9 Andra avdelningen: Församlingarna

9.1 Begreppet mission

Enligt motion 1999:22 är begreppet mission som återfinns i bestämmelsen om församlingens uppgifter otydligt. Motionären önskar därför att Centralstyrelsen söker definiera detta begrepp i dess nya kontext och utifrån detta ge församlingarna behövlig vägledning i utarbetandet av missionsprogram.

Församlingsutskottet delar i sitt yttrande 1999:1y (bil. 6) motionärens uppfattning om behovet av en kontinuerlig reflektion kring begreppet mission. Detta torde enligt församlingsutskottet kunna tillgodoses inom ramen för stiftens och det nationella kyrkokansliets projekt rörande församlingsinstruktionernas innehåll och form. Andra kyrkolagsutskottet gör därför den bedömningen att motionärens önskemål därmed är tillgodosett. Motionen bör därför avslås.

9.2 Församlingens uppdrag

Motion 1999:185 aktualiserar några språkliga förändringar i 2 kap. 1 §. I syfte att förbättra och förtydliga språket bör enligt motionären ordet Dess i första stycket andra meningen ersättas med ordet Församlingens.

Andra kyrkolagsutskottet delar denna uppfattning varför motionen bör bifallas i denna del.

Härutöver vill motionären dels att ordet tillhandahålla i tredje stycket i samma paragraf skall bytas ut mot ordet ordna, dels också att de fyra handlingarna i samma stycke samtliga bör betecknas som gudstjänster. Församlingsutskottet är i sitt yttrande 1999:1y tveksamt till den föreslagna formuleringen i Centralstyrelsens förslag, men menar att andra hänsyn än de språkligt sett mest stilistiskt eller pastoralt tilltalande kan behöva tas. Andra kyrkolagsutskottet delar denna uppfattning. Motionen bör därför avslås i denna del.

9.3 Bidrag till internationell diakoni och mission

I skrivelsen föreslås att församlingen som en av sina uppgifter får lämna bidrag till internationell diakoni och mission. Motsvarande rätt föreslås också för stiften. Centralstyrelsen motiverar sitt förslag bl.a. med att solidariteten med hjälpbehövande inte bör begränsas till dem som har betalat kyrkoavgift eller råkar befinna sig inom församlingens område. Centralstyrelsen konstaterar också att det varit ett uttalat önskemål från kyrkomötet att på detta sätt vidga perspektivet för vad en församlings uppgift är.

I motionerna 1999:23 och 29 reses invändningar mot detta förslag. Motion 23 vill att den nu föreslagna möjligheten inte skall finnas för församlingarna och stiften, medan motion 29 vill ha ett tillägg i kyrkoordningstexten som innebär att bidrag inte får ges av kyrkoavgiften om detta skulle påverka kyrkans utjämningssystem. I bägge motionerna betonas dock vikten av det frivilliga insamlingsarbetet.

Läronämnden, församlingsutskottet och ekumenikutskottet har yttrat sig i denna fråga (Ln 1999:3, KF 1999:1y och KEu 1999:1y). Samtliga anser att möjligheten skall finnas att lämna bidrag till internationell diakoni och mission. Församlingsutskottet anför för sin del följande:

Utskottet delar Läronämndens uppfattning att kallelsen till vittnesbörd om den kristna tron, att hjälpa människor i nöd och att arbeta för en rättvisare fördelning av jordens resurser inte bara gäller enskilda utan även församlingarna (Ln 1989:1). Samtidigt vill utskottet bejaka motionärernas uppfattning att en förändring av nuvarande regler i enlighet med Centralstyrelsens förslag inte får äventyra det frivilliga engagemanget och offerviljan. Svenska kyrkan har goda skäl att vårda och befrämja det aktiva engagemang för internationella frågor som genom SKM:s och Lutherhjälpens insatser, men också genom vänstifts- och vänförsamlingsarbetet, under senare år blivit en sådan viktig del av kyrkans liv. Den ökade internationella medvetenheten handlar i stora stycken om att känna och ta ansvar - att se den kristna förpliktelsen gentemot nästans andliga och materiella behov och så i konkret handling söka möjligheter att svara upp mot denna kallelse. Ansvaret omfattar varje medmänniska, oavsett var hon eller han befinner sig, varför konflikter mellan förpliktelsen uttryckt i lokala eller internationella kategorier inte skall behöva uppstå. Endast en myndigförklarad församling kan med bibehållen trovärdighet i prioriteringar och beslut ge konkret uttryck för en sådan helhetssyn. Utskottet ser vidare ingen risk i att denna nya bidragsmöjlighet skulle äventyra balansen i utjämningssystemet. Beslut rörande utjämningsbidrag fattas på andra grunder (skattekraft, antalet kyrkobyggnader och kyrkotillhöriga etc.) än den enskilda församlingens likviditet.

Möjligheten till kollektivt ansvarstagande får aldrig ersätta personligt engagemang och delaktighet. Förpliktelsen gentemot den lokala församlingens behov får aldrig utesluta engagemanget för den världsvida kyrkan. Utskottet ställer sig bakom Centralstyrelsens förslag.

Andra kyrkolagsutskottet delar denna uppfattning och föreslår därför avslag på motion 1999:23 och 29.

9.4 Frivillig samverkan

Möjligheter att inrätta s.k. gemensamt kyrkoråd, enligt 17 kap. 1 § andra stycket i kyrkolagen, finns inte i kyrkoordningsförslaget. Detta är motivet till att det i motion 1999:74 efterlyses någon form av frivillig samverkan mellan flera församlingar som bedriver gränsöverskridande och likartad gemensam verksamhet. Motionären önskar att sådan möjlighet skall tas in i kyrkoordningen.

Församlingsutskottet anser i sitt yttrande 1999:1y att det är viktigt att sådan frivillig samverkan kan ske när det bäst främjar verksamheten. Församlingsutskottet anser dock att det inte behöver regleras i kyrkoordningen eftersom det inte finns några hinder i förslaget mot olika typer av frivillig samverkan mellan församlingarna.

Andra kyrkolagsutskottet delar församlingsutskottets uppfattning. Det kan i detta sammanhang noteras att frågan om frivilliga samverkansformer även berörts av den s.k. nivåutredningen i SKU 1998:3. Utredningen ansåg det angeläget att församlingar och samfälligheter undersöker olika former att samverka med varandra; bl.a. pekades på olika former av samverkansavtal. Även möjligheten att också i annan juridisk form driva viss verksamhet nämndes, t.ex. ekonomisk förening eller aktiebolag. Mot denna bakgrund anser andra kyrkolagsutskottet att syftet med motionen kan uppnås utan den önskade regleringen. Motion 1999:74 bör därför avslås.

9.5 Samfällighetens uppgifter

En strävan i utredningsarbetet har varit att på olika sätt söka att stärka församlingarnas ställning i sin relation till den samfällighet i vilken de ingår. Detta har också kommit till uttryck i kyrkoordningsförslaget, bl.a. vad gäller personalfrågorna. Av 2 kap. 11 § framgår att samfälligheten är arbetsgivare för alla anställda. Detta hänger samman med att utdebiteringsrätten alltid ligger på samfälligheten. För att öka församlingarnas inflytande över verksamheten har dock i samma bestämmelse föreslagits att det skall vara församlingens kyrkoråd som skall anställa personal som har arbetsuppgifter i endast en av församlingarna. Kyrkorådet har dock möjlighet att avstå från denna rättighet och i stället låta kyrkonämnden svara för detta. Det är inte bara själva anställningsbeslutet som skall ligga på kyrkorådet. Enligt 4 kap. 31 § andra stycket skall kyrkonämnden, om det inte finns särskilda skäl, även uppdra åt församlingens kyrkoråd att för samfälligheten handlägga arbetsgivarfrågor för den personal som kyrkorådet anställt. Motsvarande föreslås gälla för pastoratsnämnden i ett flerförsamlingspastorat ingående i en flerpastoratssamfällighet.

