3.1 Centralstyrelsens skrivelse
Centralstyrelsens förslag innebär att kyrkoherdar och komministrar är anställda hos församlingen/samfälligheten medan stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter och pastorsadjunkter är anställda hos stiftet. Kyrkoherdens ställning klargörs genom regleringen av ansvarsfördelningen inom församlingen. Stiftsstyrelsen skall fastställa minimiantalet präster som skall finnas anställda lokalt. Det skall finnas en församlingsinstruktion. Innan någon anställs som präst skall domkapitlet yttra sig över de behöriga sökandena utifrån de särskilda krav som befattningen ställer. Endast den som är behörig att utöva uppdraget som präst får inneha en anställning som präst. Biskop och domkapitel skall ha tillsyn över hur prästerna utövar sina uppdrag och efterlever sina vigningslöften. Domkapitlet skall kunna skilja en präst från behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst också om prästen innehar en anställning som präst. Beslut om uppsägning, avskedande, omplacering och disciplinär åtgärd fattas av den lokala arbetsgivaren resp. stiftsstyrelsen. Ett sådant beslut får fattas bara om domkapitlet som en del av sin tillsyn prövat att beslutet inte skulle strida mot kyrkoordningens regler om tillsyn från domkapitel och biskop vad gäller lära, utövande av kyrkans vigningstjänst och efterlevnad av vigningslöften. Nuvarande ordning med tjänstebostäder för kyrkoherdar och komministrar bibehålls i huvudsak oförändrad. Svenska kyrkans församlingsförbund skall företräda alla församlingar, samfälligheter och stift samt kyrkans nationella organ i frågor om kollektivavtal. Löneförhandlingarna för prästerna skall ske på stiftsnivå med yttranderätt från domkapitlet.
3.2 Utskottet
Frågan om hur prästernas anställning skall regleras i kyrkan efter reformen är en av de frågor som väckt mest debatt under hela utredningsarbetet. För att ha bra möjligheter att avgöra hur framtidsfrågorna skall lösas är det viktigt att klargöra hur arbetsgivarskap och arbetsgivarfunktioner för prästerna är lösta enligt nuvarande ordning.
3.2.1 Nuvarande ordning
Det är en vanlig uppfattning att arbetsgivarskapet för pastoratsprästerna i dag är delat mellan kyrkokommunerna och staten/domkapitlet. Att arbetsgivarfunktionerna är uppdelade står klart. Bestämmelser i kyrkolagen och i annan statlig författning samt det förhållandet att kollektivavtalsregleringen på det statliga området gäller för prästerna innebär att domkapitlet som statlig myndighet har tillagts en rad arbetsgivarfunktioner. Också stiftsstyrelsen har genom lagstiftningen fått ett antal arbetsgivarfunktioner.
I propositionen 1998/99:38 (s. 191) med förslag bl.a. till lag om Svenska kyrkans personal vid relationsändringen konstaterar regeringen att "med utgångspunkt från regleringen i kyrkolagen talar dock övervägande skäl för att staten endast agerar som ställföreträdare för den egentlige arbetsgivaren, kyrkokommunen". Det finns ingen anledning att ifrågasätta riktigheten i denna tolkning. Riksdagen har antagit den i propositionen föreslagna lagen.
3.2.2 Problem med nuvarande ordning
Erfarenheterna av den nuvarande ordningen är inte enbart goda. Utskottet vill här belysa några problemområden.
Fördelningen av arbetsgivaruppgifterna
Att vissa arbetsgivarfunktioner fördelats mellan domkapitlet och stiftsstyrelsen är inte utan problem. Det gäller t.ex. beslut om studieledighet med bibehållande av viss del av lönen. I dessa ärenden är det stiftsstyrelsen som beslutar om ledigheten medan domkapitlet prövar i vilken mån lön kan utgå under ledigheten. Kollektivavtalsregleringen för prästerna ger domkapitlet och kontraktsprosten vissa uppgifter som rör prästernas ledighet medan semesterledigheten genom bestämmelser i kyrkolagen beslutas av stiftsstyrelsen, med möjlighet att uppdra åt kontraktsprostarna att besluta i frågan.
