Andra kyrkolagsutskottet behandlar här innehållet i Centralstyrelsens skrivelse 1999:3 Kyrkoordning för Svenska kyrkan, nionde avdelningen, Val, jämte de därtill knutna övergångsbestämmelserna samt de till utskottet hänvisade motionerna 1999:17 av Gösta Äng m.fl., 1999:47 av Sven-Olof Karlsson m.fl., 1999:54 av Bo-Gustaf Sorby och Gunhild Bolander, 1999:58 av Jan-Anders Ekelund m.fl., 1999:63 av Åke Blomqvist m.fl., 1999:76 av Göran Lundquist m.fl., 1999:87 av Tomas Forsner m.fl., 1999:90 av Gerd Gullberg-Johnson m.fl., 1999:97 av Sven G. Månsson, 1999:104 av Bengt Gustafsson, 1999:107 av Bengt Gustafsson, 1999:139 av Torgny Larsson, 1999:163 av Sten-Åke Engdahl m.fl., 1999:166 av Joakim Svensson och Jan-Anders Ekelund, 1999:179 av Karin Burstrand, 1999:190 av Britta Olinder och Ursula Frising, 1999:211 av Susann Torgerson och Åke Blomqvist, 1999:213 av Susann Torgerson, samt 1999:217 av Nils Gårder.
I fråga om motionsyrkandena hänvisas till avsnittet 3, Motionerna, och i fråga om de närmare motiveringarna till motionernas innehåll.
Andra kyrkolagsutskottet redovisar i det följande först sina allmänna överväganden och tar därefter upp de frågor som föranleds av innehållet i skrivelsen och motionerna i huvudsak i den ordning som de behandlas i skrivelsen. Avslutningsvis tar utskottet ställning till övergångsbestämmelserna.
Ärendet har i hithörande delar behandlats utförligt i första kyrkolagsutskottets yttrande 1999:1y. I stället för att upprepa vad som där sägs, vartill andra kyrkolagsutskottet till stor del kan ansluta sig, kommer i det följande till väsentlig del att hänvisas till yttrandets innehåll:
6.2.1 Frågan om en reform av valsystemet bör genomföras nu eller skjutas upp
Centralstyrelsens förslag till Kyrkoordning är avsett att träda i kraft den 1 januari år 2000. I motion 1999:163 har framställts tre yrkanden, vilka i sak innebär att valfrågorna skall lämnas oreglerade i Kyrkoordningen och i stället utredas ytterligare inför beslut av Kyrkomötet under år 2000.
Första kyrkolagsutskottet har redovisat sina överväganden i denna fråga i yttrandets avsnitt 1.2 och därvid med rätta framhållit att frågan om den framtida utformningen av de kyrkliga valen mycket länge har väntat på sin lösning. Som första kyrkolagsutskottet vidare påpekat, inträder kyrkan vid ingången av år 2000 i en ny relation till staten, varefter de kyrkliga valen inte längre är reglerade i lag. Andra kyrkolagsutskottet finner, liksom första kyrkolagsutskottet, att det inte kan komma i fråga att nu anta en kyrkoordning som saknar valbestämmelser samt att frågan om de kyrkliga valen måste anses tillräckligt beredd för ett ställningstagande. Visserligen delar andra kyrkolagsutskottet, såsom kommer att framgå, de i motionen uttryckta synpunkterna, såtillvida som andra kyrkolagsutskottet menar att försiktighet är påkallad när det gäller att införa mer genomgripande förändringar i väljarens situation. På nyss anförda grunder och på de av första kyrkolagsutskottet i övrigt anförda skälen avstyrker emellertid andra kyrkolagsutskottet yrkandena i motion 1999:163. Samtidigt vill dock utskottet erinra om att behovet av en uppföljning och utvärdering av de valbestämmelser som kyrkomötet nu bör anta kommer att tas upp längre fram i betänkandet under 6.7.
6.2.2 Frågan om direkta eller indirekta val
Frågan om en "kyrkans valdag" med direkta val till samtliga kyrkliga organisationsnivåer har rötter långt bakåt i tiden.
I en rad motioner som hänvisats till andra kyrkolagsutskottet har frågan om direkta eller indirekta val till skilda val tagits upp, varvid i många fall påyrkats indirekta i stället för direkta val till både stiftssamfällighet och Kyrkomöte. Olika argument har anförts till förmån för ena eller andra lösningen. Frågan har berörts i motiveringar till ytterligare motioner utan att detta utmynnat i något särskilt yrkande.
De avsedda motionsyrkandena innefattas i motionerna 1999:17, 1999:54, 1999:58, 1999:76, 1999:87, 1999:90, 1999:97, 1999:104, 1999:139, 1999:179 samt 1999:217.
Första kyrkolagsutskottet har i sitt yttrande inlett sina principiella ställningstaganden med följande
Frågan om direkta val till samtliga kyrkliga organisationsnivåer har funnits med i diskussionen som en huvudfråga, alltsedan det kyrkliga reformarbetet inleddes med ställningstagandena vid 1979 års kyrkomöte. Med utskottets egna formuleringar vid 1995 års kyrkomötessammanträde kan allmänt härom sägas att principiella skäl oftast funnits tala för, men olika praktiska överväganden emot sådana val, men att Kyrkomötets ställningstaganden under åren till förmån för övergång till direkta val på samtliga nivåer emellertid får betecknas som i stort sett entydiga. Utskottet uttalade sig, naturligt nog, likväl med viss försiktighet inför det numera slutförda utredningsarbetet (1 KL 1995:9). Det av Centralstyrelsen nu framlagda förslaget om direkta val till samtliga nivåer harmonierar sålunda med den ståndpunkt som kyrkomötet gett uttryck för.
Andra kyrkolagsutskottet vill för egen del tillfoga att frågan om direkta val till de tre kyrkliga nivåerna vid återkommande tillfällen under i stort sett det senaste decenniet har skjutits på framtiden under hänvisning till pågående utredningsarbete eller till den förestående relationsändringen. Centralstyrelsens nu framlagda förslag innebär emellertid att den nu i samband med relationsförändringens genomförande får en lösning, vilken tillgodoser de i stort sett entydiga reformkrav som Kyrkomötet har gett uttryck för.
Kopplingen mellan frågan om införande av direkta val till de båda övre kyrkliga nivåerna och synen på sambandet mellan olika nivåer och deras grundläggande funktioner i helhetsstrukturen har tagits upp i flera motioner, bl.a. i motion 1999:217. Första kyrkolagsutskottet har tagit upp detta och därvid understrukit den territoriella församlingens naturliga ställning som grundläggande enhet men också uttalat att detta förhållande inte kan berättiga till slutsatser om hur kyrkomedlemmarna skall vara representerade på övriga kyrkliga nivåer, i synnerhet inte till slutsatsen att direkta val till de beslutande församlingarna på stifts- och riksnivå ej skall förekomma. Första kyrkolagsutskottet har påpekat att församlingens roll som kyrkans grundläggande enhet för övrigt vid direkta val under alla förhållanden återspeglas genom att församlingen normalt blir valkrets. Vidare har första kyrkolagsutskottet anfört följande, vilket varit avgörande för dess ställningstagande till förmån för direkta val på samtliga nivåer.
Utskottet kan inte undgå att i frågan om direkta eller indirekta val framförallt fästa vikt vid att kyrkans beslutande församlingar på alla nivåer skall åtnjuta full politisk legitimitet. Detta argument måste enligt utskottets mening tillmätas avgörande betydelse särskilt i fråga om Kyrkomötet. Kyrkomötet har genom det reformarbete som inleddes redan under 1979 års kyrkomöte utvecklats i riktning mot en form av riksdag för den Svenska kyrkan, och det torde allmänt uppfattas på detta sätt. Enligt lagen om Svenska kyrkan är Kyrkomötet Svenska kyrkans högsta beslutande organ. I denna egenskap bör dess betydelse som framtida sammanhållande faktor inte underskattas. Det kan enligt utskottets mening knappast betvivlas att en genom direkta val utsedd församling utifrån numera i samhället gängse synsätt åtnjuter en högre grad av demokratisk legitimitet än en indirekt utsedd. Utskottet finner alltså från demokratisk synpunkt i likhet med Centralstyrelsen att valen till Kyrkomötet bör vara direkta.
Första kyrkolagsutskottet har härefter framhållit att redan valutredningen vid övervägande av skälen för och emot direkta val stannat för att föreslå direkta val på stiftsnivå.
Andra kyrkolagsutskottet, som är ense med första kyrkolagsutskottets i nyss återgivna bedömning, finner liksom första kyrkolagsutskottet att det utifrån den ovan återgivna principiella ståndpunkten uppenbarligen saknas skäl att göra skillnad i fråga om valsätt mellan regional och riksnivå samt att skälen för direkta val gör sig gällande med samma styrka vad gäller val till samfällighet, där sådana förekommer.
Kostnadsfrågor
I argumenteringen för och emot direkta val har också frågor om kostnaderna för valens genomförande tagits upp. Första kyrkolagsutskottet har i sitt yttrande redan återgett huvuddragen av de beräkningar som utförts av valutredningen och som baserar sig på uppskattningar utifrån kostnader för stat och kommuner vid 1997 års kyrkoval. Centralstyrelsens bedömningar grundar sig på samma underlag och utmynnar i konstaterandet att ytterligare två direkta val leder till ett högre belopp och dessutom till en viss ökning av stiftens uppgifter, medan å andra sidan en del uppgifter som har att göra med de indirekta valen bortfaller.
Första kyrkolagsutskottet har inhämtat att den av utredningen angivna totalkostnaden 40 miljoner bara avser de mer specifika valkostnaderna på den nationella nivån och anmärkt att de huvudsakliga administrativa uppgifterna ankommer på stiften enligt Centralstyrelsens förslag. Dessa uppgifter konstateras vara arbets- och kostnadskrävande, varför de totala kostnaderna för de kyrkliga valen enligt Centralstyrelsens förslag rimligen blir betydligt större än angivna 40 miljoner.
Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att det här gäller att tillskapa en valordning, som tillgodoser i samhället allmänt omfattade anspråk på ett demokratiskt system, genom vilken väljaren kan utöva omedelbart inflytande över de beslutande församlingarnas sammansättning och dessa därigenom garanteras politisk legitimitet. Att detta för med sig en ökning av kostnaderna är oundgängligt och, såsom även första kyrkolagsutskottet funnit, en konsekvens som måste accepteras. Andra kyrkolagsutskottet är enigt med första kyrkolagsutskottet om att möjligheter att begränsa kostnadsökningen bör tas till vara och beaktas vid den närmare utformningen av valsystemet. I vad mån därmed verkligen kan i någon beaktansvärd grad åstadkommas minskade kostnader jämfört med förslaget ter sig visserligen enligt andra kyrkolagsutskottets mening något ovisst. Innan systemet prövats i praktiken blir varje bedömning beroende av uppskattningar. Bäst låter sig emellertid konsekvenserna bedömas - och detta gäller för övrigt inte bara de kostnadsmässiga konsekvenserna - vid val av lösningar som ligger nära redan beprövade. Att därigenom en del initialkostnader och mer omfattande informationsinsatser kan undvikas får anses säkert. Att lösningarna medger central upphandling av tjänster och materiel är också viktigt. På detta sätt kan valsystemets utformning bidra till att kostnaderna för valen kan hållas på en acceptabel nivå.
Insyn
Det har i debatten för och emot direkta val såsom argument till förmån för indirekta val till stiftssamfällighet och/eller Kyrkomötet ibland anförts att ordningen med indirekt valsystem är välkänd. Andra kyrkolagsutskottet, som från sin principiella utgångspunkt önskar sätta väljarens perspektiv främst, vill i detta hänseende endast konstatera att systemet med direkta val är synnerligen välkänt för alla väljare som deltagit i allmänna val, medan det torde förhålla sig på rakt motsatt vis med ordningen för indirekta val. I själva verket grundar sig åtskillig kritik mot ett sådant valsystem särskilt på att det är tekniskt invecklat och procedurerna i verkligheten undandragna insyn från den vanlige väljaren. Man kommer därför här också in på frågan om deltagandet i de kyrkliga valen. Med anknytning till denna fråga har första kyrkolagsutskottet anfört följande, som utskottet vill framhålla.
Det för närvarande låga deltagandet vid kyrkliga val utgör otvivelaktigt ett allvarligt bekymmer, inte minst med tanke på den legitimitet de valda församlingarna bör åtnjuta. Detta kan emellertid knappast anföras till stöd för en ordning med indirekta val, där sammansättningen av de beslutande församlingarna på stifts- och riksnivå i alla händelser baserar sig på utfallen av de lokala valen. Enligt utskottets mening kan i stället direkta val till samtliga nivåer stimulera till ökat valdeltagande och engagemang i kyrkans verksamhet. Utskottet har även vid andra tillfällen, då det låga valdeltagandet varit föremål för överväganden, framhållit vikten av lokala insatser av partier och andra organisationer samt kyrkligt aktiva personer. Möjligheten att aktivera dessa krafter bör enligt utskottets mening också inverka på den närmare utformningen av valorganisationen, vartill utskottet återkommer i det följande.
Andra kyrkolagsutskottet lägger samma synsätt till grund för sina följande överväganden.
6.2.3 Personvalsinslag
Liksom frågan om direkta eller indirekta val har också frågan om personvalsinslag vid valen länge varit föremål för kyrkomötets uppmärksamhet. Andra kyrkolagsutskottet ser med tillfredsställelse att Centralstyrelsens förslag innefattar en lösning också på denna fråga, vilken har utformats med beaktande av vad som annars gäller vid allmänna val.
Motion 1999:213, yrkande 2 i hithörande del, går ut på att minimikrav inte skall finnas för att de särskilda personrösterna skall räknas. Vidare synes ett av de förslag (avseende 38 kap. 42 §) som påyrkas i motion 1999:47 kunna åsyfta sättet för avgivande av särskild personröst. Första kyrkolagsutskottet har i sitt yttrande för sin del anslutit sig till den av Centralstyrelsen föreslagna modellen för personval och avstyrkt motionen 1999:213 i förevarande del.
Andra kyrkolagsutskottet godtar liksom första kyrkolagsutskottet i princip Centralstyrelsens utformning av bestämmelser i Kyrkoordningen vad gäller personvalsinslag och avstyrker därmed bifall till motionsyrkandena i förevarande del.
Andra kyrkolagsutskottets ståndpunkt i frågan om direkta eller indirekta val och frågan om personvalsinslag
Med det anförda har andra kyrkolagsutskottet på samma sätt som tidigare första kyrkolagsutskottet tagit ställning för en valordning som grundar sig på principen om direkta val med personvalsinslag på kyrkans samtliga nivåer och därmed också tillstyrkt motion 1999:90, yrkande 1, och avstyrkt motionerna 1999:17, 1999:54, 1999:58, 1999:76, 1999:87, 1999:90, yrkandena 2 och 3, 1999:97, 1999:104, 1999:139, 1999:179 samt 1999:217 i hithörande delar. I fråga om personalsinslaget har andra kyrkolagsutskottet också avstyrkt motionerna 1999:47 samt 1999:213, yrkande 2, bådadera i hithörande delar.
6.2.4 Övriga allmänna utgångspunkter vid valbestämmelsernas utformning
I flera motioner har uttryckts betänkligheter mot tidpunkten för valreformens genomförande och farhågor för att formerna för röstningen skall upplevas som krångliga och avskräcka från deltagande i valen. Särskilt har framhållits att de kyrkliga valen med Centralstyrelsens förslag kommer att skilja sig från de allmänna valen.
Andra kyrkolagsutskottet har - liksom första kyrkolagsutskottet - förståelse för en del av den oro som kommit till uttryck och delar uppfattningen att alltför genomgripande förändringar av själva röstningsförfarandet om möjligt bör undvikas. I stället bör en anpassning till förhållanden som väljarna är förtrogna med genom deltagande i allmänna val eftersträvas där så är möjligt. En sådan anpassning är för övrigt, som tidigare berörts, också ägnad att minska behovet av mera kostsamma informationsinsatser och underlätta den regionala rådgivningsverksamheten, eftersom denna då kan falla tillbaka på erfarenheterna från andra val. Åtskilliga av de förändringar i det framlagda förslaget som andra kyrkolagsutskottet föreslår i det följande bottnar helt eller delvis i dessa hänsyn.
6.2.5 Valadministrativa organ
Andra kyrkolagsutskottet förordar från förut angivna utgångspunkter en del ändringar i Centralstyrelsens förslag, vilka synes ägnade att leda till minskade kostnader jämfört med förslaget och skapa bättre förutsättningar för ett gott valdeltagande. De förordade förfarandebestämmelserna innebär sålunda att nuvarande regler för direkta val i stort sett behålls. I förhållande till Centralstyrelsens förslag bygger de föreslagna lösningarna på en ökad lokal medverkan i valen, på ett ökat ansvarstagande från de nomineringsgrupper som deltar och på att stiftens valadministrativa uppgifter begränsas.
Vad gäller det övergripande ansvaret för valens genomförande på olika nivåer har första kyrkolagsutskottet anfört följande.
Utskottet finner det i likhet med Centralstyrelsen naturligt att Kyrkostyrelsen får det övergripande ansvaret för samtliga val, särskilt med hänsyn till att dessa föreslås bli direkta på alla nivåer. Till de uppgifter som sålunda Kyrkostyrelsen bör sköta hör att bland allmänheten sprida kännedom om valet och de bestämmelser som gäller för detta, framställa vallängder och i övrigt utföra uppgifter som vid allmänna val brukar ankomma på Riksskatteverket såsom central valmyndighet. I vissa hänseenden följer av utskottets ställningstaganden i det följande förändringar i de uppgifter som enligt Centralstyrelsens förslag skall ankomma på Kyrkostyrelsen. Det är också rimligt att Kyrkostyrelsen ges ytterligare bemyndiganden att meddela behövliga närmare bestämmelser. Det av Centralstyrelsen föreslagna bemyndigandet i 38 kap. 78 § bör med hänsyn härtill ses över.
Vad däremot gäller det lokala och regionala administrationsansvaret har utskottet, bl.a. utifrån överväganden som nyss redovisats i de bägge föregående avsnitten stannat för lösningar som helt eller delvis avviker från de av Centralstyrelsen framlagda. Framförallt anser utskottet att det bör finnas lokala valutskott, vilka lämpligen inrättas på pastoratsnivå, där medlemsunderlaget är tillräckligt och personella resurser kan ställas till förfogande. Utskottet har därmed även anslutit sig till de skäl för en sådan lösning som framförs i motion 217, vari bl.a. betonas valnämndens uppgift att vara lokal garant för den demokratiska självstyrelsen och framhålls den långa svenska traditionen i detta hänseende. Motionen tillstyrks sålunda.
Den valda lösningen innebär att stiftet befrias från väsentliga uppgifter som enligt Centralstyrelsens förslag förlagts dit. På regional nivå kvarstår emellertid behov av åtskilliga uppgifter av administrativ, samordnande och rådgivande natur.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig också i fråga om dessa bedömningar till första kyrkolagsutskottets synsätt, ehuru med den ändringen att det lokala ansvaret för valens administrering enligt andra kyrkolagsutskottets mening i stället för att ankomma på ett utskott bör liksom vid de allmänna valen åvila en särskild valnämnd, vars inrättande sålunda bör vara obligatoriskt i varje församling, eller om församlingen ingår i en samfällighet, i denna. Valnämndens uppgift blir att ansvara för det lokala genomförandet av valen, att biträda stiftsstyrelsen och att i övrigt fullgöra de närmare uppgifter som anges i Kyrkoordningen. Andra kyrkolagsutskottet föreslår bestämmelser härom i Kyrkoordningen.
Andra kyrkolagsutskottet övergår härefter till en närmare granskning av de texter som det framlagda kyrkoordningsförslaget innehåller och till att behandla övriga till utskottet hänvisade motionsyrkanden.
Innan andra kyrkolagsutskottet går närmare in på avdelningens olika kapitel och på enskilda bestämmelser vill utskottet ta upp inledningstexten.
Angående den av Centralstyrelsen föreslagna lydelsen av ingressen har Första kyrkolagsutskottet anfört bl.a. följande.
Kyrkoordningsförslagets inledningstexter är visserligen inte avsedda att ligga till grund för tolkningen av kyrkoordningens bestämmelser i respektive avdelning. De skall emellertid, som läronämnden framhållit, uppfattas som en teologisk och läromässig bakgrund till dessa och kasta ljus över det sammanhang vari de är insatta samt ge relief åt deras utformning och därmed bidra till förståelsen.
