkans mission (SKM), Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) och stiftens internationella sekreterare. Ett viktigt inslag var framtidssamtalet om internationell diakoni och utvecklingssamarbete.
En utbildningsdag anordnades för Lutherhjälpens nyvalda stiftsombud i Kyrkans hus. Nyvalda kontraktsombud inbjöds till en tvådagars utbildning gemensam för Lutherhjälpen, SKM och SKUT. Det var första gången en sådan utbildning hölls gemensamt.
I januari genomfördes en utbildningsresa till Zimbabwe inför fasteaktionen. Avsikten var att ge deltagarna inspiration och faktakunskaper om Lutherhjälpens arbete, samt att via lokaltidningar och TV nå en vidare publik. Resans syfte uppnåddes i hög grad. Ombud från Växjö stift reste i slutet av året på en studieresa till Uganda.
Under året avslutades behovsinventeringen om framtiden för det internationella arbetet i stiften, genomförd tillsammans med SKM, SKUT, Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS), Svenska Kyrkans Unga och stiftskanslierna. Utvärderingen visade att kontakter med Kyrkokansliet i form av personliga besök och samtal är uppskattade. Ett starkt behov av att bearbeta förståelsen av identitet och profil framkom också.
Vid årets början återvände 14 stipendiater i programmet Ung i den världsvida kyrkan efter fem månaders vistelse hos samarbetspartner i Afrika, Asien, Mellanöstern och Latinamerika. De delade med sig av sina upplevelser av orättvisa och lidande, gudsförtröstan, glädje och hopp bl.a. i Jubel 2000-arbetet. I augusti sändes den tionde kullen av stipendiater (tolv ungdomar) ut på fem månader till Tanzania, Bangladesh, Filippinerna, Indien, Egypten, El Salvador och Nicaragua.
Mötesplats Mellanöstern, det tredje i raden av s.k. mötesplatsprojekt för ungdomar som Lutherhjälpen stöder tillsammans med bl.a. SKM och Svenska Kyrkans Unga, genomförde det andra och avslutande utbytet. 14 svenska ungdomar reste under sommaren till de palestinska församlingarna i Ramallah på Västbanken samt Ramle och Maghar i Israel. Starka vänskapsband, ökad ömsesidig förståelse och en vilja till fortsatt samarbete har skapats mellan dessa församlingar och församlingarna i Luleå och Västerås stift, vilka har deltagit i projektet.
Konfirmandprojektet SKRIK, med information om och insamling till ett speciellt land, genomfördes liksom förra året i åtta stift: Uppsala (Sydafrika), Strängnäs (Filippinerna), Västerås (Moçambique), Växjö (Indien), Lund (Sudan), Karlstad (Ecuador) och Luleå (Etiopien). Ingemar Olssons SKRIK-mässa framfördes på flera håll i landet och Luleå stift producerade ett lektionsmaterial om rättvis handel, som de andra stiften fick del av.
Aktuella uppdrag till nämnden från ombudsmötet/SFRV-styrelsen
Oskr. 1998:511 med OEu 501, Vapenhandel
Från ombudsmötet har Lutherhjälpen mottagit uppdraget att utreda Svenska kyrkans hållning angående relationen mellan vapenhandel och fattigdomsbekämpning. I många sammanhang har Svenska kyrkan intagit konkreta ståndpunkter och skapat opinion i hithörande frågor. En helhetssyn har dock saknats, varför Lutherhjälpen fått uppdraget att bereda ett förslag som skall redovisas för kyrkomötet senast 2001.
Kyrkornas världsråds generalförsamling i Harare 3-14 december
Kyrkornas världsråds (KV) åttonde generalförsamling hölls i Zimbabwes huvudstad Harare i början på december. Man hade fruktat att kontroversiella frågor som kvinnliga präster, homosexualitet och dagspolitiska tvisteämnen skulle dominera generalförsamlingen och att de ortodoxa kyrkorna skulle bojkotta mötet.
Men det blev inte så. Detta jubileumsmöte (KV fyllde 50 år) blev rekordartat på flera sätt. Aldrig tidigare har så många besökare kommit till en generalförsamling: 5 000 deltagare (delegater och andra) från hela världen. Antalet medlemskyrkor steg till 339, med över en halv miljard medlemmar. Alla ortodoxa kyrkor kom, även om en del demonstrerade sitt missnöje, vilket resulterade i att generalförsamlingen tillsatte en kommission som under minst tre år skall se över världsrådets struktur och arbetsformer och ta upp sakfrågor som har lett till de ansträngda relationerna.
Generalförsamlingen uppdrog också åt centralkommittén att arbeta vidare med idén om ett forum för samtal och samarbete med kristna kyrkor och organisationer som idag står utanför KV, som t.ex. den romersk-katolska kyrkan, pingströrelsen och evangelikala rörelser. Detta forum skulle vara en parallell organisation och inte kräva ett formellt medlemskap.
Svenska kyrkan hade tio delegater i Harare, men sammanlagt deltog mer än 50 svenskar i det som på lokalspråket shona kallas padare (mötesplats). Drygt 500 seminarier inom olika ämnesområden genomfördes. Där avhandlades också många kontroversiella frågor, t.ex. sexualsyn, mänskliga rättigheter, dialog med andra kyrkor och religioner. Inger Aasa Marklund, internationell sekreterare i Luleå stift, invaldes som Svenska kyrkans representant i centralkommittén.
Mötets höjdpunkt blev det oväntade besöket av Sydafrikas president Nelson Mandela. Hans framträdande under jubileumssöndagen blev mycket uppskattat. Hans tal formade sig till ett tack för det stöd KV gav i kampen mot apartheid och för kyrkornas insatser i Afrika överhuvudtaget genom mission och bistånd. "Om det inte hade varit för kyrkan hade jag inte stått här idag", sade Nelson Mandela. "Jag är ett resultat av missionens utbildningsinsatser. När jag växte upp var regeringen inte intresserad av att ge utbildning till afrikaner."
Sista förhandlingsdagen antogs en lång rad uttalanden i olika frågor om t.ex. skuldkrisen, globaliseringen, mänskliga rättigheter, Jerusalem, barnsoldater. Tidigare hade man också diskuterat fortsättningen av det ekumeniska kvinnoårtiondet - kyrkor i solidaritet med kvinnor. Kvinnoårtiondet avslutades formellt i samband med ett förmöte till generalförsamlingen. Även ungdomarna hade ett eget förmöte.
Rapporter från KV:s generalförsamling finns på Svenska kyrkans hemsida.