Att uppgifterna är fördelade mellan kyrkokommunen och staten i form av biskopen/kontraktsprosten/domkapitlet/stiftsstyrelsen har också organisationshygieniska konsekvenser; organisationen som sådan medverkar till att problem uppstår på de kyrkliga arbetsplatserna. När linjeansvar och budgetansvar inte ligger i samma hand blir det lätt problem.
Arbetsmiljöansvaret
Ett särskilt område där frågan om ansvarsfördelningen är oklar gäller ansvaret för pastoratsprästernas arbetsmiljö. JO har i två beslut 14 juli 1995 och 9 november 1995 konstaterat att domkapitlet inte skall anses som arbetsgivare för pastoratsprästerna vid tillämpning av arbetsmiljölagen. Arbetarskyddsstyrelsen har å sin sida i brev 24 maj 1996 till samtliga yrkesinspektioner framhållit att man hävdar motsatt princip men samtidigt understrukit att varje yrkesinspektion som självständig myndighet på eget ansvar måste ta ställning till frågan. Vad vi erfarit har yrkesinspektionerna inte en enhetlig tillämpning. Också domkapitlen ser på olika sätt på denna fråga.
Detta torde i de flesta fall inte vålla några stora tillämpningsproblem men när saken ställs på sin spets uppstår svårigheter. Om yrkesinspektionen t.ex. förelägger ett domkapitel att undersöka möjligheterna till omplacering av en kyrkoherde inom hela sitt verksamhetsområde kan man fråga sig hur domkapitlet skall agera. Vilka möjligheter och vilken skyldighet har domkapitlet att omplacera? Eftersom möjligheterna till såväl tillfällig som permanent förflyttning (34 kap. 1 § resp. 33 kap 18 § kyrkolagen) helt ligger i stiftsstyrelsens hand finns det inga formella möjligheter alls. En arbetsgivare torde dessutom aldrig ha skyldighet att inrätta nya tjänster för att omplacera till. De möjligheter till förflyttning som kyrkolagen ger stiftsstyrelsen är mycket begränsade och förutsätter någon form av medverkan från ett annat pastorat än det berörda. Att med alla parters medgivande omplacera en präst till en stiftstjänst kan en ibland vara möjlighet. Nuvarande oklara förhållanden rörande prästernas arbetsmiljö innebär en svårighet för möjligheterna att ta ett reellt ansvar.
3.2.3 Överföring av personalen vid relationsförändringen
Vid själva övergångstidpunkten blir till följd av relationsändringen samtliga kyrkoherdar och komministrar anställda hos församlingar och samfälligheter i deras nya rättsliga gestalt. Detta följer av den av riksdagen beslutade lagen (1999:000) om Svenska kyrkans personal vid relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan den 1 januari 2000.
Frågan är om Kyrkomötet genom att besluta om en bestämmelse i kyrkoordningen kan ändra detta förhållande. Personalutredningen har i sitt betänkande (SKU 1998:6, s. 37) konstaterat att en överflyttning av en arbetstagare från en arbetsgivare till en annan bara kan ske på två sätt. Om den verksamhet som arbetstagaren utför flyttas över till en annan arbetsgivare har arbetstagaren enligt 6b § Lagen om anställningsskydd att välja mellan att följa med verksamheten över till den nya arbetsgivaren eller att stanna kvar och kanske riskera att bli uppsagd p.g.a. arbetsbrist. Om verksamheten inte överflyttas kan en överföring av personal endast ske genom individuella avtal med var och en som berörs.
Det är uppenbart att en överföring av den verksamhet som kyrkoherdar och komministrar svarar för i församlingen/samfälligheten inte kan flyttas till stiftet eller till någon annan arbetsgivare.
Att tänka sig en ordning där vissa präster genom individuella avtal väljer att överflyttas till t.ex. stiftet som arbetsgivare medan andra väljer att vara lokalt anställda är omöjligt. Det går inte att ha en ordning med olika arbetsgivare för olika pastoratspräster. Samma eller likartade synpunkter gör sig gällande när de gäller hela arbetslaget i församlingen/samfälligheten. Det framstår som olämpligt att personal i samma arbetslag har olika arbetsgivare.
Det är alltså inte tänkbart att genom kyrkoordningen åstadkomma en förändring när det gäller arbetsgivarskapet för pastoratsprästerna.
