6.1 Omfattning och disposition
Centralstyrelsens förslag: Kyrkoordningen skall omfatta 13 avdelningar med sammanlagt 58 kapitel.
Remissinstanserna
Det finns inte någon fråga i remissenkäten som avser kyrkoordningen som helhet, dess uppbyggnad, omfattning och disposition. Det samlade remissutfallet ger dock ett påtagligt stöd åt det remitterade förslaget. I nedanstående tabell har gjorts en sammanställning av antalet frågor på kapitelnivå som besvarats med "ja" fördelade på olika procentintervall.
Antal frågor på kapitelnivå som besvarats med "ja" i olika procentintervall.
Andel ja-svar |
Antal frågor |
-49 % |
1 |
50-59 % |
2 |
60-69 % |
11 |
70-79 % |
23 |
80-89 % |
35 |
90 %- |
11 |
Av tabellen framgår att mer än fyra femtedelar av hela kapitlen eller delar av kapitlen har tillstyrkts av minst 70 % av de svarande. Det är endast ett kapitel där inte en majoritet har svarat "ja" på frågan om bestämmelserna i kapitlet som helhet kan fastställas. Det gäller utredningsförslagets 33 kap. om förtroendevalda med bestämmelser om bl.a. rösträttsåldern.
Ett antal remissinstanser har lämnat synpunkter på kyrkoordningsförslaget som helhet. Domkapitlet i Strängnäs säger att man med besvikelse måste konstatera att förslaget inte bygger på en samlad teologisk grundsyn.
Domkapitlet saknar en reflektion över svenska kyrkans uppdrag som folkkyrka i en tid då den billingska folkkyrkotanken i avgörande delar inte längre kan ha aktualitet, då folkrörelserna har haft sin tid och då församlingarnas kommunstatus upphört. Att vara kyrka i Sverige under 2000-talet kommer att innebära något annat än under 1900-talet. Kyrkoordningsförslaget har i alltför hög grad styrts av en strävan att bevara struktur och beslutsformer, som om det vore möjligt att hälla nytt vin i gamla läglar. Domkapitlets ställningstagande till det föreliggande förslaget görs därför i medvetande om att förslaget är en tillfällig lösning på den situation som uppstår när den nuvarande relationen mellan kyrkan och staten upphör.
Domkapitlet i Stockholm anser att förslaget till kyrkoordning är för omfattande och för detaljrikt. Antalet paragrafer bör strakt begränsas. En viktig utgångspunkt måste vara den s.k. subsidiaritetsprincipen - att varje beslut skall fattas på lägsta möjliga nivå. I många fall i förslaget till kyrkoordning föreslås enligt domkapitlet tvingande bestämmelser om beslut och detaljregleringar på en högre nivå än nödvändigt.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbunds förbundsstyrelse antar att utöver styrelsen hade med största sannolikhet många andra kyrkliga organ, enskilda förtroendevalda och anställda i Svenska kyrkan förväntningar om ett enklare och mindre omfattande regelsystem än dagens när kyrkan själv skulle få besluta om sitt eget regelsystem.
Förbundsstyrelsen ger i det följande vissa förslag men är dock inte beredd att på detta stadium i detalj ange på vilka områden avreglering och förenkling hade kunnat ske. Kyrkoordningsförslaget är i sin helhet konstruerat och uppbyggt på ett sådant sätt att några större ingrepp i delar av detta inte kan ske utan att det får konsekvenser för helheten. Förbundsstyrelsen hyser emellertid förhoppningen att Svenska kyrkan i framtiden skall kunna styras av ett regelsystem som är enklare och avsevärt mindre omfattande än det nu föreliggande förslaget. När detta kan ske går idag inte att ha någon uppfattning om. Det torde dock vara möjligt att när erfarenhet har vunnits efter det att kyrkoordningen varit i kraft någon tid ta initiativ till behövliga reformer i regelsystemet. I ett sådant sammanhang bör därvid frågan om förenklingar och avregleringar tas upp. Målet bör på längre sikt vara ett regelsystem som är så enkelt och överskådligt att det ska kunna navändas och tillämpas av alla beslutsfattare och anställda i Svenska kyrkan i huvudsak utan hjälp av sakkunskap.