Samarbete inom den världsvida kyrkan
Lutherhjälpen fortsatte under året samarbetet inom de internationella ekumeniska organen. Genom anslag har Lutherhjälpen kunnat bidra till ett brett engagemang, ställa resurser till gemensamt förfogande, möjliggöra en rättvis fördelning och stärka ekumenik och samhörighet i den världsvida kyrkan. Lutherhjälpen använder både insamlade medel och Sidabeviljade anslag i samarbetet med KV. Det blir alltmer tydligt att KV behöver få ett generellt ekonomiskt stöd till ett fungerande kansli.
Lutherhjälpen stöder programmet Rättvisa, skapelse och fred, som gör studie- och analysarbeten utifrån teologiska, ekonomiska och politiska perspektiv. Man informerar, dokumenterar och relaterar till nätverk världen över, som arbetar med frågor kring fred, miljö, könsroller, ungdom, ras, kyrka och samhälle.
Ett annat av KV:s verksamhetsområden är fördelning av resurser till kyrkor, ekumeniska organisationer, regionala och nationella kristna råd samt etniska minoritetsgrupper. Svenska Missionsförbundet, SKM och Lutherhjälpen utgör en samordningsgrupp för anslag till KV.
Lutherhjälpens och Lutherska världsförbundets (LVF) samarbete äger rum främst inom ramen för LVF:s avdelningar för världstjänst samt mission och utveckling. Lutherhjälpen ser sitt bidrag till LVF:s världstjänst som ett uttryck för ansvar och delaktighet i internationell samverkan när det gäller katastrofinsatser och långsiktigt utvecklingsarbete. Lokalt anställd personal på LVF:s fältkontor arbetar för att utsatta folkgrupper skall överleva och få hjälp till utveckling. Frågan om när ett fältkontor skall anses ha fullgjort sin uppgift och skall lämna över sitt uppdrag och ansvar till en lokal kyrka eller organisation är föremål för ingående diskussion. Det är också frågan om på vilket sätt samverkan med och ekonomiskt stöd till lokal partner skall säkras, när LVF stänger sitt fältkontor.
Temat fred och försoning är särskilt aktuellt i arbetet i Stora sjöområdet i Centralafrika samt i länderna på Afrikas horn, där krig mellan broderfolken i Eritrea och Etiopien brutit ut. Lutherhjälpens samarbete med LVF:s avdelning för mission och utveckling berör framför allt integrerad landsbygdsutveckling.
Under året utarbetades ett viktigt dokument av LVF och de nordiska biståndsorganen, nämligen en överenskommelse som syftar till att säkra resurser för gemensamma åtaganden som kanaliseras via LVF. Överenskommelsen omfattar humanitärt bistånd, rehabilitering, långsiktig utveckling och stöd till lobbyverksamhet. Dessutom ingår projekt- och programplanering, övervakning och utvärdering, rapportering och uppföljning. Till stora delar handlar biståndssamarbetet om utbildning och kompetenshöjning, så att projekten kan planeras, genomföras och utvärderas av lokalt anställda utan att extern expertis behöver anlitas.
Miljöinsatser
Kretslopp av organisk substans - ökad markbördighet
En grundläggande förutsättning för att livsmedelsförsörjningen skall klaras nu och i framtiden är att matjordens bördighet vidmakthålls. Jordförlusterna kan reduceras med integrerade markvårdsåtgärder och bördigheten kan uppehållas genom att man ökar mullhalten i jorden. Dessa principer är därför en av de viktigaste miljöåtgärderna i de landsbygdsutvecklingsprojekt Lutherhjälpen stöder. I flera projekt i Etiopien har bönderna länge arbetat med markvårdsåtgärder, och jordbruksprojekten som den lutherska kyrkan på Madagaskar driver inriktas allt mer på kreatursgödsel och kompostanvändning.
Ekologiskt jordbruk
Organisationen Caper i Peru arbetar med en inriktning på hållbart jordbruk, baserat på ekologiskt sunda principer. Det skall vara ekonomiskt bärkraftigt, socialt rättvist och kulturellt anpassat. Målet är att bygga på lokal kunskap och lokala resurser snarare än dyra insatsvaror och teknik.
I El Salvador, där avskogning och markförstöring gått mycket långt, har Lutherhjälpen stött etableringen av tre ekologiska jordbruk med uppfödning av höns, grisar och grönsaksodling. Man arbetar också med produktion av organiska insekticider, som visar sig ha god effekt på fruktträd.
Den ekumeniska organisation AIDRom i Rumänien får fortsatt stöd från Lutherhjälpen. En sektion arbetar med ökad miljömedvetenhet, ekologiskt tänkande och ekologiskt jordbruk samt med frågan om ekologi utifrån ett teologiskt perspektiv.
Markvård och trädplanteringar
En förutsättning för en hållbar ekologisk utveckling är bevarade naturresurser. Skövling och överutnyttjande får markförstöring, vattenproblem och översvämningar som följd. För att återställa balansen är det viktigt att skydda spontan regeneration och att återplantera träd.
Trädplantering är därför en viktig komponent i många utvecklingsprojekt på landsbygden. I Bangladesh planteras trädalléer längs vägarna, i Etiopien planteras träd på kala bergssluttningar för att ge brännved och erosionskydd. I Mauretanien i Västafrika lever människor i en mycket utsatt miljö. Rörliga sanddyner utgör ett ständigt hot mot byar, vägar och vattenkällor. Under 90-talet har ett 25-tal byar fått hjälp att stabilisera närliggande sanddyner, så att invånarna kan bo kvar och slipper bli miljöflyktingar som drygt en miljon andra i Mauretanien. I Peru etableras små plantskolor och små områden skyddas från betesdjur för att vegetationen skall få en chans att återetableras. Här har man också miljöundervisning genom egna radioprogram, lektioner och affischer.
Integrerade utvecklingsprogram
Av Lutherhjälpens långsiktiga utvecklingssamarbete avser drygt hälften integrerade utvecklingsprogram, där flera olika komponenter, t.ex. åtgärder för tryggad vatten- och livsmedelsförsörjning, markvård och trädplantering, utbildning, hälsovård och kreditverksamhet kompletterar varandra. Själva benämningen integrerad utveckling är snarare en beskrivning av ett förhållningssätt än av arbetets innehåll.
Den viktigaste förutsättningen för att uppnå varaktig förändring är att de berörda börjar med att själva beskriva sina problem, anger relevanta handlingsalternativ och därefter mobiliserar sina egna resurser, både materiella och mänskliga - kunskaper och erfarenheter. Människors alla olika behov sätts i relation till varandra och ses som en helhet. Sedan 1970-talet har man inom den internationella kyrkogemenskapen utvecklat metoder för att bistå människor i denna typ av förändringsarbete. Metodiken kallas ofta utbildning för förändring, men metoderna anpassas hela tiden till de lokala förutsättningarna, och nya benämningar och infallsvinklar utvecklas kontinuerligt.
