9 Centralstyrelsens överväganden

Centralstyrelsen vill inledningsvis framhålla att den åttonde generalförsamlingen i Harare blev ytterligare en milstolpe i den ekumeniska rörelsens historia. Kritiska röster höjdes med all rätt i förväg och det talades om att KV var i kris. Bedömningarna av vad som tilldrog sig i Harare kan vara olika. Det kan sägas att några drastiska steg på vägen mot synlig enhet inte har tagits. Vad som imponerar är snarare en ny realism inför vad som är möjligt och en ny medvetenhet om att alla nuvarande medlemmar och även alla andra kristna kyrkor som har någon vilja till enhet, på något sätt måste höra med inte bara till den vidare ekumeniska rörelsen utan till just KV.

Samtidigt kvarstår en rad frågor och problem som KV måste fortsätta att arbeta med och dessa är både av teologisk och etisk art. KV:s ansvar för kyrkornas ecklesiologiska självförståelse kvarstår liksom ansvaret för det vidare oikoumene, hela den bebodda världen och hela Guds skapelse.

Det viktiga för Centralstyrelsen blir därför dels att betona det fortsatta arbetet på olika frågor och problem, av vilka de flesta redan finns med i KV:s bagage, dels att med skärpa bejaka den förändringsprocess som nu äntligen har tagit sin början och som rör både struktur, arbetssätt och ytterst kommer att leda till en ny förståelse av vad enhet och mångfald är i förhållande till kyrkorna, KV och hela den ekumeniska rörelsen.

9.1 Olika frågor och problem

9.1.1 Svenska kyrkan och Afrika

När det gäller frågor och problem, så är det angeläget att Afrika och Afrikas kyrkor uppmärksammas både som problem och som tillgång. Svenska kyrkan har genom mission och utvecklingssamarbete kanske ingen annanstans en sådan djup kontakt med en annan del av världen som i Afrika. Afrikas miljö, kultur och kyrkor satte naturligtvis sin prägel på generalförsamlingen. Genom den ekumeniska rörelsen kan vi även fortsättningsvis inspireras av den tro, tillbedjan, musik, diakonala omsorg och missionsvilja som finns i Afrikas kyrkor. Talet om att vi har mycket att lära av Afrika, om mission i retur etc., kräver en större grad av konkretion. Ömsesidighet saknas ofta i våra relationer.

Lika viktigt är det att vi vågar se i ögonen de enorma problem som finns i Afrika. Inbördeskrig och krig i Storasjöområdet och i Västafrika har fått sådana proportioner att överblick ännu inte kan ges.

9.1.2 Jubelkampanjen för skuldavskrivning

Afrika men även andra kontinenter är så svårt drabbade av skuld att jubelkampanjen för skuldavskrivning för de allra fattigaste länderna måste få allt tänkbart stöd. Det finns också stater som inte är så hårt drabbade men som ändå bör få sina lån nerskrivna. Svenska kyrkan har anledning att utöva påtryckning på den svenska regeringen när det gäller att öka förståelsen hos de rikaste staterna (G8) för skuldavskrivning av de allra fattigaste.

9.1.3 Svenska kyrkan i solidaritet med kvinnor

Det ekumeniska årtiondet Kyrkor i solidaritet med kvinnor avslutades i Harare, men fortsätter ändå på olika sätt i KV:s sammanhang. Det är Centralstyrelsens mening att Svenska kyrkan har en särskild möjlighet att föra arbetet vidare som aktiv medlemskyrka inom KV. Årtiondefestivalen i Harare ägnade våldet mot kvinnor stor uppmärksamhet. Kyrkorna uppmuntras här att låta kvinnor komma till tals i fråga om våld och övergrepp, men också att verka för möjligheter till förlåtelse och försoning.

Arbetet för att kvinnor skall få delaktighet fullt ut både i kyrkans ledarskap och i kyrkans övriga liv måste fortsätta. Samtidigt måste målet framför allt vara en inklusiv gemenskap där kvinnor och män tillsammans bygger kyrka och församling och ytterst den synliga kristna enheten.

Arbetet för kvinnors rätt och belysningen av orättfärdiga strukturer måste ha sin plats även i vår egen kyrka och målet är även här en försonad, inklusiv gemenskap.