Sveriges Kristna Råd (SKR) säger att det som nu händer med Svenska kyrkan är av stor betydelse för den ekumeniska utvecklingen i Sverige. SKR menar att kyrkoordningsförslaget rymmer åtskilliga svårigheter men också nya möjligheter och skriver därefter under rubriken "Ekumenisk otydlighet" följande:
Det är i det ljuset nödvändigt och rimligt att peka på det som brister i förslaget ur ekumeniska perspektiv. En allmän och övergripande synpunkt är just avsaknaden av ekumeniska perspektiv. Svenska kyrkans organisation och verksamhetsformer diskuteras utan att det oftast sägs något om ekumeniska förhållanden, även där det kan förefalla naturligt att beakta sådana förhållanden och verksamheter. Ibland sker det med en slags omedveten självklarhet (ex s 68, 5a §, 4, om ansvaret för "arbetet bland svenskar i utlandet"), ibland mera tydligt, om än outsagt, t ex när man på ett oklart sätt för samman territoriella bestämningar med uttryck för människors tillhörighet ( s 33, 1 §, om ansvaret för den kyrkliga verksamheten "för alla som vistas i församlingen"). På sådana och liknande ställen vore det ekumeniskt betydligt mer tillfredsställande att infoga tillägg av typen "i samverkan med andra kyrkor och samfund på orten" - i synnerhet som det skulle avspegla vad som faktiskt sker på många platser och är önskvärt på flera andra.
Det är möjligt att själva språkbruket i en kyrkoordning försvårar den innehållsliga tydligheten. Formuleringarna blir lätt exklusiva till sin innebörd utan att det nödvändigtvis är tänkt så. Detta blir dock tydligt, när man läser texterna med ekumeniska glasögon. Ett inklusivt språk kan i detta avseende betyda att man på ett mer utsagt och medvetet sätt uppmärksammar närvaron av andra kyrkor och samfund, både i princip och i konkreta sammanhang.
Stockholms katolska stift anger att en allmän föreställning brukar vara att Katolska kyrkan genom sin kyrkolag är en mycket välreglerad kyrka i stort och smått.
När man nu läser förslaget till Kyrkoordning kan man konstatera att den i sitt omfång väl motsvarar Katolska kyrkan kyrkolag, som gäller för hela den katolska världskyrkan. I förslaget finns allt från vem som får förvalta sakramenten till vem som skall bestämma psalmerna till söndagens högmässa. Anledning till att vi tar upp detta är att vi frågar oss om inte förslaget till Kyrkoordning skulle vinna på att mer centrera sig på de övergripande frågorna och mer låta och ge församlingarna möjlighet att själva utifrån en Kyrkoordning utforma lösningar till praktiska frågor. Kort sagt, borde inte en Kyrkoordning mer utgå från subsidiaritetsprincipen.
Trots det som står i inledningen till förslaget till Kyrkoordning (s.29-30) om vad syftet med en kyrkoordning är saknar vi ett resonemang om tolkningsramar för en kyrkoordning. Utifrån vad skall den tolkas? Vi vill sluta detta yttrande med att citera sista paragrafen, canon 1752, i Katolska kyrkans kyrkolag som ett bidrag till frågan om hur man skall tolka kyrkliga lagar och föreskrifter:"...and keeping in mind the salvation of souls, which in the Church must always be the supreme law."
Svenska Missionsförbundet(SMF) konstaterar att strukturen på kyrkoordningen med dess detaljbestämmelser är främmande ur SMF:s perspektiv. SMF menar att ur ekumenisk synvinkel är de snäva ramarna, framför allt för hur gudstjänst firas, ett uppenbart hinder.
Kyrkohandboksgruppen noterar att kyrkoordningsförslaget genomgående har ett betydligt mer maskulint dominerat språkbruk än vad gruppen avser att lägga fram i förslaget till översedd kyrkohandbok.
Det är nödvändigt att språket i kyrkoordningen blir mer inklusivt. Anden måste exempelvis även i kyrkoordningen benämnas "den heliga Anden", som man gjort i 1981 års bibelöversättning och som vi avser att göra i det kommande kyrkohandboksförslaget. Vidare bör inte kyrkan benämnas "hon", utifrån det föråldrade synsättet att kyrkan är en passiv kvinna som styrs och leds av sin manlige Herre. I svenskt språkbruk förekommer likande synsätt om skepp som benämns "hon" utifrån att skeppet är passivt och styrs av den manlige kaptenen. Språket i kyrkoordningen behöver bearbetas utifrån ett inklusivt synsätt som inkluderar både mäns och kvinnors erfarenheter.
Harmångers församling anser att förslaget till kyrkoordning före fastställelse bör genomgå en kraftig språklig revidering. Församlingen menar att kyrkoordningen är alltför ordrik och trots detta ofta ganska kryptisk i sina formuleringar. Upprepningar förekommer ofta i alltför stor omfattning. Församlingen ser som en möjlig målsättning att minska textmassan med en tredjedel. Brålanda pastorat menar att förslaget till kyrkoordning är alldeles för detaljerat. En förenklad kyrkoordning med ett mindre omfattande regelverk måste eftersträvas. En friare ordning på lokal nivå är önskvärd. Sofia församling anser att förslaget till kyrkoordning är för omfattande och för detaljrikt. Antalet paragrafer bör starkt begränsas, en halvering är rimlig. En viktig utgångspunkt måste vara den s k subsidiaritetsprincipen, att varje beslut skall fattas på lägsta möjliga nivå. I många fall i förslaget till kyrkoordning föreslås tvingande bestämmelser om beslut och detaljregleringar på en högre nivå än nödvändigt.