I Kambata och Hadiya i Etiopien är problemet med den ökande befolkningen uppenbart. Det bor mer än 400 personer per kvadratkilometer. Mekane Yesuskyrkans utvecklingsprojekt satsar på markvård och trädplanteringar, mjölkproduktion och fodergräsodling, grönsaksodling samt beredning av kompost. Män och kvinnor samlas i små grupper för att samtala om familjeplanering. Kvinnlig omskärelse samtalar man om i sin vardagssituation. Män och kvinnor har fått ökad förståelse för varandras situation, vilket resulterat i att männen delar mer av kvinnornas tunga arbete. I projektet ingår också dricksvattenförsörjning och tillverkning av arbetsbesparande redskap till kvinnorna och många kvinnor har fått små krediter.
Utvecklingsarbetet i södra Zimbabwe börjar efter problemanalys och resursinventering i bygrupper. Många börjar med att anlägga ytvattendammar eller gräva brunnar och går i ett senare skede vidare med andra aktiviteter, t.ex. trädgårdsskötsel. I de allra torraste delarna är landskapet så flackt att man endast kan anlägga dammar med hjälp av jordvallar, en dyr teknik som kräver stora maskiner.
Sedan 1970-talet driver Lutherhjälpens partner i Bangladesh, Rangpur Dinajpur Rural Development (RDRS), ett integrerat landsbygdsprogram, som vänder sig till fattiga kvinnor och män. Totalt når programmet 230 000 hushåll, som alla har en medlem i en lokal grupp. För att gruppens medlemmar skall kunna starta små inkomstgenererande projekt ges yrkesutbildning inom det önskade området, varefter varje medlem i gruppen får en kredit som ett startkapital.
I spar- och kreditprogrammet ingår ett obligatoriskt veckosparande, vilket kan användas till oförutsedda utgifter. Inom varje grupp skall det finnas en undergrupp, där man är ansvarig för varandras skulder. Med denna modell hoppas RDRS att merparten av lånen skall bli återbetalda. Lån ges under en period av fyra till fem år till dem som betalat tillbaka tidigare lån. Den grupp som skött sig uppgraderas därefter och ingår i en federation helt fristående från RDRS. Federationen bedriver egna projekt för att få intäkter, t.ex. fiskdammar och trädplantering. Den fyller också ett stort behov som en social domstol för övergrepp i familjer inom grupperna samt som en påtryckningsfaktor mot myndigheter.
I Bolivias bergstrakter lever aymarafolket, hänvisat till jordbruksproduktion under svåra förhållanden. Sedan slutet av 1980-talet samarbetar Lutherhjälpen med en lokal organisation för att motivera aymarafolket att söka de grundläggande orsakerna till sina problem, formulera handlingsalternativ och förändra sin situation med lokalt tillgängliga resurser.
Många unga småbönder har ett växande intresse för hållbart och inkomstbringande jordbruk, vilket också leder till ett större intresse av att förhindra erosion. En partners insatser syftar till utbildning i ekologiskt jordbruk. Genom en annan verksamhetsgren kan krediter för produktionshöjande åtgärder ställas till förfogande. Denna insats genomförs i samarbete med EDCS, där Lutherhjälpen deltar genom kapitalplacering.
Mänskliga rättigheter
Lutherhjälpens stöd till arbetet för mänskliga rättigheter gäller främst flyktingar, internflyktingar, gästarbetare och andra särskilt utsatta grupper. En stor del av arbetet utförs multilateralt.
I Afrika handlar det bl.a. om katastrofförebyggande insatser (Etiopien), fredsskapande insatser (Sudan och Somalia) och uppföljning av katastrofinsatser (Liberia och Rwanda). Övergrepp mot mänskliga rättigheter bekämpas genom särskilda insatser i Sudan samt genom ett antal nationella kristna råds verksamhet.
I Asien görs insatser för och med gästarbetare, flyktingar och internflyktingar genom det regionala kyrkorådet och KV. Där stöds också ECPAT, (End Child Prostitution, Child Pornography And Trafficking in children for sexual purposes) som kämpar mot att barn utnyttjas inom sexindustrin.
På den latinamerikanska kontinenten stöder Lutherhjälpen KV:s arbete för internflyktingar, migranter och flyktingar som återvänder från politisk exil. I Guatemala bevakar man fredsprocessen och hjälper flyktingar att återvända hem. Den kristna basgruppsrörelsen i El Salvador får hjälp med att ge ut en tidning och i Peru har Lutherhjälpen gått in i ett omfattande och långsiktigt projekt, för att göra det möjligt för internflyktingar att återvända hem och återuppta sitt jordbruk.
Även i Mellanöstern riktar sig Lutherhjälpens stöd till flyktingar och gästarbetare. Därutöver ges stöd till en judisk organisation som verkar för att sprida en nyanserad bild av situationen i Mellanöstern och till ett nödhjälpsprogram för utsatta i Irak.
I östra Europa får kyrkorna hjälp att arbeta för flyktingar och att försvara deras rättigheter. UNHCR räknar med att nio miljoner människor har lämnat sin hem i forna Sovjetunionen, och de flesta har flytt till Ryssland. Den lutherska kyrkan i Lettland får hjälp att bistå flyktingar. Flera av kyrkorna på Balkan är inblandade i de pågående konflikterna, och en KV-anställd arbetar där med att skapa dialog och förebygga konflikter. I det forna Jugoslavien ges stöd till ett program för att rehabilitera krigsskadade kvinnor och barn.
Globalt stöder Lutherhjälpen KV:s arbete för mänskliga rättigheter samt en organisation som verkar för urbefolkningarnas rättigheter. Lutherhjälpen och SKM stöder och utgör tillsammans en av huvudmännen för Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter. Anslaget används främst till arbete med opinionsbildning, information och utbildning i Sverige. Under året stod 50-årsjubileet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna i fokus.
Frågan om den svenska vapenexporten aktualiserades under 1998. Sverige har försökt exportera bl.a. stridsflygplanet JAS-Gripen till länder i Latinamerika, Afrika och Asien. Lutherhjälpen framförde kritik mot denna vapenexport.
