17 Elfte avdelningen: Ekonomi och egendom

17.1 Clearingfrågan

Centralstyrelsen föreslår att ett obligatoriskt clearingsystem skall införas när det gäller kostnader för begravningsgudstjänster, som hålls i annan församling än den där den avlidne var folkbokförd. För övriga kyrkliga handlingar föreslås inte någon clearing. Inget hinder föreligger dock att trots detta på frivillighetens väg införa ett clearingsystem för dessa handlingar.

I två motioner aktualiseras frågor om clearing. Motionen 1999:34 och 144 begär att obligatorisk clearing skall införas för dop och vigsel. Motivet för detta är den kostnadsfördyring som kan uppstå för framför allt de små församlingarna med många förrättningar för icke-församlingsbor.

Ekonomiutskottet har i sitt yttrande 1999:1y med anledning av motionerna anfört följande:

Utskottet uttalar en stor tillfredsställelse över att Centralstyrelsen föreslår att dopet blir avgiftsfritt varhelst det förrättas. Den höga servicenivå som uttrycks i detta förslag bör emellertid också gälla vigslar. Samtidigt är det ur pastoral synvinkel viktigt att analysera förhållandet mellan förrättningsförsamlingen och hemförsamlingen. Det bör finnas en förbindelselänk mellan dem. Den kan komma till stånd t.ex. genom att dopsamtal och vigselsamtal sker i hemförsamlingen och att prästerna har kontakt. En clearing av kostnaderna blir ett annat sätt att uttrycka denna förbindelse mellan förrättningsförsamlingen och hemförsamlingen. Clearingsystemet får dock i vart fall inte beträffande vigslar innebära en absolut rätt att kräva en förrättning i annan församling än hemförsamlingen. Pastorala hänsyn i den tilltänkta förrättningsförsamlingen måste få ha företräde.

Centralstyrelsen har i sin skrivelse när det gäller frågan om obligatoriskt clearingsystem för dop vägt för- och nackdelar mot varandra. Fördelarna, främst en noggrann kostnadsfördelning mellan de berörda församlingarna uppväger enligt Centralstyrelsen inte de administrativa nackdelarna som följer av ett sådant system. Skälet till att inte införa ett motsvarande clearingsystem för vigsel är enligt Centralstyrelsen bl.a. att det skulle medföra ett ökat tryck på församlingar med attraktiva bröllopskyrkor. Centralstyrelsen menar också att församlingarna i möjligaste mån bör ha friheten att själva besluta i sina angelägenheter.

Andra kyrkolagsutskottet delar Centralstyrelsens uppfattning att det obligatoriska clearingsystemet endast skall omfatta begravningsgudstjänster. För de församlingar som ekonomiskt sett blir särskilt berörda finns också möjligheten till strukturbidrag. Den möjlighet som vigselförsamlingen har att ta ut avgift från hemförsamlingen kan också användas om den ekonomiska situationen så kräver. Utskottet föreslår därför att motionerna skall avslås.

17.2 Kollekter

I två motioner aktualiseras vissa bestämmelser i 43 kap. om kollekter. Motion 1999:35 vill dels att stiftsstyrelsen och inte domkapitlet skall bestämma ändamål för stiftskollekter, dels att Kyrkostyrelsens årssammandrag även skall omfatta församlingskollekter dels också att församlingens revisorer skall lämna berättelse över granskningen av kollekträkenskaperna till domkapitlet endast om det finns särskilda skäl till det.

Ekonomiutskottet, KEo 1999:1y, anför med anledning av motionen följande:

Utskottet är inte främmande för att stiftsstyrelsen kan vara beslutande organ beträffande stiftskollekterna. Det finns dock inte tillräckliga skäl att ändra på Centralstyrelsens förslag i denna del. I fråga om församlingskollekterna anser utskottet att den redovisning som samlas in med hjälp av kyrkostatistiken är tillräcklig. Förtroendet för att kollekterna hanteras på ett korrekt sätt är synnerligen viktigt, och det ligger en kontrollfunktion i att revisorerna lämnar en berättelse. Därför anser inte utskottet att förslaget bör tillstyrkas.

Andra kyrkolagsutskottet delar denna uppfattning. Motionen bör därför avslås.

I motion 1999:61 föreslås i syfte att minska byråkrati och administration att kravet på att kollektmottagaren skall lämna en kollektredogörelse tas bort. Ekonomiutskottet, som delar motionärens uppfattning, motiverar sin ståndpunkt med att kollektmottagarna och deras verksamhet ofta är kända av det organ som beslutat om kollekten. Det beslutande organet bör enligt utskottet självt få avgöra om redovisning skall begäras.