Med full insikt om att det delvis tekniskt betonade innehållet i förevarande avdelning kanske inte genomgående ägnar sig väl åt sådan belysning, vill utskottet ändå betona att valen inom kyrkan är en särskilt viktig länk mellan den enskilde kyrkomedlemmen och kyrkans organisatoriska komponenter. Utskottet hade önskat sig att både detta förhållande och de olika nivåernas inbördes samband kommit till tydligare uttryck i inledningstexten, med betonande av församlingarnas särskilda ställning.
Påpekandet -:-:-:- att kyrkans beslutsordningar i mycket knutit an till, men även påverkat, vad som gällt i det samhälle, där kyrkan har verkat, må äga sin historiska riktighet. Utskottet är dock inte övertygat om att det här fyller någon egentlig funktion.
Första meningen i andra stycket framstår för utskottet som väl innehållslös och kunde med nuvarande utformning hellre utgå. Demokratiska system kan, såsom även framgår av ingressens tredje stycke, utformas på många olika sätt. Om meningen skall finnas kvar, borde den kanske återspegla vad som förutom förekomsten av val kännetecknar sådana system. Grundläggande brukar anses vara att de medger allmän och lika rösträtt under tryggad valhemlighet. I anslutning till den andra meningen i samma stycke kunde med fördel betonas såväl det ansvar väljaren genom valhandlingen ikläder sig som valhandlingens betydelse såsom uttryck för delaktighet i kyrkans liv och likaså den valdes ansvar för förvaltningen av sitt uppdrag.
Andra kyrkolagsutskottet har tagit fasta på de framförda synpunkterna och sett över inledningens formuleringar. Den inledningstext som andra kyrkolagsutskottet föreslår Kyrkomötet att anta söker i några väsentliga hänseenden tillgodose första kyrkolagsutskottets synpunkter.
6.4 Kyrkoordningens 38 kapitel; direkta val
6.4.1 Allmänt om de föreslagna bestämmelserna
För kyrkliga val gäller i dag lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, vari finns bl.a. regler om valkretsar, valdistrikt och valnämnd, röstlängd, valsedlar, röstkort, information till allmänheten, allmänna och särskilda bestämmelser om röstning i vallokal, på postkontor och med ytterkuvert för budröst, om preliminär och slutlig räkning av röster samt slutligen om bevis och överklagande av valutgången.
Regler i motsvarande hänseenden återfinns i den föreslagna kyrkoordningens 38 kap. 5-16 §§ (valkretsar och valkretsmandat), 17-18 §§ (valdistrikt och valförrättare), 30-31 §§ (valsedlar), 32-37 §§ (röstlängder och röstkort), 38-39 §§ (kuvert), 40-53 §§ (allmänna bestämmelser om röstning) 54-56 §§ (sammanräkning) och 79-81 §§ (överklagande).
De av Centralstyrelsen föreslagna bestämmelserna går i stor utsträckning tillbaka på föreskrifterna i lagen om kyrkofullmäktigeval eller på bestämmelser i 43, 46 och 47 kap. kyrkolagen. Vad gäller kapitlets struktur m.m. har andra kyrkolagsutskottet funnit att Centralstyrelsens förslag följer en väl övervägd disposition och även i övrigt är utformat med omsorg. Som en följd av andra kyrkolagsutskottets ovan redovisade, mer principiella ståndpunktstaganden måste en, relativt sett mindre, del av de bestämmelser Centralstyrelsen föreslagit ges ett annat innehåll. I några fall har det också framstått som erforderligt med vissa kompletteringar av föreslagna bestämmelser. Vid omarbetningen av sådana bestämmelser har utskottet emellertid följt Centralstyrelsens disposition och vinnlagt sig om att på ett naturligt sätt infoga ändringar och kompletteringar i den givna ramen, ibland med viss omarbetning av kvarstående delar. Det har nämligen bedömts angeläget att så långt möjligt bevara kapitlets inre struktur och att inte ändra paragrafnumreringen. I något enstaka fall har resultatet blivit att en bestämmelse kommit att bestå av något fler stycken än som egentligen varit önskvärt. I fråga om den av andra kyrkolagsutskottet förordade valnämnden har inte kunnat undvikas att två helt nya bestämmelser blivit försedda med litterabeteckningar, 2a § och 2b §. Intresset av att inte ändra paragrafnumreringen har bedömts överväga olägenheten därav. På samma sätt har en närmare reglering av verkan av registrering av gruppbeteckning, vartill utskottet återkommer, krävt införandet av en 21a §. Likaså har i fråga om valsedlar infogats en 30a § om valsedelns innehåll och en 56a § om namn som skall anses obefintliga. En del kompletteringar och redaktionellt betonade ändringar kommenteras endast i utskottets kyrkoordningskommentar, se 6.8. För att underlätta förståelsen och överblicken av bestämmelserna har utskottet i något fall föreslagit att en bestämmelse delas upp i stycken eller föreslagit någon ytterligare rubrik. Andra kyrkolagsutskottets fortsatta överväganden följer i huvudsak kapitlets disposition.
I motion 1999:217, vari framläggs åtskilliga förslag till innehållsmässiga ändringar i kapitlets bestämmelser, har också yrkats på en från Centralstyrelsens förslag avvikande paragrafnumrering och rubriksättning. Förslaget utgår från en annan uppfattning än andra kyrkolagsutskottets i grundläggande frågor, bl.a. angående direkta och indirekta val. I vad motionen emellertid innefattar förslag till ändring av den tekniska utformningen i stort av avdelningens innehåll avstyrker utskottet här det yrkandet.
6.4.2 Allmänna bestämmelser
Under rubriken Allmänna bestämmelser återfinns de grundläggande bestämmelserna om ansvarsfördelningen i fråga om valens genomförande.
Andra kyrkolagsutskottet hänvisar i denna del till vad utskottet vid sina allmänna överväganden har anfört under rubriken 6.2.5 Valadministrativa organ och till de ställningstaganden som gjorts där.
I fråga om Kyrkostyrelsens övergripande ansvar för valen godtar utskottet Centralstyrelsens förslag till bestämmelse i 1 §. Vad däremot gäller stiftsstyrelsens ansvarsområde bör utskottets ställningstaganden komma till uttryck i en omformulering av den av Centralstyrelsen föreslagna bestämmelsen i 2 §. En viss omfördelning av uppgifter mellan de bägge nivåerna sker i senare bestämmelser.
Grundläggande bestämmelser om inrättande av valnämnder och om deras verksamhet bör infogas i form av särskilda paragrafer i anslutning till bestämmelserna om Kyrkostyrelsens och stiftsstyrelsens ansvar för valen.
I motion 1999:217 föreslås att domkapitlet skall i stället för stiftsstyrelsen bära det övergripande ansvaret för de direkta valen i stiftet. Som skäl härför anges bl.a. att uppgiften är av myndighetsnatur. I konsekvens med yrkandet föreslås i motionen vidare ändringar i en rad följande bestämmelser. Andra kyrkolagsutskottet anser inte förslaget vara övertygande underbyggt och avstyrker med hänvisning till vad som förut sagts samtliga nu avsedda yrkanden i denna motion.
6.4.3 Valkretsar och valkretsmandat
Under denna huvudrubrik finns i anslutning till särskilda underrubriker bestämmelser om val till församling, till pastoratssamfällighet och flerpastoratssamfällighet, till stiftsfullmäktige och till Kyrkomötet. Centralstyrelsen har anslutit sig till viktiga, av valutredningen föreslagna förändringar i fråga om indelning i valkretsar samt fördelning av valkretsmandat. Andra kyrkolagsutskottet godtar skrivelsens innehåll i hithörande del.
Val till Kyrkomötet
Här föreslår andra kyrkolagsutskottet endast i konsekvens med sitt tidigare ställningstagande (se avsnittet 11.4) i frågan om antalet kyrkomötesledamöter, vilken återspeglas i utskottets förslag till 11 kap 1 § Kyrkoordningen, en ändring av den föreslagna 14 §, som gäller fördelningen mellan fasta mandat och utjämningsmandat. Därvid har utgångspunkten varit densamma som Centralstyrelsens, att andelen utjämningsmandat skall vara ungefär en tiondel av det totala antalet, vilket motsvarar vad som gäller vid val till Riksdagen.
6.4.4 Valdistrikt och valförrättare, m.m.
I fråga om behövliga valadministrativa organ och uppgiftsfördelningen mellan dessa vill andra kyrkolagsutskottet här hänvisa till sina allmänna överväganden under 6.2.5 och till vad som anförts i det föregående under 6.4.2 där andra kyrkolagsutskottet med frångående av Centralstyrelsens förslag har förordat inrättandet av valnämnder. Andra kyrkolagsutskottet anser från sina utgångspunkter att det bör ankomma, inte på stiftstyrelsen utan på valnämnden att utse valförrättare m.m. I enlighet härmed föreslår utskottet att ändring sker av 38 kap. 18 §, vari frågan regleras.
6.4.5 Registrering av gruppbeteckningar och anmälan av kandidater
I fråga om registrering av partibeteckningar och anmälan av kandidater finns bestämmelser i 5 kap. vallagen.
Första kyrkolagsutskottet har i denna del anfört följande.
Bestämmelser i dessa hänseenden återfinns i den föreslagna kyrkoordningens 38 kap. 19-29 §§, i många hänseenden utformade efter förebild av vallagens motsvarande föreskrifter. Det finns dock några viktiga skillnader mellan vallagens föreskrifter och kyrkoordningsförslaget. Enligt vallagen är registrering av partibeteckningar och därtill hörande anmälan av kandidater en frivillig åtgärd. Centralstyrelsens förslag däremot innebär en obligatorisk registrering och anmälan. Inga andra kandidater än de som är anmälda skall beaktas och den fria nomineringsrätten försvinner. Centralstyrelsen har anfört en rad skäl för sitt förslag; detta antas öka partiernas ansvar för nomineringsprocessen, förhindra missbruk genom s.k. piratlistor, förenkla för väljarna att veta vilka kandidater som finns, skapa större ordning vid valen samt väsentligt underlätta sammanräkningen.