Kvinnoårtiondet slut men arbetet fortsätter
Under 1998 avslutades kyrkornas årtionde för solidaritet med kvinnor. Ett brett upplagt arbete för medvetenhet om de strukturer som skapar ojämlika förhållanden mellan kvinnor och män har genomförts under årtiondet. Nu krävs det konkreta åtgärder och att kunskapen används inom utvecklingssamarbetets alla områden. Inom GOOD (Gender Orientation On Development), ett nätverk av organisationer som ingår i APRODEV (Association of World Council of Churches Related Development Organisations in Europe), har Lutherhjälpen verkat för att samla och sprida kunskap och erfarenheter. 1998 års tema var Dialog med partner om gender. För 1999 är det Gender och mikrokrediter.
På kansliet finns en arbetsgrupp för genderfrågor som under året bland annat uppmärksammat arbetet med en jämställdhetsplan. Lutherhjälpen ingår i en referensgrupp för genderfrågor för organisationer som har ramavtal med Sida.
Resursmobilisering för självförsörjning
Lutherhjälpen har deltagit i aktiviteter ordnade av fonder och organisationer i den internationella ekumeniska familjen. Dessa har även erhållit stöd till lokal spar- och kreditverksamhet via sina huvudkontor.
EDCS, som har sitt huvudkontor i Holland och 14 regionkontor runt om i världen, bildades 1975 för att låna ut till fattiga människor som inte kunde få lån i en vanlig bank. Kapitalet kommer från kyrkliga organisationer och enskilda medlemmar. Lutherhjälpen hade vid årskiftet 1998/99 5 400 andelar i EDCS till ett bokfört värde av ca 10,6 miljoner kronor.
Östra Europa har tillkommit som en region inom EDCS, och lån gavs under 1998 bl.a. till två kooperativ i Bulgarien, ett fiskekooperativ i Lettland och ett kooperativ i Slovakien för osttillverkning. Lutherska kyrkan i Lettland fick under året stöd i sitt interna arbete för att bli självförsörjande. De två fonder som Lutherhjälpen stöder i Indien och Sydafrika kommer att betala ut lånen i lokal valuta, vilket innebär att låntagarna inte blir lika beroende av rörelserna på den internationella penningmarknaden som om de betalas i dollar.
En fond för affärsstudier, vars medel skall användas av fattiga som inte har kunnande i hur man tar fram underlag till en låneansökan, har inrättats med stöd av Lutherhjälpen. Medel har bl.a. betalats ut till en del av de projekt i Östeuropa som senare beviljades lån.
ECLOF kom till efter andra världskriget för att låna ut pengar till återuppbyggnaden av kyrkor i Europa. Idag har ECLOF ett 40-tal kontor runt om i världen, vilka beviljar och utbetalar lån i lokal valuta - under senare år mest till utvecklingsarbete. En ny sorts utvecklingslån har tillkommit, där målgruppen är fattiga kvinnor som vill starta inkomstbringande projekt.
Övriga organisationer inom LVF, som är engagerade inom spar- och kreditverksamhet i sina programländer, får stöd via det årliga bidraget till LVF. Lutherhjälpen har vid olika sammankomster framfört synpunkter på uppläggningen av en del kreditprogram och skulle vilja se ett större samarbete vad gäller insatser inom spar- och kreditområdet.
Katastrofarbete
Ett av Lutherhjälpens uppdrag är att förmedla katastrofhjälp. Detta görs via ett världsomspännande nätverk i Genève, Action by Churches Together (ACT), ett samordningsorgan för katastrofarbetet inom LVF och KV.
Efter två års verksamhet har ACT utvärderats och rekommenderats att
· förtydliga relationerna med LVF och KV,
· ta större hänsyn till mäns och kvinnors olika situation,
· klargöra hur utvärdering av insatser skall genomföras.
ACT har ansvar för att samordna katastrofinsatser, för att undvika dubbelarbete och för att koncentrera resurserna genom en tydlig ansvarsfördelning mellan olika aktörer.
Under det gångna året anslog Lutherhjälpen totalt ca 54 miljoner kronor till katastrofinsatser av olika karaktär. Av dessa insatser var 22 procent finansierade med insamlade medel, pengar från Radiohjälpen inräknade. Övriga medel var anslag från Sida.
Under hösten 1997 förstördes skörden i Tanzania av torka, och situationen var redan svår när landet drabbades av långvariga och kraftiga regn, som förde med sig att vägar, hus och bostäder förstördes. Malariaepidemier och akuta problem med dricksvatten utgjorde stora hälsorisker. Lutherhjälpen gav stöd till Tanzanias kristna råd och de lutherska kyrkorna i nordvästra stiftet genom ACT.
I Demokratiska republiken Kongo (DRC) drabbades mer än sju miljoner människor när floden Congo svämmade över och jordbruksmark stod under vatten. För att kunna bistå med friskt vatten, mediciner, presenningar, mat och utsäde krävdes flyg- eller båttransporter. Lutherhjälpen förmedlade hjälp via ACT:s medlemskyrkor i området.
I Kina drabbades de centrala och sydöstra delarna av den värsta översvämningskatastrofen på 50 år. 240 miljoner människor drabbades utmed Yantsefloden, och mer än 3 000 dog. 14 miljoner människor evakuerades från byar och städer som försvunnit under vattenmassorna. Grödor på 21,5 miljoner hektar förstördes, vilket gör att det kommer att ta flera år för de drabbade områdena att återhämta sig. Lutherhjälpen stödde Amity Foundation i deras insatser. Översvämningar drabbade också Bangladesh, Ecuador och Indien, som alla fick stöd från Lutherhjälpen.
Situationen i Stora sjörområdet (Rwanda, Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Uganda och Tanzania) förvärrades under senare delen av 1998. Många planerade försök att stifta fred har skjutits upp eller misslyckats. Den mängd vapen och krigsmateriel som finns att tillgå hos alla stridande grupperingar är djupt oroande. I oktober anordnade ACT ett möte i Kigali med representanter från alla kristna råd i Stora sjöområdet samt samarbetspartner i Amerika och Europa. Den rådande situationen diskuterades och gemensamma insatser planerades inför 1999. Ytterligare samordning av det humanitära arbetet är nödvändigt. Förståelsen förbättras vid varje möte och därmed också möjligheten till ökat samarbete.
Sudan fick fortsatt stöd till livsuppehållande insatser som matbespisningar och medicinsk vård. Effekterna av enskilda biståndsorganisationers insatser i Sudan var under hösten föremål för intensiva diskussioner i media. Nämnden är väl medveten om svårigheterna och komplexiteten med humanitärt bistånd. Dessa frågor analyseras ständigt och behöver fortsatt bearbetning. Medias roll och politikernas agerande är två viktiga komponenter i detta arbete.
