|
av Roland Johansson m.fl |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Svenska kyrkans identitet
I samband med att frågan om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan behandlades vid 1995 års kyrkomöte stod kyrkans identitet i centrum för diskussionen. Det ansågs viktigt att bevara Svenska kyrkans identitet vid en relationsändring (2KL 1995:1 sid. 25 f).
Direktiven för det kyrkliga utredningsarbetet fastslog att reformerna skulle vara sådana att de som tillhör Svenska kyrkan och även andra kan uppfatta att kyrkan efter relationsändringen är densamma om än i förnyad rättslig form (CsSkr 1996:2 bil. 1 sid. 58). Det bedömdes som angeläget att alla skulle uppleva att det inte är en nybildad kyrka som kommer att möta människor utan samma kyrka som de tillhörde och lärde känna före relationsändringen.
I dag är kyrkans identitet förankrad i kyrkolagen. Genom lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan anges även fortsättningsvis i lag vad som från statens utgångspunkt är nödvändigt för att Svenska kyrkan skall anses behålla sin grundläggande karaktär. I enlighet med riksdagens principbeslut 1995 (prop. 1995/96:80, bet. 1995/96:KU 12, rskr 1995/96:84) framgår det av denna lag att Svenska kyrkan skall vara en evangelisk-luthersk kyrka med episkopal struktur, en öppen folkkyrka, demokratiskt uppbyggd och rikstäckande. Avgörande för Svenska kyrkans identitet är således bland annat den episkopala strukturen.
Den episkopala strukturen tar sig i dag flera olika uttryck. För det första innebär begreppet att kyrkan är organiserad i stift under ledning av biskop. Begreppet innebär för det andra att Svenska kyrkans ämbetsbärare genom sina vigningslöften är förpliktade till kyrkans tro, bekännelse och lära och att de har ett särskilt ämbetsansvar inför stiftet och dess biskop. Den episkopala strukturen inom Svenska kyrkan avspeglar sig också i den dubbla ansvarslinjen som organisatorisk princip. Som ett utryck för den dubbla ansvarslinjen är inte pastoratsprästerna underställda pastoratet i frågor som rör anställningsvillkor och anställningsförhållanden, utan detta ansvar har i allt väsentligt överlåtits åt domkapitel och stiftsstyrelse.
Svenska kyrkans centralstyrelses förslag om att prästerna fullt ut skall vara lokalt anställda innebär emellertid en tydlig förskjutning från episkopal till en kongregationalistisk kyrkouppfattning. Genomförs förslaget lämnar Svenska kyrkan den tradition hon stått i sedan tidig medeltid med sin bakgrund i de äldsta kyrkorättsliga texter kyrkan har. Härigenom släcker en modern föreningstradition ut den teologiskt förankrade synen på förvaltarskap och på vigningens innebörd.
Reglering av tillsynen
Med hänvisning till 1995 års kyrkomötes bifall till läronämndens yttrande (Ly 1995:8) framhålls nu i Centralstyrelsens skrivelse till kyrkomötet (1999:3) del 2, att biskop och domkapitel måste ha "reella möjligheter att utöva tillsyn och vidta disciplinära åtgärder där innehavare av kyrkans ämbete handlat på sådant sätt att vår kyrkas identitet kan påverkas eller ifrågasättas" (sid. 34). Vidare förklaras i samma skrivelse att eftersom "domkapitlet skall ha den här aktuella tillsynsuppgiften får det till följd att domkapitlet inte kan tilldelas några egentliga arbetsgivarfunktioner" (sid. 36).
Det nu anförda grundas på en bestämmelse i 62 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, som kräver stöd i lag eller kollektivavtal för att en arbetsgivare skall kunna besluta om disciplinpåföljd. Bestämmelsen har följande lydelse:
Kan enligt denna lag skadestånd följa på åtgärd eller underlåtenhet av arbetstagare, får annan påföljd icke åläggas arbetstagaren utan stöd i författning eller kollektivavtal.
Centralstyrelsen tar dock avstånd från en sådan kollektivavtalsreglering av bland annat det skälet att sådana avtal kan sägas upp och - om så sker - kyrkan därvid skulle stå utan en gällande ordning för tillsyn över kyrkans ämbete (sid. 36). Med anledning härav har Centralstyrelsen funnit att något annat organ än det som utövar tillsyn måste fungera som arbetsgivare för innehavarna av ämbetet.
Vad Centralstyrelsen nu sagt bygger dock på en villfarelse om tillämpligheten av 62 § medbestämmandelagen. En nödvändig förutsättning för att denna bestämmelse skall bli tillämplig är att en arbetstagare gjort något som kan föranleda skadestånd enligt medbestämmandelagen, dvs. arbetstagaren måste ha brutit mot en förpliktelse som står i strid med en regel i medbestämmandelagen eller i kollektivavtalet.
Den fråga som därvid uppkommer är vilka bestämmelser i medbestämmandelagen eller prästernas kollektivavtal som en präst kan komma att bryta mot om prästen inte iakttar de plikter som följer av ämbetet. Några regler som anknyter till ämbetet finns dock varken i medbestämmandelagen eller i kollektivavtal. Eftersom det således saknas dylika bestämmelser aktualiseras inte 62 § medbestämmandelagen överhuvudtaget; skadestånd enligt denna lag kan då nämligen inte utgå.
