Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Förslaget 25 kap. 2 § punkt 3 lyder:
Till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst får den vigas som ...
3. har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag i kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön.
I förstone ter det sig oproblematiskt att förklara denna sin beredskap. Präster och diakonissor tjänstgör tillsammans i församlingsarbete och gudstjänstliv. Och i skilda teologiska kontroversfrågor är det inte frågan om kön som fokuseras utan frågan om till vilka kyrkan har sin Herres fullmakt att överlämna biskops- och prästämbetet. Den som alltså förklarar sin beredvillighet att tjänstgöra i alla uppgifter har inte behövt göra avkall på någon teologisk uppfattning och därav följande handlingsmönster. Att förklara denna sin beredvillighet för att t.ex. under kyrkoherdens semester ställa upp som vice pastor (5 kap. 3 §) kan dock te sig som en obillig begäran för många präster, den saken är blott alltför uppenbar.
Regleringar skall emellertid vara logiskt klara och språkligt tydliga. Det är inte den föreslagna formuleringen, lika lite som dess föregångare. Frågorna anmäler sig:
Måste verkligen prästen vara beredd till tjänstgöring i alla uppgifter? Det kan till sist inte vara regleringens avsikt att t.ex. införa koncelebration så att en präst kan påkalla att få vara med och koncelebrera - men det är stadgandets logiska innebörd. Det kan inte heller vara rimligt att diakonissan inom det gemensamma ämbetets ram ställer krav på att få vara med i bestämda funktioner då den eukaristiska bönen bedes - men formuleringen drar ingen gräns mot en sådan önskan. Det kan inte heller vara rimligt att ytterligare präster propsar på att få höra vad människor har att säga i bikten med motivering att de alla har en sträng tystnadsplikt - men i stadgandet finns endast angivet att de vigda skall vara beredda till tjänstgöring i alla uppgifter tillsammans med andra i kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön.
Med stöd av ovanstående hemställer jag
att kyrkomötet beslutar att formulera 25 kap. 2 § punkt 3 på ett sådant sätt att det, utan att grundlagsstadganden trädes för när, klart och otvetydigt framgår vad saken avser.
Kalmar den 19 april 1999
Dag Sandahl