Lutherhjälpen gav stöd till fortsatt återuppbyggnadsarbete i Rwanda. Många familjer saknar både bostäder och försörjningsförmåga. Situationen har förvärrats av omfattande regn. Stödet förmedlades via ACT till bland annat LVF och det kristna rådet i Rwanda.
Kosovo är ytterligare en krigshärd där situationen förvärras. Lutherhjälpen ger stöd till bl.a. de värdfamiljer som delar med sig av sina knappa resurser och små bostäder till flyende familjer.
För att de partner som Lutherhjälpen samarbetar med skall vara bättre rustade att arbeta med humanitära insatser ges stöd till en fortbildning i Zimbabwe, skräddarsydd för ACT:s nätverk. Varje kurs omfattar sex veckor och utbildar 30 personer, som kan fungera som resurspersoner i utbildningar på lokal nivå, samtidigt som de har anställning i någon av organisationerna eller kyrkorna inom ACT:s nätverk.
Fredsbyggande i Liberia
Tillsammans med SKM har Lutherhjälpen under 1998 stött ett freds- och försoningsarbete på lokal nivå i Liberia. Det bedrivs av landets lutherska kyrka (LCL) i mycket nära samarbete med LVF:s kontor i Liberia (LWF/WS). Efter sju års förödande inbördeskrig antogs en fredsöverenskommelse 1997, och president och parlament valdes. Freden är emellertid fortfarande skör. Praktiskt taget alla liberianer har smärtsamma inre sår efter traumatiska krigsupplevelser.
Målet för det projekt Lutherhjälpen stöder är att konkret bidra till fred och försoning mellan enskilda och grupper med olika etnisk eller religiös bakgrund eller från tidigare militära fraktioner, som kämpat mot varandra. Man vill också i möjligaste mån hela människors psykiska skador. Arbetet bedrivs i första hand på lokal nivå som ett komplement till freds- och försoningsinitiativ på hög politisk, officiell nivå. I småstäder och byar runt om i Liberia har ett stort antal, mestadels veckolånga, samlingar anordnats, då svåra krigsupplevelser har bearbetats med försoning och ett framtida liv i förståelse och respekt som mål. Lokala ledare, t.ex. traditionella hövdingar, kristna pastorer och muslimska imamer samt regeringsföreträdare, lärare och sjukvårdspersonal har deltagit tillsammans med f.d. soldater.
Många samlingar har bidragit till återupprättandet av goda personliga relationer och i någon mån till undanröjandet av misstro, hat och bitterhet. Det har fått synliga resultat, som t.ex. rätt omfattande jordbruksprojekt och skolverksamhet och på något ställe en försoningskommitté med särskilt ansvar för handikappade, speciellt f.d. soldater. I andra regioner har spända relationer mellan muslimer och kristna kunnat förändras till det bättre.
Under 1998 genomfördes också ett första månadslångt tränings- och utbildningsprogram för lokala fredsbyggare, för att ge lokala ledare insikter och inspiration att på hemmaplan bygga genuin fred och verka för försoning. Förutom ekonomiskt stöd till detta program var en tidigare missionär och biståndsarbetare resursperson på plats.
Ett freds- och försoningsarbete är en nödvändig förutsättning för att materiellt bistånd skall kunna ges på ett meningsfullt och effektivt sätt. Det går inte att plantera risfält eller bygga upp skolor tillsammans, om de inblandade misstror varandra eller bär på hat- och hämndkänslor.
LCL fick även stöd till återuppbyggnad av verksamhet och strukturer efter inbördeskrigets hårda prövningar. Lutherhjälpens partner, Christian Health Association of Liberia (CHAL), fick stöd till ett program, i vilket äldre elever utbildas till att fungera som konfliktlösare och fredsbyggare bland sina skolkamrater. CHAL fick också stöd till ett program som skall ge vederhäftig information om hiv/aids och väcka opinion för att smittade människor skall bemötas och tas om hand på ett värdigt och medkännande sätt på sjukhus och i hemmiljö. För LWF/WS innehöll insatsen även stort stöd till biståndsarbete av mer traditionellt slag, t.ex. jordbruksprojekt, skolassistans, hälsovård och småskaliga initiativ av olika slag.
Insatsen i Liberia finansierades med katastrofmedel från Sida genom en lutherhjälpsansökan. Utan SKM:s sedan länge goda relationer med LCL och CHAL samt Lutherhjälpens tidigare engagemang i Liberia genom LWF/WS skulle denna insats inte varit möjlig att genomföra. Den är ett exempel på det integrerade kansliets möjligheter till gemensamma insatser.
Minröjning
Lutherhjälpen köpte under 1998 en post om 100 000 aktier till ett värde av 3,2 miljoner kronor i minröjningsföretaget Biosensor Applications Sweden AB. Företaget har utvecklat en teknik med en konstgjord hundnos som kan känna lukten av trotyl och därigenom användas vid minröjning. Lutherhjälpen samarbetar med partner i länder där människor drabbas mycket hårt av minor, t.ex. Kambodja och Angola och hundnosen blir indirekt ett viktigt bidrag till det långsiktiga utvecklingssamarbetet.
Jubel 2000
Den internationella kampanjen Jubel 2000 kräver avskrivning av de fattigaste ländernas skulder år 2000. I Sverige finns en koalition av omkring 50 samfund, folkrörelser och solidaritetsorganisationer varav Lutherhjälpen är en, som arbetar för kampanjens mål. Kampanjen startade den 31 januari och ökade i intensitet under året. Namnunderskrifter har samlats in och i slutet av året hade ca 50 000 av de 300 000 namn, som satts som mål för den svenska kampanjen, kommit in. Information, utbildning och mobilisering ägde rum på olika nivåer inom Lutherhjälpen. Bl.a. informerades ombuden kontinuerligt i nyhetsbrevet Oss lutherhjälpare emellan. Kampanjen fortsätter under 1999 för att avslutas i januari 2000. Arbetet med skuldavskrivning kommer att pågå långt därefter, kanske i någon form av nätverk med de organisationer som i dag är aktiva.
Framtidssamtal om internationell diakoni och utvecklingssamarbete
I november 1997 beslöt nämnden att ett framtidssamtal om internationell diakoni och utvecklingssamarbete skulle inledas 1998, för att i november 1999 avslutas med antagandet av ett policydokument för det framtida arbetet. En motsvarande process, rådslag om mission, inleddes samtidigt inom SKM.