Utskottet ansluter sig till Centralstyrelsens bedömningar och pekar särskilt på vikten av att så långt det är möjligt skapa reda i valproceduren, i synnerhet som utskottet förordar den mer komplicerade personröstningen. Utskottet delar också bedömningen att systemet med förhandsanmälan kan leda till att den som låter sig föras upp som kandidat också kan förväntas mer långsiktigt engagera sig i församlingsarbetet.
Ifråga om registrering av gruppbeteckningar innebär de föreslagna bestämmelserna bl.a. att handläggningen skall ankomma på Kyrkostyrelsen, när det gäller val till Kyrkomötet, och på stiftsstyrelsen, när det gäller övriga val, samt att ansökan skall ske senast den 15 juni under valåret (24 §). Utskottet har inget att erinra mot dessa förslag och kan även i övrigt i det väsentliga tillstyrka Centralstyrelsens förslag.
Andra kyrkolagsutskottet delar den uppfattning om betydelsen av registrering som första kyrkolagsutskottet sålunda gett uttryck för och avstyrker därmed motion 1999:213, yrkande 1, vilket synes gå ut på att registrering inte skall förekomma.
Förutsättningar för registrering
Centralstyrelsens förslag saknar närmare bestämmelser om i vilka fall registrering skall kunna vägras. Registreringen är enligt andra kyrkolagsutskottets mening en åtgärd av sådan vikt och vägran att meddela registrering en så ingripande åtgärd att det framstår som naturligt att reglera detta i kyrkoordningen. Andra kyrkolagsutskottet föreslår att särskilda bestämmelser härom meddelas i tillägg till den av Centralstyrelsen föreslagna 25 §, ur vilken bestämmelserna om bokstavskod utgår.
Registreringens giltighet
Centralstyrelsens förslag innebär att ny registrering av tidigare registrerad gruppbeteckning måste ske inför varje kyrkligt val.
Andra kyrkolagsutskottet har inte blivit övertygat om att en sådan lösning, vilken avviker från vad som gäller vid andra val i fråga om det skydd som följer med registrering, har fog för sig. I stället synes den föreslagna ordningen innebära onödig administrativ omgång och dessutom medföra risk för missförstånd. Det kan ju t.ex. hända att samma beteckning vid på varandra följande val kommer att brukas såsom benämning för helt olika slag av grupperingar. I stället bör enligt andra kyrkolagsutskottets mening huvudregeln vara att registrering gäller tills vidare och därmed skapar ett mer beständigt skydd. Enligt andra kyrkolagsutskottets mening är det bättre att förebygga missbruk genom bestämmelser, vilka efter förebild av vallagens motsvarande reglering anger att registrering i vissa fall skall upphöra att gälla. Det gäller framförallt det fallet att registreringen vid två på varandra följande val inte följs av någon registrering av kandidater. Andra kyrkolagsutskottet föreslår därför att Kyrkoordningen tillförs bestämmelser av denna innebörd i en särskild paragraf, 21a §.
Tiden för registrering av gruppbeteckning resp. kandidater
Motionerna 1999:166 och 1999:190 angår bägge innehållet i 38 kap. 22 §, första stycket, kyrkoordningen. Centralstyrelsens förslag till utformning av denna paragraf bygger på innehållet i 5 kap. 13-15 §§ vallagen. Enligt första meningen i bestämmelsens första stycke skall samtliga kandidater anmälas samtidigt med att ansökan om registrering av gruppbeteckning görs. Enligt andra meningen får en nomineringsgrupp inte anmäla mer än en lista på kandidater i varje valkrets till varje val.
Enligt motion 1999:166 är det omotiverat att kräva samtidig registrering av gruppbeteckning och kandidater. Registreringen av gruppbeteckning bör enligt motionen kunna ske oberoende av och tidigare än registreringen av kandidater. Därigenom skulle längre tid kunna erhållas för nomineringen. I enlighet därmed föreslås viss ändrad lydelse av första meningen i 22 § och i konsekvens härmed en redaktionell ändring i paragrafens andra stycke. Med anledning av motionsyrkandet har första kyrkolagsutskottet i sitt yttrande anfört följande.
Såvitt utskottet kan finna innehåller de bestämmelser i vallagen som tjänat till förebild för den nu aktuella 22 § inte någon motsvarande sammankoppling av tiderna för registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater. Enligt utskottets mening är det viktigt att registrering av gruppbeteckning kan ske så tidigt som möjligt. Registreringens syfte är att skapa ett skydd för gruppbeteckningen som sådan. Föreskriften om anmälan av kandidater har däremot ett annat syfte. Utskottet, som har förståelse för önskemålet om så god tid som möjligt för nomineringsförfarandet och som anser att detta förfarande inte onödigtvis skall fördröja registreringen av gruppbeteckning, kan därför i princip ställa sig bakom de i motionen framförda synpunkterna och tillstyrka motionsyrkandet.
Utskottets ställningstagande medför behov av omarbetning av vissa bestämmelser enligt vad som anförts i motionen.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till första kyrkolagsutskottets överväganden och föreslår i enlighet härmed med anledning av motionerna vissa jämkningar i Centralstyrelsens förslag till 38 kap. 22 och följande paragrafer i nu berört hänseende.
Antal kandidatlistor
Bestämmelsen i andra meningen av kyrkoordningens 38 kap. 22 §, första stycket, vilken är ny, innebär att en nomineringsgrupp inte får anmäla mer än en lista på kandidater till respektive val i varje valkrets. Motivet är att förenkla sammanräkningsförfarandet.
Motion 1999:190 gäller antalet kandidatlistor. I motionen, som syftar till att värna om den röstandes möjligheter att välja enligt sin övertygelse, anförs bl.a. att åtminstone mer än en kandidatlista bör tillåtas till respektive val i varje valkrets. På grund härav hemställs i motionen att kyrkomötet beslutar ge den andra meningen en sådan lydelse att en nomineringsgrupp till varje val får anmäla högst två listor på kandidater i varje valkrets. Med anledning av motionsyrkandet har första kyrkolagsutskottet i sitt yttrande anfört följande.
Utskottet anser inte att det i detta hänseende finns skäl att frångå Centralstyrelsens förslag. Centralstyrelsen har i specialmotiveringen hänvisat till att väljarna har möjlighet att ange sina prioriteringar genom att avge särskild personröst. Första kyrkolagsutskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till första kyrkolagsutskottets överväganden och avstyrker i enlighet härmed motionsyrkandet.
Upprättandet av grupp- och kandidatförteckningar
I enlighet med utskottets tidigare ställningstaganden bör uppgiften att upprätta grupp- och kandidatförteckningar överföras till Kyrkostyrelsen. Den föreslagna bestämmelsen i 38 kap. 29 § bör följaktligen ändras.
6.4.6 Valsedlar
Nuvarande regler om valsedlar finns dels i 9-13 a §§ lagen om kyrkofullmäktigeval, dels i 6 kap. vallagen vad gäller valen till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige samt till Europaparlamentet.
I Centralstyrelsens förslag till kyrkoordning finns bestämmelserna om valsedlar i 38 kap. 30 och 31 §§. Av bestämmelserna framgår att stiftsstyrelsen skall tillhandahålla valsedlar och svara för kostnaderna för dessa. Det finns också närmare angivet hur valsedlarna skall se ut, bl.a. i fråga om färger för de olika valen, och var de skall tillhandahållas inför valet. Valsedeln föreslås få en helt annan utformning än den som används i nuvarande kyrkliga och borgerliga val. I stället för en "färdigtryckt" valsedel med nomineringsgrupp och namnlista, skall den nya valsedeln innehålla två markerade platser. På den ena platsen skall väljaren fylla i en bokstavskod för den nomineringsgrupp som hon eller han vill rösta på, och på den andra kan väljaren ange en siffra, representerade en kandidat ur nomineringsgruppen som väljaren vill personrösta på. Såväl kodbeteckning som siffror för olika kandidater skall finnas i den föreslagna grupp- och kandidatförteckningen.
Som skäl för förslaget till valsedlar anför Centralstyrelsen bl.a. att detta leder till kostnadsbesparingar och att problemet i vad mån stöd skall ges till tryckning av valsedlar till en viss eller vissa grupper bortfaller. Modellen antas också ge förutsättningar för ett större valdeltagande och förbättrade möjligheter till förhandsröstning och brevröstning. Med anledning av Centralstyrelsens förslag samt hithörande yrkanden i motionerna 1999:47, 1999:63 och 1999:213 har första kyrkolagsutskottet i sitt yttrande anfört bl.a. följande.
Utskottet har redan i de allmänna övervägandena redogjort för de skäl som talar mot att nu införa alltför stora förändringar i valförfarandet, och en för den enskilde väljaren väsentlig del i detta är utan tvivel valsedeln och dess utformning. Frågan tas upp i motion 1999:47, vari vikt också fästs vid kostnadsaspekten, samt i motionerna 1999:63 och 1999:213. Enligt vad utskottet erfarit har också starka reaktioner mot den föreslagna modellen kommit till uttryck, bl.a. i samband med de olika informationsinsatser runt om i landet som har genomförts till följd av kyrkoordningsförslaget.
I sammanhanget kan noteras vad konstitutionsutskottet nyligen har uttalat med anledning av en motion till riksdagen om gemensamma valsedlar (se betänkandet 1998/99:KU17). I motionen hade föreslagits att det borde utformas gemensamma valsedlar, på vilka samtliga riksdagspartiers namn och partikandidatlistor skulle finnas angivna. Konstitutionsutskottet, som avstyrkte motionen, anförde att även små förändringar av bestämmelserna om röstning och val kan skapa osäkerhet bland väljarna med risk för minskat valdeltagande. Vidare konstaterade konstitutionsutskottet att valsedlarna är den valinformation som lär läsas flitigast av väljarna och att den föreslagna modellen skulle kunna bli svåröverskådlig.
Enligt utskottet kan ett liknande resonemang föras i fråga om Centralstyrelsens förslag till valsedel i kombination med grupp- och kandidatlistor. Utskottet förordar därför att valsedlarna utformas i enlighet med nu gällande bestämmelser i lagen om kyrkofullmäktigeval, dock med tillägget om att två ytterligare färger behövs för de två val som nu inte är reglerade där.