I två motioner, 1999:75 och 221, har farhågor väckts om att den föreslagna ordningen kan göra arbetsgivaransvaret otydligt. Konsekvenserna av en splittrad arbetsgivarroll kan enligt motionärerna inte överblickas, och det blir svårt att ha en klar policy i anställningsfrågor.

Församlingsutskottet har med anledning av motionerna anfört följande i sitt yttrande 1999:1y:

Motionärerna påtalar vikten av att arbetsgivaransvaret blir tydligt och entydigt vilket de inte anser att föreliggande förslag är vad avser anställningsförfarandet. Utskottet konstaterar att det är en fördel om ansvar och befogenheter följs åt och anser därför att det formella arbetsgivaransvaret bör ligga på samfälligheten. Ett motiv för detta är vikten av att arbetsgivarfrågorna, med det komplicerade arbetsrättsliga ansvaret, blir korrekt utförda. Centralstyrelsens förslag stärker tydligt församlingens roll och värnar om församlingens självständiga ansvar. Utskottet anser att det är viktigt att man värnar om församlingarnas självständiga ansvar och att kyrkorådet får ha initiativet när det gäller anställningar, men det krävs ett förtydligande av 11 § när det gäller arbetsgivaransvaret. Utskottet konstaterar vidare att det blir problematiskt avseende prästanställningar om man följer förslaget i motion 75.

Församlingen är den grundläggande pastorala enheten inom kyrkan och det är därför enligt andra kyrkolagsutskottet väsentligt att församlingen får en starkare position. Den föreslagna ordningen ökar församlingens inflytande över sin verksamhet. Samfällighetens funktion skall begränsas till att vara ett samverkans- och serviceorgan för utjämning och resurshushållning för de församlingar som bildar samfälligheten.

Andra kyrkolagsutskottet är medvetet om att begreppet arbetsgivarfråga, d.v.s. det som obligatoriskt skall uppdras åt resp. församlingskyrkoråd, är något oprecist. I skrivelsens kommentarer till 4 kap. 31 § finns dock begreppet förklarat. Som exempel nämns rätten att bestämma ingångslön och att medge längre ledigheter. Med en kompetent och sakkunnig hantering av personalfrågorna både i församlingarna och samfälligheten bör några problem inte behöva uppstå. Det saknas därför anledning att bifalla motionerna 1999:75 och 221. Dessa bör därför avslås.

9.6 Personalrepresentation

I motion 1999:98 föreslås att personalföreträdares rätt att delta i styrelser och råd inom Svenska kyrkan skall regleras i kyrkoordningen. Församlingsutskottet och organisationsutskottet har yttrat sig över motionen, KF 1999:1y och KO 1999:1y. Inget av utskotten har tillstyrkt motionen. Det finns anledning att konstatera det som bägge utskotten antecknat med anledning av motionens motiv, nämligen att personalföreträdare enligt kommunallagen inte kan medges rätt att närvara vid landstingsstyrelsens eller kommunstyrelsens sammanträden, bortsett från möjligheten till öppna nämndsammanträden under vissa förutsättningar.

Frågan om personalrepresentation i råd och styrelser inom Svenska kyrkan har behandlats under utredningsarbetet. Nivåutredningen SKU 1998:3 avstod från att lägga fram något förslag om detta. Centralstyrelsen är av samma uppfattning. Motivet är att Svenska kyrkans demokratiska uppbyggnad ger de anställda möjlighet till insyn i verksamheten och möjlighet att påverka dess utformning vad avser mål och inriktning. Även det faktum att kyrkoråden ofta är organ med relativt få ledamöter talar mot personalrepresentation. Arbetstagarrepresentanter i ett sådant organ medför en oproportionellt stor representation vilket kan få konsekvenser för demokratin även om möjligheten att delta i de formella besluten begränsas.

