10 Tredje avdelningen: Stiften

10.1 Inledningstexten

Ekumenikutskottet har i sitt yttrande (KEu 1999:1y) framhållit att Svenska kyrkans ekumeniska förpliktelser bör avspeglas på alla nivåer. Man menar att detta på stiftsnivån kan ske genom att man framhåller att det till stiftets grundläggande uppgift hör att främja och ha tillsyn över församlingarnas ekumeniska ansvar. Detta bör enligt utskottet framgå också av inledningstexten. Ekumenikutskottet har, som framkommit under avsnittet som berör diakonatet, föreslagit att ordet vigningsuppdrag skall användas i stället för ordet vigningstjänst. Med anledning härav föreslår utskottet en justering av inledningstextens fjärde stycke.

Andra kyrkolagsutskottet anser det viktigt att inte i kyrkoordningstext framhålla vissa områden framför andra som viktiga för stiftet att främja. Den in inledningstexten föreslagna formulering anknyter helt till det sätt på vilket stiftets uppdrag beskrivs i lagen om Svenska kyrkan. Utskottet är därför inte berett att tillmötesgå Ekumenikutskottets önskemål när det gäller skrivningen om framhållandet av det ekumeniska ansvaret. Med anledning av Ekumenikutskottets synpunkt i övrigt har en viss justering gjort i texten.

10.2 Allmänt om stiftet

Centralstyrelsen föreslår i skrivelsen att det i Uppsala stift skall finnas en ärkebiskop och en biskop. Den biskop som inte är ärkebiskop benämns biskopen i Uppsala.

Andra kyrkolagsutskottet menar att benämningen "biskopen i Uppsala" är mindre lämplig och föreslår att biskopen som inte är ärkebiskop i stället benämns "Biskopen i Uppsala stift".

10.3 Stiftets uppgifter

Ekumenikutskottet har föreslagit att det i bestämmelsen som reglerar stiftets uppgifter skall tas in ett särskilt stycke där stiftets ansvar för att främja det ekumeniska arbetet inom stiftet lyfts fram.

På skäl som framförs under avsnittet om inledningstexten lämnar Andra Kyrkolagsutskottet förslaget utan åtgärd.

Motion 1999:38 pekar på behovet hos prästerna att ha tydliga band med stiftsledningen. Stiftet borde därför i framtiden ha ansvaret för prästernas och besluta om studieledighet med viss regelbundenhet.

Andra kyrkolagsutskottet noterar att lagen om rätt till ledighet för studier ger en arbetstagare i princip obegränsad rätt till ledighet för studier. Ledigheten i sig är alltså inte något problem. När det gäller rätten att behålla viss del av lönen under ledigheten är det en fråga som f.n. regleras i kollektivavtal.

Att besluta om fortbildningen är en uppgift för arbetsgivaren. Den kan därför inte ankomma på stiftet såvitt gäller kyrkoherdar och komministrar eller diakoner som arbetar i församlingarna. Församlingsinstruktionen skall bl.a. innehålla regler om fortbildning för bl.a. präster och diakoner. Motionärens önskemål är därmed till viss del tillgodosett. Andra kyrkolagsutskottet avstyrker motionen.

I motion 1999:170 påpekas vikten av att stiftets arbete mot församlingarna präglas av ett konsultativt idé- och utvecklingsarbete. Detta bör framgå av bestämmelserna genom ett tillägg till 6 kap. 4 §.

Enligt Andra kyrkolagsutskottets uppfattning framgår av den i Centralstyrelsens skrivelse föreslagna lydelsen av 6 kap. 4 § på ett tydligt sätt vad som är stiftets uppgift. Som framgår av motionen lyfter skrivelsen i motivtext dessutom särskilt upp det tema som nämns i motionen. Den bör därför avslås.