Även i övrigt bör vad som sägs i 9-13 a §§ nämnda lag kunna överföras till kyrkoordningen med några smärre justeringar. De uppgifter som Riksskatteverket har bör lämpligen handhas av Kyrkostyrelsen. Detta innebär att det är Kyrkostyrelsen som skall tillhandahålla dels papper till valsedlar till partier som är etablerade enligt vad som där sägs, dels blanka valsedlar. Det blir inte aktuellt med några bestämmelser om lantbrevbärares medverkan. I vissa avseenden torde det kunna överlämnas till Kyrkostyrelsen att utfärda närmare bestämmelser.
Med det anförda har utskottet tillstyrkt motionerna 1999:47 (delvis), 1999:63 och 1999:213 (delvis).
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till första kyrkolagsutskottets överväganden och framlägger sålunda med anledning av motionerna 1999:47 i förevarande del, 1999:63 och 1999:213 i förevarande del förslag till från Centralstyrelsens förslag avvikande lydelse av Kyrkoordningens bestämmelser angående valsedlar.
Tillhandahållandet av valsedlar
Enligt 11 a § lagen om kyrkofullmäktigeval tillhandahåller Riksskatteverket papper till valsedlar för partier som är representerade i kyrkofullmäktige. Ett parti som är eller genom valet blir representerat i kyrkofullmäktige eller i det direktvalda kyrkorådet kan få bidrag av församlingen respektive samfälligheten till valsedelskostnaderna (12 § samma lag). I en vallokal skall det finnas tillgång till blanka valsedlar, vilka tillhandahålls av Riksskatteverket (13 § samma lag). I övrigt får partierna själva stå för valsedlarna.
Även i vallagen finns liknande föreskrifter om hur valsedlar skall beställas och tillhandahållas (6 kap. 7-16 §§). Av dessa framgår att partier kan beställa valsedlar hos Riksskatteverket och att staten svarar för kostnaderna upp till ett visst antal. Härför krävs dock att partiet är eller genom valet blir representerat i det beslutande organet, alternativt - när fråga är om riksdagen - att partiet har uppnått en viss andel av rösterna. Till skillnad från vad som gäller vid de kyrkliga valen, finns det föreskrifter om att i anslutning till vallokaler skall finnas såväl blanka som partivalsedlar för partier av viss minsta storlek (9 kap. 12 § vallagen). Valförrättarna och röstmottagarna skall tillse detta (9 kap. 13 §). Även andra partier som deltar i valen kan lägga ut sina valsedlar i lokalen.
I motion 1999:47 föreslås bl.a. att stiftsstyrelsen skall svara för kostnaderna för valsedlar.
Första kyrkolagsutskottet har - förutom vad som återgetts ovan - i sitt yttrande anfört följande beträffande Centralstyrelsens förslag i fråga om tillhandahållandet av valsedlar.
Utskottet anser att det system med tillhandahållande av valsedlar som idag tillämpas vid de kyrkliga valen, bör bibehållas. På så sätt får de nomineringsgrupper som deltar i valen själva ta större ansvar, även kostnadsmässigt, för valsedelshanteringen.
Andra kyrkolagsutskottet anser sig i likhet med första kyrkolagsutskottet inte kunna förorda att kostnaderna för valsedlar ovillkorligen skall bäras av stiftstyrelsen eller annars av något kyrkligt organ och avstyrker därför bifall till motionsyrkandet. Däremot har andra kyrkolagsutskottet i anslutning till vad som gäller för de allmänna valen omformat de nu aktuella, av Centralstyrelsen föreslagna bestämmelserna i 38 kap. 30 och 31 §§ Kyrkoordningen på sådant sätt, att nomineringsgrupperna helt eller delvis kan avlastas dessa kostnader efter särskilt beslut av de kyrkliga organen på den nivå ifrågavarande val gäller.
6.4.7 Röstlängd, röstkort och kuvert
Nu gällande regler om röstlängd för de direkta kyrkliga valen finns i 7 kap. vallagen med vissa kompletteringar i 8 § lagen om kyrkofullmäktigeval, bl.a. i fråga om särskild röstlängd för icke-territoriella församlingar. Regler om röstkort finns i 14 § sistnämnda lag med hänvisningar till vallagen. När det gäller valkuvert finns nuvarande regler i 19 § lagen om kyrkofullmäktigeval samt i 8 kap. vallagen.
Centralstyrelsens förslag innebär att stiftsstyrelsen skall upprätta en röstlängd för varje valdistrikt, dvs. normalt för varje församling. Stiftsstyrelsen skall också upprätta röstkort för dem som finns i röstlängderna och skicka ut dem till de röstberättigade. Även kuvert skall tillhandahållas av stiftsstyrelsen. I övrigt är kyrkoordningens bestämmelser i dessa avseenden utformade i enlighet med vallagens bestämmelser.
De nu gällande reglerna i vallagen och lagen om kyrkofullmäktigeval innebär att skattemyndigheterna tar fram röstlängder för varje valdistrikt och röstkort, medan kuvert tillhandahålls av den centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket. Det är också skattemyndigheterna som svarar för utskick av röstkorten.
Enligt andra kyrkolagsutskottets mening kan i det framtida kyrkliga valsystemet uppgiften att ta fram såväl röstlängder som röstkort lämpligen läggas på Kyrkostyrelsen, eftersom det är tänkt att uppgifterna i röstlängderna skall hämtas från det kyrkotillhörighetsregister som förs centralt av styrelsen. Även i fråga om kuvert verkar det mest rationellt att låta Kyrkostyrelsen ansvara för att sådana tillhandahålls, på motsvarande sätt som Riksskatteverket idag gör det i dess egenskap av central valmyndighet. Kyrkostyrelsen bör följaktligen ansvara också för utskicket av röstkorten.
I de försändelser som skall skickas till varje väljare bör utöver röstkort också ingå ett mer allmänt informationsmaterial om hur man skall rösta och hur valet i övrigt går till. Vidare bör bifogas s.k. blanka valsedlar till ett antal som motsvarar det för varje väljare aktuella antalet val, dvs. tre eller fyra, beroende på om vederbörande skall rösta i en samfällighet eller ej. Andra kyrkolagsutskottet återkommer till frågan om valsedlarnas utformning under 3.6 nedan.
6.4.8 Allmänna bestämmelser om röstning
Under denna rubrik finns i 17-22 §§ lagen om kyrkofullmäktigeval och 9 kap. vallagen föreskrifter om bl.a. var röstningen skall äga rum (vallokal, särskilt röstmottagningsställe, postkontor). Detta kompletteras av särskilda föreskrifter som bl.a. avser öppethållande av vallokaler och hur röstningen i vallokalen m.m. skall gå till (se 10-12 kap. vallagen och 23-35 §§ lagen om kyrkofullmäktigeval).
Vidare finns här bestämmelser om budröstning (se 14 kap. vallagen och 36-39 §§ lagen om kyrkofullmäktigeval).
Även Centralstyrelsens förslag till kyrkoordning innehåller ett avsnitt med allmänna bestämmelser av nyss angivet slag (38 kap. 40-53 §§). Flera av bestämmelserna bygger på vad som sägs i lagstiftningen, även om en hel del förenklingar har gjorts. På några punkter avviker dock förslaget från nu gällande regler. Det gäller bestämmelser om vad som skall finnas på valsedeln (42 §), att brevröstning tillåts (43, 51 och 52 §§) och att grupp- och kandidatförteckningar skall tillhandahållas i vallokalerna (47 §). Det gäller också att stiftsstyrelsen tilldelas vissa uppgifter, ofta i samråd med berörd församling och samfällighet.
Första kyrkolagsutskottet har beträffande Centralstyrelsens förslag i hithörande delar anfört följande.
Utskottet kan för sin del i allt väsentligt ansluta sig till det av Centralstyrelsen framlagda förslaget i dessa delar, ehuru med de justeringar som blir nödvändiga till följd av utskottets ställningstagande i fråga om valsedelns utformning och därtill hörande grupp- och kandidatförteckning. Det förhållandet att röstningen i stor utsträckning kan ske i kyrkans egna lokaler, t.ex. på församlingsexpedition eller motsvarande, kan förväntas hålla nere kostnaderna samtidigt som det bidrar till god tillgänglighet för väljarna. Genom att det finns åtkomst till s.k. kyrknätet och därmed till de centrala registren, blir det möjligt att där tillhandahålla de registrerade grupp- och kandidatförteckningarna för olika valdistrikt. Den som endast har tillgång till blanka valsedlar har alltså genom detta system ändå möjlighet att rösta, och detta oavsett på vilken ort vederbörande råkar befinna sig.
Även förslaget att i likhet med vallagens bestämmelser införa en möjlighet till röstning på särskilt röstmottagningsställe välkomnas av utskottet. Det ökar tillgängligheten för den enskilde väljaren, vilket i sin tur kan bidra till ett ökat valdeltagande.
I motion 1999:217 har, visserligen utan att något särskilt yrkande i den delen synes kunna utläsas av motionen, uttryckts tvekan beträffande förslaget om brevröstning. Därom och i fråga om budröstningen har Första kyrkolagsutskottet i sitt yttrande anfört följande.
Vad särskilt gäller brevröstning, som Centralstyrelsen nu föreslår skall införas, är även detta förslag ägnat att förbättra tillgängligheten för väljarna och därför ett värdefullt inslag för att öka valdeltagandet. Med den utformning som 38 kap. 51 § har fått anser utskottet att de problem som brukar förknippas med brevröstning (svårighet att bevara valhemligheten och risk för otillbörlig påverkan) har fått en tillfredsställande lösning. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att den av utskottet nedan under 5 förordade utvärderingen naturligtvis bör omfatta även brevröstningen.
Oavsett om brevröstning införs kvarstår ett behov av budröstning. Reglerna i denna del bör utformas i enlighet med vad som förut har gällt.
Andra kyrkolagsutskottet är i dessa frågor inte av annan mening än första kyrkolagsutskottet. Vad särskilt gäller brevröstningen, vilken inte egentligen prövats i praktiken, kunde det enligt andra kyrkolagsutskottets mening för framtiden vara särskilt värdefullt att vinna erfarenhet.
Legitimationskrav vid kyrkoval
Enligt Centralstyrelsens förslag till utformning av 38 kap. 46 § kyrkoordningen, vilken anges vara grundad på 9 kap. 6 § vallagen, skall den som vid röstning i vallokal inte medför sitt röstkort kunna styrka sin identitet genom godkänd legitimationshandling. Paragrafen innehåller också andra föreskrifter.
