Slutord

Folkkyrkan lever!

Det har funnits förväntningar på Folkkyrkostudien att komma med det stora svaret om kyrkan och framtiden. Men, "den framtid vi kan förutsäga kan vi inte påverka, och den vi kan påverka kan vi inte förutsäga" (Ludvig Rasmusson). Vid folkkyrkoprojektets slut finns det däremot en samlad erfarenhet som kan beskrivas som en samling bilder utan krav på konsensus. Projektet har präglats av ledningsgruppens initiativ som resulterat i tydliga verksamheter, men lika mycket har Folkkyrkostudien berikats av enskilda, institutioner och rörelser som på olika sätt har anknutit till den pågående studien. Vad Folkkyrkostudien framförallt vill lyfta fram i sitt testamente, är reflektionen över relationerna mellan kyrka och folk, och över kyrkans egen kultur och självbild.

Folkkyrkan lever! Det råder ingen tvekan om det. Genom sitt finmaskiga nätverk över hela landet förenas kyrkan på nationell nivå med den mest lokala situation. I en ständigt pågående dialog utvecklas denna kyrka genom möten mellan tradition och nusituationer. Dagligen sker förtroendefulla möten kring någon av de kyrkliga handlingarna, dop, konfirmation, vigsel och begravning. Landets kyrkobyggnader symboliserar positiva värden för en stark majoritet. I tider av nöd vänder sig människor med förväntan till kyrkans diakoni. Det finns ett oerhört förtroendekapital investerat i denna relationsförväntan. För kyrkans del blir frågan hur den i varje enskilt möte svarar på denna förväntan. Det är i dessa möten som den levande folkkyrkan tar gestalt.

Folkkyrkostudien har fått ta emot många vittnesbörd om varsamhet och dristighet i sådana levande möten mellan folk och kyrka. Tydligast syns det i myndiggörandet av lekfolket, i synnerhet i gudstjänstliv och diakoni. I psalmen, sången och musiken formuleras kristen teologi kring tro och tvivel, hopp och förtvivlan. Viljan till levande dia-log kommer också till uttryck i medvetna ansträngningar till att skapa nya former för levande möten. Det intressanta kulturprojektet "Ordet", i samverkan mellan Svenska kyrkans kulturråd och Kulturhuvudstadsåret, invigdes den 25 mars i Skeppsholmskyrkan av kulturminister Marita Ulvskog, som då bl.a. kommenterade mötet mellan kyrka och konst:

"Jag har en känsla av att med dessa utställningar, och med de kulturprojekt i kyrkans regi som kommer att fortsätta ända fram till milleniumskiftet, så kommer något nytt till stånd. Kanske blir det något av en milstolpe i förhållandet mellan kyrkan och den nya konsten och kulturen. Jag tror också att tiden blivit mogen för en ny öppenhet från båda håll. På samma sätt som konst och kultur har en självklar plats i kyrkan, tror jag att det andliga är ett ofrånkomligt inslag i konsten. De gemensamma beröringspunkterna har tills nu skymts av förenklade stämplar och ryggmärgsreaktioner."

Under 90-talets senare år håller ett nytt samtal om liv, tro och existens på att växa fram i dagspress och etermedia. Ett stort antal dagstidningar har öppnat temasidor där livsfrågor ställs i relation till olika livsåskådningar. Detta sker samtidigt som samhället genomgår en omfattande förändring på livsåskådningsområdet. Den evangelisk-lutherska folkkyrkan som en gång hade närmast oinskränkt inflytande är idag en av många aktörer. 1997 räknade man med 85 000 betjänade muslimer och dubbelt så många romerska katoliker i Sverige. Ett antal mer eller mindre organiserade grupper med anknytning till new age erbjuder ytterligare livsåskådningsalternativ. Mot denna bakgrund finns det anledning att fråga hur man bevakar livets mening och hur tro kan kommuniceras, och att problematisera rollerna för journalister och kyrkans företrädare. För att bearbeta frågor av detta slag och bereda rum för dialog om nya villkor för kommunikation av tro, har Svenska kyrkans kulturråd varit medarrangör av flera seminarier och utbildningar med frilansjournalisten Lisbeth Gustafsson. Erfarenheterna härifrån visar, att det är i det ärliga samtalet om tro och livsåskådning som dialogen med media utvecklas.