Motion 1999:175 framhåller vikten av att det av kyrkoordningen klart framgår att språkliga minoriteter skall garanteras likvärdig service också i framtiden i Svenska kyrkan. Motionärerna föreslår att det skall införas en bestämmelse som ålägger stiftet att särskilt verka för utveckling av församlingslivet på teckenspråk, på finska och på samiska.

Andra kyrkolagsutskottet bejakar fullt ut vikten av att stiften främjar församlingsverksamheter på minoritetsspråk. Det är dock viktigt att påpeka att det är församlingen som har ansvaret för den kyrkliga verksamheten för alla som vistas i församlingen, alltså även för de språkliga minoriteterna. Den enskilda församlingen har emellertid ofta inte möjligheter att själv tillhandahålla personella resurser för denna verksamhet. Detta gör att stiftet i realiteten måste ta ett stort ansvar för främjande arbetet. Det är enligt utskottets mening viktigt att detta sker i en nära samverkan med församlingen. Det har tidigare påpekats att man inte i kyrkoordningstexten bör framhålla vissa uppgifter framför andra som viktiga för stiftet att främja. Även om det som motionärerna här pekar är mycket angeläget avstyrker utskottet motionen i den del den avser stiftets främjande.

10.4 Stiftsfullmäktiges uppgifter

Enligt Ekumenikutskottet saknas i 7 kap. 1 § bland uppräkningen av stiftsfullmäktiges uppgifter den att utse ledamöter i domkapitlet.

Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att den av Ekumenikutskottet omnämnda uppgiften ryms inom andra stycket i paragrafen varför påpekandet inte föranleder någon åtgärd.

Motionerna 1999:18 och 143 berör båda det förhållandet att de nuvarande egendomsnämnder föreslås inte längre vara obligatoriska. Motion 1999:18 önskar ett uttalande från Kyrkomötet om att prästlönetillgångarna bör förvaltas av en specialnämnd medan motion 1999:143 anser att egendomsnämnder skall vara obligatoriska. Om detta inte kan genomföras bör prästlönetillgångarna förvaltas av Församlingsförbundet i varje stift.

Ekonomiutskottet har i sitt yttrande KEu 1999:1y framhållit att egendomsnämnderna tillfört förvaltningen av prästlönefonderna en stor sakkunskap och en hög kompetens. När det nu inte längre tas in en bestämmelse i kyrkoordningen om obligatoriska egendomsnämnder, motiveras det av att det inte bör vara Kyrkomötet som bestämmer vilket organ inom ett stift som skall förvalta prästlönetillgångarna. Stiftens egendomsförvaltning skiljer sig också åt i storlek och inriktning, vilket motiverar att utformningen av förvaltningen beslutas i stiften. Ekonomiutskottet är därmed inte avvisande till att en specialnämnd inrättas när det bedöms lämpligt.

Andra kyrkolagsutskottet håller för sannolikt att de flesta stift kommer att inrätta särskilda organ för förvaltningen av prästlönetillgångarna. Utskottet ställer sig bakom Centralstyrelsens förslag och förslår att motionerna avslås.

10.5 Ordförandeskapet i stiftsstyrelsen

I motion 1999:30 hävdas att demokratiska principer kräver att ordföranden i stiftsstyrelsen skall väljas bland de valda ledamöterna och att biskopen alltså inte kan vara självskriven på den posten.

Läronämnden framhåller i sitt yttrande Ln 1999:3 att genom biskopens ordförandeskap i både domkapitel och stiftsstyrelse hålls de tre självständiga funktionerna i stiftet samman med varandra vilket gagnar det gemensamma ansvarstagandet i den pastorala tillsynsuppgiften.

Ekumenikutskottet avstyrker bifall till motionen.

Andra kyrkolagsutskottet instämmer i vad läronämnden uttalat om vikten av en sammanhållen stiftsledning. Det är biskopens ordförandeskap i både stiftsstyrelsen och domkapitlet som gör detta möjligt. Utskottet avstyrker motion 1999:30 i den del den avser stiftet.