I motion 1999:211 yrkas att den mening som innehåller kravet på legitimation vid röstning i vallokal skall utgå ur paragrafen. Som skäl anförs att det är olyckligt att vidta en åtgärd som kan tänkas ytterligare försämra deltagandet i de kyrkliga valen och att förslag om införande av motsvarande legitimationskrav vid allmänna val avvisats med hänsyn just till valdeltagandet. Samma ståndpunkt innefattas i motion 1999:217.
Första kyrkolagsutskottet har med anledning av dessa motioner anfört följande.
Utskottet, som i likhet med motionärerna konstaterar att vallagens motsvarande föreskrift för röstning i vallokal är väsentligt mindre långtgående än den föreslagna (jfr. 10 kap. 5 § vallagen) ansluter sig till de i motionen framförda skälen och biträder motionsyrkandena.
För det fall ändå behov av en motsvarande bestämmelse skulle kunna anses föreligga vid kyrkliga val - vilket utskottet för sin egen del vill ifrågasätta - bör denna bestämmelse i alla händelser inte uppställa mer långtgående krav än vallagen gör, dvs. att väljaren för valförrättarna skall kunna uppge sitt fullständiga namn och sin födelsetid.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till den ståndpunkt som första kyrkolagsutskottet intagit och föreslår med anledning av motionerna en annan lydelse av 38 kap. 46 § än Centralstyrelsen har föreslagit.
Sammanräkning av rösterna; ogiltighetsgrunder för valsedel, m.m.
De av Centralstyrelsen föreslagna bestämmelserna om sammanräkning av rösterna efter valet överensstämmer i sina huvuddrag med vad som gäller enligt 41-43 §§ lagen om kyrkofullmäktigeval. Bestämmelserna som finns i 38 kap. 54-56 §§ innebär att det skall ske en preliminär rösträkning av valförrättarna och en slutlig sammanräkning av stiftsstyrelsen. Kyrkostyrelsen respektive stiftsstyrelsen skall därefter fördela mandaten i Kyrkomötet respektive beslutande organen på den regionala och lokala nivån. Det finns också angivet i vilka situationer som en valsedel skall anses ogiltig.
Första kyrkolagsutskottet har i sitt yttrande anfört följande.
Utskottet har inget att erinra mot förslaget i dess huvuddrag, men finner att det, såsom en konsekvens av de ställningstaganden som utskottet gjort ovan, bör justeras på några punkter. Centralstyrelsen föreslår inga valutskott och således heller ingen motsvarighet till de nuvarande reglerna om valnämnds medverkan i sammanräkningsproceduren. Eftersom utskottet förordar att valutskott skall finnas, bör dessa i kyrkoordningen ges uppgifter motsvarande dem som valnämnderna har enligt lagen om kyrkofullmäktigeval, med däri gjorda hänvisningar till vallagen.
Vidare måste den bestämmelse om ogiltighetsgrunder för valsedel som återfinns i 38 kap. 56 § kyrkoordningen utformas i närmare överensstämmelse med vad som anges i 18 kap. 9-11 §§ vallagen.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till den ståndpunkt som första kyrkolagsutskottet intagit och föreslår i enlighet med tidigare ställningstaganden en ändrad lydelse av bestämmelserna om ogiltighetsgrunder för valsedel (56 och 56 a § i av utskottet föreslagen lydelse)
Hanteringen av försenade förhandsröster och brevröster
Centralstyrelsens förslag innehåller i 38 kap. 53 § bestämmelser som angår förfarandet med förhandsröster och försändelser med brevröster. Andra stycket innebär att sådana röster skall behållas av stiftsstyrelsen och räknas vid den slutliga sammanräkningen, om det inte är möjligt att skicka dem till valförrättarna i så god tid att de har nått fram när röstningen i vallokalen börjar. Bestämmelsen är grundad på 15 kap. 3 § vallagen.
Yrkandet i motion 1999:107 innebär att andra stycket skall utgå. Enligt motionen bör de röster som kommer stiftstyrelsen tillhanda senare än onsdagen före valdagen betraktas som ogiltiga. Motionen grundar sig på att antalet röstande i en viss valkrets ofta är ringa, och den syftar till att skydda valhemligheten.
Första kyrkolagsutskottet har med anledning av denna motion anfört följande.
Utskottet vill påpeka att motionen inte innehåller förslag till någon sådan bestämmelse som enligt utskottets uppfattning måste krävas för att den i motionen avsedda ogiltighetsverkan verkligen skall inträda. Bifall till yrkandet medför sålunda inte den i motionen åsyftade verkan. Enligt utskottets mening är emellertid ogiltighet en alltför ingripande följd av att en försening inträffat, t.ex. genom något missöde under posthanteringen. Det skall påpekas att det vid kyrkliga val saknas någon egentlig motsvarighet till den s.k. onsdagsräkning som förekommer vid allmänna val. Oavsett hur den slutliga sammanräkningen vid de kyrkliga valen kommer att ske bör enligt utskottets mening därvid samtliga förhandsröster och brevröster tas med. Även om i något enstaka fall olägenheter av det i motionen åsyftade slaget skulle kunna tänkas uppstå, bör problemets vidd ej överdrivas. Med detta avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Andra kyrkolagsutskottet ansluter sig till första kyrkolagsutskottets ståndpunkt och avstyrker sålunda bifall till motionen.
Mandatfördelning, utjämningsmandat, m.m.
När det gäller frågor om mandatfördelning och utseende av ledamöter och ersättare finns de nuvarande reglerna främst i 18 kap. vallagen till vilket lagen om kyrkofullmäktigeval hänvisar.
I förslaget till kyrkoordning finns bestämmelserna i 38 kap. 57-74 §§. Dessa bygger på vad som gäller vid de borgerliga valen, vilket bl.a. innebär att ordningen med proportionella val behålls och att det skall finnas en möjlighet att avge särskild personröst. Vidare innebär förslaget att s.k. utjämningsmandat skall införas vid valen till stiftsfullmäktige och Kyrkomötet. Som skäl för detta anför Centralstyrelsen att ett sådant system är ägnat att uppnå en rättvisande proportionalitet mellan grupperingar i val som sker i flera valkretsar. Det krävs dock att totalantalet röstberättigade inte är alltför lågt, och denna förutsättning anses uppfylld på den regionala och nationella nivån.
Första kyrkolagsutskottet har i denna del anfört följande.
Utskottet har redan tidigare berört frågan om personval och kan även i övrigt i huvudsak ansluta sig till den av Centralstyrelsen föreslagna modellen. Vad särskilt gäller frågan om utjämningsmandat vill utskottet framhålla att ett sådant system ger en bättre möjlighet för mindre grupperingar att i förhållande till valresultatet få en rättvis representation, vilket från demokratiska synpunkt är viktigt att värna om.
Andra kyrkolagsutskottet, som delar första kyrkolagsutskottets ståndpunkt tillstyrker Centralstyrelsens förslag i denna del.
Beräkningsgrunder och överklagande
Andra kyrkolagsutskottet har inget att erinra mot Centralstyrelsens förslag i dessa delar. Vad särskilt gäller förslaget att frågor om överklagande skall prövas av en särskild valprövningsnämnd, anser andra kyrkolagsutskottet i likhet med Centralstyrelsen, att det med hänsyn till legitimitet och trovärdighet är viktigt att ett sådant organ har förankring hos de nomineringsgrupper som deltar i de kyrkliga valen. Den föreslagna valprövningsnämnden, med ledamöter valda av kyrkomötet och med en ordförande som är eller har varit ordinarie domare, tillgodoser enligt andra kyrkolagsutskottets mening det kravet.
Bemyndigandet för Kyrkostyrelsen
Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot det föreslagna bemyndigandet för Kyrkostyrelsen i 38 kap. 78 §. Punkten 14 ger befogenhet att meddela de närmare bestämmelser som krävs för att samordna verksamheten hos de valadministrativa organen på riksnivå, stiftsnivå och lokal nivå i den mån inte befogenheten följer redan av de föregående punkterna.
6.5 Kyrkoordningens 39 kapitel; indirekta val
Såsom även första kyrkolagsutskottet påpekat är, frånsett den inledande paragrafen de här av Centralstyrelsen föreslagna bestämmelserna mer eller mindre oförändrade överförda från kyrkolagens 47 kapitel.
Behov av föreskrifter för indirekta val kvarstår för de fall som anges i 3 §. Andra kyrkolagsutskottet, som inte har funnit skäl att här ta upp någon fråga till särskild behandling lämnar Centralstyrelsens förslag i denna del utan erinran.
Enligt övergångsbestämmelserna, punkten 1, träder Kyrkoordningens 38 och 39 kapitel i kraft den 1 januari år 2000. Vid granskning av de särskilda bestämmelserna under punkterna 3 och 4 har Andra kyrkolagsutskottet inte funnit skäl att föreslå någon ändring i vad Centralstyrelsen föreslagit.
6.7 Uppföljning och utvärdering
Första kyrkolagsutskottet har i sitt yttrande tagit upp frågan om en särskild uppföljning och utvärdering och därom anfört följande.
Oavsett i vad mån ordningen för de kyrkliga valen kommer att avvika från annars tillämpade valregler är en omsorgsfull uppföljning och utvärdering av kommande kyrkliga val synnerligen angelägen. Utskottet vill därför föreslå att valen år 2001 görs till föremål för särskild bevakning i sådant syfte med inriktning på en noggrann utvärdering av de bestämmelser som nu kommer att antas och eventuellt behövliga anpassningar av dessa samt på snarast möjliga redovisning för Kyrkomötet. Uppföljningen och utvärderingen bör sålunda framläggas inför kyrkomötessammanträdet våren 2002.
Som förut framgått, är andra kyrkolagsutskottet även i förevarande fråga ense med första kyrkolagsutskottet och anser sig därför böra hemställa att Kyrkomötet begär att Centralstyrelsen genomför en särskild uppföljning och utvärdering av valen år 2001.
Inledningen
Inledningstexten enligt Centralstyrelsens förslag har med anledning av synpunkter som framförts av första kyrkolagsutskottet i dess yttrande 1999:1y undergått en viss bearbetning.
