Bilaga 1. Uttalande om Jerusalems status

(översättning av Slutdokument nr PU 3/1)

Vid en tid då Jerusalem åter står i centrum för världens uppmärksamhet, påminns vi om att denna stad är central för kristna människors tro. Det var här som vår Herre Jesus Kristus korsfästes, dog och uppstod. Det var i Jerusalem som den Heliga Anden gavs oss och Kyrkan föddes. För dem som skrev Nya testamentet står Jerusalem för den nya skapelsen, det eviga livet och alla människors hopp, där Gud ska torka alla tårar och där "döden inte skall finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer, ty det som en gång var är borta" (Upp 2:14). Det är en plats där de kristna i två tusen år troget burit fram ett levande vittnesbörd om evangeliets sanning. Dessa "levande stenar" ger liv åt de platser som omtalas i Bibeln.

KV har vid upprepade tillfällen sedan 1948 tagit upp frågan om Jerusalem. Jerusalem har stått i centrum för den israelisk-palestinska konflikten alltsedan regionen delades upp av Nationernas Förbund under mandatperioden. Ändå har frågan om Jerusalem ständigt skjutits upp till "framtida förhandlingar", eftersom den berör så många komplicerade frågor. Att varken parterna i konflikten eller världssamfundet lyckats lösa frågan har gjort Jerusalem till en utsatt plats, där ensidigt fattade beslut fått genomgripande geografiska och demografiska följder, något som särskilt har kränkt palestinska rättigheter och utgör ett bestående hot mot fred och säkerhet för alla som bor i stadens och regionen.

Generalförsamlingen är väl medveten om att alla förhandlingar om ett slutgiltigt fredsavtal i Mellanöstern förutsätter att frågan om Jerusalem löses.

KV:s åttonde generalförsamling, samlad till möte i Harare, Zimbabwe, den 3-14 december 1998,

Bekräftar KV:s tidigare ställningstagande om att

1.1 Jerusalem är en helig stad för tre monoteistiska religioner, judendom, kristendom och islam, som delar ett ansvar att gemensamt arbeta för att Jerusalem står öppet för anhängare till alla tre religionerna och blir en plats där de kan mötas och leva tillsammans.

1.2 Kristna heliga platser i Jerusalem och dess omgivningar tillhör till största delen medlemskyrkor i KV, i synnerhet lokala ortodoxa och österländska kyrkor. Varje försök till lösning på frågan om Jerusalems heliga platser bör beakta de närmast berörda kyrkornas legitima rättigheter.

1.3 Den speciallagstiftning som reglerar förhållandet mellan de kristna och myndigheterna, fastställd i hävdvunna avtal och stadgar och stadfäst i internationella fördrag (Paris 1856 och Berlin 1878) och Nationernas Förbund, den som är känd som de heliga platsernas status quo, måste garanteras fortsatt giltighet.

1.4 Problem i fråga om de heliga platserna bör i förekommande fall lösas genom dialog, under internationellt skydd och garantier som berörda parter och statliga myndigheter måste respektera.

1.5 Frågan om Jerusalem handlar inte bara om skydd för heliga platser. Den är organiskt förbunden med de människor som bor där, med deras tro och tillhörighet till en trosgemenskap. Helgedomarna bör inte bli rena turistattraktioner utan fungera som levande böneplatser, öppna utan åtskillnad för alla dem som har Jerusalem som sin hemstad och vill föra sin tradition vidare där, och för dem som av religiösa skäl önskar besöka dem eller visa sin vördnad inför dem.

1.6 Jerusalems framtida status bör ses som en del i en helhetslösning på den mer omfattande konflikten i Mellanöstern, som handlar om både det israeliska och det palestinska folkets livsöde.

2. Upprepar att de kristnas fortsatta närvaro i Jerusalem, kyrkans födelseort, är av vikt och stor betydelse, och fördömer återigen de kränkningar av grundläggande palestinska rättigheter i Jerusalem som tvingar många att lämna staden.

3. Uttrycker som sin åsikt att förhandlingar om Jerusalems framtida status ofördröjligen måste inledas, och att de inte bör uppfattas som ett resultat av en helhetslösning för regionen utan som en del av en sådan lösning; sådana förhandlingar bör beakta:

3.1 De nuvarande förhållandena i Mellanöstern, i synnerhet den utveckling som skett i förhandlingarna om Israel-Palestina-konflikten sedan 1991;

3.2 De möjliga följderna för internationell fred och säkerhet om konflikten tillåts fortsätta;

3.3 De rättmätiga anspråk som alla folk i regionen, i synnerhet israeler och palestinier, reser på rättvisa, fred, säkerhet, likhet inför lagen och full delaktighet i beslut som berör deras egen framtid;

3.4 Den historiska förpliktelsen att bevara de heliga platsernas status quo och att värna om de kyrkors, församlingars och individers rätt och säkerhet, som är förbundna med dem.

