Kyrkomötet
|
I Göteborg har nyligen aktualiserats att problem kan uppstå då Svenska kyrkans församlingar mottager föremål för placering i en kyrkobyggnad, men där äganderätten kvarstår hos tidigare besittare.
Ett i massmedia uppmärksammat fall kan beskrivas på följande sätt. Församlingen gav på 1870-talet vissa föremål till stadens museum. Den gamla kyrkan i församlingen blev i samband med byggandet av en ny kyrka ödekyrka. På 1940-talet renoverades emellertid den gamla kyrkan, varvid museet deponerade föremålen hos församlingen, så att de på nytt kunde pryda den nu renoverade gamla kyrkan.
Sedan deponeringen har församlingen stått för alla kostnader för föremålen såsom t.ex. underhåll och försäkring. Museet å sin sida hördes ej av under en längre tidsperiod, men så plötsligt ville man för någon tid sedan ta ut en depositionsavgift av församlingen för innehavet av föremålen.
Det är enligt uppgift inte ovanligt med denna typ av depositioner runt om i våra kyrkor. Inför de förändrade relationerna med staten nästa år bör detta eventuellt beaktas. Kommer kyrkans friare ställning att innebära ett ökat tryck på att avgifter skall betalas till de utlånande museerna och vilka belopp kan det i så fall röra sig om?
Med anledning av vad som här anförts hemställs,
1. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen utreder dels omfattningen av denna typ av deponeringar, dels vilka kostnader detta kan medföra för Svenska kyrkans församlingar framdeles,
2. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen undersöker om det finns någon möjlighet att föremålen kan skänkas tillbaka till respektive församling, samt
3. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen för samtal med regeringen om möjligheten att ge direktiv till landets museer om att depositionsavgifter ej skall utgå.
Göteborg den 26 mars 1999
Joakim Svensson