9.1.4 Globaliseringen och Svenska kyrkans arbete med mänskliga rättigheter

Centralstyrelsen inser också vikten av att den alltmer påtagliga globaliseringen blir föremål för kritisk granskning. Det riktigaste förefaller vara att försöka se detta fenomen ur perspektivet mänskliga rättigheter. I solidaritet med andra folk och kyrkor inser vi att i vissa länder slås den stora majoriteten helt ut av den s.k. globaliseringen. Samtidigt kan med en mer rättvis fördelning många fler få del av de nya möjligheterna som bjuds.

Arbetet för mänskliga rättigheter i Svenska kyrkan och särskilt genom Svenska kyrkans mission (SKM) och Lutherhjälpen är av största betydelse. Arbetet bör föras vidare på tre sätt. Först är det angeläget att konkreta insatser genom SKM:s och Lutherhjälpens partnerkyrkor i andra länder fullföljs och förstärks. För det andra är det viktigt att vi är med i de större internationella sammanhangen, inklusive KV, där frågor och strategier om mänskliga rättigheter debatteras. För det tredje måste församlingar och stift alltmer få möjlighet till utbildning och information angående mänskliga rättigheter. Det blir allt viktigare att bevaka och åtgärda kränkningar i vårt eget land.

Frågan om sexualitet är känslig och svår. Svenska kyrkans hållning i Harare var att ha beredskap för att diskutera hur vi bör behandla denna fråga fortsättningsvis inom KV. På en rad olika sätt diskuterades denna fråga i Harare, mest i mindre fora. Intrycket är att marken nu är mer beredd än förut för att en studieprocess kan sättas igång, där utgångspunkten inte är en gemensam hållning utan istället respekt för skilda synsätt och gruppers och minoriteters rättigheter (jfr ovan 6.1.7 om dokumentet "Ekumenisk dialog om moraliska frågor: En tänkbar grund för ett gemensamt vittnesbörd eller för splittring"). Det arbete med dessa frågor som redan pågår inom Svenska kyrkan utgör ett konkret bidrag till den fortsatta processen inom KV.

9.1.5 Proselytism

Många fler frågor finns på KV:s agenda som är viktiga även för Svenska kyrkan. Dit hör bl.a. även frågan om proselytism (att värva medlemmar från andra kristna kyrkor), som diskuteras mycket när det gäller den nya situationen i Östeuropa, men som även är aktuell hos oss.

9.1.6 Teologi

Värdet av det teologiska arbetet med det övergripande temat ecklesiologi och etik kan knappast överskattas. Detta studium kan mer än något annat se till att den ekumeniska rörelsen hålls ihop, Faith and Order och Life and Work, förkunnelse och tjänst, arbetet på en enad kyrka och kristenhet och arbetet på en ny och enad värld.

Svenska kyrkan utmanas att lägga ännu större vikt vid det teologiska arbetet inom KV.

9.1.7 Särskilda uttalanden

Centralstyrelsen noterar att Svenska kyrkans delegation i Harare ställde sig bakom generalförsamlingens särskilda uttalanden (se 6.4).

9.2 Svenska kyrkans fortsatta engagemang inom KV

9.2.1 Struktur och arbetssätt

LVF höll sin generalförsamling i Hongkong 1997. I rapporten från denna generalförsamling framför Centralstyrelsen att vår kyrkas engagemang inom LVF samtidigt måste innebära en förstärkning av det vidare ekumeniska arbetet, särskilt inom KV. Att vara luthersk är att vara ekumenisk.

Det är i ljuset av denna insikt som Centralstyrelsen nu vill lägga tyngdpunkten på de strukturella frågorna inom KV. Det av KV:s Centralkommitté år 1997 antagna CUV-dokumentet banar självt vägen för en sådan process. Generalförsamlingen i Harare förkunnar samma budskap: Med minskade ekonomiska resurser och med den dubblering av ekumeniska strukturer och organisationer på olika plan som nu finns, går det inte att fortsätta som förut. Den ortodoxa krisen är bara ett symptom på en mycket större sak. Arbetsformer behövs som är lämpade även för de stora kyrkotraditionerna som nu står utanför: romersk-katolska kyrkan, de evangelikala kyrkorna och pingstkyrkorna. På grund av detta förhållande var den realism som generalförsamlingen präglades av så välgörande. Inga nya stora framsteg, däremot ett besinnande av att framtiden endast kan sökas i ett vidare sammanhang. Dessutom behövs en andlig fördjupning.