Andra kyrkolagsutskottet delar ekonomiutskottets uppfattning. Med hänvisning till detta och med bifall till motionen föreslår andra kyrkolagsutskottet att bestämmelsen i 43 kap. 5 § skall utgå i enlighet med motionens önskemål. Någon särskild reglering om det kollektbeslutande organets rätt att självt begära en redovisning från mottagaren är inte erforderlig.

17.3 Ekonomisk utjämning

Det i kyrkoordningen föreslagna utjämningssystemet bygger i allt väsentligt på det utjämningssystem som i dag gäller för kyrkan enligt bestämmelserna i kyrkolagen. Centralstyrelsen anger bl.a. som motiv till att systemet överförts till kyrkoordningen med i princip endast tekniska korrigeringar att 1996 års kyrkomöte utan någon nämnvärd opposition godtagit systemet. Efter några övergångsår når det sin fulla effekt först år 2000. Även detta förhållande har legat till grund för Centralstyrelsens ställningstagande.

I motionerna 1999:24 och 65 yrkas ändringar i vissa delkomponenter i systemet. Den förra vill sänka procentsatsen för inkomstutjämningen från 50 till 40 procent. I den senare hemställs om att faktorn för begravningsplatser skall utgå ur systemet. Ekonomiutskottet föreslår i sitt yttrande KEo 1999:1y avslag på motionerna med i huvudsak följande motiv:

Utskottet konstaterar att ett gott utjämningssystem inom Svenska kyrkan är en grundbult för den reform som nu genomförs och ett uttryck för gemenskap och solidaritet inom kyrkan. Det nuvarande utjämningssystemet har bara funnits i några år med övergångsbestämmelser och det kan vara tidigt att dra slutsatser om hur det fungerar långsiktigt.

Faktorn för inkomstutjämningen har diskuterats sedan utredningsstadiet. Ett känt argument för en sänkning av procentsatsen är att storstäderna tappar fler kyrkotillhöriga än övriga landet och att de därför behöver förstärkta resurser. Utskottet anser dock inte att det har skett så stora förändringar i förutsättningarna för systemet att procentsatsen nu behöver ändras.

I fråga om faktorn antalet begravningsplatser noterar utskottet att avgifter och bidrag inte är kostnader eller intäkter i den särredovisade begravningsverksamheten, utan kan ses som ett stöd till församlingsverksamheten i församlingar med höga kostnader för begravningsverksamheten.

Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till Centralstyrelsens uppfattning och föreslår därför avslag på motionerna 24 och 65.

I motion 1999:67, första att-satsen, begärs en ändring i 44 kap. 16 § av innebörd att uppdelningen mellan stifts- och strukturbidrag skall tas bort. Ekonomiutskottet anför följande:

I fråga om behovet av åtskillnad mellan stiftsbidrag och strukturbidrag vill utskottet framhålla behovet av att skydda lokalnivåns intressen. Det finns skäl som talar både för och emot att ramarna för strukturbidragen, eller snarare den del av stiftsbidragen som skulle gå till den lokala nivån, förbättras genom den i KMot 1999:67 föreslagna förändringen (yrkande 1). Utskottet ser därför liksom motionärerna behov av att principerna för fördelning av stiftsbidragen ses över.

I motion 1999:67, andra att-satsen, begärs en översyn av bestämmelserna och rutinerna för hur stiftsbidragen fördelas. Motion 1999:171 avser Kyrkofondens styrelses tillämpning av reglerna om extra utjämningsbidrag. Motionären vill att Kyrkofondsstyrelsen skall se över de nya villkoren för dessa bidrag.

Ekonomiutskottet sammanfattar sina synpunkter vad gäller utjämningssystemet med att konstatera att det finns behov av att inom en nära framtid göra en översyn av detta där även konsekvenserna av de förslag som framförts i motionerna bör beskrivas.

Andra kyrkolagsutskottet delar denna uppfattning. I en sådan samlad översyn förutsätter utskottet att även frågorna om de olika typerna av inomkyrkliga bidrag kommer att behandlas. Utskottet föreslår därför avslag på motion 171 och även på den andra att-satsen i motion 67.

17.4 Kyrkofonden

Kyrkofonden skall även efter relationsförändringen stå till förfogande för kyrkliga ändamål. Den förmögenhetsmassa som fonden utgör överlämnas med äganderätt till kyrkan.