3.2.4 Tillsynen
Biskop och domkapitel har enligt kyrkolagen tillsyn över hur "innehavarna av det kyrkliga ämbetet förvaltar detta och efterlever sina avgivna vigningslöften". Det förhållandet att ett betydande antal arbetsgivarfunktioner lagts på stiftet har inneburit en blandning av tillsynsfunktioner och arbetsgivarfunktioner som gjort att de reella möjligheterna att ha tillsyn över hur prästerna utövar sitt uppdrag - innefattande möjlighet att vidta därav föranledda disciplinära åtgärder - försvårats. Det finns några uppmärksammade rättsfall där det kommit att bli Arbetsdomstolen som slutligt prövat om en präst avvikit från sina vigningslöften, (AD 52/1994, 7/1995, 7/1998).
Det har i det kyrkliga utredningsarbetet inför kyrkoordningen varit av största vikt att finna en ordning som gör att tillsynsskyldigheten för biskop och domkapitel motsvaras av reella möjligheter att utöva tillsyn och att vidta åtgärder om en innehavare av kyrkans vigningstjänst handlar på ett sådant sätt att ett ingripande är befogat. Ingen annan än kyrkan själv får förfoga över vigningstjänsten.
Detta får bl.a. till konsekvens att det inte framstår som en möjlig väg att lösa tillsynsfrågan genom ett kollektivavtal. Det innebär också att man så långt det är möjligt skall skapa garantier för att ett beslut som rör rätten att utöva vigningstjänsten inte kan överprövas annat än av kyrkliga organ. Arbetsdomstolen eller Regeringsrätten skall inte få avgöra vem som får utöva kyrkans vigningstjänst.
Tillämpningen av 62 § medbestämmandelagen
I diskussionen om prästernas anställningsförhållanden har frågan om tillämpningen av 62 § medbestämmandelagen aktualiserats. Bestämmelsen har följande lydelse:
Kan enligt denna lag skadestånd följa på åtgärd eller underlåtelse av arbetstagare, får annan påföljd icke åläggas arbetstagaren utan stöd i författning eller kollektivavtal.
Det kan konstateras att den juridiska doktrinen innehåller olika tolkningar av denna paragraf.
En av tolkningarna är den som framförs i motion 1999:48. Denna tolkning innebär att förutsättningen för att en arbetsgivare skall få ålägga en arbetstagare en påföljd är att arbetstagaren brutit mot något som kan föranleda skadestånd enligt medbestämmandelagen, dvs. arbetstagaren måste ha brutit mot en förpliktelse som står i strid med en regel i medbestämmandelagen eller i kollektivavtal. Om en präst bryter mot vigningslöftet innebär detta inte något brott mot någon bestämmelse i medbestämmandelagen och det står därför en arbetsgivare fritt att ålägga en påföljd.
Andra tolkningar av bestämmelsen innebär att en arbetsgivare vid sidan av det som framgår av ett kollektivavtal om saken antingen inte alls kan disciplinärt bestraffa en arbetstagare hos sig eller bara kan göra så om det inte finns något kollektivavtal alls mellan parterna.
Något avgörande rättsfall på området finns inte.
Mot denna bakgrund kan det synas oklokt att bygga tillsynen över prästernas vigningslöften på en av tolkningarna.
Frågan om s.k. genomsyn
I personalutredningens betänkande redovisas skälen för att arbetsgivarskap och tillsyn inte kan ligga på samma organ inom Svenska kyrkan och varför man föreslår att den del tillsynen som innebär att man prövar brister i sättet att utöva vigningstjänsten bör ske i form av en "legitimationsprövning". Förslaget i Centralstyrelsens skrivelse bygger på denna lösning. Ordningen inom kyrkan skulle kunna sägas motsvara den ordning som gäller i fråga om läkare och advokater med den i och för sig väsentliga skillnaden att ordningen för dessa yrkesgrupper har sin grund i författning eller motsvarande. Om tillsynsorganet tar från en läkare legitimationen ankommer det sedan på arbetsgivaren att omplacera den deslegitimerade läkaren till uppgifter som inte kräver legitimation. Om det inte går finns det möjlighet att säga upp vederbörande på grund av arbetsbrist. Om arbetstagaren då vänder sig till Arbetsdomstolen får domstolen inte pröva om det fanns skäl att dra in legitimationen.