Lunds kyrkliga samfällighet framhåller att organisationer och företag förändras idag i allt snabbare takt. Gemensamt för de allra flesta organisatoriska förändringar, som genomförts under de senaste årtiondena, är en målmedveten strävan efter att få så "platta" strukturer som möjligt. Det betyder bland annat att så mycket ansvar som möjligt har delegerats långt ner i organisationen.
Subsidiaritetsprincipen, som sedan Sveriges EU-inträde gäller det allmänna, borde kanske i högre grad ha tillämpats på Svenska kyrkan. Även om det i flera utredningar finns bra principiella resonemang, t.ex. om vad som utgör en församling m.m., saknas det mera allmänna överväganden om hur mycket som bör regleras i en kyrka som inte längre är statskyrka och som inte längre måste följa vanliga kommunalrättsliga regler. Givetvis måste kyrkoordningen hålla samman svenska kyrkan som en enhet med de nivåer som finns. Men knappast någon annan organisation i Sverige är så genomreglerad som svenska kyrkan och fler regler skapas nu enligt de kyrkliga utredningarna. Om förslaget till kyrkoordning fastställs av kyrkomötet 1999, finns det ett givet motionsämne till första kyrkomötet 2000. Det är att tillsätta en utredning som skall minska alternativt förenkla kyrkoordningen.
Skälen för centralstyrelsens förslag
Förslaget till kyrkordning har inte utarbetats förutsättningslöst. Tvärtom har det funnits ett antal givna förutsättningar som i stor utsträckning har styrt utredningsarbetet och därmed också vårt förslag i denna skrivelse. Utöver det grundläggandet förhållandet att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ger en innehållslig utgångspunkt och ram för kyrkordningen vill vi här peka på ett par ytterligare förutsättningar.
Beslutet om ändrade kyrka-statrelationer fattades efter långvariga diskussioner. Risken för förändringar i Svenska kyrkans karaktär som öppen folkkyrka och i den demokratiska uppbyggnaden samt en minskad organisatorisk stabilitet har lyfts fram när tidigare förslag om att ändra Svenska kyrkans ställning som ett i huvudsak offentligrättsligt reglerat trossamfund har avvisats. När 1995 års kyrkomöte yttrade sig över regeringens skrivelse om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan spelade önskemålet om en tydlig kontinuitet i regleringen av Svenska kyrkan en framträdande roll. T.ex. talades om att föra över gällande bestämmelser om den lokala organisationen och om den kyrkliga indelningen från kyrkolagen till kyrkoordningen.
När direktiven för utredningsarbetet fastställdes var kontinuitetsaspekten en viktig faktor. Till förutsättningarna för arbetet med kyrkoordningen har därför hört att gällande föreskrifter om Svenska kyrkan i huvudsak skulle bestå, även om de skulle ges i en ny rättslig form. Det är därför naturligt att kyrkoordningen har blivit relativt omfattande. Den ersätter i stort sett hela 1992 års kyrkolag, lagen (1992:288) om medlemskap i icke-territoriella församlingar, lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, ett antal regeringsförordningar samt så gott som alla av Kyrkomötet utfärdade kyrkliga kungörelser. Trots sin omfattning innebär kyrkoordningsförslaget en viss minskning av det totala antalet bestämmelser om Svenska kyrkan. De flesta remissinstanser har inte uttalat några direkta synpunkter på frågan om kyrkoordningens omfattning. De som uttalat sig i denna fråga har i regel menat att den föreslagna kyrkoordningen blir alltför omfattande. I den mån de kritiska synpunkterna har konkretiserats är det ofta bestämmelserna om de kyrkliga valen som har lyfts fram. Vi återkommer närmare till dessa i skrivelsens avsnitt 8.9. Här ska endast noteras att nuvarande bestämmelser om kyrkliga val är väl så omfattande. Det finns ingen annan organisation i samhället som har tillnärmelsevis så många medlemmar som antalet kyrkotillhöriga. Detta förhållande och den relativt komplicerade strukturen med församlingar, pastoratssamfälligheter och flerpastoratssamfälligheter medverkar till att bl.a. regleringen av de kyrkliga valen blir relativt omfattande.
Med hänsyn till remissutfallet och det vi här redovisat om förutsättningarna för det kyrkliga utredningsarbetet föreslår vi en kyrkoordning med i huvudsak samma uppbyggnad och omfattning som utredningsförslaget. Vårt förslag innebär en kyrkoordning med 13 avdelningar och 58 kapitel.
Kyrkoordningen består i sin grundstruktur av tre huvuddelar.
Den första huvuddelen består av en enda avdelning och ett enda kapitel. Det är kyrkoordningens första avdelning och första kapitel med grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
Den andra huvuddelen omfattar avdelningarna 2-4 med kapitlen 2-16. Där finns bestämmelser om den organisatoriska uppbyggnaden av Svenska kyrkan och ansvarsfördelningen mellan kyrkans organisatoriska delar.
