Kyrkomötet
|
Till utskottet har hänvisats KMot 1999:11 av Henry Svensson vari hemställs
att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen låter klargöra för TV-kanalerna Svenska kyrkans avståndstagande från underhållningsvåldet i TV.
Motionen
Våldsskildringsrådet, som är inordnat under Kulturdepartementet, har granskat våld i TV och och därvid funnit att man under en vecka i sex svenska TV-kanaler kan se 46 timmar våld, därav ca 12 timmar rena mord. Rådet avser att ta upp diskussioner med företrädare för TV-kanalerna. En ej angiven intervjuundersökning med tonåringar som begått brott utvisar att ungdomar i nedre tonåren studerar våldsteknik och tar efter värderingar som skildras i våldsfilmerna. Motionären menar att det är Svenska kyrkans plikt att reagera och agera!
Bakgrund
År 1993 behandlade ombudsmötet en motion (OMot 1993:524) om underhållningsvåldet i massmedierna. I enlighet med Kulturutskottets betänkande (OK 1993:504) beslutade ombudsmötet att uppdra åt SFRV:s styrelse att vidta kraftfulla åtgärder för att bilda opinion mot underhållningsvåldet i massmedia.
En opinion skapas inte enbart genom uttalanden, skrev utskottet i sitt betänkande, och förordade en gemensam strategi från flera delar och nivåer av Svenska kyrkan.
SFRV-styrelsen överlämnade ärendet till Svenska kyrkans information, som utarbetade förslag till projekt i samverkan med Svenska Kyrkans Unga. I juni 1994 beslutade styrelsen anslå medel till ett projekt med inriktning på att stödja opinionsbildning mot våld i massmedier genom utbildning av Svenska kyrkans barn- och ungdomsledare. I projektets regi och i samverkan med fyra stift och Sigtuna folkhögskola hölls våren 1995 sex regionala utbildningsdagar med temat "Våldet i vardagsrummet". Utbildningarna genomfördes efter samråd med Våldsskildringsrådet vid Kulturdepartementet. Vid varje utbildningsdag medverkade tre föreläsare: en forskare, en mediepedagog och medverkande med erfarenhet från arbete med barn och ungdomar i Svenska kyrkan.
Det finns flera faktorer som påverkar barns och ungdomars benägenhet till våld. En av faktorerna är det underhållningsvåld som visas i TV. Motionären vill att Svenska kyrkan gör ett ställningstagande mot våldet i TV genom att Centralstyrelsen klargör kyrkans avståndstagande från underhållningsvåldet. I det projekt som genomfördes med anledning av motionen (OMot 1993:524) arbetade man för att skapa en opinion mot ungdomsvåldet och att göra ungdomar kritiska till TV-våld.
I förordet till rapporten Gränslöst (1999), som är utgiven av Våldsskildringsrådet, framgår att "införandet av satellit- och kabel-TV i Sverige i slutet av 1980-talet innebar en gradvis förändring av innehållet i TV. Utbudet ökade från två licensfinansierade public service-kanaler 'i allmänhetens tjänst' till att även omfatta ett reklamfinansierat utbud i flera nya kanaler".
Våld ingår i mänsklighetens historia och har en rättmätig plats i allt berättande. Våld förekommer som bekant mellan människor i samhället och måste få gestaltas på olika sätt och i olika sammanhang. Det är i detta avseende ingen skillnad mellan skildringar av fiktivt våld och våld som skildras i fakta- och nyhetsprogram. En djupare innebörd av våldsskildringar är att betrakta dem som representationer av våld. Genom att se våldsskildringar i TV som representationer av våld understryks att våldsskildringar, liksom alla typer av skildringar, producerar underlag till föreställningar hos individer. Berättandet i TV både underhåller och informerar publiken, men denna TV-verklighet avviker i flera avseenden från den sociala verkligheten. Människors föreställningar om verkligheten uppstår ur möten mellan olika källor, av vilka TV är en. Våldsskildringar i såväl dramaproduktioner som informationsprogram kan ge tittare inblick i mänskliga relationer och hur t.ex. maktutövning kan ta sig uttryck. Men våldsskildringar kan också motverka sådana insikter och lägga hinder för djupare reflektion hos tittare. Vilken av dessa effekter som får betydelse för en tittare är avhängigt flera faktorer, t.ex. sättet på vilket våldet skildras, sammanhanget som våldsskildringen ingår i och vem som mottar och tolkar det våld som skildras. (Ur den sammanfattande diskussionen i rapporten Gränslöst.)
Läronämndens yttrande Ln 1999:2 bifogas utskottets betänkande.
Utskottet
Utskottet menar att det är Svenska kyrkans moraliska skyldighet att ta avstånd från våld och instämmer helt i Läronämndens uppfattning i yttrandet från 1993 att det är "ett uttryck för kristen bekännelse att bidra till att skapa opinion mot underhållningsvåld och mot våld som första konfliktlösningsalternativ".
Utskottet ser mycket allvarligt på problemet och delar uppfattningen att det är svårlöst. Samtidigt måste ifrågasättas om det är givet att våld och action föredras av den stora publiken. Enligt den amerikanske medieforskaren George Gerbner är ekonomiska aspekter drivkraften bakom den växande våldskulturen i TV. Han menar att man skall vara försiktig med att tolka våldskulturen som ett uttryck för popularitet. Det är snarare fråga om framgångsrik marknadsföring på global nivå.
Frågan om hur barn, ungdomar och föräldrar kan nås i församlingarna har också ett pastoralt perspektiv. Svenska kyrkans opinionsarbete måste börja i det lilla perspektivet, dvs. att agera och reagera lokalt och låta församlingarnas arbete genomsyras av samtal i dessa frågor, t.ex. i barn- och konfirmandarbete och i föräldrakontakter.
Författarna till rapporten "Gränslöst" menar att debatten om innehållet i framtidens TV behöver föras i samspel mellan många intressenter och på många samverkande nivåer, inte minst av dem som producerar och konsumerar TV-programmen.
Utskottet har inte så stor tilltro till att skapa opinion genom enstaka uttalanden, men hyser utifrån ett omsorgsperspektiv förhoppningar om att det skall gå att föra seriösa samtal om TV och våld i kontakter i kyrka och samhälle. En fördjupad forskning på området är också önskvärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
att att kyrkomötet med anledning av motionen ger Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört.
Sigtuna den 1 juni 1999
På kulturutskottets vägnar
Börje Finnstedt
Anita Hamlund
Närvarande: Börje Finnstedt, ordförande, Reidar Gustafsson, Ann-Charlotte Svensson, Bo Norrgård, Monica Köpsén, Anders Reinholdsson, Roland Johansson, Åke Bendix, Britt Beijer, Inga-Lis Moberg, Lisbeth Båfält, Birgitta Josefson Hultgren, Kjell Söderberg, Sigvard Härnring, Benny Jönsson.
Biskop Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggning.