Biskopsmötet och Centralstyrelsen informerades om framtidssamtalet i januari. Längre fram under året skickades information och inbjudan att delta i samtalet till stiftsstyrelser, kyrkoråd, lekmannakårer och syföreningar. Men den viktigaste målgruppen är ombudsrörelsen, och för att stimulera samtalet inte minst i stiftskommittéer och internationella grupper, producerades ett häfte med titeln Solidaritet mer än bistånd. I detta medverkade två representanter för samarbetspartner och flera svenskar. Häftet innehåller också förslag på samtalsfrågor om inriktningen av det framtida utvecklingssamarbetet.
Flera stiftskommittéer sände in synpunkter och kommentarer. På representantskapets årsmöte i Lysekil var framtidssamtalet en viktig punkt. I slutet av året inleddes planeringen av den internationella konsultation som skall hållas i mars, delvis tillsammans med SKM.
Så länge en orättvis fördelning av resurser består, kommer resursöverföring att vara nödvändig i ett utvecklingssamarbete. Samtidigt måste vi bli bättre på att se och stödja de lokala resurser som finns. Därför kommer lokal resursmobilisering i många olika former att vara avgörande för att åstadkomma en varaktig förändring.
Globaliseringen förändrar världsbilden och uttrycket "vårt globala fosterland" har aldrig tidigare varit så relevant som nu. Det är viktigt att se möjligheterna i denna utveckling och inte bli offer för den. Vi måste inse att det inte bara handlar om "dom där borta", tredje världens eller de fattigas problem. Miljökatastroferna känner inga nationella gränser; en finanskris i en avlägsen världsdel kan få räntorna hos oss att skjuta i höjden.
Globaliseringen som fenomen är inget nytt för kyrkan. Den världsvida kyrkogemenskapen har alltid varit ett viktigt tecken på Guds närvaro och omsorg om sin skapelse. Eftersom kyrkan till sin karaktär är världsvid, ser vi alltså inte globaliseringen som ett hot, utan något vi kan vara med och avmystifiera. KV:s generalförsamling i Harare i december var ett tydligt exempel på detta.
Miljöfrågorna kommer att få en större tyngd, med ökad fokusering på mat- och vattenförsörjning. Analys utifrån miljöhänsyn måste bli en naturlig del av det arbete vi står i.
De orättvisa ekonomiska strukturerna måste stå i fokus för påverkansarbetet. Vi måste bättre lära oss att identifiera maktcentra som är viktiga att påverka. Påverkansarbetet samt opinionsbildning, både vårt eget och det våra partner gör och skulle kunna göra, kommer att bli ett angeläget komplement till projekt- och programarbete.
Det handlar om vår gemensamma framtid, och det är genom gemensamma ansträngningar vi kan skapa förutsättningar för förändring. Därför kommer samarbete på alla nivåer att bli ett allt viktigare begrepp mellan kyrkor och biståndsorganisationer, mellan central nivå och lokal, mellan dem som traditionellt har varit mottagare av resurser och dem som betraktats som givare.
Den världsvida kyrkogemenskapen ger Lutherhjälpen möjlighet att verka inom globala nätverk, som i sin tur möjliggör samarbete och insatser på olika platser i samordnad form. Eftersom kyrkan är världsvid finns Lutherhjälpen nästan alltid på plats. Vägen är kort till de mest utsatta människorna, och det finns människor på plats med god lokal kännedom som kan ta ansvar i det diakonala arbetet.
Ett millennieskifte har högt symbolvärde och ger anledning till eftertanke och funderingar över hur framtiden skall bli. Skall Lutherhjälpen kunna vara med och bidra till en positiv förändring av människors levnadsvillkor, måste vi använda de metoder som är lämpligast och inte stanna kvar i otidsenliga modeller. Lutherhjälpen måste bestämma vilken form av utvecklingssamarbete vi vill delta i och vilken roll vi vill spela i arbetet för en rättvisare värld. Det är en roll Lutherhjälpen aldrig själv kan forma; det måste ske i samarbete med partner. Därför är det framtidssamtal och den konsultation som skall äga rum i stiften och med internationella samarbetspartner, i skiftet mellan två årtusenden, avgörande för hur arbetet skall bedrivas i framtiden.
5 Nämndens ledamöter och ersättare
Ordinarie ledamöter t.o.m. den 27 augusti 1998.
Biskop Rune Backlund, ordförande, kyrkoherde em. Gunnar Lindberg, kyrkoherde em. Ingemar Simonsson, 1:e vice ordförande, mikrobiolog Ingegerd Gustafsson, 2:a vice ordförande, sjukgymnast Birgitta Amnéus, komminister Lasse Blom, kontraktsprost John Liljeblad, läkare Margareta Grundmark Åman, docent Britta Olinder.
Ersättare
Läkare Christer Säll, kyrkoherde em. Assar Fjelkman, studerande Mikael Sparrhult, flyktingsekreterare Renée Danielsson, ingenjör Mattias Sahlman, granskare Suzanne Fredborg, kyrkoherde Ingemar Nilsson, kyrkoherde Olle Franzén, statistiker Ulla Romild.
Arbetsutskott
Biskop Rune Backlund, ordförande, Gunnar Lindberg, Ingegerd Gustafsson, Assar Fjelkman och Suzanne Fredborg.
Nämndens ordinarie representant i förvaltningsdelegationen var Assar Fjelkman med ersättare John Liljeblad.
Nämndens arbetsutskott har sammanträtt den 20 februari.
Ordinarie ledamöter efter val i kyrkomötet den 28 augusti 1998.
Biskop Anders Wejryd, ordförande, granskare Suzanne Fredborg, kontraktsprost John Liljeblad, mikrobiolog Ingegerd Gustafsson, 1:a vice ordförande, lantbrukare Birgitta Josefson-Hultgren, biolog och författare Stefan Edman, driftsledare Lars Öhlén, kyrkoherde Åke Sjöström, 2:e vice ordförande, sjukgymnast Birgitta Amnéus.
Ersättare
Läkare Christer Säll, sjuksköterska Margareta Appel, studerande Jennie Nordin, kontraktsprost Lena Dour, ingenjör Mattias Sahlman, teol.kand. Jenny Alge, lärare Evy Åberg, komminister Lasse Blom, flyktingsekreterare Renée Danielsson.
Nämndens ordinarie representant i förvaltningsdelegationen är Suzanne Fredborg med ersättare John Liljeblad.
Nämnden har sammanträtt den 21 januari, 25-26 mars, 18 augusti, 28 september, 12 november. Presidiet hade den 21 oktober ett telefonsammanträde.