Den tredje huvuddelen omfattar avdelningarna 5-13 med kapitlen 17-58. I denna den mest omfattande huvuddelen av kyrkoordningen ges bestämmelser om kyrkans verksamhet i vid mening. Bestämmelserna spänner över ett mycket brett fält; från regler om gudstjänsten och dess utformning till handläggningsregler vid överklaganden.
Vid den bearbetning som nu skett av kyrkoordningen har vi ytterligare prövat att nå fram till ett inklusivt språk mot bakgrund av påpekanden från några håll om att det i förslaget har funnits rester av ett maskulint dominerat språkbruk. På några punkter har också skett förändringar som hör samman med brister i ekumeniskt hänseende. Så talas inte längre om t.ex. Kyrkans ansvarsnämnd utan om Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar, för att klargöra att det är fråga om ett organ hos trossamfundet Svenska kyrkan. I detta sammanhang kan finnas anledning att notera, att kyrkoordningen naturligtvis enbart syftar till och enbart kan reglera förhållanden som avser Svenska kyrkan.
En huvuduppgift för Kyrkomötet blir att fatta beslut om kyrkoordningens bestämmelser. När 1999 års kyrkomöte har beslutat kyrkoordningen bör detta inte ses som fastställandet av ett färdigt och oföränderligt regelsystem. Det finns visserligen mycket goda skäl för att de organisatoriska frågorna får en mindre framträdande plats i det kyrkliga arbete än vad som varit fallet i det övergångsskede vi befunnit oss i och nu är på väg att lämna. Engagemanget och resurserna på alla nivåer behöver användas för att fullfölja det som är kyrkans egentliga och grundläggande uppdrag. Organisationen och kyrkoordningens bestämmelser har till uppgift att stödja detta arbete. Det är naturligt att kyrkoordningens bestämmelser kontinuerligt behöver ses över, förändras och anpassas till nya förutsättningar för att den uppgiften skall kunna fullföljas.
Centralstyrelsens förslag: Till kyrkoordningen som helhet, till dess olika avdelningar och till kapitlen i femte avdelningen Gudstjänst skall finnas korta teologiska inledningstexter i syfte att ge ett sammanhang och en bakgrund till de efterföljande bestämmelserna.
Utredningens förslag: Överensstämmer med vårt.
Remissinstanserna
Fråga 83
Hela kyrkoordningen - Inledningstexter
Kan uppbyggnaden med inledningstexter i kyrkoordningen fastställas?
Ja |
Efter justering |
Nej |
Tar inte ställning |
Det finns ett starkt stöd för ordningen med inledningstexter. Det är endast 4 % av dem som besvarat remissenkäten på kapitelnivå som direkt sagt nej. Remissinstanserna har framfört ett antal förslag till justeringar av texterna. Dessa förslag har inte tagits upp i remissammanställningen men har utgjort ett underlag för bearbetningen av inledningstexterna.
Domkapitlet i Härnösand stöder förslaget med inledningar till kyrkoordningens olika avdelningar (alt. kapitel) liksom också deras placering. Genom den föreslagna ordningen med inledningstexter knyts teologi och kyrkorätt samman i kyrkoordningen. Därmed tydliggörs kyrkoordningens särskilda förutsättningar. Domkapitlet ser ett problem om ändringar görs i paragraftexten. Sker sådana ändringar så menar domkapitlet i Härnösand att inledningstexterna ständigt måste harmonieras med dessa ändringar. Domkapitlet i Luleå bedömer det mycket värdefullt att teologiska inledningstexter förs in i den kommande kyrkoordningen. Göteborgs stiftssamfällighet bejakar i princip idén med inledningstexter men menar att texten förefaller något ojämn. Lite väl vetenskaplig text på vissa ställen, på andra något svag teologisk motivering. En viss språklig översyn rekommenderas varvid ålderdomliga och vetenskapliga ord ersätts med enklare. Stockholms stiftssamfällighet ser det som ett problem att paragraftexterna i kyrkoordningsförslaget har en så stark legal-administrativ karaktär.
Om man jämför med vår kyrkas första kyrkoordning av år 1571 och även med 1686 års kyrkolag finner man att där finns mer av praktisk vägledning både för prästens och kyrkfolkets liv, att människors vardagliga förhållanden avspeglas, att ansvaret för barnen och för utsatta grupper i den tidens samhälle finns omnämnda. Föga av motsvarande områden finns översatta till vår tids förhållanden. Texten karaktär visar snarare hän på en förvaltande myndighet än en levande, folkligt förankrad kyrka.
Inför Svenska kyrkans nya epok med start 1 januari 2000 då de ändrade relationerna mellan kyrkan och staten träder i kraft är det en allvarlig brist att det inte finns någon motsvarande gemensamt antagen text av inspirativ art. Inledningstexterna kan i någon mån uppväga detta, men de är inte konsekvent genomförda utifrån detta syfte. beträffande förslagets inledningstexter kan anmärkas dels att de är ofullständigt genomarbetade, dels att de inte alltid är kongruenta med innehållet i paragraftexten.
