Kyrkomötet
|
Till utskottet har för beredning hänvisats KMot 1999:4 av Joakim Svensson, vari hemställs
att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen utreder dels omfattningen av denna typ av deponeringar, dels vilka kostnader detta kan medföra för Svenska kyrkans församlingar framdeles,
att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen undersöker om det finns någon möjlighet att föremålen kan skänkas tillbaka till respektive församling, samt
att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen för samtal med regeringen om möjligheten att ge direktiv till landets museer om att depositionsavgifter ej skall utgå,
samt KMot 1999:8 av Alf G Johansson vari hemställs
att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen initierar samtal med Kulturdepartementet om kulturföremål i våra kyrkor.
Motionerna
Enligt motion 4 har ett depositionsärende i Göteborg nyligen aktualiserat situationen då Svenska kyrkans församlingar mottager föremål för placering i en kyrkobyggnad men äganderätten kvarstår hos tidigare ägare. I det aktuella fallet har församlingen fått stå för omkostnader, t.ex. föremålens underhåll och försäkring. Museet, som deponerat föremålen, vill nu ta ut en depositionsavgift för församlingens innehav av föremålen. Motionären pekar på att denna typ av depositioner är ganska vanlig i våra kyrkor och menar att situationen bör beaktas inför de ändrade kyrka-statrelationerna.
I motion 8 påtalar motionären att det i Göteborgs stift finns föremål som en gång skänkts till olika kyrkor och att givarna troligen har varit invånare i församlingarna. Av nu okänd anledning har föremålen sedermera "skänkts" till Historiska museet i Göteborg, numera Göteborgs Stadsmuseum. Föremålen är för närvarande deponerade i kyrkorna men ägs av Stadsmuseet. Med anledning av en principdiskussion om kostnadsfördelning mellan museet och församlingarna föreslår motionären att föremålen överförs till respektive församling i samband med relationsförändringen kyrka-stat.
Bakgrund
Enligt de depositionsvillkor som Göteborgs Stadsmuseum tillämpar tas en årlig avgift ut som är en procent av försäkringsvärdet. Försäkringsvärdet, som bestäms av museet, utgår från konsumentprisindex och är därför ej något marknadsvärde. Den årliga avgiften skall täcka museets kostnader för besiktning, bl.a. konservators resor till de kyrkor där de deponerade föremålen är placerade. Depositionsavgifterna täcker däremot ej konservators arbetsinsatser med föremålen, t.ex. reparation och skötsel.
Museiföremålen är åsatta ett högt skyddsvärde, därför att vid en eventuell förlust skall föremål återskapas eller kopieras alternativt ersättas genom upphandling. Skyddsvärdet bestäms också av att föremålen är bärare av kunskap och historia, och som exempel kan nämnas ett votivskepp från 1600-talet som i sig representerar kunskap om skeppsbyggnadskonsten under det århundradet.
Göteborgs Stadsmuseum tillämpar en depositionstid av ett år, efter vilken tid förnyad ansökan måste göras om mottagaren önskar förlänga depositionstiden. En ny prövning görs i sådant fall och nytt beslut fattas. Stadsmuseet förbehåller sig rätten att återta depositionen vid behov.
Kulturförvaltningens presidium i Göteborg har beslutat att besiktning av museiföremål, placerade i kyrkor, inte skall föranleda någon kostnad för låntagaren under 1999. Vid årets slut skall en utvärdering göras för att bedöma kostnad och erforderliga arbetsinsatser.
I ett aktuellt fall har Stadsmuseet, utan avgift, deponerat två träföremål till en församling på villkor, som innebär att mottagaren förbinder sig att
· ej flytta eller beröra föremålen,
· hålla dem i oförändrat skick och bekosta vårdinsatser vid skador uppkomna under depositionstiden,
· omedelbart till Stadsmuseet rapportera stöld, brand eller annan uppkommen skada,
· hålla föremålen försäkrade mot stöld, brand eller annan skada för 150 000 kronor,
· följa givna föreskrifter beträffande föremålens vård under depositionstiden,
· tydligt markera att föremålen tillhör Göteborgs Stadsmuseum, samt
· bekosta av museet beordrade eventuella åtgärder för föremålens skydd, vård och fortbestånd.