En förutsättning för att en sådan ordning skall vara möjlig är att det inte är arbetsgivaren som också deslegitimerar.
Förslaget i Centralstyrelsens skrivelse bygger på en fördelning av uppgifterna så att arbetsgivaruppgifterna i sin helhet ligger på den juridiska personen församlingen/samfälligheten medan det är domkapitlet inom den juridiska personen stiftet som utövar tillsyn och därmed kan deslegitimera.
I personalutredningens betänkande (sid. 71-72) diskuteras möjligheten att Arbetsdomstolen i ett mål mellan en präst och prästens arbetsgivare kan komma att överpröva också det kyrkliga tillsynsorganets, domkapitlets, beslut att deslegitimera. En sådan överprövning skulle i så fall grundas på att domstolen enligt sin praxis med tillämpning av "genomsyn" skulle se arbetsgivaren, Svenska kyrkan, som en helhet oavsett hur denne valt att organisera sig formellt. I ett sådant fall skulle alltså även domkapitlet - som ett organ inom Svenska kyrkan - anses företräda "arbetsgivaren".
Mot en sådan "genomsyn" talar enligt Centralstyrelsen det förhållandet att Svenska kyrkans organisation inte grundas på något beslut som kyrkan själv har fattat utan på den av riksdagen stiftade lagen om Svenska kyrkan. I lagens förarbeten framhålls just vikten av de olika juridiska personernas självständighet inom den juridiska personen trossamfundet Svenska kyrkan. Avsikten med denna rättsliga reglering var bl.a. att säkerställa att varje juridisk person bara skulle svara för sina egna rättsliga och ekonomiska förpliktelser.
Det går naturligtvis inte att med fullständig säkerhet på förhand veta om Arbetsdomstolen i ett konkret ärende skulle tillämpa "genomsyn". Ju fler arbetsgivarfunktioner som knyts till domkapitlet eller något annat organ inom den juridiska personen stiftet desto större torde sannolikheten bli för en sådan tillämpning.
Utskottet delar Centralstyrelsens uppfattning att ytterligare utredningen av frågan inte skulle ge större klarhet.
3.2.5 Läronämndens yttrande
Läronämnden säger i sitt yttrande Ln 1999:3:
Kyrkoordningen innebär att prästerna anställs lokalt, medan tillsynen över deras utövning av sitt uppdrag sker genom stiftets organ. Därigenom skiljes de arbetsrättsliga frågorna från de frågor som gäller vigningstjänstens innehåll. Frågor om innehållet i uppdraget inom vigningstjänsten och utövningen av förkunnelse och sakramentsförvaltning prövas ej av det lokala organet medan frågor om förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare regleras lokalt. Kyrkoordningens bestämmelser om inflytande från domkapitlet i många av de frågor som rör prästanställningen avser att garantera att bestämmelserna de facto ej skall medföra en kongregationalisering (en kyrkosyn där församlingarnas oberoende av varandra är en grundläggande princip).
I remissomgången av Kyrkoordningsförslaget hävdades från de teologiska fakulteterna att den föreslagna ordningen med lokal anställning av prästerna innebär en förskjutning i kongregationalistisk riktning. Läronämnden skulle dela en sådan uppfattning om inte andra förändringar skett, t. ex. domkapitlets tillsyn över församlingarna och det klargörande av kyrkoherdens ställning som Kyrkoordningen ger uttryck för. Bedömningen av kyrkans karaktär som mer eller mindre kongregationalistisk måste göras från en sammanvägning av många faktorer och kan inte hänföras till en enda komponent.
3.2.6 Utskottets bedömning
Några utgångspunkter
Andra kyrkolagsutskottet finner att lösningen av prästernas anställningsförhållanden i första hand måste ske med beaktande av följande tre punkter:
1. Svenska kyrkans identitet som episkopal kyrka "med samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete" skall vara oförändrad.
2. Det skall finnas ett samlat och tydligt arbetsgivarskap för pastoratsprästerna.
3. Biskop och domkapitel skall ha möjlighet till reell tillsyn.
Församlingsutskottet har i sitt yttrande KF 1999:1y liksom utbildningsutskottet i sitt yttrande KU 1999:1y tillstyrkt förslaget i Centralstyrelsens skrivelse rörande en samlad lösning av prästernas anställning.