10.6 Visitationer

Motion 1999:86 anser det naturligt att biskopens visitationsprotokoll inte bara lämnas till domkapitlet och berörd församling och samfällighet utan också till kyrkoherden.

Ekumenikutskottet anser i sitt yttrande att motionen skall lämnas utan åtgärd eftersom kyrkoherden inte bör särbehandlas utan kan ta del av protokollet genom kyrkorådet.

Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att kyrkoherden enligt kyrkoordningen är en del av församlingen. Kyrkoherden har därmed också tillgång till protokollet rörande biskopens visitation av församlingen i sin egenskap av ledamot i församlingens eller samfällighetens kyrkoråd. Utskottet föreslår att motionen avslås.

10.7 Överhovpredikant

I motion 1999:122 föreslås att överhovpredikanten inte behöver vara biskop. Konungen bör kunna utse den som är prästvigd till uppdraget.

Ekumenikutskottet avstyrker motionen. För egen del anser ekumenikutskottet att kyrkoordningens bestämmelse bör utformas i enlighet med Hovförsamlingens remissyttrande vilket innebär att det i Centralstyrelsens skrivelse föreslagna att överhovpredikanten utse "ur kretsen av biskopar" ersätts med "ur kretsen av Svenska kyrkans biskopar".

Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att förslaget att överhovpredikanten skall vara biskop innebär att kyrkans ordning med biskoplig tillsyn blir tillämplig också i fråga om Hovförsamlingen, som inte tillhör något stift. Kyrkoordningen kan inte reglera något annat än Svenska kyrkans biskopar varför förslaget i Centralstyrelsens skrivelse bör bifallas. Motion 1999:122 avstyrks.

10.8 Förhinder för biskopen

Motion 1999:220 ser en risk i förslaget att domkapitlet - om biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskopstjänsten är vakant - får besluta vem som skall fullgöra biskopens uppgifter. Genom att domprosten genom bestämmelser i kyrkoordningen vid förfall för biskopen skall tjänstgöra som ordförande i domkapitlet och ersätter biskopen som ledamot i stiftsstyrelsen kan man inte längre tala om en sammanhållen stiftsledning.

Andra kyrkolagsutskottet delar motionärernas uppfattning om att det är domprosten som normalt skall ersätta biskopen. Detta torde emellertid kunna ske utan särskilt stöd i kyrkoordningen. Utskottet vill peka på möjligen för domkapitlet att ta ett generellt beslut för viss tid att t.ex. domprosten - vid förfall för biskopen - skall fullgöra biskopens uppgifter. Det första yrkandet i motionen avstyrks därför.

10.9 Hur biskopar utses

Centralstyrelsen föreslår i skrivelsen att biskopar utses av Kyrkostyrelsen efter val i stiftet. I valet deltar prästerna diakonerna och elektorer för lekmännen i stiftet. Eftersom detta förslag avviker helt från det remitterade har Centralstyrelsen inhämtat yttranden från stiften (7 domkapitel och 6 stiftsstyrelser). Elva stift har i huvudsak tillstyrkt förslaget medan två stift avstyrkt och förordat direkt avgörande val i stiftet.

I motionerna 1999:49, 57, 62, och 149 förespråkas att biskoparna utses genom avgörande val i stiften. Motionen 1999:162 föreslår att de kandidater som provvalet utsett skall behörigförklaras av Kyrkostyrelsen. Motion 1999:50 önskar avgörande val till biskop medan ärkebiskopen skall utses av Kyrkostyrelsen efter ett presentationsval i alla stift.

Motionerna 1999:42, 94, 119 och 124 berör alla frågan om vilka som skall ha rösträtt vid ett biskopsval. Motionerna 1999:42 och 124 vill inte att diakonerna skall få rösta medan motion 1999:94 önskar att också de präster och diakoner i stiftet som inte innehar präst- resp. diakontjänst får rösta. Motion 1999:119 berör samma tema och lyfter fram de präster som har tjänst inom försvaret.