Verksamheten under 1998 har i stort sett genomförts enligt planerna. När vi summerar resultatet visar detta endast på mindre avvikelser trots att verksamheten har bedrivits under fortsatt stora påfrestningar som vakanser på nyckelposter innebär samt de faktum att det nya arbetssättet i den integrerade kansliorganisationen fortfarande söker sina former. Lutherhjälpen har alltså i stort sett genomfört de planerade insatserna. Avvikelserna i siffror räknat, motsvarar 14,1 miljoner kronor, som i praktiken innebär att det planerade budgetunderskottet om 5 miljoner kronor blev ett överskott om 9,1 miljoner kronor. Det är framförallt flera större testamenten som bidragit till det positiva resultatet. Den verksamhet som Lutherhjälpen genomfört motsvarar, med ett undantag, i stort de uppgjorda planerna. Det mer avancerade påverkansarbetet, som är en av Lutherhjälpens viktigaste uppgifter, har nästan helt legat nere under året då detta arbete inte ännu hittat sina former i det integrerade kyrkokansliet.
Intäkter
Totalsumman visar på ett överskott i jämförelse med budget på 12,1 miljoner kronor, vilket i och för sig är glädjande, men analyserar vi siffrorna så får vi ett perspektiv som till vissa delar är alarmerande. Därför beskriver jag de tre viktigaste posterna.
Gåvor är den samlande rubriken för Lutherhjälpens viktigaste intäkt. Det är här vi tydligast kan avläsa hur Lutherhjälpens budskap når fram och slår igenom i Sverige. Den kan också i viss mån vara en måttstock för det förtroende som man känner för Lutherhjälpen. Därför är det viktigt att notera att vi har fått in 3,4 miljoner kronor mer än föregående år (1997), men dock ca 3,8 miljoner kronor mindre än budgeterat.
Den närmare analysen av den övergripande posten Gåvor visar en ökning av posten Enskilda givare, som de senaste året ökat delvis på grund av att enskilda personer nu ger sin gåva direkt till Lutherhjälpen centralt och inte till de lydkonton som tidigare fanns i församlingarna. Detta innebär följaktligen att intäktsposten församlingskollekter, som också finns med under Gåvor har minskat, 5 procent jämfört med 1997. Tendensen är alltså en svag ökning av diverse gåvor från enskilda givare men en svag nedgång från församlingsaktiviteter förutom från barn och ungdomsgrupper.
Testamenten är den post som har den största avvikelsen i förhållande till budget. Lutherhjälpen har fått 17,2 miljoner kronor mer än förväntat, nästan dubbelt så mycket. Detta är oerhört glädjande, men det finns avgörande begränsningar i den typen av intäkter. Testamenten är en osäker inkomstkälla som är svår att förutsäga. Därför måste vi i planeringen av verksamheten ha en säkerhetsnivå, dvs. en siffra som anger en nivå som vi kan vara relativt säkra på att hålla. Detta betyder att när resultatet på denna budgetpost är bättre än förväntat så måste dessa medel i möjligaste mån användas i insatser av engångskaraktär. Tydligt öronmärkta testamenten begränsar ytterligare möjligheten att räkna in dessa medel i en långtidsplanering av Lutherhjälpens åtaganden.
Sidaanslagen visar också på en trend som bör observeras. Erfarenheten från 1998 visar att den verksamhet som bedrivs av både SKM och EFS har allt svårare att passa in i kriterierna för Sidafinansiering, medan Lutherhjälpens verksamhet passar bättre. Resultatet från 1998 visar att Lutherhjälpen hade en större andel Sidamedel än budgeterat och i 1999 års detaljbudget har Lutherhjälpen en större andel Sidamedel än tidigare. Detta gör att frågan om andelen Sidamedel i Lutherhjälpens budget bör aktualiseras inför kommande budgetarbete och ramavtal.
Den Sidafinansierade verksamheten 1998 utföll enligt följande:
· Katastrofinsatser som finansieras utanför ramavtalet, med separata ansökningar budgeterades till 45 miljoner kronor. Lutherhjälpen använde 36 miljoner, framför allt i tre större insatser: Bosnien, Liberia och Sudan.
· Katastrofinsatser inom ramavtalet budgeterades till 5 miljoner kr, utfallet blev 4,9 miljoner kronor.
· Utvecklingsinsatser budgeterades till 20 miljoner kronor, utfallet blev 27 miljoner dels p.g.a. det faktum att vi fick en något större ram från Sida än budgeterat och dels p.g.a. att Lutherhjälpen enligt ovan fick en större andel Sidamedel i den interna fördelningen av ramen.
· Informations- och administrations anslaget uppgick till 4.4 miljoner kronor.
· Detta innebär att Lutherhjälpen i resultatet för 1998 totalt sett endast ianspråktagit 72,4 miljoner kronor av den planerade Sidafinansieringen om 75 miljoner.
Under 1998 har nämnden för Lutherhjälpen bland annat anslagit medel till tre stora katastrofinsatser med Sidafinansiering. Två av dessa kommer i fortsättningen att definieras som långsiktigt utvecklingsarbete, Bosnien och Liberia, och därmed inkluderas i den volym för vilken Lutherhjälpen har fastställt ett nyckeltal för relationen mellan egen- respektive Sidafinansiering. Detta väcker en viktig principiell fråga: Hur stor del av Lutherhjälpens budget får vara Sidafinansierad?
Lämnade anslag
Lutherhjälpens anslag har totalt uppgått till 169,8 miljoner kronor. Dessa fördelar sig på anslag för verksamhet i Sverige och anslag för verksamhet utomlands.
Anslag i Sverige
I Sverige har Lutherhjälpen lämnat anslag till ett belopp om 1.3 miljoner kronor. Som exempel på sådana anslag kan följande nämnas: tidskrifterna Hela Jorden och Globen, Rättvisemärkning, skuldavskrivningskampanjen Jubel 2000, stipendier och Svenska kyrkans utbildningscentrum för grundkursen Lev Sydafrika. Dessutom har anslag lämnats till Kyrkornas Världsforum. Vidare har anslag förmedlats till TV-produktioner som har bidragit till att höja kunskapen om rättvisefrågor.
Trenden är att anslagen minskat jämfört med tidigare år. Detta är en effekt av att resurserna blir knappare och behövs för att bedriva egen verksamhet.
Verksamheten utomlands
För det internationella samarbetet uppgår Lutherhjälpen anslag till 168,5 miljoner kronor mot budgeterade 178,6 miljoner. Avvikelsen på 10,1 miljoner är framförallt av tre slag:
· Katastrofinsatserna har budgeterats till 45 miljoner kronor. Detta betyder i praktiken att Lutherhjälpen har angivit vilken volym man har beredskap att kanalisera genom separata Sidaansökningar. Det finns många faktorer som påverkar nyttjandegraden av denna kapacitet. 1998 förmedlade Lutherhjälpen 36 miljoner kronor, vilket i resultatrapporten blir en avvikelse med 9 miljoner.