Om Stadsmuseet skall fortsätta att deponera föremål till kyrkorna måste mera resurser tillföras för att kunna utföra arbetet. Om så inte sker, återstår alternativet att ta tillbaka föremålen till museet. Eftersom det handlar om museiföremål, så ligger de under museets ansvar, och brister museet i sitt ansvarsåtagande ådrar det sig revisorsanmärkningar, vilket för övrigt redan skett.
Statens historiska museum, Stockholm, tar inte ut någon avgift för deposition men har beslutat att göra det. Många museer tar ut avgifter och än fler kommer att göra detta, eftersom revisorerna kräver årlig översyn av deponerade föremål. Museerna har skyldighet att göra årlig förnyelse av depositionen, av bl.a. revisionsskäl, men också för att uppmärksamma vem som äger föremålen. Museernas principiella hållning är att inte lämna tillbaka skänkta kyrkliga föremål, då föremålen sköts långt bättre i museerna än i kyrkorna. Genom deponering, i kombination med fortlöpande besiktning, kan museerna ha en viss översyn.
När det gäller vissa kategorier av den kyrkliga egendomen ställer staten speciella krav i fråga om förvaltningen. Kulturminneslagen har särskilda bestämmelser, och skyddet för s.k. kyrkliga kulturminnen är generellt. De generella skyddsbestämmelserna innebär att de kyrkliga kulturminnena skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Förvaltningen skall präglas av respekt för egendomens och miljöernas särskilda karaktär och antikvariska krav måste beaktas.
Deposition och avgifter
Statliga museer tar ut en årlig avgift med 300 kronor per föremål, och engångsavgiften i samband med deponeringen är 500-1500 kronor per föremål. Hos länsmuseerna är den årliga avgiften 500 kronor per föremål. Uppgift om eventuell engångsavgift saknas. Länsmuseerna ombesörjer regelbundet besiktningar av föremålen.
Den årliga avgiften hos kommunala museer är 250-450 kronor per föremål medan engångsavgiften är 500-4 000 kronor per föremål. Det rör sig således om förhållandevis små summor. Kyrkor har i regel ett, högst två, föremål för deposition.
Utskottet
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att hanteringen inte är helt klar beträffande deponerade föremål och kulturföremål i företrädesvis gamla kyrkor.
Bakgrunden till att församlingar skänkt, överlämnat eller sålt vissa föremål ur de kyrkliga inventarierna har med all säkerhet varit skiftande. Många föremål emanerar från gamla kyrkor som revs under 1800-talet, och i en del fall uppmanades nog sockenmännen att sälja av de gamla föremålen för att skapa ett finansiellt tillskott. Utskottet anser dock att ett villkor för ett eventuellt återlämnande av kyrkliga inventarier är att föremålen tidigare varit placerade i den aktuella församlingen.
Utskottet menar att de åtgärder som kan vara ett svar på motionärernas hemställan snarare handlar om att ta reda på vilka omständigheter som de facto gäller än att fokusera frågan på de ändrade kyrka-statrelationerna. Det finns därför anledning för Centralstyrelsen att utreda frågan.
Hemställan
Utskottet hemställer
att kyrkomötet med avslag på av motionerna KMot 1999:4 och KMot 1999:8 ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Sigtuna den 3 juni 1999
På kulturutskottets vägnar
Börje Finnstedt
Anita Hamlund
Närvarande: Börje Finnstedt, ordförande, Paul Trossö, Ann-Charlotte Svensson, Bo Norrgård, Monica Köpsén, Anders Reinholdsson, Roland Johansson, Åke Bendix, Lisbeth Båfält, Inga-Lis Moberg, Gerd Gullberg-Johnson, Birgitta Josefson Hultgren, Kjell Söderberg, Sigvard Härnring, Magnus Liedholm.
Biskop Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggning.