Centralstyrelsens förslag innebär att fonden även fortsättningsvis kommer att förvaltas som en separat förmögenhetsmassa.

I motion 1999:43 hemställs om ändringar i 45 kap. kyrkoordningsförslaget som innebär ett avsteg från den av Centralstyrelsen föreslagna principen om att kyrkofondens kapital bör kvarstå intakt. Enligt motionären borde det finnas en i varje fall teoretisk möjlighet att använda en växande fonds tillgångar.

Ekonomiutskottet avstyrker i sitt yttrande KEo 1999:1y motionen med motiveringen att det bör finnas regler till skydd mot att kyrkofondens kapital förbrukas.

Andra kyrkolagsutskottet är av samma uppfattning. Motionen bör därför avslås.

Motion 1999:123 tar upp vissa frågor som handlar om det föreslagna regelsystemet för kyrkofonden. Motionärerna hävdar att det finns vissa oklarheter i bestämmelserna. Vidare ifrågasätts varför hela kyrkofonden måste bevaras till sitt kapital. Slutligen efterlyses utförligare och tydligare regler om redovisning och skydd mot kyrkofondens kapital.

Ekonomiutskottet tillstyrker i sitt yttrande KEo 1999:1y i princip motionen och har därför lagt fram förslag till relativt omfattande förändringar och tillägg i kyrkoordningsförslaget, som med smärre ändringar och tillägg överensstämmer med det som föreslagits i motionen.

Andra kyrkolagsutskottet gör bedömningen att de av ekonomiutskottet föreslagna ändringarna i kyrkoordningsförslaget har visst fog för sig. Det är dock enligt utskottet svårt att exakt överblicka förslagets konsekvenser i hela dess vidd, inte minst från skattemässig synpunkt. Ekonomiutskottets förslag bör därför noga övervägas. Andra kyrkolagsutskottet föreslår mot denna bakgrund att Centralstyrelsen, med anledning av motion 1999:123, får i uppdrag att närmare analysera förslaget mot bakgrund av motionens innehåll och syfte och till nästa kyrkomöte redovisa resultatet av detta. Detta bör ges Centralstyrelsen tillkänna.

17.5 Biskopsgårdar

Äganderätten till biskopsgårdarna övergår med vissa undantag från årsskiftet till trossamfundet Svenska kyrkan, som därmed får det ekonomiska ansvaret för förvaltningen. Förslaget innebär att biskopsgårdarna skall förvaltas av Kyrkofondens styrelse, medan skötseln skall ligga på resp. stift.

I motionerna 1999:51 och 1999:52 föreslås att de biskopsgårdar som ägs av trossamfundet Svenska kyrkan skall med äganderätt vederlagsfritt överföras till det stift där de är belägna.

Ekonomiutskottet har med anledning av motionerna anfört följande:

Utskottet delar motionärernas synpunkt att stiften skall äga sin biskopsgård. Med anledning av frågans invecklade karaktär föreslår utskottet att den utreds ytterligare. Till de oklara punkterna hör ägandeförhållanden och rättviseaspekter med eventuell återbetalning till stift som redan köpt sin biskopsgård och vad som händer vid en eventuell vidareförsäljning.

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att KMot 1999:51 och 1999:52 avstyrks.

Som ekonomiutskottet framhåller är frågan inte tillräckligt utredd. Andra kyrkolagsutskottet föreslår därför att Centralstyrelsen får i uppdrag att närmare undersöka de juridiska och ekonomiska konsekvenserna av en äganderättsöverföring av Biskopsgårdarna till stiften, samt redovisa resultatet av undersökningen till nästa års kyrkomöte. Detta bör med anledning av motionerna 51 och 52 ges Centralstyrelsen tillkänna.

17.6 Prästlönetillgångar

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 46 kap. 6 § skall årsredovisningen för prästlönetillgångarnas förvaltning senast den 1 april varje år lämnas till församlingarna och Kyrkofondens styrelse.

I motion 1999:91 hemställs att detta datum ändras till den 1 juni. Ekonomiutskottet delar de synpunkter som motionärerna anfört och föreslår att motionen tillstyrks. Andra kyrkolagsutskottet är av samma uppfattning och föreslår därför med bifall till motionen att bestämmelsen i kyrkoordningen skall ändras i enlighet med detta.