Ekumenikutskottet anser att en biskop skall utses genom ett avgörande val i stiftet. Utskottet anser att diakonerna därvid inte skall ha rösträtt. Utskottet föreslår att det utreds om det är möjligt att de präster som arbetar på kyrkliga institutioner, i kyrkokansliet eller inom försvaret, och som idag inte har rösträtt, får delta i valet. Man framhåller samtidigt det problem som då kan skapas med balansen mellan präster och lekmän.

Andra kyrkolagsutskottet har mycket noga övervägt frågan. Det skäl som framför allt bidragit till att förslaget i Centralstyrelsens skrivelse innefattar ett presentationsval har utskottet förstått vara att valsystemet måste garantera att den biskop som väljs också är beredd att till präster viga både kvinnor och män. Det remitterade förslaget saknade sådana garantier. Utskottet anser att både ett avgörande val och ett presentationsval är fullt möjliga modeller för biskopsvalen men anser att stiftets inflytande över vem som skall bli biskop bör väga mycket tungt.

Utskottet har funnit att det är möjligt att finna en lösning som på ett säkert sätt tillgodoser att man genom valet inte hamnar i en situation som innebär att ärkebiskopen finner att han inte kan viga den som stiftet valt.

Utskottet föreslår således att man låter det avgörande valet föregås av ett provval som innefattar en officiell nominering av kandidater och att Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar - innan biskopsvalet därefter genomförs - prövar behörigheten hos dem som fått röster i provvalet, dock att prövningen inte skall omfatta dem som bara fått ett fåtal röster och därmed rimligen inte kan vara aktuella i valet. Vid valet får röster bara avges för dem som Ansvarsnämnden behörigförklarat. Valet genomförs i enlighet med det förslag som remissbehandlats. Utskottets förslag i detalj framgår av de förslag till kyrkoordningstext som bifogas betänkandet.

Utskottets förslag innebär att motionerna 1999:49, 57, 62 och 149 besvarats samt att motion 1999:50 till den del motionen inte handlar om ärkebiskopen tillstyrks. Motion 1999:50 avstyrks i övrigt. Enligt utskottets mening har genom förslaget också delvis intentionen i motion 1999:162 blivit tillgodosedd varför motionen avstyrks.

Frågan om vilka som skall ha rösträtt i biskopsvalet hänger till stor del samman med frågan om diakonatets kyrkorättsliga reglering. Som framgår under avsnittet om diakonatet är det utskottets mening att diakonerna inte skall ha rösträtt i biskopsvalet.

Utskottets finner, bl.a. mot bakgrunden av svårigheten att upprätthålla balansen i valmanskåren mellan företrädare för vigningstjänsten och övriga röstberättigade, inte tillräckliga skäl föreligga för att utöka den prästerliga representation på sätt som föreslås i motionerna 1999:94 att-satserna 1-5 och motion 1999:119. Dessa motioner avstyrks därför.

I motion 1999:108 föreslås att stiftsfullmäktige för att upprätthålla balansen mellan prästerna och de som inte är prästvigda skall välja elektorer motsvarande det antal stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter och diakoner som finns anställda i stiftet.

Andra kyrkolagsutskottet är medvetet om att det är svårt att upprätthålla en fullständig balans mellan präster och lekmän vid biskopsvalet. Utredningen om vissa frågor rörande prästtjänster har i sitt betänkande (SKU1994:9) berört denna fråga. Vid en genomgång av några biskopsval visade det sig att det regelmässigt fanns en viss övervikt för lekmannarösterna. Man ansåg det därför inte motiverat att tynga regelsystemet med detaljerade bestämmelser. Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att motion 1999:108 avslås.