Stockholms stiftssamfällighet förordar, dels att kyrkoordningen får ett anslag av spjutspetskaraktär, gärna i form av ärkebiskopens inledning, dels en översyn av inledningstexterna i syfte att ge läsaren en vision av en levande folklig kyrka i 2000-talet. Det skall tydligt utsägas att inledningstexterna inte har ställning av motivtext, utan att motiveringarna till paragrafernas ordalydelse står att finna i utredningarna.
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund redovisar en tveksamhet till inledningstexter i kyrkoordningen men vill trots detta inte helt avvisa tanken med dessa texter. Som en teologisk bakgrund till det som regleras i de enskilda bestämmelserna kan de ha en funktion att fylla. Det är dock viktigt att det klargörs att det endast är kyrkoordningens bestämmelser som har karaktär av rättsregler som skall följas och som också kan bli föremål för prövning inom ramen för det inomkyrkliga regelsystemet. Det är även viktigt med ett klarläggande av inledningstexternas funktion. Dessa får inte uppfattas som en rättskälla vid sidan av de enskilda bestämmelserna. Pastoratsförbundet menar att samtliga inledningstexter bör sammanföras till en gemensam inledning till hela kyrkoordningen. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) ser mycket positivt på att den nya kyrkoordningen innehåller inledningstexter på det sätt som kyrkoordningsförslaget anger. EFS tror att detta på ett positivt sätt kan medverka till att kyrkoordningens regelverk blir insatt och uppfattat i sitt rätta sammanhang som en struktur för att fullfölja kyrkans uppdrag att gestalta evangelium i världen. EFS vill att hela kyrkoordningen skall förses med en mer omfattande inledande text. Syftet med detta skulle vara att brukaren av kyrkoordningen ständigt påminns och får hjälp att se regelverket insatt i dess funktion som verktyg för att fullgöra kyrkans uppdrag och kallelse. Stiftsjuristernas förening finner det spännande med de föreslagna inledningstexterna och menar att det är nyttigt att få en förordningstext insatt i ett teologiskt sammanhang. Samtidigt är texterna inte oproblematiska. Att det i själva kyrkoordningen finns texter av olika dignitet - både normativa texter och texter av annat slag - kan vålla tillämpningsproblem. Föreningen konstaterar att detta har utvecklats i förarbetena och lyfts fram i inledningstexten till hela kyrkoordningen, men föreningen känner trots detta en viss osäkerhet inför texterna. Man vill dock inte förorda att texterna skall strykas men poängterar att de inte får vara för långa. Teologiska fakultetsnämnden i Uppsala anser att inledningstexterna till de olika kapitlen i kyrkoordningsförslaget har en oklar status. Frågor ställs hur inledningstexterna förhåller sig till bekännelseskrifterna och om de är något mot vilket kyrkliga befattningshavare kan prövas i lärofrågor. Fakultetsnämnden rekommenderar att inledningstexterna tas bort ur förslaget till kyrkoordning. Teologiska fakultetsrådet i Lund anger som en principiellt avgörande fråga vad en kyrkoordning är och utifrån teologisk reflexion bör vara. Förslagstexten är en juridisk text, men den har sin grund i viktiga teologiska sammanhang, förhållanden och frågor. Om man läster förslaget med historiskt perspektiv kan konstateras att kyrkordningsförslaget återinfört teologiska inledningstexter, vilka är de främsta exemplen på att man försökt ge förslaget en teologisk begrundning. Detta menar fakultetsrådet måste bedömas som starkt positivt, bland annat som ett första försök att återinföra en mer teologisk bearbetning av grunderna för Svenska kyrkans lära och liv. I en ny kulturell och religiös blir enligt fakultetsrådet behovet av teologisk tydlighet av största vikt för Svenska kyrkan. I yttrandet sägs vidare att om man ur detta perspektiv läser förslaget som en text för kyrkans ordning, kan likväl sägas att en mer genomgripande teologisk bearbetning skulle ha behövts; inledningarna till paragraferna hjälper inte tillräckligt läsaren att inordna det juridiska i ett teologiskt sammanhang. Fakultetsrådet menar att enskilda frågor och kanske förslaget i dess helhet hade vunnit i tydlighet, om en sådan teologisk genomarbetning rakt igenom hade fått styra arbetet i stället för kyrkopolitiska hänsynstaganden.
Kvinnor i Svenska kyrkan avstår från att ta ställning generellt till om inledningstexterna skall finnas med eller ej men ger ett antal sypunkter på de olika texterna.