När Folkkyrkostudien nu avslutar sitt arbete riktas blicken också reflekterande tillbaka.

Om den stora uppgift som förelades projektet när det gäller att bearbeta relationerna mellan folk och kyrka, kan det konstateras, att det bestående resultatet till stor del handlar om attityder, förhållningssätt och pedagogiska grundperspektiv i kyrkans egen kultur. Den problematisering som ledningsgruppen kontinuerligt gjort omkring studiens egen metod SE-BEDÖMA-HANDLA måste fortsätta på ett brett sätt i vår kyrka, eftersom det berör grundnerven. När det gäller formerna för en studie som folkkyrkoprojektet blir det tydligt hur form och innehåll söker varandra ömsesidigt. Projektet har haft svårt att finna former för att fullt ut kunna bearbeta den mångfald som ligger i församlingens uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

Ett annat problem hör samman med metodutveckling. Folkkyrkostudien hör hemma i en kyrka med lång tradition av att "bedriva verksamhet". Att i en sådan kontext pröva seende, lyssnande, begrundan och reflektion i den långsamhet som detta förutsätter innan man bedömer vad man sett och hört, och innan man går till handling, är en svår uppgift. Därför har det inom Folkkyrkostudien funnits en osäkerhet som kan förklaras utifrån den brytningstid vår kyrka befinner sig i. I denna brydsamma vånda har Folkkyrkostudien valt att stå för eftertanke, lyssnande och reflektion.

I den teologiska utvärderingen av Svenska kyrkans bekännelsearbete "I varje tid på nytt", Svenska kyrkans utredningar 1996:1, ger man förslag på hur Folkkyrkostudien skulle kunna bli bekännelsearbetets fortsättning. Utgångspunkten är den tanke som funnits i folkkyrkans väsen under hela 1900-talet, nämligen att "kontinuiteten i kyrkans tro och liv endast kan bevaras genom att man tar samhällsförändringen på allvar" (s 53). Av det följer, menar rapportens författare, att folkkyrkan med nödvändighet måste se olika ut i olika tider. När Folkkyrkostudien nu summerar sin verksamhet, är det inte svårt att se hur just denna grundläggande tanke funnits närvarande. Genom lyssnandets och seendets hållning tvingas man släppa idealbilderna av kyrka och församling. I stället öppnas blicken för vad som sker i omvärlden och vilka de människor är som utgör agerande subjekt. I vårt samhälle är bilden av omvärlden så snabbt förändrad mot gårdagens, att Folkkyrkostudien endast begynt att se och förstå. Förhoppningsvis har dock projektet kunnat överbringa en medveten hållning i att våga avstå från olika önskade idealförhållanden.

I den fristående delen i Folkkyrkostudiens slutrapport, häftet "Vägval nu!", kommer ledningsgruppen att låta sina röster höras i personligt hållna reflektioner kring erfarenheter vunna under projektet och ge sina bilder och fördjupande reflektioner kring folk och kyrka. Här i rapportens avslutning lyfts några aspekter fram som berör den fortsatta bearbetningen av folkkyrkans självbild.

· Från aktivister till medvandrare
När församlingens medarbetarlag uppfattas som producenter av tjänster kommer någon annan att hamna i konsumentrollen. Verksamhet ställs i centrum och präglas av aktivister som utför aktiviteter. Mot detta kan man måla bilden av medvandraren. Vem går jag tillsammans med? Vad talar vi om längs vägen? Vart är vi på väg? Hur kan den anställde vara ett stöd för den frivillige? Kan den kyrkotillhörige uppleva sig som fullt ut tillhörig oavsett kyrkoaktivitet?