Vid utfrågningen av med de fackliga organisationerna framhöll Kyrkans Akademikerförbund att förbundet bejakar att församlingsprästen får en lokal anställning men att vissa arbetsgivarfunktioner måste ligga på stiftsplanet. I en skrivelse till utskottet har Akademikerförbundet närmare utvecklat sin ståndpunkt.
I den "samlade lösningen" i frågan som Centralstyrelsens skrivelse innehåller finns moment som vid bedömningen av den första av de ovan nämnda punkterna drar åt olika håll. Andra kyrkolagsutskottet återkommer till detta.
Ett samlat och tydligt arbetsgivarskap
När det gäller punkten två innebär förslaget att arbetsgivarskapet odelat läggs på församlingen/samfälligheten som därmed har att fatta alla beslut som rör anställningen. Det kommer inte att råda någon tvekan om att arbetsmiljöansvaret för prästerna ligger på församlingen/samfälligheten. Vid utfrågningen med de fackliga organisationerna framhölls från Statstjänstemannaförbundet (ST) och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF) just vikten av ett tydligt arbetsgivarskap.
Motionerna 1999:41, 1999:147 och 1999:189 berör alla frågan om Församlingsförbundet som obligatorisk arbetsgivarorganisation inom kyrkan. Utbildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande Kub 1999:1y förslaget i Centralstyrelsens skrivelse. Genom bestämmelsen om obligatorisk fullmakt för Församlingsförbundet bl.a. när det gäller lönebildningen för prästerna ökar enligt andra kyrkolagsutskottets mening det lokala inflytandet i förhållande till nuläget men församlingen/samfälligheten får inte frihet att själv löneförhandla för prästerna. För den samlade lösningen rörande prästanställningen är frågan om lönebildningen för prästerna inte oväsentlig. Motion 1999:147 anser att frågan om vilken arbetsgivarorganisation som skall finnas inom Svenska kyrkan är en för liten fråga för kyrkoordningen. Enligt utskottets mening är det viktigt att Kyrkomötets beslut finns samlade i kyrkoordningen särskilt när det gäller sådant som riktar sig till den lokala eller regionala nivån inom kyrkan. Det är enligt utskottets mening naturligt att Församlingsförbundet, som redan företräder så gott som alla kyrkliga arbetsgivare, får kyrkans uppdrag. Detta bör alltså framgå av kyrkoordningen.
Andra kyrkolagsutskottet avstyrker alltså motionerna 1999:41, 1999:147 och 1999:189.
Som inledningsvis anförts har arbetsgivaren att fatta alla beslut som rör anställningen. Ett beslut om uppsägning, avskedande eller omplacering av en präst eller om en disciplinär åtgärd mot en präst får församlingen/samfälligheten enligt förslaget bara fatta om domkapitlet genom s.k. befogenhetsprövning enligt 31 kap. 14 § har prövat att beslutet inte skulle strida mot kyrkoordningen regler om tillsyn från biskop och domkapitel vad gäller lära, utövande av kyrkans vigningstjänst och efterlevnad av vigningslöften. Utskottet vill påpeka att det inte är tillsynen i vid mening som regleras i denna bestämmelse.
I motion 1999:218 föreslås en något annorlunda ordning. Församlingen/ samfälligheten skulle vara skyldig att underställa domkapitlet ett förslag till beslut i frågan för "beslutsprövning" innan själva beslutet fattas. Förslaget i motionen innebär enligt utskottets mening att domkapitlet skulle ges ställning av inomkyrklig "arbetsdomstol" i det man även skulle pröva om det tilltänkta beslutet strider mot en arbetsrättslig regel. Detta är inte en acceptabel ordning. Det måste vara domkapitlets uppgift att vid den prövning, som skall ske enligt 31 kap. 14 §, göra en saklig prövning av om innehållet i de skäl som åberopas för den tilltänkta åtgärden rör vigningstjänsten. Domkapitlet är vid denna prövning inte bundet av den rubricering som angetts av församlingen/samfälligheten. Bakgrunden till ärenden av detta slag har dessutom i allmänhet varit på domkapitlets bord under lång innan de blir aktuellt att försöka vidta så ingripande åtgärder att en befogenhetsprövning blir aktuell. Det betyder att domkapitlet är väl insatt i förhållandena i församlingen och därför enligt utskottets mening kan avgöra om den av församlingen/samfälligheten tilltänkta åtgärden får vidtas med hänsyn till reglerna om bl.a. domkapitlets tillsyn.