17.7 Etisk förvaltning

I kyrkoordningsförslaget finns bestämmelser om förvaltning av kyrkans egendom. Enligt 47 kap. 2 § skall församlingen förvalta sina medel på ett sådant sätt att kravet på god ekonomisk avkastning och betryggande säkerhet tillgodoses. Motsvarande bestämmelser finns vad gäller de medel som stiftet förvaltar i 49 kap. 2 § och för trossamfundet Svenska kyrkan på den nationella nivån i 51 kap. 2 §. För kyrkofondens förvaltning finns särskilda bestämmelser. I 45 kap. 2 § tredje stycket anges att fonden skall förvaltas så effektivt som möjligt. Den skall vara placerad på ett sådant sätt att riskerna sprids och att fonden uppnår bästa möjliga uthålliga totalavkastning.

Slutligen finns i 46 kap. de särskilda förvaltningsreglerna för prästlönetillgångarna. Enligt 3 § skall dessa tillgångar förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga avkastning. För den del av prästlönetillgångarna som utgörs av fast egendom, dvs. prästlönefastigheterna, anges härutöver särskilt i 8 § att naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

I motion 1999:56 hemställs att prästlönetillgångarna skall förvaltas i enlighet med Svenska kyrkans grundläggande värderingar och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Vidare hemställs beträffande trossamfundet Svenska kyrkan på den nationella nivån att den skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans grundläggande värderingar. Motivet är enligt motionären att det av målformuleringen för den ekonomiska förvaltningen i kyrkan skall framkomma att kyrkan är en idéburen organisation.

Motion 1999:191 tar från samma perspektiv upp frågan om kyrkofondens förvaltning. Motionären önskar att det i bestämmelsen om hur kyrkofonden skall förvaltas i 45 kap. 2 § förs in ett tillägg som innebär att etiska aspekter skall beaktas vid förvaltningen.

Ekonomiutskottet har i sitt yttrande KEo 1999:1y över motionen vad gäller prästlönetillgångarnas förvaltning anfört följande:

Utskottet erinrar sig att ärkebiskopen i sitt anförande vid kyrkomötets öppnande tog upp behovet av att kyrkan tar fasta på sina grundläggande värderingar samtidigt som han nämnde svårigheterna med att definiera och precisera vad som är etisk förmögenhetsförvaltning. Det är därför särskilt viktigt att vi diskuterar och analyserar vad som är innebörden i gott förvaltarskap, etiska principer och god moral i detta sammanhang. Centralstyrelsen förbereder också ett stort seminarium på Ansgarsliden i september om etiska förvaltningsfrågor. Ekonomiutskottet noterar vidare att utskottet redan ovan under 45 kapitlet om förvaltningen av kyrkofonden beaktat KMot 1999:191 och föreslagit ett tillägg om gott förvaltarskap och etiska principer.

Mot denna bakgrund har ekonomiutskottet föreslagit ändringar i bestämmelsen i 46 kap. 3 § om prästlönetillgångarnas förvaltning. De föreslagna ändringarna innebär ett krav på att tillgångarna skall förvaltas så effektivt som möjligt och på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.

Ekonomiutskottet anför i sitt yttrande vidare:

Utskottet menar att motionären välmotiverat pekar på en brist i det nuvarande förslaget. Liksom ovan anförts i samband med 46 kap. 3 § bör det av kyrkoordningen framgå att kyrkans ekonomiska förvaltning inte ensidigt sker utifrån ett marknadsmässigt hänsynstagande, utan att även beaktande av etiska principer och kyrkans grundläggande värderingar skall stå i förgrunden. En sådan nyansering skulle vara konsistent med den öppning för ideella placeringar som andra paragrafer i kyrkoordningen lämnar utrymme för (47 kap. 10 §, 49 kap. 9 § och 51 kap. 8 §). Utskottet menar därför med anledning av motion KMot 1999:56 att detta skall skrivas in i de tre paragrafer som behandlar medelsförvaltningen på församlings-, stifts- och nationell nivå.

Ekonomiutskottet föreslår följaktligen att bestämmelserna om den ekonomiska förvaltningen på kyrkans tre nivåer i 47 kap. 2 §, 49 kap. 2 § och 51 kap. 2 § skall kompletteras med ett krav på att förvaltningen, förutom att den skall vara effektiv, även skall vara etiskt försvarbar i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.