Andra kyrkolagsutskottet delar Centralstyrelsens uppfattning om att någon närvarorätt för personalrepresentanter inte skall skrivas in i kyrkoordningen. Utskottet vill dock erinra om att kyrkoordningen inte heller förbjuder det. Den avreglering som skett medför att kyrkoråd och nämnder har full frihet att lokalt införa en ordning med personalrepresentation. Med detta konstaterande föreslår utskottet att motionen skall avslås.

9.7 Kyrkostämma i icke-territoriella församlingar

Centralstyrelsen föreslår att kyrkostämma skall få finnas som frivilligt alternativ i församling med högst 500 röstberättigade. Något undantag görs inte för de icke-territoriella församlingarna. Genom de föreslagna övergångsbestämmelserna kommer dock nu existerande stämmor att få finnas kvar till utgången av år 2001.

I motion 1999:120 föreslås ett undantag av innebörd att kyrkostämman skall få finnas kvar i icke-territoriella församlingar som beslutande organ även om församlingen har mer än 500 röstberättigade. I motionen åberopas bl.a. ett remissvar från finska församlingen, i vilket församlingen framställt önskemål om att få ha kvar kyrkostämman.

Församlingsutskottet delar i sitt yttrande 1999:1y den uppfattning som framförs i motionen. Utskottet drar vissa paralleller med hur man arbetar i de svenska församlingarna i utlandet där man också har kyrkostämma som beslutande organ oavsett antalet medlemmar.

Andra kyrkolagsutskottet delar Centralstyrelsens uppfattning i denna fråga. För att den tilltänkta direktdemokratin genom kyrkostämman skall fungera kan församlingarna inte vara allför stora. Detta gäller naturligtvis även de icke-territoriella församlingarna. Det finns därför ingen anledning att frångå förslaget i denna del. Motionen bör därför avslås.

9.8 Församlingsmöte

Kyrkoordningsförslaget saknar bestämmelser om församlingsmöte.

I utredningsförslaget fanns församlingsmöte med som en obligatorisk mötesform utan beslutanderätt. Syftet var att erbjuda möjligheter för alla som bor i en församling att tillsammans med de förtroendevalda få diskutera och ge synpunkter på församlingens verksamhet. Särskilt verksamhetsplan och budget var sådant som borde kunna bli föremål för en bredare diskussion.

Motivet för att Centralstyrelsen inte godtog utredningsförslaget i denna del var att kyrkostämma skulle finnas kvar i de minsta församlingarna. Kyrkostämman blir så att säga ett församlingsmöte med beslutanderätt, och skäl skulle därmed saknas att reglera församlingsmötet i kyrkoordningen. Centralstyrelsen hänvisade också till att församlingsmötet var ett av de mer kritiserade förslagen bland remissinstanserna. Många, framförallt de stora församlingarna, var oroliga inför tanken att alla kyrkotillhöriga skulle delta i församlingsmötet med uppenbara lokalproblem som följd. Andra, som i och för sig godtagit tanken på församlingsmöte, menade att det i stället borde vara fakultativt.

I tre motioner aktualiseras frågan om församlingsmöte. Motionerna 1999:31 och 177 önskar ett obligatorium i enlighet med utredningsförslaget. Motion 1999:92 vill ha in en bestämmelse i kyrkoordningen av innebörd att kyrkorådet bör hålla församlingsmöte för att informera och efterhöra de kyrkotillhörigas synpunkter på församlingens verksamhet.

Församlingsutskottet anför i sitt yttrande 1999:1y följande med anledning av motionerna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att Svenska kyrkan ständigt behöver överväga nya former för direktinsyn och dialog. Församlingsmötet utgör ett exempel på detta där församlingen ges en möjlighet att nå de kyrkotillhöriga. Utskottet vill, trots en i grunden positiv inställning i frågan, emellertid inte förorda en reglering av församlingsmötet i kyrkoordningen, utan lämnar åt varje församling att i sitt arbete med församlingsinstruktionen överväga denna och andra informations- och samrådsformer.

