16 Tionde avdelningen: Kyrkobyggnader

16.1 Kyrkobyggnadens tillgänglighet

Kyrkoordningsförslagets tionde avdelning innehåller vissa grundläggande bestämmelser om kyrkobyggnader samt bestämmelser om upplåtelse av kyrka. Mer omfattande föreskrifter om vården av kyrkobyggnaderna och deras inventarier finns i kulturminneslagens 4 kap. om kyrkliga kulturminnen.

I regeringens proposition 1998/99:38 Staten och trossamfunden - begravningsverksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m. konstateras att Svenska kyrkan är ansvarig för den största sammanhållna delen av vårt kulturarv. Till detta hör inte minst kyrkobyggnaderna. Vidare sägs i propositionen att det är ett kulturarv som är tillgängligt för alla, oberoende av exempelvis kyrkotillhörighet, ålder, kön och medborgarskap. I 40 kap. 2 § kyrkoordningsförslaget sägs också att kyrkobyggnaderna skall hållas tillgängliga för allmänheten. Kulturutskottet framför i sitt yttrande KK 1999:3y att det för undanröjande av missförstånd i inledningstexten till tionde avdelningen borde pekas på att tider för öppethållande m.m. avgörs lokalt.

Andra kyrkolagsutskottet bedömer att detta skulle kunna uppfattas som en form av bestämmelser som skulle ges i en inledningstext. Detta strider mot principerna för inledningstexternas innehåll. Centralstyrelsen har i kyrkoordningskommentarerna i CsSkr 1999:3 angivit att bestämmelsen om kyrkobyggnadernas tillgänglighet inte innebär en skyldighet för församlingarna att ständigt hålla sina kyrkor öppna. Tid för öppethållandet och de närmare villkoren i samband därmed bör avgöras lokalt. Det viktiga är att det måste finnas möjligheter för alla att besöka kyrkobyggnaderna. Utskottet finner inte att det behövs några ytterligare bestämmelser på detta område.

16.2 Invigning och ibruktagande av kyrkobyggnader

I 40 kap. 1 § kyrkoordningsförslaget sägs att en kyrkobyggnad tas i bruk när den invigs. I motion 1999:182 föreslås att det skall tas in en text i 40 kap. 1 § som tydligt uttrycker relationen inviga - ta i bruk. Utskottet har behandlat samma frågeställning ovan i anslutning till kyrkoordningsförslaget 27 kap. Invigningshandlingar.

Kulturutskottet menar att motionären speglar en onödig problematik, då "invigning - ta i bruk" hålls ihop i kyrkohandboken.

Andra kyrkolagsutskottet har inte heller funnit att det bör göras någon ändring i kyrkoordningsförslagets 40 kap. på denna punkt. Motion 1999:182 i denna del bör därmed avslås.

16.3 Vården av kyrkobyggnader och deras inventarier

I 40 kap. 2 § kyrkoordningsförslaget sägs att av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. framgår ytterligare bestämmelser om vården av kyrkobyggnader. Kulturutskottet föreslår att den andra satsen kompletteras: "... om vården av kyrkobyggnader och inventarier". Kulturutskottet motiverar sitt förslag med att det är angeläget att historiskt värdefulla föremål, t.ex. textilier, vårdas såväl pietetsfullt som professionellt.

Andra kyrkolagsutskottet biträder kulturutskottets förslag och har i sitt förslag till kyrkoordning gjort den av kulturutskottet föreslagna ändringen.

16.4 Biskopens rätt att använda kyrkorna i stiftet

I 41 kap. 1 § kyrkoordningsförslaget sägs att Ärkebiskopen, stiftets biskop och en sådan biskop som fullgör uppgifter för stiftets biskop får använda kyrkorna i stiftet för gudstjänster och för biskopliga ämbetshandlingar. Detta innebär en utvidgning av gällande bestämmelser som enbart avser biskopliga handlingar.

I motion 1999:156 yrkande 1 föreslås att orden "för gudstjänster och..." i 41 kap. 1 § i förslaget inte antas. Kulturutskottet finner det naturligt att en biskop får använda kyrkorna i stiftet för gudstjänster.

Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till kulturutskottets uppfattning och föreslår att motion 1999:156 yrkande 1 avslås.

16.5 Vem som beslutar om upplåtande av kyrka

Bestämmelserna om upplåtelse av kyrka i kyrkoordningsförslagets 41 kap. motsvarar i huvudsak gällande föreskrifter i 40 kap. kyrkolagen (1992:300). I motion 1999:156 yrkande 2 föreslås att bestämmelserna i 41 kap. 4-9 §§ kyrkoordningsförslaget ändras så att det framgår att beslutet om upplåtelse skall fattas av kyrkoherden efter samråd med kyrkorådet. Vidare föreslås i yrkande 3 i samma motion att Kyrkomötet begär att Centralstyrelsen utformar ett program för att stärka integriteten för invigda kyrkorum.

Andra kyrkolagsutskottet ser inga skäl för att ändra gällande föreskrifter om hur en kyrka upplåts. I motionen sägs att prövningen vid ett upplåtelsebeslut måste ske ur ett pastoralt läroperspektiv och att beslut om upplåtelse därför bör fattas av kyrkoherden. De föreslagna bestämmelserna innebär att kyrkoherden eller annan präst alltid är delaktig i ett upplåtelsebeslut. Därmed får det förutsättas att de olika synpunkter som måste finnas som underlag för ett beslut alltid finns med. Utskottet menar att det inte finns anledning att i detta sammanhang ge ett särskilt uppdrag åt Centralstyrelsen. Motion 1999:156 yrkandena 2 och 3 bör därmed avslås.

16.6 Den kyrkoantikvariska ersättningen

I motion 1999:19 föreslås att Kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande storleken av den kyrkoantikvariska ersättningen.

Kulturutskottet framför i sitt yttrande KK 1999:3y att motionen är överspelad. Ekonomiutskottet erinrar i sitt yttrande KEo 1999:1y om att frågan ägnades betydande uppmärksamhet av föregående kyrkomöte. Kyrkomötet uttalade sig då för den linje som kommer till uttryck i motionen. Ekonomiutskottet ser nu ingen anledning till att ånyo upprepa uttalandet.

Andra kyrkolagsutskottet vill för sin del peka på att riksdagen den 21 april 1999 anslöt sig till vad regeringen anförde i proposition 1998/99:38 om den kyrkoantikvariska ersättningen. Kyrkomötets uppfattning var då väl känd. Utskottet delar därför kultur- och ekonomiutskottens bedömning och ser det inte som meningsfullt att Kyrkomötet nu skulle vända sig till regeringen. Motion 1999:19 bör därmed avslås. Detta betyder självfallet inte att utskottet nu gör en annan bedömning än tidigare. Det är dock nödvändigt att använda andra vägar att söka nå ett resultat än genom en skrivelse till regeringen.