Andra kyrkolagsutskottet delar ekonomiutskottets uppfattning om att kyrkans ekonomiska förvaltning inte ensidigt skall ske utifrån ett marknadsmässigt hänsynstagande. Vid förvaltningen skall etiska principer beaktas varvid kyrkans grundläggande värderingar skall stå i förgrunden. Bestämmelserna i kyrkoordningsförslaget skall därför anpassas i enlighet med detta synsätt. Med anledning av motionerna 1999:56 och 1999:191 föreslår andra kyrkolagsutskottet ett tillägg till bestämmelserna i 45 kap. 2 §, 46 kap. 3 §, 47 kap. 2 §, 49 kap. 2 § samt 51 kap. 2 § som innebär att kyrkans medel och tillgångar skall förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt och i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.

17.8 Särskild underhålls- och reparationsfond

I motion 1999:200 hemställs om att stiften årligen skall pröva om det behövs kyrkobyggnadsbidrag till en särskild underhålls- och reparationsfond för domkyrkorna och klosterkyrkorna i Varnhem och Vadstena.

Ekonomiutskottet har yttrat sig över motionen och anfört:

Utgångspunkterna i motionärernas förslag är att det kan bli svårt för de församlingar som nu får ansvaret för nämnda kyrkor att själva bära underhållskostnaderna, och att det därför kan finna skäl att stift och kyrkofond bidrar till dessa. Utskottet delar motionärernas åsikt. Redan i dag finns det flera stödformer, de i motionen nämnda kyrkobyggnadsbidragen och för närvarande "miljardprojektet för kyrklig sysselsättning". Strukturbidragen torde också vara tänkbara för ändamålet. I framtiden har Svenska kyrkan all anledning att begära en betydande kyrkoantikvarisk ersättning från staten. Däremot anser inte utskottet att stödet skall betalas ut till underhållsfonder utan som nu behovsprövat till angivna projekt. Utskottet avstyrker med det anförda KMot 1999:200.

Andra kyrkolagsutskottet biträder ekonomiutskottets uppfattning och föreslår därför avslag på motionen.

17.9 Samfällighetens budget

I motion 1999:21 yrk. 4 föreslås i avsikt att skapa ett tydligare arbetsgivaransvar i samfälligheterna att församlingarna skall ges tillfälle att begära in såväl medel som bemanning för sina uppgifter innan samfällda fullmäktige beslutar om budgeten. Ekonomiutskottet har i yttrandet KEo 1999:1y föreslagit att motionen skall avstyrkas i den delen. Ekonomiutskottet anser inte att förslaget leder till ett tydligare arbetsgivaransvar eftersom ramarna för bemanningen normalt skall ligga inom medelstilldelningen.

Andra kyrkolagsutskottet delar ekonomiutskottets uppfattning och avslår därför motionen såvitt avser yrk. 4.

I motion 1999:145 görs gällande att de föreslagna bestämmelserna i 47 kap. 13 § inte kan tillämpas eftersom budgetarbetet i många fall redan inletts och att det därigenom också kan uppkomma en retroaktivitetseffekt.

Som ekonomiutskottet framhåller i sitt yttrande återstår det nästan ett halvt år innan budgeten för år 2000 skall beslutas. Under denna tid bör samfälligheterna eftersträva att anpassa nästa års budget till det regelverk som ges i kyrkoordningen. Någon övergångsbestämmelse i enlighet med motionsyrkandet är därmed inte nödvändig. Andra kyrkolagsutskottet hemställer därför om att motionen skall avslås.

17.10 Budgetfrister

Enligt 47 kap. 6 § kyrkoordningsförslaget skall kyrkorådet upprätta budgetförslaget senast 31 oktober. Budgeten skall därefter fastställas av kyrkofullmäktige senast den 30 november. Motsvarande tidsfrister gäller i samfälligheterna och stiften. Tidpunkten för senaste dag för budgetbeslutet är kopplad till bestämmelserna om uppbörden. Enligt förslaget skall församling, samfällighet och stift senast den 30 november underrätta Kyrkofondens styrelse om avgiftssats för det kommande året.

Riksdagen har den 4 april i år beslutat om ändringar i begravningslagen. Av 9 kap. 4 § framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa den avgiftssats som den som inte tillhör Svenska kyrkan skall betala i begravningsavgift. Förslag till avgiftssats skall lämnas av huvudmannen. I konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU 18 anges att kammarkollegiet sannolikt blir den myndighet som kommer att fastställa begravningsavgiften.