Att en kyrkoordning framför allt speglar kyrkan som institution är på många sätt naturligt. Samtidigt har till det formella regelverket fogats inledningstexter som sätter in paragraferna i sitt teologiska sammanhang. Invändningar har riktats mot dessa på grund av deras oklara juridiskt-teologiska ställning i förhållande till kyrkans bekännelse. Vår synpunkt är att om inledningstexterna skall finnas med är det väsentligt att andra sätt att förstå kyrkans uppdrag än de institutionella också får komma till uttryck, exempelvis då kyrkan som tecken och instrument för Guds rikes utbredande genom värnandet om utsatta och förtryckta. Likaså bör intentionen att fullfölja den pågående uppgörelsen med kyrkans patriarkala arv speglas i texten genom att värnandet om kvinnors och mäns lika värde i all kyrklig verksamhet uttryckligen framhålls som central.
Sveriges Kristna Råd tar upp inledningstexterna med utgångspunkt från frågan om teologins roll i kyrkoordningsförslaget.
Det finns ofta bra teologiska inledningar till de olika kapitlen, fast något ojämna, men ofta riskerar man att teologisera organisationen eller att bedriva teologi utifrån organisatoriska perspektiv - man talar t ex om "det välsignade brödet", vilket är ett teologiskt kvalificerat uttalande, inne i paragrafer om den yttre ordningen (s 87f). En intressant fråga i detta sammanhang är denna: Vilken ställning har dessa teologiska inledningar? Är de som delar av en kyrkoordning i någon mening normerande? På vilket sätt är man då bunden till den och den teologi som de ger uttryck åt?
Svenska Missionsförbundet hälsar de teologiska inledningsavsnitten till varje kapitel med stor tillfredsställelse. I yttrandet konstateras, att när det gäller stora delar av ecklesiologin och framför allt spiritualiteten råder långt gående överensstämmelse med det arbete som idag utförs i Svenska Missionsförbundet med kyrko- respektive församlingsordningar.
Säffle kyrkliga samfällighet tycker att det är bra att inledningstexterna finns. Knivsta pastorat anser att principen att i kyrkoordningen inleda kapitlen med en teologiskt grundad reflexion kanske är vällovlig, men missar målet grovt. Inledningstexterna är alltför vaga och mot vissa av föreskrifterna i paragraferna motstridiga. Pastoratet anger att det är en viktig fråga om inledningstexterna har tolkningsföreträde över föreskrifterna om de är motstridiga. Det är bättre att lägga dessa i en "förarbetskommentar" för att ge en bakgrund till den mer lagtextuppställda texten i kyrkoordningen. Björka församling menar att inledningarna skall fungera som allmänt läromässigt motiv, men ej ingå som bekännelseskrift. Knutby församling bejakar upplägget med inledande texter men menar att texternas överensstämmelse med paragraferna skall ses över. Bunkeflo församling anser att inledningstexterna är otillräckliga ur både teologisk och språklig synpunkt. På flera punkter avviker de från Svenska kyrkan bekännelse, är språkligt starkt tidspräglade med typiska signalord. Församlingen menar att texterna bör antingen uteslutas helt eller genomgå en kraftig språklig bearbetning. Degerfors församling önskar en precisering av vilken formell status inledningstexterna kommer att få i förhållande till de efterföljande bestämmelserna. Dessutom måste det klargöras om inledningstexterna är att uppfatta som delar av kyrkans bekännelse. Flemingsbergs församling finner tanken med inledningstexter god men menar att texterna bör bearbetas språkligt. Jukkasjärvi församling stöder förslaget att varje avdelning i kyrkoordningen inleds med en inledningstext. Inledningstexterna och de direkta bestämmelserna i kyrkoordningen skall vara uttryck för kyrkans lära, tro och bekännelse. Församlingen ser det som ett oavvisligt krav att det inte råder någon motsättning mellan inledningstext och efterföljande bestämmelser. Den inledande texten skall ge den teologiska bakgrunden till det som regleras i de efterföljande bestämmelserna. Texten skall kunna tjäna som tolkningsutgångspunkt. Överlag fordras enligt församlingen en genomgripande bearbetning av utredningens förslag till inledningstexter, detta såväl språkligt som teologiskt innehållsmässigt. Lerums församling menar att det är väl utformade inledningstexter. Fässbergs församling anser att inledningstexter bör finnas med i kyrkoordningen, men de föreslagna är kvalitetsmässigt ojämna. Texterna bör justeras innehållsmässigt och språkligt.
Skälen för Centralstyrelsens förslag
Kyrkoordningen anger den ordning som skall gälla i Svenska kyrkan för att kyrkan på bästa sätt skall kunna fullgöra sin kallelse att nå ut med evangelium i ord och handling, samla människor i lovsång och tillbedjan, rusta för vittnesbörd, ansvarstagande och tjänst. Den innehåller bestämmelser på en mängd olika områden, bl.a. om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, om gudstjänstlivet i dess olika former, om organisation, om beslutsstrukturer, om ekonomi, om vissa personalfrågor, om tillsyn och om överklagande. I stor utsträckning är det fråga om bestämmelser som avser organisatoriska förhållanden i vid mening.