Motion 1999:218 avstyrks därför.
Motionen har fäst utskottets uppmärksamhet på utformningen av kyrkoordningens bestämmelse om beslutprövning. Utskottet återkommer till denna fråga.
Andra kyrkolagsutskottet konstaterar att förslaget innebär att det blir tydligt vad som är arbetsgivarens verksamhetsområde och att någon möjlighet att vidta en omplacering utanför detta område inte finns. Som framgått ovan föreligger det enligt nuvarande bestämmelser inte heller någon skyldighet att omplacera utanför församlingen/samfälligheten. Den möjlighet som kyrkolagen i dag ger till omplacering är oftast mycket svår att tillämpa. Det bör tilläggas att stiftet naturligtvis skall hjälpa församlingen/samfälligheten att finna lösningar i en situation där en omplacering blir nödvändig. Det finns t.ex. inget som hindrar att stiftet i det läget inrättar en stiftstjänst till vilken prästen - med alla berörda parters medgivande - omplaceras. I det fallet blir det ingen större förändring i förhållande till dagsläget. I den nya situationen kan det faktiskt också bli så att det i en större församling/samfällighet kan öppnas nya möjligheter och skyldigheter att omplacera på andra uppgifter än prästerliga.
Under utfrågningen med de fackliga organisationerna framfördes från ST och SKTF tankar och önskemål att genom kollektivavtal finna samverkanslösningar mellan församlingar/samfälligheter inom ett stift i frågor på det personalpolitiska området. Andra kyrkolagsutskottet skulle välkomna sådana avtal.
Möjlighet till reell tillsyn
Med ett tydligt och samlat arbetsgivarskap för kyrkoherdarna och komministrarna på den lokala nivån ökar förutsättningarna för att biskopens och domkapitlets tillsyn över prästerna skall vara reell, dvs. att domkapitlets beslut rörande vigningstjänsten inte skall kunna överprövas i Arbetsdomstolen eller annan domstol.
I motion 1999:48 föreslås bl.a. att samfälligheten skall vara arbetsgivare för alla anställda medan vissa arbetsgivarfunktioner rörande prästerna skall fullgöras av domkapitlet. Som framgått ovan är det för tillsynsfunktionen viktigt att det organ som utövar tillsyn har så lite som möjligt med arbetsgivarrollen att göra. Ju fler arbetsgivarfunktioner som läggs på domkapitlet eller på annat organ inom den juridiska personen stiftet desto större blir risken för "genomsyn". Motionens förslag innebär både ett mindre tydligt och mindre samlat arbetsgivarskap och en större risk för "genomsyn". Motion 1999:48 att-satserna 1-3 avstyrks därför.
Svenska kyrkans identitet som episkopal kyrka
Andra kyrkolagsutskottet har i inledningen till betänkandet redovisat sin syn på vad som kännetecknar Svenska kyrkan som en episkopal kyrka. Utskottet har också redan där konstaterat att man anser att den föreslagna samlade lösningen rörande bl.a. prästernas anställningsförhållanden innebär att det är ställt utom varje tvivel att Svenska kyrkan alltjämt har en episkopal struktur.
Som nämnts ovan finns det ett antal bestämmelser i kyrkoordningsförslaget som vid bedömningen av den nu aktuella frågan drar åt olika håll. För att kyrkans identitet inte skall förändras förutsätts att de olika bestämmelser balanserar varandra. Det går alltså inte att se varje bestämmelse för sig utan endast en samlad bedömning av helheten kan avgöra om någon bestämmelse kan undvaras. Detta är också innebörden av Läronämndens yttrande.