Av nämnda betänkande framgår på sid. 17 och 18 följande:

Bestämmelser om skyldighet för Svenska kyrkan att lämna uppgifter också till den myndighet regeringen bestämmer bör införas i begravningslagen. Enligt uppgift från Riksskatteverket är det angeläget att uppgifterna lämnas dit senast den 3 december i enlighet med vad som föreslås i 6 § förslaget till lag om avgift till registrerat trossamfund. En sådan tidsgräns förutsätter att senaste tidpunkt för församlingarnas ställningstagande i fråga om avgiftssatsen för begravningsavgift förläggs till i vart fall inte senare än mitten av november om den statliga myndigheten skall kunna hinna med att fatta beslut om avgiftssatserna. Frågan om när uppgifterna skall lämnas skall enligt 9 kap. 14 § regeringens förslag till lag om ändring i begravningslagen regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter. Senaste tidpunkt för fastställande av kyrkoavgift avses regleras i kyrkoordningen. Enligt utskottets mening bör det kunna förutsättas att kyrkoordningens regler i detta avseende anpassas till de nu aktuella nya förutsättningarna.

Mot bakgrund av detta uttalande bör enligt andra kyrkolagsutskottet kyrkoordningsförslagets bestämmelse i 47 kap. 6 § ändras. Beslut om förslag till begravningsavgift för dem som inte tillhör Svenska kyrkan kommer normalt att fattas i samband med att budgeten fastställs i kyrkofullmäktige. Detta måste då ske tidigare än den 30 november. Med hänsyn till att budgetarbetet i församlingarna och samfälligheterna många gånger är en omfattande och tidskrävande process gör utskottet den bedömningen att senaste dag för budgetbeslutet inte kan bestämmas tidigare än till den 15 november. En förutsättning för att kammarkollegiet i sin tur skall hinna fatta beslut om avgiftssatsen är naturligtvis att församlingen eller samfälligheten omedelbart lämnar sitt förslag till kollegiet. I förordning kommer regeringen att närmare föreskriva hur detta skall ske.

Andra kyrkolagsutskottet föreslår sålunda att det skall framgå av 47 kap. 6 § att budgeten skall fastställas senast den 15 november. Anledning saknas att göra motsvarande förändring för stiften eftersom de ej ansvarar för begravningsverksamheten.

17.11 Ny redovisningslagstiftning

Regeringen har nyligen i propositionen 1998/99:130 till riksdagen överlämnat ett förslag om ny bokföringslag. Propositionen innehåller såvitt är av intresse för trossamfundet Svenska kyrkan förslag till ny bokföringslag, förslag till revisionslag samt förslag till ändringar i årsredovisningslagen. Till grund för förslaget har i huvudsak legat Redovisningskommitténs slutbetänkande Översyn av redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157)

Den föreslagna lagstiftningen kommer att omfatta alla juridiska personer med undantag för stat och kommun. Trossamfunden inkl. Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar kommer sålunda att omfattas av lagstiftningen.

Utgångspunkten för Centralstyrelsens förslag vad gäller bokföring, redovisning och revision har varit att nu aktuell lagstiftning skulle bli tillämplig på alla nivåer inom kyrkan. Kompletteringar har dock gjorts i de aktuella kapitlen i kyrkoordningsförslaget i syfte att få till stånd en likabehandling av samtliga enheter oberoende av storlek. I vissa avseenden innehåller nämligen den föreslagna lagstiftningen lättnader för vissa mindre företag.

Centralstyrelsen har vidare utgått från att lagstiftningen skulle träda i kraft vid sekelskiftet. Så blir också fallet utom såvitt avser företag som tidigare inte varit bokföringsskyldiga. För Svenska kyrkan kommer i stället de nya statliga reglerna att tillämpas fr.o.m. 2001. Utskottet kan därför konstatera att bestämmelserna i kyrkoordningsförslaget måste justeras i nu aktuellt hänseende inför kyrkomötets slutliga ställningstagande. Syftet bör vara att inomkyrkligt reglera vad som övergångsvis skall gälla för Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar under år 2000.

För församlingar och samfälligheter gäller i dag 19 och 20 kap. kyrkolagen om ekonomisk förvaltning och revision. Motsvarande gäller för stiftssamfälligheterna genom en hänvisning i 23 kap. kyrkolagen.