Centralstyrelsen bejakar därför arbetet på en ny struktur för KV. Ordföranden Aram I och generalsekreteraren Konrad Raiser gjorde viktiga markeringar i sina respektive rapporter. Att Aram I valts om till ordförande för Centralkommittén för en ny period betonar vikten av kontinuitet. En central uppgift blir att följa arbetet i den nya Centralkommittén där kriterierna för medlemskap och beslutsfattande kommer att behandlas. Både medlemskap och beslutsfattande behövs, men det är tolkningen av dem som är avgörande. Så förefaller tyngdpunkten i allt beslutsfattande nu hamna hos kyrkorna själva snarare än inom KV. Det handlar idag mer om mötets ekumenik, där vi lär och tar intryck av varandra och sedan tar med oss de nya insikterna till våra respektive kyrkor.

Centralstyrelsen hälsar med tillfredsställelse inrättandet av en speciell kommission rörande de ortodoxas roll i KV liksom inrättandet av en gemensam arbetsgrupp för KV och pingstkyrkorna. Det är också angeläget att arbetsgruppen med romersk-katolska kyrkan (Joint Working Group) får en fortsättning.

Sist men inte minst handlar det om arbetssättet. Detta behandlades också på en rad sätt i Harare. Centralstyrelsen vill gärna medverka till att kyrkorna tar ett större ansvar när det gäller genomförandet av den ekumeniska uppgiften. Genomgående i den ekumeniska världen idag, i Sverige och internationellt, är att nätverksbyggande redan är ett viktigt komplement till de formella beslutsgångarna. Det måste också klargöras vad Svenska kyrkan vill med sitt engagemang i olika ekumeniska organ. Det gäller inte minst Sveriges Kristna Råd, Liv och Fred-institutet och Nordiska Ekumeniska Rådet. För SKR:s del är en sådan process redan igång.

Svaret på vad det nya innebär går hela tiden i samma riktning: kyrkorna måste vara involverade. Den ekumeniska uppgiften kan inte i längden genomföras åt kyrkorna, utan det måste ske tillsammans med dem. Centralstyrelsen bejakar CUV-dokumentets tolkning av att KV är en gemenskap av kyrkor.

9.2.2 Ekonomi

KV:s ekonomi har varit föremål för mycket diskussion, inte minst i Canberra, då behovet av en översyn visade sig vara stor. Tack vare bl.a. Lutherhjälpen kunde strax efteråt också en ordentlig revision genomföras.

Med betydligt mindre resurser har villkoren förändrats. Samtidigt har internkontrollen nått en tillräckligt god nivå och ekonomin är balanserad.

Ett problem kvarstår dock och det är det stora beroendet av s.k. agencies, dvs. kyrkliga eller ekumeniska grupper som stöder utvecklingssamarbete genom KV. För att detta samarbete skall kunna drivas via KV är det nödvändigt att KV har erforderlig kansliorganisation. Att denna drar allmänna administrativa kostnader är dock svårt att skapa förståelse för.

Samtidigt har medlemskyrkorna en alltför svag betalningsförmåga. En del betalar ingenting. Svenska kyrkans medlemsavgift ligger nu på en alltför låg nivå. En rimlig väg är att denna successivt höjs under en treårsperiod. Lutherhjälpen och SKM ger substantiella bidrag till och via KV, men skall KV överhuvudtaget ha någon framtid enligt ovan nämnda visioner, måste kyrkorna som sådana ta ett större ansvar.

Finanskommittén i Harare föreslog att den tredje söndagen i advent skulle kunna bli en ekumenisk söndag i medlemskyrkorna, då ekumeniken kunde få vara tema och då kollekt kunde tas upp till KV. Centralstyrelsen har överlämnat detta förslag till den arbetsgrupp som för närvarande ser över vissa frågor rörande rikskollekter.