Av de frågor som redan berörts under detta avsnitt i betänkandet innebär naturligtvis det förhållandet att arbetsgivarskapet för prästerna fullt ut blir lokalt att församlingarnas oberoende stärks. Arbetsgivarskapet innefattar i sig ett antal olika funktioner som enligt nuvarande ordning är fördelade mellan församlingen/samfälligheten, kontraktsprosten, stiftsorgan och statliga organ. Flera av dessa funktioner är av sådant administrativt slag att församlingens övertagande av uppgiften bara i liten omfattning kan sägas stärka det lokala oberoendet. Andra påverkar denna fråga i väsentlig omfattning. Det är den sammantagna effekten av att dessa funktioner nu odelat föreslås ligga på församlingen som måste balanseras för att kyrkans identitet inte skall ha förändrats.
Andra kyrkolagsutskottet skall här lyfta fram de förslag i Centralstyrelsens skrivelse som på olika sätt gör att utskottet anser att balansen inte rubbats så att kyrkans karaktär av episkopal kyrka förändrats.
Enligt utskottets mening innebär förslaget om regleringen av tillsynen från biskop och domkapitel att man nu torde kunna tala om att det finns möjligheter att utöva en reell tillsyn. Detta förstärker kyrkan episkopala struktur avsevärt.
Som framgått av det inledande avsnittet är tydliggörandet av ansvarsfördelningen inom församlingen mellan kyrkoråd och kyrkoherde en mycket viktig punkt som också innebär ett väsentligt förtydligade av kyrkans episkopala drag.
Att domkapitlet skall pröva behörigheten hos sökande till en prästtjänst samt yttra sig till församlingen över de behöriga sökanden innebär att stiftet har ett inte oväsentligt inflytande över vem församlingen anställer som präst. Detta liksom det förhållandet att domkapitlet föreslås få besluta om särskilda villkor för att någon skall kunna anställas på en viss befattning som kyrkoherde eller komminister innebär ett intrång i den lokala arbetsgivarens oberoende.
Befogenhetsprövningen, som beskrivits ovan, innebär bl.a. att prästerna inte blir beroende av den lokala arbetsgivarens när man utövar sina uppgifter inom vigningstjänsten. Detta innebär en väsentlig markering av den episkopala strukturen.
Förslaget innebär att stiftsstyrelsen skall fastställa minimiantalet präster som skall finnas anställda i församlingen vilket innebär en inskränkning i det lokala arbetsgivarskapet.
Förslaget om en gemensam arbetsgivarorganisation som för löneförhandlingarna för prästerna på stiftsnivån i en process där domkapitlet skall höras markerar prästernas tillhörighet till stiftet. Det innebär också en inskränkning i församlingens oberoende.
Sammantaget anser utskottet i likhet med läronämnden att kyrkans identitet inte kommer att förändras genom en förändring av prästernas anställningsförhållanden.
Den nu gjorda genomgången av de utgångspunkter som utskottet ställt upp för bedömningen av hur arbetsgivarfrågan skall lösas ger sammantaget entydigt vid handen att den av Centralstyrelsen föreslagna lösningen är en god lösning. Andra kyrkolagsutskottet tillstyrker alltså förslaget i Centralstyrelsens skrivelse.
I motion 1999:130 föreslå att ansökningshandlingarna skall ges in till arbetsgivaren i stället för till domkapitlet. Motionärens förslag innebär att normala rutiner skall tillämpas och jämställer hanteringen av ansökningshandlingar rörande prästtjänsterna med motsvarande rörande at de övriga tjänsterna. Dessutom innebär motionärens förslag en förenkling när det gäller utlysandet av tjänsterna. Andra kyrkolagsutskottet tillstyrker motion 1999:130.
Andra kyrkolagsutskottets ställningstagande till frågan om arbetsgivarskapet för prästerna innebär att motion 1999:209 som föreslår att stiftet skall vara arbetsgivare för prästerna och motion 1999:176 som föreslår att stiftet skall vara arbetsgivare för kyrkoherdarna skall avslås.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motion 1999:30 samt avstyrker motionerna 1999:41, 48 att-satserna 1-3, 1999:147, 176, 189, 209 och 218.
Utskottet vill avslutningsvis uttala sitt stöd för de tankar som, vid den utfrågning utskottet anordnade, framfördes från Församlingsförbundets sida rörande möjligheten att genom kollektivavtal stödja kyrkoordningens bestämmelser. I den mån detta kan avse de bestämmelser i kyrkoordningen som under detta avsnitt sagts vara väsentliga för att kyrkans episkopala karaktär skall kvarstå oförändrad skulle utskottet anse det vara av stort värde.