3.5 De uttalanden om ömsesidigt erkännande som utväxlats mellan Palestinska Befrielseorganisationen (PLO) och staten Israel, och det palestinska folkets rätt till självbestämmande och till en egen stat.

4. Åberopar det ramverk som fastställts i internationell rätt vad gäller Jerusalems status, nämligen:

4.1 Villkoren i det brittiska mandat över Palestina som fastställdes av Nationernas Förbund 1922 och som drog upp en övergripande ram för vilka rättigheter som bör gälla för heliga platser och religiösa grupper;

4.2 Den rapport som 1947 avgavs inför FN:s generalförsamling av dess Specialkommitté för Palestina och "delningsplanen" (resolution nr 181 [11], 20 november 1947), där generalförsamlingen i detalj behandlade frågan om de heliga platserna och religiösa gruppers och minoriteters rättigheter samt fastslog att staden Jerusalem utgör en corpus separatum med noga angivna geografiska gränser med en särskild status;

4.3 FN:s generalförsamlings resolution nr 194 (december 1948) som specificerade Jerusalems särställning och de palestinska flyktingarnas rätt att återvända, samt de senare resolutioner som fastslagit resolutionerna 181 och 194;

4.4 Den fjärde Genèvekonventionen (1949) som var och är tillämplig i de delar av Palestina som betraktas som ockuperat område;

4.5 FN:s generalförsamlings resolution nr 303 (IV), 9 december 1948, där generalförsamlingen åter uttalade sin "avsikt att Jerusalem bör läggas under permanent internationellt styre" och "inrättas som en corpus separatum under särskilt internationellt styre administrerat av Förenta Nationerna"; och

4.6 FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 242 (1967) och 338 (1973) som kräver ett israeliskt tillbakadragande från hela det ockuperade området inklusive Jerusalem, och senare resolutioner som handlar specifikt om Jerusalem.

5. Påpekar att befogenheter och ansvar för Jerusalem ännu åvilar världssamfundet, företrätt genom Förenta Nationerna, som ensamt äger rätt att auktorisera eller bifalla förändringar i Jerusalems status, och att inget ensidigt handlande eller någon av parterna framförhandlad slutlig rättsstatus äger laga kraft med mindre än att sådant bifall ges.

6. Hälsar med särskild tillfredsställelse det gemensamma memorandum som kyrkoledarna i Jerusalem utfärdat om Jerusalems betydelse för kristna människor (14 november 1994), där de manar alla parter "att nå bortom ett exklusivt tänkande och handlande och utan åtskillnad beakta också andra religiösa och nationella strävanden än sina egna, så att Jerusalem kan återfå sin verkligt universella karaktär och bli en helig plats där mänskligheten försonas".

7. Inser att det visserligen i första rummet åvilar de direkt berörda parterna att lösa frågan om Jerusalem, men att kristna kyrkor liksom judiska och muslimska trosgemenskaper har en viktig roll att spela i samband med sådana förhandlingar.

8. I medvetande om det ansvar som åvilar kyrkorna i fråga om Jerusalem, antar KV:s åttonde generalförsamling följande principer, som måste beaktas när en slutlig överenskommelse sluts om Jerusalems status och som kan fungera som grund för en gemensam ekumenisk inställning:

8.1 En fredlig lösning av frågan om palestinska och israeliska markanspråk bör respektera stadens helighet och helhet.

8.2 Fritt tillträde till heliga platser, byggnader och områden bör medges, och allas frihet att be och hålla gudstjänst i enlighet med sin religiösa tro måste garanteras.

8.3 Den rätt som tillkommer alla grupper i Jerusalem att ordna egen verksamhet av religiös, undervisande eller social karaktär måste garanteras.

8.4 Palestiniers fria tillträde till Jerusalem måste garanteras och skyddas.

8.5 Jerusalem måste förbli en öppen stad som har plats för alla.

8.6 Jerusalem måste vara en gemensam stad i fråga om nationell överhöghet och medborgarskap.

8.7 Föreskrifterna i den fjärde Genèvekonventionen måste följas vad gäller palestiniernas rätt till markegendom, fastigheter och egna bostäder; förbudet mot att förändra befolkningssammansättningen i ockuperade områden; och förbudet mot att ändra geografiska gränser, annektera mark eller uppföra bosättningar som ändrar Jerusalems religiösa, kulturella eller historiska karaktär utan berörda parters samtycke och internationellt godkännande.

9. Med kyrkoledarna i Jerusalem vill vi se Jerusalem som en symbol och ett löfte om Guds närvaro, om ett liv i delaktighet och om fred för hela mänskligheten, särskilt bland dem som bekänner sig till de tre monoteistiska religionerna, judar, kristna och muslimer.

10. Med psalmisten ber generalförsamlingen "om välgång för Jerusalem:
Må de som älskar dig leva i trygghet.
Må välgång råda inom dina murar, trygghet i dina palats.
För mina bröders och vänners skull vill jag önska dig välgång.
För templets skull, Herrens, vår Guds tempel, vill jag söka ditt bästa".
(Ps 122)