5 Konfirmation som villkor för kyrkliga uppdrag

I flera motioner föreslås att den som skall fullgöra vissa kyrkliga uppdrag skall vara konfirmerad. Det gäller främst uppdrag inom gudstjänstlivets ram. I motionerna 1999:201, 1999:206 och 1999:223 föreslås att den som skall ges tillstånd enligt 17 kap. 13 och 14 §§ att predika och leda gudstjänster skall vara konfirmerad. I motionerna 1999:39 yrkande 1, 1999:201 och 1999:222 föreslås att den som antecknas som fadder skall vara konfirmerad. I motion 1999:201 föreslås att den som förrättar ett dop i en krissituation skall vara konfirmerad. I motionerna 1999:201 och 1999:206 föreslås att den som biträder vid nattvardens utdelande skall vara konfirmerad. Vidare föreslås i motion 1999:201 att den som väljs som kyrkvärd skall vara konfirmerad och i motion 1999:82 att konfirmationskrav skall gälla för den som väljs till ett uppdrag som förtroendevald.

De flesta motionerna tar sikte på kunskapsmomentet som skäl för att den som ges ett visst uppdrag skall vara konfirmerad. Motion 1999:206 lyfter särskilt fram konfirmationen som sändning. Bekräftelsemomentet i konfirmationen framhålls också i någon motion.

Centralstyrelsen har i CsSkr 1999:3 ett särskilt avsnitt om konfirmationens betydelse för kyrkliga uppdrag. Sammanfattningsvis innebär Centralstyrelsens förslag, att konfirmationen inte skall vara ett kyrkorättsligt reglerat krav för allmänna kyrkliga uppdrag. Den som vigs till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst skall vara konfirmerad. Centralstyrelsen hänvisar i stor utsträckning till utredningen Konfirmationens innebörd och betydelse för kyrkliga uppdrag (Svenska kyrkans utredningar 1995:6). I skrivelsen poängteras att dopet är vigningen till de döptas och troendes allmänna prästadöme och den grundläggande vigningen för alla kyrkliga uppdrag.

Läronämnden vill i sitt yttrande LN 1999:3 erinra om att det grundläggande uppdraget - vigningen - ges i dopet och att detta är utgångspunkt för allas tjänst åt evangeliet. Läronämnden menar att de motioner som föreslår konfirmationen som villkor för vissa uppdrag ger uttryck för en annan principiell utgångspunkt där dopet skall kompletteras med konfirmation för att någon skall få utöva ett uppdrag inom församlingen.

Utskottet ansluter sig till vad Centralstyrelsen och Läronämnden har anfört om dopet som den grundläggande vigningen för alla uppdrag. Konfirmationens syfte är inte att komplettera dopet. Med denna utgångspunkt är det inte nödvändigt att här diskutera frågan om konfirmation som villkor i relation till vart och ett av de i motionerna behandlade uppdragen. Det går att argumentera för att det är mer motiverat med konfirmationskrav för vissa uppdrag än för andra. Med den principiella syn som utskottet givit uttryck för saknas det skäl att behandla varje yrkande för sig.

Den starkt vikande konfirmationsfrekvensen inger oro. Utvecklingen är dock inte entydig. I många församlingar är det stora skillnader från ett år till ett annat när det gäller andelen ungdomar som konfirmeras. Det tyder på att ett medvetet och aktivt arbete kan bryta nedgången. Utskottet menar att frågan om konfirmationen som villkor för kyrkliga uppdrag inte är av betydelse i det sammanhanget. Det är helt andra faktorer som avgör om ungdomar konfirmeras.

Utskottet föreslår att motionerna 1999:39 yrkande 1 i denna del, 1999:82, 1999:201, 1999:206, 1999:222 och1999:223 avslås.