Resultatet härav är således att stiftet genom biskop och domkapitel inte på något sätt är förhindrat att både vara arbetsgivare och ha ansvar för tillsyn, och detta utan att frågor rörande tillsynen över ämbetet behöver regleras i kollektivavtal.
Tillsynsinstrumenten
På svensk arbetsmarknad är det regel att arbetsgivare utövar befogenheter och ansvar i en och samma person. I detta ingår att leda och fördela arbetet, men även att utöva tillsyn över sin verksamhet och personal. Detta sker bland annat genom arbetsledning, fortbildning och kompetensutveckling. Ytterligare uttryck för arbetsgivarens tillsyn är beslut om disciplinära åtgärder och anställningens upphörande.
Att domkapitlen och biskoparna inte alltid förmått hantera personalfrågor rörande ämbetsbärarna utgör inte skäl att nu rubba den dubbla ansvarslinjen. I stället bör insatser givetvis vidtas för att förbättra samverkan mellan församling och stift liksom att höja kompetensen hos ansvariga organ, så att förevarande angelägenheter kan hanteras på ett tillfredsställande sätt.
Om dialog eller sanktioner ger bäst resultat i tillsynsverksamheten är svårt att avgöra. När ett samarbetspräglat förhållningssätt bedöms vara en framkomlig väg skall man givetvis i första hand välja denna form. I vissa situationer krävs dock ett mer kraftfullt agerande. Ur såväl allmänpreventiv som individualpreventiv synvinkel kan då sanktioner fylla en uppgift. Avsaknaden av sanktionsmöjligheter för stiftet i förslaget till kyrkoordning är en uppenbar brist. När missförhållanden uppdagas skall tillsynsorganet kunna sätta kraft bakom orden genom bland annat disciplinära åtgärder, och inte endast genom att tillämpa den yttersta åtgärden att skilja innehavaren från behörigheten att utöva ämbetet.
Mot bakgrund av vad som nu sagts och betydelsen av att Svenska kyrkan bibehåller sin grundläggande karaktär samt att därvid kontinuiteten i den episkopala strukturen består, föreslår vi att kyrkomötet beslutar att de arbetsgivarfunktioner som i dag utövas av den statliga myndigheten domkapitlet samt stiftsstyrelsen, i samband med relationsändringen år 2000 skall övergå till den regionala enheten stiftet inom det registrerade trossamfundet Svenska kyrkan. Vidare föreslår vi att kyrkomötet beslutar att det arbetsgivaransvar som för närvarande är placerat på lokal nivå alltjämt skall tillkomma församling eller kyrklig samfällighet.
Vi hemställer
1. att kyrkomötet beslutar att 2 kap. 11 § andra stycket i kyrkoordningen får lydelsen:
Samfälligheten är arbetsgivare för alla anställda. Beträffande arbetsgivarfunktionen för dem som är anställda som präster finns dock särskilda bestämmelser i 34 kap. 6 §. Samfälligheten har det grundläggande ansvaret för den fasta egendomen inom samfälligheten. Samfälligheten är också huvudman för begravningsverksamheten.
2. att kyrkomötet beslutar att 31 kap. 14 § i kyrkoordningen inte antas.
3. att kyrkomötet beslutar att i 34 kap. införs en ny 6 § i kyrkoordningen med lydelsen:
Arbetsgivarfunktioner för dem som är anställda som präster
6 § En befattning som kyrkoherde eller komminister skall tillsättas av kyrkorådet, kyrkonämnden eller pastoratsnämnden. En befattning som domprost skall tillsättas av stiftsstyrelsen. Församlingen eller samfälligheten skall svara för avlöningsförmånerna för dessa anställningar.
En befattning som stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkt skall tillsättas av stiftsstyrelsen som skall svara för avlöningsförmånerna.
Alla andra arbetsgivarfunktioner för dem som är präster skall fullgöras av domkapitlet. Detta gäller bl.a. ställningen som arbetsgivarpart i kollektivavtal och vid tillämpningen av arbetsrättslig lagstiftning.
4. att kyrkomötet beslutar att 34 kap. 12 § i kyrkoordningen får lydelsen:
Innan stiftsstyrelsen beslutar om tillsättning av en domprost skall kyrkoråden i varje församling i pastoratet ges tillfälle att yttra sig över de behöriga sökandena. Därefter skall domkapitlet yttra sig.
5. att kyrkomötet beslutar att 34 kap. 16 § i kyrkoordningen får lydelsen:
Om församlingen anvisar tjänstebostad åt en kyrkoherde eller komminister är den som innehar befattningen skyldig att bo i den. Domkapitlet får om det finns särskilda skäl medge befrielse från denna skyldighet. Kostnaderna för bostaden betalas av församlingen. Kyrkoherden eller komministern erlägger hyra till församlingen.
Ingår församlingen i en samfällighet gäller det som sägs i första stycket samfälligheten.
6. att kyrkomötet beslutar att 57 kap. 1 § punkt 6 i kyrkoordningen får lydelsen:
6. befogenhetsprövning enligt 32 kap. 14 §, och ...
Anderstorp den 21 april 1999
Roland Johansson Börje Finnstedt Sonja Grunselius
Britta Olinder Göran Åberg Per Lindberg
