Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Kyrkoordningsförslagets stadganden kring kyrkofonden kan skapa fler problem än de löser. Kyrkofonden växer med den årliga avkastningen och genom ersättningar. Den står också under ett välmotiverat lönsamhetskrav som - får det förutsättas - inte omöjliggör de etiska placeringar som hör till ett ansvarigt förvaltarskap. Kyrkofondens styrelse väljs av kyrkomötet. Den får därigenom ett gott mått av representativitet. Att då till stadgandena föra ett krav att kyrkofondens tillgångar skall bevaras kan skapa problem. Det måste finnas en i vart fall teoretisk möjlighet att använda en växande fonds tillgångar och det måste finnas ett utrymme för en styrelse att ta ett sådant ansvar.
En förenkling av de paragrafer som gäller förvaltningen gör detta möjligt.
Jag hemställer
att kyrkomötet beslutar att 45 kap. 2 och 3 §§ skall ha följande lydelse:
2 § Kyrkofonden skall förvaltas utan sammanblandning med andra medel.
Kyrkofondens styrelse får mot avgift även förvalta prästlönefastigheter och prästlönefonder och andra kyrkliga medel, som överlämnas till den för förvaltning.
Fonden skall förvaltas så effektivt som möjligt. Den skall vara placerad på ett sådant sätt att riskerna sprids och att fonden uppbär högsta möjliga uthålliga totalavkastning.
3 § Till kyrkofonden skall föras avkastning och ersättning från fondens tillgångar.
Kalmar den 16 april 1999
Dag Sandahl