Att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund ger vissa utgångspunkter när kyrkoordningen skall utarbetas och fastställas. För en evangelisk-luthersk kyrka finns dock en stor frihet att utforma sin organisation utifrån vad som i varje tid är mest ändamålsenligt. Det avgörande är att de ordningar som beslutas främjar och stöder att evangeliet blir rent och klart förkunnat och sakramenten utdelade enligt Kristi instiftelse.
I fråga om kyrkoordningens utformning och vid tillämpningen av denna gäller i stor utsträckning samma förutsättningar som för samhällets rättsordning. Allmänna principer för en demokratiskt uppbyggd rättslig reglering bör gälla då kyrkoordningen utformas. Vid tolkning och tillämpning bör de principer som är vedertagna i andra sammanhang gälla även för det kyrkliga regelsystemet. För att konkretisera vad detta innebär kan följande sägas.
En författning består av ett antal rättsregler. Enkelt och utan krav på fullständighet kan sägas att det finns tre förhållanden som utmärker en rättsregel. Den innehåller för det första en (handlings)norm som anger att något skall eller eventuellt bör göras eller inte får göras. För det andra finns en adressat, som ofta består av en i allmänna termer bestämd krets av personer, direkt eller indirekt angiven. För det tredje finns någon sanktion för den som bryter mot en given rättsregel. Till skillnad från beslut i enskilda ärenden har en föreskrift en generell karaktär. Ser man till den faktiskt förekommande lagstiftningen består denna i huvudsak av rättsregler av detta slag. Det finns dock undantag då det i vissa lagar förekommer portalparagrafer som kan sägas mer ha karaktären av (politiska) proklamationer.
Tillämpningen av gällande rätt sker i första hand utifrån vad som finns föreskrivet i lagar och andra författningar. Många gånger ger emellertid författningstexten anledning till tvekan hur bestämmelserna i ett konkret fall skall tillämpas. Rättssystemet känner därför andra rättskällor, som används för tolkning av författningstext. I huvudsak kan dessa rättskällor sammanfattas i tre kategorier. För det första finns motiv till rättsreglerna i form av olika typer av förarbeten. För det andra finns en praxis i form av prejudikat, dvs. främst de högsta domstolsinstansernas avgöranden genom domslut i enskilda ärenden. För det tredje spelar även doktrinen, dvs. den rättsdogmatiska litteratur som systematiserar och tolkar gällande rätt, en framträdande roll som rättskälla.
Till kyrkoordnings särskilda förutsättningar hör att stort antal enskilda regler i skiftande omfattning är att se som tillämpningar av Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. I andra fall finns inte ett direkt samband med tron, bekännelsen och lära. I dessa fall kan bestämmelserna, utan att det ifrågasätts av läroskäl, utformas på olika sätt. Även om enskilda bestämmelser således kan ha ett mer eller mindre direkt samband med kyrkans lära ingår de alla i en helhet som är beroende av vad kyrkan tror, bekänner och lär. Liksom vid utarbetande och beslut om t.ex. en ny kyrkohandbok måste också arbetet med en kyrkoordning innebära en strävan att för vår tid tolka och ge uttryck för vad som är kyrkans budskap och vad kyrkan är.
Bestämmelserna i kyrkoordningen bör som vi tidigare framhållit utformas och tillämpas på ett sätt som överensstämmer med vad som gäller i samhället i övrigt. Samtidigt bör kyrkoordningen som helhet kunna byggas upp på ett sätt som något skiljer sig från statliga författningar. Kyrkorätten kombinerar teologi och juridik. Det är av värde att detta framgår direkt av kyrkoordningens utformning. Vårt förslag med inledningstexter till kyrkoordningen som helhet, till dess olika avdelningar och i femte avdelningen till varje kapitel avser att tydliggöra den teologiska reflexionen primära betydelse för kyrkoordningens innehåll och utformning. Avsikten är att ge en koncentrerad framställning av det som utgör grunden och sammanhanget för de bestämmelser som finns i de följande paragraferna.
Genom en ordning med inledningstexter knyts alltså teologi och juridik samman i kyrkoordningen och därmed tydliggörs kyrkoförfattningens särskilda förutsättningar. Såväl inledningstexterna som de juridiskt präglade reglerna i kyrkoordningen skall vara uttryck för vad kyrkan tror, bekänner och lär.
Det är nödvändigt att det står klart vad som är bestämmelser, vilka måste tillämpas och följas, och vad som inte har den karaktären. Inledningstexterna bör inte innehålla några direkta bestämmelser eller rättsregler. Dessa bör endast finnas i de efterföljande paragraferna. Detta innebär att det således inte blir möjligt att enbart på grundval av vad som står i inledningstexterna pröva om någon brutit mot kyrkans ordning. I inledningen till kyrkoordningen ges en koncentrerad framställning om inledningstexternas funktion och innehåll.