10.10 Hur kontraktsprostar utses

I motion 1999:71 föreslås att biskopen skall till kontraktsprost utse den som kontraktets präster valt. Motion 1999:207 föreslår att även diakonerna i kontraktet skall höras innan biskopen utser kontraktsprost.

Ekumenikutskottet har i sitt yttrande avstyrkt båda motionerna. Utskottet föreslår att kontraktsprostens uppgift även skall vara att "företräda kontraktets präster inför biskopen".

Andra kyrkolagsutskottet finner förslaget i Centralstyrelsens skrivelse väl avvägt och kan inte instämma i Ekumenikutskottets syn på kontraktsprostens roll som företrädare för prästerna inför biskopen. Utskottet avstyrker motionerna 1999:71 och 207.

10.11 Domkapitlets uppgifter

Ekumenikutskottet har i sitt yttrande föreslagit att ett stycke med rubriken "domkapitlets uppgifter" skall läggas till i kyrkoordningstexten motsvarande de paragrafer som finns när det gäller Stiftsfullmäktiges uppgifter och Biskopens uppgifter.

Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att det av 6 kap. 8 § framgår att domkapitlet bara skall fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen. En paragraf av det slag som Ekumenikutskottet föreslår skulle leda tankarna till att domkapitlet skulle kunna ta på sig eller åläggas att utföra andra uppgifter än dem som kyrkoordningen anger. Det är viktigt att domkapitlets uppgifter är "konstanta" vilket är tydligt i Centralstyrelsens skrivelse.

10.12 Domkapitlets sammansättning

I motionerna 1999:42, 124 och 151 anförs bl.a. att diakonerna inte bör vara ledamöter i domkapitlet. Motion 1999:125 anser att domkapitlet som ledamot också bör ha en kyrkomusiker medan motion 1999:134 menar att förslaget att en ledamot skall vara eller ha varit ordinarie domare kan ersättas med kravet att en stiftsjurist med behörighet att söka ordinarie domartjänst skall vara föredragande i ärenden som kräver särskild juridisk kunskap. Enligt motion 1999:115 bör den ledamot som är eller har varit ordinarie domare inträda som ordförande i stället för biskopen när ärenden enligt 58 kap. behandlas.

Ekumenikutskottet har i sitt yttrande avvisat förslaget om att diakonerna skall vara representerade i domkapitlet som en särskild kategori. Man förordar en sammansättning av domkapitlet med biskopen som ordförande, domprosten som vice ordförande, en ledamot som är en i stiftet anställd präst, en ledamot som är eller har varit ordinarie domare samt tre övriga ledamöter.

Andra kyrkolagsutskottet vill när det gäller frågan huruvida diakonerna skall få särskild representation i domkapitlet anknyta till vad den s.k. nivåutredningen i denna del anförde i sitt betänkande (SKU 1998:3 sid. 151). Utredningen betonade att ledamoten inte skall ses som en representant för prästerna och/eller diakonerna och att det inte heller är vederbörandes kompetens när det gäller teologiska, pastorala eller andra frågor som det i första hand är angeläget att tillföra domkapitlet. Det viktiga ansåg utredningen vara att vederbörande genom sina vigningslöften har en förpliktelse mot kyrkans lära och ordning. Till detta vill utskottet nu lägga, att det förslag till reglering av kyrkans vigningstjänst som utskottet på annat ställe förordar, på ett särskilt sätt betonar att vigningstjänsten är en. Som en konsekvens av detta är det naturligt att vigningstjänstens företrädare i domkapitlet inte kategoriseras på det sätt som förslaget från Centralstyrelsen innebär. Utskottet föreslår att sammansättningen i alla domkapitel när det gäller den representant för vigningstjänsten som skall utses av vigningstjänstens företrädare i stiftet tar sin modell från Centralstyrelsens förslag rörande sammansättningen i Uppsala domkapitel. Det innebär att företrädarna för vigningstjänsten, prästerna och diakonerna, utser gemensamt en präst eller diakon som ledamot i domkapitlet.