Andra kyrkolagsutskottet anser att det finns många fördelar med ett församlingsmöte. Församlingsbornas engagemang och intresse för församlingens verksamhet skulle sannolikt öka om de på ett möte får samtala och diskutera med förtroendevalda och anställda. Kyrkorådet skulle därmed få ett bättre underlag för sitt ställningstagande vad gäller verksamhet och prioriteringar inför budgetarbetet. Församlingsmötet kan ses som ett av flera sätt att förbättra och fördjupa demokratin i församlingen. Utskottet har anledning att utgå från att alla nivåer inom kyrkan aktivt kommer att arbeta för ett ökat engagemang och inflytande från de kyrkotillhöriga i sin relation till församlingen. Församlingsmötet är ett sätt, men det bör även prövas andra vägar för att uppnå detta syfte. Utskottet anser därför att man inte bör införa församlingsmötet som ett obligatorium i kyrkoordningen. Det fyller heller inte någon funktion att ta in bestämmelser i kyrkoordningen som blir fakultativa, vilket skulle bli effekten av ett bifall till motion 92. På nu anförda skäl föreslår utskottet avslag på motionerna 31, 92 och 177.

9.9 Informationspolicy

I motion 1999:100 hemställs om vissa tillägg till kyrkoordningsförslaget. Tilläggen innebär i huvudsak att det av kyrkoordningen skall framgå att kyrkorådet och stiftsstyrelsen skall ha hand om församlingens resp. stiftets informationsverksamhet samt att kyrkomötet eller något organ som kyrkomötet bestämmer skall ansvara för Svenska kyrkans utveckling, samordning och genomförande av nationella informationsinsatser. De begärda tilläggen skall göras i 4 kap. 7 §, 7 kap. 9 § samt 10 kap. 3 §.

Tre utskott har yttrat sig med anledning av motionen. Ekumenikutskottet ansluter sig i sitt yttrande 1999:1y till Centralstyrelsens förslag. Samma uppfattning framförs av församlingsutskottet i yttrandet 1999:1y. Församlingsutskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en väl genomtänkt och tydligt definierad informationsstrategi, men menar samtidigt att detta tillhör ett av de områden som inte bör regleras i kyrkoordningen utan snarast bör utgöra en självklar del av församlingens övergripande kommunikationstänkande, sådant detta bl.a. kommer till uttryck i församlingsinstruktionen.

Kulturutskottet vill i sitt yttrande KK 1999:1y bifalla motionen såsom utomordentligt angelägen. Kulturutskottet anser att den nya situationen i samband med relationsförändringen kräver nya informationsinsatser och att ansvaret för detta på den nationella nivån, i stift och församlingar bör vara reglerat i kyrkoordningen.

Frågan om att särskilt reglera kyrkorådets informationsansvar diskuterades av den s.k. nivåutredningen i samband med utredningsarbetet. Utredningen konstaterade att ansvaret för informationsverksamheten ligger på kyrkorådet men att detta ansågs så självklart att det inte behövde uttryckas i kyrkoordningstexten. Centralstyrelsens förslag överensstämmer med utredningens förslag i denna del.

Andra kyrkolagsutskottet delar ekumenikutskottets och församlingsutskottets uppfattning i denna fråga, men vill betona att detta på intet sätt betyder att utskottet anser informationsfrågorna oviktiga, tvärtom. Vad gäller behovet av informationsinsatser inför relationsförändringen bör särskilt pekas på det intensiva och omfattande informationsarbete om Svenska kyrkans förändrade ställning som pågår i Centralstyrelsens kansli. Utskottet känner därför ingen oro för att de kyrkotillhöriga inte skall få den nödvändiga informationen. Det saknas därför anledning att bifalla motionen.