Den inomkyrkliga regleringen av dessa båda nivåers skyldigheter när det gäller bokföring, redovisning och revision kan, som utskottet ser det, ske i huvudsak på två sätt. Det ena är att övergångsvis i kyrkoordningen ange att nuvarande regler i kyrkolagen skall tillämpas även under år 2000. En fördel med detta är att församlingarna, samfälligheterna och stiften därmed får ytterligare ett år på sig för att anpassa sig till den allmänna lagstiftningen. Inget hindrar dock att man redan under år 2000, om man så finner lämpligt, börjar sköta sin bokföring enligt den nya bokföringslagen. En sådan ordning strider på intet sätt mot kyrkolagens motsvarande bestämmelser.

En annan möjlighet är att i kyrkoordningen införa en skyldighet att redan från den 1 januari år 2000 börja tillämpa den nya redovisningslagstiftningen inkl. den nya revisionslagen trots att lagstiftningen formellt inte omfattar trossamfunden under detta år. Nackdelen med detta alternativ är dock främst den korta tid som församlingarna och stiften får på sig för att införa den nya ordningen. Utskottet förordar därför det första alternativet.

För den nationella nivån gäller i dag i princip stiftelselagens bestämmelser för SFRV vad gäller bokföring, redovisning och revision. Eftersom SFRV upphör och dess verksamhet övertas av trossamfundet Svenska kyrkan på den nationella nivån är det inte möjligt att även här ange att nu gällande regler skall tillämpas. Det finns ju av förklarliga skäl i dag inga bestämmelser inom detta område för trossamfunden. En lämplig lösning är därför enligt utskottet att i detta fall föregripa den allmänna lagstiftningen och i kyrkoordningen ange att denna trots övergångsbestämmelsen skall gälla för den nationella nivån redan från kommande årsskifte. Detta torde inte heller innebära några påtagliga problem eftersom den nya redovisningslagstiftningen i sina huvuddrag tillämpas redan i dag. Utskottet föreslår därför förändringar i 47 kap. 9 §, 48 kap 1-3 §§, 49 kap. 8 §, 50 kap. 1-4 §§, 51 kap. 7 §, 52 kap. 1-3 §§ samt övergångsbestämmelserna punkterna 1 och 7. I övergångsbestämmelserna föreslås även en ny punkt.

I motion 1999:150, yrk. 4-6, aktualiseras vissa problem som uppstår i och med att den nya redovisningslagstiftningen inte blir tillämplig på Svenska kyrkan förrän den 1 januari 2001. Med de föreslagna förändringarna bör dock enligt andra kyrkolagsutskottets uppfattning problemen vara lösta. Motionen bör därför avslås.

Formuleringen av de föreslagna förändringarna i kyrkoordningen motiveras av att riksdagen ännu inte beslutat om den nya redovisningslagstiftningen. Genom att endast hänvisa till allmän lag erfordras ingen justering av bestämmelserna vid Kyrkomötet år 2000.

17.12 Revision

Under avsnittet Ny redovisningslagstiftning och revision ovan har redogjorts för den kommande lagstiftningen på detta område och tidpunkten för dess ikraftträdande. Om regeringens proposition leder till lagstiftning, vilket är utgångspunkten för utskottets ställningstagande när det gäller de föreslagna reglerna om revision, får det till följd att endast de mycket stora enheterna inom Svenska kyrkan måste ha minst en revisor som är auktoriserad. Enligt regeringens förslag går gränsen vid företag som är så stora att de antingen har nettotillgångar vars försäljningsvärde under normala förhållanden uppgår till minst 1 000 basbelopp eller minst 200 anställda. Centralstyrelsen har i sitt förslag utgått från den kommande lagstiftningen men ansett att kvalifikationskravet för minst en av revisorerna skall vara auktoriserad eller godkänd revisor. Detta skall gälla i församlingarna, samfälligheterna och stiften oavsett deras storlek. Tre motioner motsätter sig förslaget i denna del. Sålunda hemställes i motionerna 1999:101, 111 och 203 att det i kyrkoordningen inte skall ställas krav på att minst en av revisorerna skall vara antingen auktoriserad eller godkänd. Som motiv anges främst kostnadsaspekten. Ekonomiutskottet har yttrat sig över motionerna, se KEo 1999:1y och anser följande:

Utskottet för sin del menar att det är värdefullt att det i kretsen av revisorer ingår minst en auktoriserad eller godkänd revisor på alla nivåer. Den professionella kunskap som denna revisor kan bidra med är värdefull då församlingarnas och samfälligheternas ekonomiska förvaltning blivit alltmer komplex. Som exempel kan anges att det antagna utjämningssystemet förutsätter en viss standard. Vidare menar utskottet att närvaron av en auktoriserad eller godkänd revisor inte skall underskattas vad gäller det allmänna förtroendet för kyrkans ekonomiska förvaltning. Av detta följer att utskottet avstyrker motionerna KMot 1999:101, 1999:111 och 1999:203

Andra kyrkolagutskottet ansluter sig till ekonomiutskottets uppfattning och anser därför att motionerna skall avslås.