· Lutherhjälpen budgeterar i två valutor förutom svenska kronor, US-dollar och Schweizerfranc, vilket gör att sårbarheten vid kursförändringar är stor. Som jämförelse kan nämnas att en förändring av dollarkursen i 1998 års budget med tio öre motsvarar ca 1 miljon kronor. Under 1998 uppgick kursförlusterna till 1,8 miljoner kronor, vilket kan jämföras med 5 miljoner under 1997.
· Vissa anslag har inte kunnat betalas ut av olika anledningar. Det kan bero på oroligheter i regionen, avsaknad av återrapportering av avslutade projekt från en partnerorganisation, förändringar av ett projekts innehåll eller tidsplan för genomförande, etc.
Lutherhjälpens anslag för utlandsarbetet har gradvis minskat över åren dels p.g.a. en medveten satsning på Sverigearbetet, dels på minskat insamlingsresultat.
Utvecklingen framåt är svår att förutsäga. Vi vet däremot att vårt välfärdssamhälle nedrustas, antalet insamlingsorganisationer ökar, informationsbruset i samhället ökar, organisationsförändringar i Lutherhjälpen påverkar ombuden och antalet kyrkobesökare minskar. Utfallet av Lutherhjälpens ambition att hitta alternativa former till ett traditionellt biståndsarbete genom kapital- och resursmobilisering i stället för resursöverföring kommer att ha en avgörande betydelse för framtida anslagsnivå till verksamheten utanför Sverige.
Oroligheterna i Afrika påverkar också de långsiktiga planerna. Som exempel kan nämnas Etiopien där ett av de mest lyckade projekten nu står utan ledning till följd av konflikterna inom Mekane Yesus kyrkan. I Eritrea har kriget mellan Etiopien och Eritrea lett till att det planerade utvecklingsarbetet dirigerats om till temporära insatser för flyktingar. I Latinamerika präglas det långsiktiga arbetet av en påtaglig utmattning till följd av den ekonomiska politik som förts. Vi kan också konstatera att andelen öronmärkta gåvor ökar och därmed svårigheten att styra utvecklingen av det långsiktiga utvecklingssamarbetet.
Övriga verksamhetskostnader
Övriga verksamhetskostnader utgörs av de s.k. Framtidssamtalen, olika informations- och insamlingsaktiviteter, till exempel tidningen Lutherhjälpen. Det mer avancerade påverkansarbetet har som tidigare nämnts nästan helt legat nere under året, då det ännu inte hittat sina former i det integrerade kyrkokansliet. Tydliga målskrivningar för den fortsatta verksamheten ger dock en stark motivation för fortsatta ansträngningar att stärka Lutherhjälpens roll i påverkansarbete och opinionsbildning.
Personalkostnader
Personalkostnaderna visar på en avvikelse på 2,1 miljoner kronor. Detta har följande orsaker:
· Lutherhjälpen har under 1998 haft två utlandsanställda i katastrofinsatser. Dessa insatser budgeteras normalt inte då vidden och arten av insatser som kommer att företas inte är förutsägbar mellan åren. Katastrofverksamheten tar sig olika uttryck beroende på var insatsen sker och med vem samarbete sker.
· Personalkostnaderna i Sverige avviker negativt mot budget. Inom avdelningarna för information och insamling samt kyrkolivets utveckling har i vissa fall prioriterats att anställa tillfälliga extratjänster framför andra typer av verksamhetskostnader. Ett exempel på detta kan vara att ett projekt istället för att genomföras med externa tjänster genomförs med hjälp av tillfälliga anställningar.
Finansiella intäkter och kostnader
Finansförvaltningen inom SFRV har under 1998 varit framgångsrik. Detta har resulterat i att Lutherhjälpens verksamhet tillförts 5,4 miljoner kronor, att jämföra med budgeterade 1,7 miljoner.
Christer Åkesson
Direktor
Resultatrapport verksamhetsåret 1998
Svenska kyrkans nämnd för internationell diakoni/Lutherhjälpen
(Alla belopp i tkr) |
Utfall |
Budget |
Utfall | ||
1998 |
1998 |
1997 | |||
INTÄKTER |
|||||
Kollekter, gåvor och bidrag |
61 404 |
65 200 |
58 041 | ||
Rikskollekter |
33 056 |
34 950 |
35 322 | ||
Testamenten |
35 168 |
18 000 |
23 951 | ||
Kyrkofondsmedel |
2 000 |
2 000 |
1 483 | ||
Sida |
72 393 |
75 000 |
61 283 | ||
Departementsanslag |
0 |
35 |
210 | ||
Övriga anslag |
8 345 |
8 692 |
16 096 | ||
Netto kapitalförvaltning |
5 414 |
1 749 |
2 160 | ||
Övriga intäkter |
78 |
180 |
10 344 | ||
Summa intäkter |
217 857 |
205 806 |
208 891 | ||
KOSTNADER |
|||||
Verksamhet i Sverige |
|||||
Anslag |
1 321 |
922 |
828 | ||
Övriga verksamhetskostnader |
12 155 |
13 173 |
15 428 | ||
Personalkostnader |
1 346 |
10 |
618 | ||
Summa kostnader i Sverige |
14 823 |
14 106 |
16 873 | ||
Verksamhet i utlandet |
|||||
Anslag |
168 483 |
178 568 |
171 965 | ||
Övriga verksamhetskostnader |
747 |
0 |
122 | ||
Personalkostnader |
801 |
125 |
640 | ||
Summa kostnader i utlandet |
170 032 |
178 693 |
172 727 | ||
Kanslikostnader |
18 007 |
18 007 |
17 483 | ||
Summa kostnader |
202 862 |
210 806 |
207 083 | ||
Verksamhetens resultat |
14 995 |
-5 000 |
1 808 | ||
Ianspråktaganden inom SFRV |
-475 |
0 |
0 | ||
Resultat efter interna ianspråktaganden |
15 470 |
-5 000 |
1 808 | ||
Förändring av bundna ändamålsdestinerade medel |
6 346 |
0 |
1 038 | ||
Årets avsättning till verksamhetsdestinerade medel |
9 125 |
-5 000 |
770 | ||
Resultat efter dispositioner |
0 |
0 |
0 | ||
Eget kapital | |||||
1998 |
1997 |
||||
Tillfälligt bundna ändamålsdestinerade medel |
12 019 |
5 674 |
|||
Verksamhetsdestinerade medel |
64 152 |
55 027 |
|||
Summa eget kapital |
76 172 |
60 701 |
|||