9.10 Delegation

I motion 1999:106 framförs önskemål om en reglering i kyrkoordningen av kyrkorådets delegationsrätt när det gäller ärenden som rör myndighetsutövning. Motionären menar att beslut med stöd av begravningslagen innebär myndighetsutövning mot enskilda och att det därför är viktigt att denna beslutanderätt utövas korrekt.

Kyrkoordningsförslaget innehåller inga bestämmelser om delegation motsvarande de som finns i kyrkolagen. Det bärande motivet till detta är att det inte finns anledning att tynga kyrkoordningen med detaljerade bestämmelser som har sin grund i en kommunalrättslig lagstiftning. Det finns heller inget krav, varken i begravningslagen eller annan författning, som ålägger huvudmännen för begravningsverksamheten några begränsningar när det gäller rätten att delegera beslutanderätt och formerna för detta. Andra kyrkolagsutskottet föreslår därför att motionen skall avslås.

9.11 Antal ledamöter i kyrkoråd som inte är direktvalt

Kyrkoordningsförslaget anger i 4 kap. 10 § att antalet valda ledamöter i kyrkoråd som väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma inte får vara mindre än sex. I skrivelsens kommentar till denna bestämmelse anges som motiv för ökningen av minimiantalet från fyra till sex att detta ger en bredare representation och ökar det demokratiska inflytandet i kyrkorådet.

I motion 1999:28 yrkas att minimiantalet skall vara detsamma som enligt nuvarande kyrkolag, d.v.s. fyra. Andra kyrkolagsutskottet liksom även församlingsutskottet, 1999:1y, ansluter sig till Centralstyrelsens förslag på de i skrivelsen anförda skälen. Motionen bör därför avslås.

9.12 Ordförande i kyrkoråd

En nyhet i kyrkoordningsförslaget i förhållande till vad som nu gäller är att ordförande och vice ordförande endast kan utses bland kyrkorådets valda ledamöter. Motsvarande föreslås gälla för kyrkonämnd och pastoratsnämnd. Motivet till denna förändring är enligt Centralstyrelsen att uppnå tydlighet såväl i det gemensamma uppdraget som i fråga om hur ansvar utkrävs och för att stimulera till ett brett ansvarstagande.

I motion 1999:40 förordas oförändrad ordning, dvs. att samtliga ledamöter skall kunna väljas till ordförande. Motivet är enligt motionärerna att den föreslagna förändringen medför att maktbalansen mellan kyrkans läroämbete och de förtroendevalda lekmännen förskjuts till de senares fördel. Andra kyrkolagsutskottet delar inte denna uppfattning och föreslår därför på av Centralstyrelsen anförda skäl att motionen skall avslås.

Utskottet har i detta sammanhang uppmärksammat en konsekvensändring som borde ha blivit en följd av Centralstyrelsens förslag. Bestämmelsen i 4 kap. 17 § behandlar s.k. tillfällig ordförande och ersättare för ordföranden vid längre tids förfall på grund av sjukdom eller liknande. Såväl bestämmelsens första som andra stycke talar endast om annan ledamot. Konsekvensen av förslaget om att kyrkoherden inte ska kunna väljas till ordförande bör naturligtvis bli att han eller hon inte heller ska kunna utses till ordförande enligt denna bestämmelse. Detta uppnås lättast genom att ordet vald sätts in mellan annan och ledamot i bestämmelsens båda stycken.

Utskottet föreslår därför att denna förändring görs i kyrkoordningstexten.

9.13 Kyrkvärdar

Av 4 kap. 24 § i kyrkoordningsförslaget framgår att kyrkvärdar skall väljas bland dem som är röstberättigade i församlingen. Detta stämmer överens med nuvarande ordning. Till skillnad från vad som nu gäller föreslår Centralstyrelsen dock att minst två av dessa skall utses inom kyrkorådskretsen. Motivet är enligt Centralstyrelsen att det är viktigt med ett personsamband genom kyrkvärdarna mellan kyrkorådet som församlingens styrelse och den gudstjänstfirande församlingen. Detta blir tydligare genom den föreslagna förändringen.