Med hänsyn till domkapitlets uppgifter som inomkyrklig domstol är det nödvändigt att domkapitlet tillförs hög juridisk kompetens. Utskottet biträder Centralstyrelsens förslag att en ledamot skall vara eller ha varit ordinarie domare. Motion 1999:134 avstyrks därför.

Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att den ledamot som är eller har varit ordinarie domare skall utses för sig utifrån sin särskilda kompetens. Det är därför rimligt att inte räkna in domaren när man skall säkerställa balansen mellan vigningstjänstens företrädare och lekmännen i domkapitlet. Detta är för övrigt det synsätt som kyrkolagen anlägger. I handläggningen av de ärenden enligt kyrkolagen som kräver särskild juridisk kunskap ingår enligt 27 kap. 3 § kyrkolagen domkapitlets sekreterare, som skall vara jurist, som ledamot i domkapitlet. Detta har inte ansetts rubba nämnda balans. Detta synsätt bör få till konsekvens att domaren bara ges rösträtt i de ärenden som inte får avgöras utan att han eller hon är närvarande. Utskottet vill samtidigt peka på vikten av att domkapitlet inte får uppfattas som ett organ när man är inomkyrklig domstol och ett annat organ när man fullgör sina övriga uppgifter enligt kyrkoordningen. Det är därför viktigt att domaren är närvarande och deltar i överläggningen i alla domkapitlets ärenden.

Utskottet anser det angeläget för det kontinuerliga arbetet i domkapitlet att även ersättarna ges rätt att närvara och yttra sig vid domkapitlets sammanträden. På detta sätt säkerställs att ett ärende som handläggs under lång tid och där de tjänstgörande ledamöterna skiftar från ett sammanträde till ett annat får en kontinuitet i sin handläggning.

Andra kyrkolagsutskottet föreslår därför att antalet ledamöter i domkapitlet skall vara sju nämligen biskopen som ordförande, domprosten som vice ordförande, en av stiftets präster och diakoner vald präst eller diakon, en ledamot som är eller har varit ordinarie domare samt tre övriga ledamöter. För biskopen och domprosten skall det finnas en gemensam ersättare som skall vara präst. Domaren och prästen/diakonen skall ha ersättare med samma kvalifikationer som den ordinarie ledamoten. De övriga ledamöternas ersättare bör däremot utses genom proportionella val.

För domkapitlet i Uppsala stift bör samma principer tillämpas. Det innebär att antalet övriga ledamöter skall utökas från tre till fyra. För ärkebiskopen, biskopen i Uppsala stift och domprosten bör det utses två gemensamma ersättare som skall vara präster.

I motion 1999:125 föreslås bl.a. att antalet ledamöter i domkapitlet skall utökas med en kyrkomusiker

Enligt Andra kyrkolagsutskottets mening tillgodoses den kyrkomusikaliska kompetensen i domkapitlet genom förslaget om särskild föredragande i ärenden som rör den kyrkomusikaliska verksamheten. Motion 1999:125 avstyrks därför i denna del.

I motion 1999:115 föreslås att ledamoten som är eller har varit ordinarie domare skall vara ordförande i domkapitlet vid handläggningen av de ärenden där domkapitlet fungerar som överprövningsorgan.

Andra kyrkolagsutskottet finner Centralstyrelsens skäl övertygande när man avstyrker att ordförandeskapet skall växla mellan biskopen och domaren. Utskottet avstyrker därför motion 1999:115.

I motion 1999:128 hemställs att det för valbarhet till domkapitelsledamot som präst eller diakon skall införas ett krav att vederbörande förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigs till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön.

Läronämnden har framhållit att om sådana krav skall införas som motionären avser så måste det avse samtliga ledamöter. Läronämnden hänvisar också till den försäkran som föreslås för ledamöterna i domkapitlet.