38 KAP. DIREKTA VAL
Allmänna bestämmelser
1-2 §§ Bestämmelsen i 1 § överensstämmer med Centralstyrelsens förslag. Till följd av de förändringar som utskottets förslag innebär i fråga om valsedlarnas utformning och stiftsstyrelsernas roll vid de direkta valen preciseras emellertid i det följande Kyrkostyrelsens uppgifter på ett sätt som i några hänseenden avviker från Centralstyrelsen förslag. Se särskilt 22-25 och 29-38 §§.
Bestämmelsen i 2 § motsvaras av Centralstyrelsens förslag till 2 § (första stycket). Den valda formuleringen avser att ge uttryck för att tyngdpunkten i ansvarsfördelningen mellan den regionala och den lokala nivån - i enlighet med utskottets intentioner - har förskjutits från stiftsnivån till församlings- och samfällighetsnivån. Stiftsstyrelsen har dock alltjämt det övergripande ansvaret för de direkta valen inom stiftet, dvs. även för val som sker till kyrkofullmäktige, direktvalt kyrkoråd eller samfällda kyrkofullmäktige. Stiftsstyrelsen blir därmed något av en regional "valmyndighet", liknande länsstyrelsen enligt vallagen.
Vad detta ansvar närmare innebär preciseras i de efterföljande bestämmelserna i 38 kap. Generellt kan sägas att stiftsstyrelsen i många avseenden övertar de funktioner som länsstyrelserna har enligt nu gällande regler. Som exempel kan nämnas att stiftsstyrelsen skall besluta om mandatfördelning på valkretsar (6 §), fastställa särskild indelning (8 §) andra stycket, besluta om indelning i valdistrikt i vissa fall (17 § andra stycket), besluta om registrering av gruppbeteckning för val (19 §), ta emot anmälan av kandidater (24 §) och svara för den slutliga sammanräkningen av valresultatet i samtliga val (55 §).
2 a § Bestämmelsen, som är ny i förhållande till Centralstyrelsens förslag, är en följd av att utskottet, som en del i att stärka det lokala ansvarstagandet för valen, har förordat inrättandet av lokala valnämnder. Valnämnden blir obligatorisk i varje församling eller, om församlingen ingår i en samfällighet, i samfälligheten.
När det gäller valnämndernas uppgifter anges i andra stycket allmänt att nämnderna skall biträda stiftsstyrelsen i dess uppgifter och i övrigt fullgöra de uppgifter som kyrkoordningen anger. Avsikten är att valnämnderna i huvudsak skall ha hand om motsvarande uppgifter som de kommunala valnämnderna har idag enligt vallagen. Som exempel kan nämnas att valnämnderna skall utse valförrättare (18 §), medverka inför beslut om vallokaler (45 §) och bistå vid sammanräkningen (54 §). Hänvisningen till av Kyrkostyrelsen utfärdade bestämmelser syftar på det bemyndigande som Kyrkostyrelsen ges i 38 kap. 78 § och som kan tänkas omfatta även sådant som berör valnämnderna.
I kyrkoordningens 4 kap. 25 §, första stycket, införes före den sista meningen en erinran om att det också skall finnas valnämnd och om att bestämmelser om valnämnd finns i denna 38 kap. 2 a §.
2 b § Bestämmelsens första stycke har utformats efter förebild av 1 kap. 17 § vallagen.
Eftersom valnämnderna är lokalt inrättade anges för tydlighets skull i andra stycket att kostnaderna också skall bestridas lokalt.
I tredje stycket görs en erinran om att de bestämmelser som allmänt gäller för nämnder som inrättas på församlings- eller samfällighetsnivå också i allt väsentligt skall gälla för valnämnderna. Dock föreslås ingen närvaro- och yttranderätt för kyrkoherden när det gäller valnämnderna (jfr 4 kap. 26 § kyrkoordningen).
3 - 4 §§ Paragraferna överensstämmer med Centralstyrelsens förslag
Valkretsar och valkretsmandat
5 - 13 §§ Bestämmelserna överensstämmer med Centralstyrelsens förslag.
14 § I bestämmelsen regleras bl.a. fördelningen mellan fasta mandat och utjämningsmandat i Kyrkomötet. Till följd av utskottets förslag om ändring i 11 kap. 1 § kyrkordningen har antalet mandat av respektive slag justerats. Därvid har utgångspunkten varit densamma som i Centralstyrelsens förslag, dvs. att andelen utjämningsmandat skall vara ungefär en tiondel av det totala antalet mandat vilket motsvaras av vad som gäller vid val till riksdagen.
15 och 16 §§ Bestämmelserna överensstämmer med Centralstyrelsens förslag.
Valdistrikt och valförrättare
17 § Bestämmelsen överensstämmer med Centralstyrelsens förslag.
18 § Som en följd av att valnämnder föreslås inrättade har dessa, i stället för stiftsstyrelsen, ansetts lämpliga att utse valförrättare i likhet med vad som gäller för de kommunala valnämnderna idag enligt 4 kap. 6 § vallagen.
Registrering av gruppbeteckningar och anmälan kandidater
19 § Bestämmelsen har ändrats både innehålls- och redigeringsmässigt. Detta är en följd av att utskottets förslag - till skillnad från Centralstyrelsens - inte innebär krav på ny registrering av gruppbeteckning till varje ordinarie val, utan följer vallagens nu gällande ordning, och innebär att handläggningen av ansökan om registrering lösgjorts från handläggningen av anmälning av kandidater. Kyrkostyrelsen respektive stiftsstyrelsen kommer dock även med utskottets förslag att vara de organ som beslutar om registreringar av gruppbeteckningar. Bestämmelsen om den tid inom vilken sådan ansökan senast måste ske har överförts till denna paragraf från 24 § och kompletterats med en föreskrift för extraordinära val, vilken hämtats från 5 kap 5 § vallagen. Det av Centralstyrelsen föreslagna sista stycket har överförts till 23 §, varifrån i stället bestämmelsen om skyldighet att anmäla ombud har hämtats.
20-21§§ Bestämmelserna överensstämmer i med Centralstyrelsens förslag. 21 § har dock indelats i stycken.
21a § Som redan anmärkts vid 19 § innebär utskottets förslag att en gruppbeteckning som har registrerats vid ett ordinarie val fortsätter att gälla kommande val utan att någon ny registrering behöver ske. Detta utsägs i paragrafens första stycke.
Det finns dock situationer när det är rimligt att en registerad beteckning upphör att gälla. Vilka dessa är anges i bestämmelsens andra stycke. Stycket har utformats efter förebild av 5 kap. 11 § vallagen.
22 § Paragrafen överensstämmer i sak med Centralstyrelsens förslag men har ändrats redaktionellt, eftersom med utskottets förslag ansökan om registrering av gruppbeteckning kan ske redan före anmälan av kandidater. Genom ett tillägg har klargjorts att kandidatanmälan måste ske inför varje val.
23 § Innehållet i den av Centralstyrelsen förslagna 23 § har med en redaktionell konsekvensändring överförts till 19 §. I stället upptas i denna paragraf den regel som i Centralstyrelsens förslag återfanns i 19 §, fjärde stycket, och som innebär att endast anmälda kandidater kan vara valbara.
24 § Paragrafen har ändrats och innehåller nu endast bestämmelser som gäller anmälan av kandidater. Anmälningarna skall alltid inges till behörig stiftsstyrelse. Anmälda kandidater skall emellertid senare registreras hos Kyrkostyrelsen. Av skäl som framgår av utskottets allmänna motiveringar har utskottet ansett att ansökan om registrering av gruppbeteckning bör kunna göras före anmälan av kandidater. Sådan anmälan av kandidater är likväl obligatorisk inför varje val. Tidsfristen före ett val är densamma som för registrering av gruppbeteckning enligt 19 §.
25 § Som en följd av att utskottet förordat ett annat valsedelsystem har andra stycket i Centralstyrelsens förslag angående bokstavskoder för nomineringsgrupperna utgått ur paragrafen. I stället har i andra stycket införts en bestämmelse som preciserar de kriterier enligt vilka en ansökan om registrering av gruppbeteckning skall prövas och kunna avslås. Bestämmelsen har delvis utformats efter förebild av vad som enligt vallagen gäller i fråga om villkor för registrering (jfr 4 kap. 6 §). I sista stycket erinras om att det finns bestämmelser om hur gruppbeteckningar bör se ut vilka bör uppmärksammas i sammanhanget, särskilt vid bedömning huruvida förväxlingsrisk föreligger.
26 - 28 §§ Paragraferna överensstämmer med Centralstyrelsens förslag med endast redaktionella ändringar. Tidsfristen i 28 § har dock angetts på liknande sätt som den i 19 §.
29 § Bestämmelsen har ändrats till följd av utskottets bedömning i fråga om ansvarsfördelningen mellan den regionala och den nationella nivån. I stället för stiftsstyrelsen föreslås Kyrkostyrelsen få ansvaret för att upprätta grupp- och kandidatförteckningar för samtliga val och valkretsar.
Valsedlar
30 - 31 §§ Dessa paragrafer har undergått väsentliga förändringar i förhållande till Centralstyrelsens förslag. Ändringarna är en följd av att utskottet avvisat Centralstyrelsens förslag i fråga om valsedlarnas utformning och i detta hänseende förordat en anpassning till vad som gällt vid de allmänna valen samt av att utskottet ansett att kostnadsansvaret för valsedelsproduktionen primärt bör åvila resp. nomineringsgrupp. Samtidigt har emellertid utskottet önskat underlätta en ordning där bidrag härför skall kunna utgå, inte bara på den lokala utan även på stifts och riksplanet. Detta förutsätter dock särskilda beslut om att bidrag skall utgå.
För att valsedlarna skall erhålla ett enhetligt utförande och för att en samordnad upphandling skall kunna genomföras i kostnadsbesparande syfte, har valsedelshanteringen lagts på Kyrkostyrelsen. Den närmare utformningen av bestämmelserna har skett efter mönster av motsvarande, hittills gällande bestämmelser i lagen om kyrkofullmäktigeval.
I enlighet härmed upptar 30 §, första stycket, en allmän bestämmelse om att Kyrkostyrelsen - på beställning av en nomineringsgrupp - skall tillhandahålla valsedlar. Det ankommer därvid givetvis på Kyrkostyrelsen att åt valsedlarna ge det innehåll som följer av paragrafens övriga innehåll och annars tillämpliga bestämmelser.