Det råder inte ett sådant samband mellan inledningstexterna och kyrkoordningens bestämmelser att de senare alltid omedelbart följer av de förra. I vissa fall finns det dock ett direkt samband. Detta gäller t.ex. beträffande det som behöver stå om elementen i kyrkans sakrament i en inledningstext och det som sedan direkt föreskrivs. I andra fall kan den rättsliga regleringen utformas på olika sätt, även om den teologiska grunden är ensartad. Så leder t.ex. inte motiven för kollekter i gudstjänsten till en viss bestämmelse beträffande vem som beslutar om kollektändamål och de medför inte heller att redovisningen av kollekter endast kan ordnas ett sätt. En annan sak är att när en ordning anges i regelverket så är det denna som gäller. Inledningstexterna behöver inte heller vara uttömmande i den meningen att de behandlar allt som regleras i kyrkoordningen.
Ett oavvisligt krav är att det inte råder någon motsättning mellan en inledningstext och de efterföljande bestämmelserna. Trots vad som sagts om att endast bestämmelserna har karaktär av rättsregler skulle en sådan motsättning kunna leda till osäkerhet om vad som egentligen gäller. Det har därför varit viktigt att noga pröva och granska om det finns sådant som är eller kan uppfattas som motsättningar av angivet slag.
Det bör vara möjligt att i inledningstexterna ange sådant som hör till en god kyrklig ordning utan att det för den skull är fråga om rättsregler. Ett exempel på detta är följande stycke ur förslaget till inledningstext till kyrkoordningens första kapitel om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
Den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för skall komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger. Kyrkan förutsätter att de som företräder kyrkan delar kristen tro och kristet liv.
Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär. Svenska kyrkan inbjuder alla att tillhöra trons folk och dela dess liv.
När det sägs att kyrkan "förutsätter att de som företräder kyrkan delar kristen tro och kristet liv" är det inte fråga om en bestämmelse som kan hävdas gentemot t.ex. varje anställd eller en förtroendevald. Skall det ställas direkta krav av detta slag måste det göras genom en särskild bestämmelse i regelverket. Finns inte en särskild bestämmelse kan inte en prövning ske på denna punkt.
Eftersom inledningstexterna ger den principiella teologiska bakgrunden till kyrkoordningens bestämmelser kommer de att få betydelse vid tolkningen av dessa bestämmelserna. De har liksom andra officiellt antagna uttryck för vad kyrkan tror, bekänner och lär ställning som rättskälla. Det är inte rimligt att tänka sig att inledningstexterna, som direkt omfattas av remissbehandlingen och som beslutas av Kyrkomötet, i detta hänseende skulle vara av lägre dignitet än förarbetena till kyrkoordningen.
Det hör till de nödvändiga uppgifterna för Kyrkomötet att besluta om texter som i vår tid uttrycker kyrkans lära. Detta är påtagligt när beslut fattas om kyrkans böcker eller när Kyrkomötet tar ställning till texter från ekumeniska dialoger. Texter av dessa slag är till en viss del tidsbundna uttryck för bekännelsen. Sådana texter bör kunna och måste ibland ändras utan att bekännelsen ändras. Detta gäller också beträffande inledningstexterna i kyrkoordningen även om dessa naturligtvis bör utformas på ett sådant sätt att de inte behöver justeras i samma utsträckning som regelverkets enskilda bestämmelser.
Inledningstexterna bör utgöra en integrerad del av kyrkoordningen och således inte placeras som en egen avdelning. Om de inte infogas i kyrkoordningen framträder de inte lika tydligt som inledningar, vilka ger en teologisk bakgrund och ett sammanhang för de konkreta bestämmelserna i enskilda avdelningar och kapitel. För den som använder kyrkoordningen bör det vara praktiskt att ha inledningstexter och bestämmelser i ett sammanhang. Det finns risker för att inledningstexterna faller i glömska om de placeras för sig som en separat del av kyrkoordningen. Placeringen i början av avdelningar och kapitel knyter på ett påtagligt sätt samman teologi och kyrkorätt, vilket alltså är ett grundläggande motiv för ordningen med inledningstexter.
Om inledningarna skall finns på avdelnings- eller kapitelnivå bör avgöras av innehållet i de olika avdelningarna och kapitlen. Vi har funnit det lämpligt att ha en inledning till varje avdelning utom till den femte om gudstjänsten. För denna föreslår vi inledningar till varje kapitel. Kapitlen i gudstjänstavdelningen behandlar frågor där de teologiskt motiveringarna ofta har en mer avgörande betydelse för de enskilda bestämmelsernas innehåll än vad som annars i regel är fallet.
Under remissbehandlingen har framförts ett antal synpunkter på inledningstexternas innehåll. Dessa synpunkter har varit en utgångspunkt för en bearbetning av de texter som fanns i utredningsförslaget. Härvid har bl.a. beaktats vad som framförts om betydelsen av ett inklusivt språk.