I motion 1999:27 yrkas bl.a. på att det på den nationella nivån borde föreligga ett krav på att minst två av revisorerna skall vara auktoriserade och att detta skulle framgå av förslaget.

Ekonomiutskottet har yttrat sig över motionen, KEo 1999:1y och anfört följande:

I kyrkoordningsförslaget finns ingen precisering av huruvida någon av revisorerna skall vara auktoriserad eller ej. Skälet är att annan föreskrift om revision finns i lag, och att det därför inte krävs ytterligare preciseringar om detta i kyrkoordningen. Av lagstiftningen - som träder i kraft år 2001 - framgår att minst en revisor skall vara auktoriserad om nettovärdet av verksamhetens tillgångar överstiger ett visst belopp, eller om antalet anställda överstiger en viss nivå. Detta innebär således att Svenska kyrkans nationella nivå kommer att omfattas av lagstiftningen. Utskottet menar därför dels att någon ytterligare precisering om krav på auktoriserad revisor på nationell nivå inte behövs i kyrkoordningen, dels att lagförslagets föreskrift om minst en auktoriserad revisor är tillräcklig. Av detta följer att utskottet avstyrker KMot 1999:27 i denna del.

Andra kyrkolagutskottet delar ekonomiutskottets uppfattning och föreslår därför att motionen skall avslås.

I motion KMot 1999:150 yrkande 3 föreslås att de fem av kyrkomötet utvalda revisorerna skall utse en sjätte revisor som skall vara auktoriserad.

Ekonomiutskottet, som yttrat sig över motionen, menar emellertid att den auktoriserade revisorn skall vara tillsatt med samma auktoritet och mandat som de övriga revisorerna, dvs. på kyrkomötets uppdrag. Ekonomiutskottet anser vidare att det inför kommande valperiod ankommer på avgående revisorer och kyrkomötets avgående presidium att upphandla auktoriserad revisor. Valet av revisorer bör sedermera ske genom samarbete mellan valberedningen och det tillträdande kyrkomötets presidium.

I likhet med ekonomiutskottet anser andra kyrkolagsutskottet att motionen bör avslås i denna del.

Tre motioner aktualiserar frågan om ersättare. I motion 1999:27 yrkas bl.a. att kyrkomötet förutom sex revisorer även skall utse lika många ersättare.

Samma förslag läggs även i motion 1999:32 med den skillnaden att motionären yrkar på att krav även skall föreligga om att en av ersättarna också skall vara auktoriserad.

I motion 1999:150 yrkande 1 och 2, yrkas att förslaget om revisorsersättare på församlings- och stiftsnivå skall utgå.

Ekonomiutskottet har yttrat sig över dessa motioner och anfört följande:

Ekonomiutskottet menar emellertid att det på den nationella nivån inte föreligger samma behov av revisorsersättare som på församlings- samfällighets- och stiftsnivåerna eftersom antalet revisorer på de olika nivåerna skiljer sig åt. Ett revisorsbortfall skulle vara av större skada på församlings-, samfällighets- och stiftsnivån med tre revisorer än för den nationella nivån med sammanlagt sex revisorer. Utskottet menar därmed att det för den nationella nivån inte krävs några ersättare, utan att det vid eventuellt revisorsbortfall på denna nivå räcker med fyllnadsval vid ordinarie kyrkomöte för att återfå full styrka. Däremot är det rimligt att man på de lägre nivåerna har möjlighet att sätta in en ersättare vid eventuellt manfall. Med denna motivering avstyrker utskottet KMot 1999:27 och 1999:32 samt KMot 1999:150 i denna del.

Enligt nuvarande ordning utser ombudsmötet sju revisorer. Andra kyrkolagsutskottet anser att denna ordning bör bestå även efter relationsförändringen. Den föreslagna bestämmelsen i 52 kap. 1 § bör därför ändras i enlighet med detta. Med sju revisorer på den nationella nivån ser utskottet inget behov av revisorsersättare. Med hänvisning härtill och på grund av vad ekonomiutskottet uttalat i frågan saknas anledning att bifalla motionerna. Motion 1999:27, 32 och 150 yrkande 1 och 2 bör därför avslås.