I anslutning till Centralstyrelsens förslag (31 §) anges i sista stycket att valsedlarna i god tid före valet skall finnas hos valnämnden för varje valdistrikt, på samtliga pastorsexpeditioner och stiftskanslier i landet, liksom på kyrkokansliet.
Hur valsedlarna skall se ut anges, liksom i Centralstyrelsens förslag i paragrafens andra stycke, vilket kompletterats med en föreskrift om formatet. I 30 a § anges vad valsedeln skall och bör innehålla. Innehållet är hämtat från 10 § lagen om kyrkofullmäktigeval. Obligatoriskt är endast angivandet av gruppbeteckning. Av sista stycket, vilket delvis motsvaras av sista stycket i Centralstyrelsens förslag, framgår att det skall finnas markerad plats för personröstning.
Om valsedeln förutom gruppbeteckning upptar namn, kan det ske genom att endast ett namn anges, vilket då räknas som en personröst på den namngivne eller genom att de namn anges som överensstämmer med den av nomineringsgruppen anmälda listan. I varje annat fall kommer rösten endast att tillgodoräknas nomineringsgruppen.
Av 31 § i av utskottet nu föreslagen lydelse framgår att beställare av valsedlar inte behöver erlägga betalning i förskott, i den mån beställaren är berättigad till bidrag för valsedlar genom beslut av kyrkofullmäktige eller fullmäktige i kyrklig samfällighet, stiftsstyrelse eller Kyrkomötet i fråga om val till respektive församling. Sådant beslut måste ange enhetlig grund för stödet.
Beställning skall enligt första stycket göras hos Kyrkostyrelsen. Bestämmelserna är utformade efter förebild av 11a och 12 §§ lagen om kyrkofullmäktigeval. Det skall påpekas att rätten att besluta om bidraget inte följer av denna paragraf, vilken sålunda inte utgör något bemyndigande, utan av den allmänna kompetens som respektive kyrkliga organ äger.
Röstlängder och röstkort
32 § Bestämmelsen överensstämmer i sak med Centralstyrelsens förslag, utom såtillvida att ansvaret för upprättandet av röstlängder har lagts på Kyrkostyrelsen. Vidare har en viss precisering av röstlängdens innehåll gjorts eftersom avsikten är att röstlängdens innehåll skall hämtas från det centrala tillhörighetsregister som förs av Kyrkostyrelsen.
De nu gällande föreskrifterna i 8 § lagen om kyrkofullmäktigeval och i 7 kap. vallagen till vilket den hänvisar är betydligt mer detaljerade i fråga om röstlängdens innehåll. I den mån det behövs motsvarigheter till sådana bestämmelser kan de lämpligen tas in i bestämmelser som Kyrkostyrelsen får utfärda enligt 78 § kyrkoordningen.
33 § Bestämmelsen överensstämmer med Centralstyrelsens förslag, utom såtillvida att ansvaret för upprättandet av röstkort lagts på Kyrkostyrelsen. Av den följande paragrafen framgår att Kyrkostyrelsen också skall sända ut röstkorten till de röstberättigade.
34 § Av bestämmelsen framgår att Kyrkostyrelsen skall ansvara för ett utskick till varje väljare av röstkort, särskilt sammanställt informationsmaterial och - beroende på antalet val väljaren kan delta i - tre eller fyra s.k. blanka valsedlar. Med blank valsedel avses här, såsom förstås av paragrafens innehåll och av hänvisningen till 30 § andra stycket, valsedel av annars föreskrivet utförande men upptagande endast uppgift om det val den avser. Med den av utskottet förordade utformningen av valsedeln får det anses ogörligt att administrera utsändandet till varje väljare av valsedlar med alla förekommande gruppbeteckningar, som skulle kunna bli aktuella för väljaren. Det får därför ankomma på väljaren själv att på valsedel ange sådan gruppbeteckning och i den mån väljaren så önskar ytterligare i 30 § angivna uppgifter, t.ex. kandidatnamn för den aktuella valkretsen. Informationsmaterialet bör innehålla tydliga uppgifter om hur röstsedeln kan användas och varifrån närmare uppgifter kan erhållas. Särskilt viktigt är att betydelsen av att den innehåller en gruppbeteckning klargörs. I förhållande till Centralstyrelsens förslag har därutöver i förtydligande syfte företagits en smärre redaktionell ändring.
35 § Paragrafen överensstämmer i huvudsak med Centralstyrelsens förslag, utom såtillvida att ansvaret för att tillhandahålla dupletter av röstkort har lagts på Kyrkostyrelsen i stället för stiftsstyrelsen. En viss redaktionell ändring har också företagits.
36 § I förhållande till Centralstyrelsens förslag har denna paragraf ändrats sakligt och dessutom i förtydligande syfte omredigerats. I konsekvens med att Kyrkostyrelsen föreslås få ansvaret för upprättandet av röstlängd skall begäran om rättelse enligt paragrafen riktas till Kyrkostyrelsen. Utskottet räknar med att den till Kyrkostyrelsen centraliserade röstlängdshanteringen medför att större hänsyn måste tas till bl.a. tidsutdräkten för att skicka röstlängderna fram och tillbaka. Fristen för att söka rättelse har därför ansetts få förkortas något. Sedan första stycket förtydligats, har vidare andra stycket bedömts kunna utgå.
37 § I förhållande till Centralstyrelsens förslag har den ändringen gjorts att valnämnden angetts som mottagare av den rättade röstlängden i stället för ordföranden för valförrättarna som Centralstyrelsen föreslagit.
Kuvert
38 § Bestämmelsen överensstämmer med Centralstyrelsens förslag bortsett från att Kyrkostyrelsen ges ansvaret för att tillhandahålla kuverten i stället för stiftsstyrelsen och att ordföranden för valförrättarna har ersatts av valnämnden.
39 § Bestämmelsen överensstämmer med Centralstyrelsens förslag.
Allmänna bestämmelser om röstning
40 - 44 §§ Bestämmelserna överensstämmer med Centralstyrelsens förslag.
45 § Bestämmelsen har ändrats så att ansvaret för beslut om vallokaler har lagts på lokal i stället för regional nivå. Beslutet fattas i samråd med valnämnden.
46 § Bestämmelsen överensstämmer i sak med Centralstyrelsens förslag utom såvitt gäller skyldighet för väljaren att i avsaknad av röstkort förete legitimation vid röstning i vallokalen. Det har ansetts tillräckligt att väljaren, på sätt annars gäller vid val, på valförrättares begäran kan lämna uppgift om sitt fullständiga namn och sin födelsetid (se utskottets allmänna motiv). Vid röstning på ett särskilt röstmottagningsställe eller på en pastorsexpedition, församlingsexpedition eller motsvarande krävs däremot alltid att väljaren har med sig sitt röstkort och lämnar det till röstmottagaren, som tar hand om det för vidarebefordran tillsammans med den avgivna rösten.
Till undvikande av missförstånd har paragrafens andra stycke omredigerats så att det tydligt skall framgå att det nyss sagda inte gäller när t.ex. en pastorsexpedition utnyttjas som vallokal. Då gäller ju de vanliga reglerna för röstning i vallokalen. Den som vill brevrösta skall också sända in sitt röstkort tillsammans med valkuverten. Paragrafen har också i övrigt undergått någon redaktionell ändring.
47 § Bestämmelsen har ändrats till följd av utskottets förslag om valsedlarnas utformning. Vad som menas med "blanka valsedlar" anges i 34 §.
48-53 §§ Paragraferna överensstämmer med Centralstyrelsens förslag. Sålunda skall beslutanderätt utövas av stiftsstyrelsen i ett flertal fall.
Sammanräkning av rösterna
54 § Bestämmelsen har ändrats med hänsyn till utskottets förslag om valnämnder. De uppgifter som enligt den nya lydelsen ankommer på valnämnden är desamma som de nuvarande kommunala valnämnderna har enligt lagen om kyrkofullmäktigeval (42 och 42 a §§).
55 § Bestämmelsen överensstämmer med Centralstyrelsens förslag.
56 § Till följd av att utskottet föreslår en annan utformning av valsedlarna har bestämmelsen om när valsedlar skall anses ogiltiga ändrats.
I första stycket anges att en valsedel för att vara giltig måste innehålla en gruppbeteckning. Saknas en sådan beteckning eller finns flera beteckningar angivna är valsedeln ogiltig. Detsamma gäller om valsedeln har kännetecken som uppenbart har gjorts med avsikt. Motsvarande gäller enligt nuvarande föreskrifter (se 43 § andra stycket lagen om kyrkofullmäktigeval och 18 kap. 10 § vallagen).
Utöver detta är en valsedel ogiltig om den angivna gruppbeteckningen inte finns registrerad för den aktuella valkretsen. Detta överensstämmer i sak med Centralstyrelsens förslag (56 § första stycket) och är en följd av förslaget om obligatorisk registrering.
Bestämmelsens andra stycke, som anger vad som gäller när det finns flera valsedlar i ett kuvert, har utformats efter förebild av vad som gäller idag (se 18 kap. 10 § andra stycket vallagen till vilken lagen om kyrkofullmäktigeval hänvisar).
56 a § Bestämmelsen är ny men har sin motsvarighet i 18 kap. 11 § vallagen och är avsedd att ha samma innebörd som vallagens föreskrift. Jämför även kommentaren till 30 § ovan.
Mandatfördelning mellan nomineringsgrupper, utseende av ledamöter och ersättare
57-74 §§ Bestämmelserna överensstämmer med Centralstyrelsens förslag.
Beräkningsgrunder
75-77 §§ Bestämmelserna överensstämmer med Centralstyrelsens förslag.
Ytterligare bestämmelser
En redaktionell ändring av rubriken har gjorts.
78 § Förutom en redaktionell ändring i bestämmelsen har punkten 1 justerats till följd av utskottets förslag om valsedlarnas utformning.
Överklagande
79 § Bestämmelsen överensstämmer med Centralstyrelsens förslag frånsett att punkten 9 har utgått till följd av utskottets övriga ställningstaganden. Bemyndigandet i punkten 14 ger befogenhet att meddela de närmare bestämmelser som krävs för att samordna verksamheten hos de olika valadministrativa organen på skilda nivåer i den mån befogenheten inte följer av de föregående punkterna.