Andra kyrkolagsutskottet förutsätter att de som låter sig väljas till ledamöter i domkapitlet till alla delar visar trohet mot kyrkans lära och ordning. Utskottet kommer senare i betänkandet att tillstyrka att en särskild försäkran skall avläggas av samtliga domkapitelsledamöter. Som läronämnden framhållit har det viss betydelse också vid ställningstagandet till motionen. Utskottet föreslår att motion 1999:128 avslås.

Utskottets förslag i dess helhet framgår av den bilagda kyrkoordningstexten.

10.13 Föredragande i domkapitlet

Motion 1999:136 föreslår att också annan musiksakkunnig än domkyrkoorganisten kan vara föredragande i kyrkomusikaliska frågor i domkapitlet. Motion 1999:205 menar att domkapitlet inte behöver några anvisningar i kyrkoordningen vem som får vara föredragande i kyrkomusikaliska frågor.

Ekumenikutskottet tillstyrker med viss justering motion 1999:136.

Andra kyrkolagsutskottet instämmer i vad som anförs i motion 1999:136 om vikten av kompetenta föredragande i domkapitlet i kyrkomusikaliska frågor. Det kan vara naturligt att det är domkyrkoorganisten som fullgör denna uppgift. Som motionären anför har emellertid flera stift anställt särskilda musiksakkunniga som naturligen förbereder och föredrar ärendena i dessa frågor. Utskottet anser det viktigt att det i kyrkoordningen betonas att vissa ärenden kräver kyrkomusikalisk kompetens. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet tillstyrker motion 1999:136 och avstyrker motion 1999:205 i den del den avser den nu behandlade frågan.

10.14 Beslutsförhet och delegation

I motion 1999:132 konstateras att de i Centralstyrelsens skrivelse föreslagna reglerna om möjlighet för domkapitlet att delegera avgörandet av ett ärende till t.ex. ordföranden är mycket begränsade. Motionären påpekar att vissa ärenden enligt 17 och 18 kap. är mycket rutinartade och ofta brådskande och föreslår att domkapitlet i en arbetsordning får uppdra åt ordföranden eller vice ordföranden att slutligt avgöra sådana ärenden

Ekumenikutskottet har i sitt betänkande KEu 1999:2y tillstyrkt motionen.

Andra kyrkolagsutskottet delar motionärens uppfattning och tillstyrker motionen.

10.15 Jäv

I motion 1999:135 föreslås att de jävsregler som skall gälla för domkapitel, Ansvarsnämnden och Överklagandenämnden skrivs om så att de blir lättare att förstå.

Andra kyrkolagsutskottet delar motionärens uppfattning att de föreslagna jävsreglerna är svåra att förstå. Eftersom de kyrkliga organ för vilka jävsreglerna skall gälla har domstolsfunktioner är det enligt utskottets mening viktigt att man i princip tillämpar de regler som rättegångsbalken föreskriver. Genom hänvisningen i kyrkoordningen till rättegångsbalkens regler har detta markerats. Eftersom en ledamot är eller har varit ordinarie domare finns också inom domkapitlet kompetens att tolka reglerna. Motionen avstyrks.

10.16 Domkapitelsförsäkran

I motion 1999:133 yrkas att bestämmelsen om domkapitelsförsäkran skall utgå; alla kyrkliga organ bör utföra sina uppdrag i trohet mot kyrkans lära och ordning. Det finns heller inte någon motsvarighet till denna försäkran i Överklagandenämnden eller Ansvarsnämnden. Dessutom är förbudet att yppa vad som förekommit vid överläggningarna alltför rigoröst.

Andra kyrkolagsutskottet anser att det har värde att det avläggs en sådan försäkran som föreslagits och delar motionärens uppfattning att en motsvarande försäkran bör gälla också för ledamöterna i Ansvarsnämnden och Överklagandenämnden. Utskottet avstyrker motion 1999:133.