I fem motioner aktualiseras frågan om kyrkvärdar, 1999:60, 93, 102, 127 och 201. Samtliga motioner vill på olika sätt att förslagets bestämmelser skall ändras. Yrkandena innebär större frihet vad gäller kravet på församlingstillhörighet, hur många av kyrkvärdarna som måste vara kyrkorådsledamöter samt krav på dop och konfirmation.

Församlingsutskottet har i dessa frågor anfört följande i sitt yttrande 1999:1y.

Utskottet vill hävda att en viktig huvudprincip för kyrkoordningen bör vara att i denna endast reglera vad som kan betecknas som ett nödvändigt minimum för att sedan lämna till den lokala församlingen att själv avgöra hur man därutöver vill utforma sitt församlingsarbete. Återkopplingen mellan kyrkvärdar och kyrkoråd är lika väsentlig som naturlig varför den heller inte behöver detaljregleras.

En majoritet av utskottets ledamöter menar således, i likhet med KMot 1999:127, att gränsen för kravet på det antal kyrkvärdar som också skall vara ledamöter i kyrkorådet bör reduceras till en. Samtliga kyrkvärdar bör vidare, enligt majoriteten av utskottets ledamöter, vara folkbokförda i församlingen, vara röstberättigade samt döpta.

Församlingsgemenskapen erbjuder många viktiga uppgifter också för den som enligt nuvarande kyrkotillhörighetsbestämmelser ännu "är på väg till dopet". Att som kyrkvärd inte själv ha undfått det dop man på församlingens vägnar välkomnar till och ej heller ha delaktighet i den nattvardsgemenskap som på ett så tydligt sätt manifesterar den kristnes förening med Kristus och de troende i alla tider, väcker frågor av grundläggande teologisk natur. Bakom detta synsätt står, så när som på en nedlagd röst, ett enigt utskott.

Andra kyrkolagsutskottet instämmer för sin del i församlingsutskottets uppfattning men anser att detta inte behöver regleras i kyrkoordningen. I detta sammanhang pekar utskottet på den möjlighet som alltid står till buds att utse gudstjänstvärdar eftersom kyrkoordningen inte har reglerat denna typ av uppdrag. Med detta konstaterande och på de skäl Centralstyrelsen anfört för den föreslagna regleringen av kyrkvärdar föreslår andra kyrkolagsutskottet att motionerna 1999:60, 93, 102, 127 och 201 (delvis) skall avslås.

9.14 Kyrkoherde i kyrkonämnd

Enligt nuvarande bestämmelser ankommer det på domkapitlet att bestämma vem av kyrkoherdarna i en flerpastoratssamfällighet som skall sitta i samfällighetens kyrkoråd. Centralstyrelsens förslag i 5 kap. 5 § innebär att det i stället skall ankomma på kyrkoherdarna i samfälligheten att genom omröstning välja en bland dem att vara ledamot i kyrkonämnden och en annan att vara ersättare.

I motion 1999:193 yrkas att samma ordning skall gälla som för närvarande, dvs. att det skall vara domkapitlets uppgift att utse kyrkoherde i kyrkonämnden. Andra kyrkolagsutskottet ser i likhet med församlingsutskottet (se dess yttrande 1999:1y) ett värde i att beslut av detta slag fattas av berörda kyrkoherdar. Motionen bör därför avslås.

I motion 1999:152 begärs ett tillägg i 5 kap. 5§ (i motionen angivet 5 kap. 4 §) som får förstås så att om såväl den av kyrkoherdarna valda ordinarie ledamoten som dennes ersättare har förhinder så skall den vikarierande kyrkoherden för den ordinarie ledamoten inträda.

Bestämmelsen, såsom den föreligger i kyrkoordningsförslaget, kan naturligtvis medföra att kyrkonämnden i vissa speciella fall kan komma att sakna kyrkoherde. Andra kyrkolagsutskottet bedömer dock att detta förekommer ytterst sällan. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka bifall till motionen. Den bör därför avslås.