· Kyrkorum för tid och evighet
Kyrkobyggnaden representerar mycket positiva värden för en stor majoritet av landets befolkning. I kyrkorummet möter man skönheten. Där konkretiseras "Gud". I kyrkan möter nutid både förfluten tid och framtid. Kyrkan är platsen för händelser i livet med avgörande betydelse. Hur svarar den lokala församlingen på människors förväntan på kyrkorummet? Är kyrkan tillgänglig? Finns det möjligheter, att som vardagsbesökare fördjupa sitt behov av andakt, stillhet och meditation?


· Svarandets teologi
Frågan om centrum och periferi har ofta behandlats i överväganden om vad en församling är. Problemet med den centriska bilden är att några konkreta människor hamnar nära centrum medan andra knappt får plats inom cirkeln. På vilka grunder kan man göra sådana bestämningar? Vilka kriterier är i längden hållbara? En annan geometrisk figur är ellipsen som innehåller två skärningspunkter. Den bilden kan användas för en annan typ av frågor än spörsmål om vilka som tillhör respektive blir utanför. Om samhällsreflektion och samhällsanalys får stå för den ena skärningspunkten, står kristen trosreflektion för den andra. Vad är den kristna reflektionen över det som sker i det nära samhället? Vad har kyrkorådet för uppgifter? Genom att analysera sin omedelbara omvärld berikas kyrkorådet av kunskap som i sin tur levandegör varje tids frågor att besvaras utifrån kristen trosreflektion.


· Folkets kyrka och folkkyrka
Var möter vi erfarenheterna från "folkets kyrka" hos de fattiga i tredje världen där frågorna om kyrkans grundläggade styrka och trygghet fokuseras? Det finns reflektion om de fattigas styrka genom frivillighetens styrka exempelvis hos Filippinernas oberoende kyrka. Hur kan svensk folkkyrka som ofta associerar styrka till god ekonomi kunna lära något av mötet med den universella kyrkan där människan är församlingens yttersta och förnämsta tillgång?


· "Patriarkatets sista skans"
Det finns undersökningar som visar hur kyrkan passar in på vad som är utmärkande för en patriarkal organisation. (Monica Boethius´ "Patriarkatets sista skansar", Arbetslivsfonden). I den patriarkala kulturen symboliserar den gode fadern den roll som innehar makten. Denne auktoritet är den, som på en och samma gång tolkar och tillfredsställer de behövandes/underställdas behov. Hur mycket av sådana mönster finns inlagrade i en kyrka som vill uppfatta sig själv som "god"? De familjemönster som ofta används i kyrkan som metaforer, fader-barn, syskon osv. förutsätter relationer som inte präglas av jämbördiga förhållanden. Kan kyrkan levandegöra sådana relationer mellan människor att vi är varandras likar också i betydelse och makt? Att kvinnor och män fullt ut har lika värde? Eller ligger det i en hierarkisk kyrkas väsen också givet, att det som är rätt och riktigt alltid finns en bit högre upp i strukturen? Hur blir jag en myndig medlem i Svenska kyrkan?

Säkra utvecklingsarbetet!

För implementeringen av Folkkyrkostudiens vunna erfarenheter framhålles här betydelsen av att

· Fortlöpande analysera vad tillhörighet i Svenska kyrkan innebär utifrån ett kvalitativt perspektiv.

· Den metod som uttrycks i SE-BEDÖMA-HANDLA utvecklas och integreras som pedagogisk grundsyn.

· Fördjupa bearbetningen av vad folkkyrka i solidaritet med kvinnor innebär.

· På ett djupgående sätt analysera och utveckla folkkyrkans möjligheter att rekrytera, ta tillvara och utrusta unga frivilliga ledare.

· Olofsdagarna med dess seminarieform och erfarenhetsbaserade pedogik regelbundet kan arrangeras svarande mot Svenska kyrkans fyrfaldiga aspekter: gudstjänst, utbildning, diakoni och mission.

· Utbildningsstrategiska insatser frigörs för att främja datakommunikationens utveckling i kyrkokansli, stift och församlingar.

· Mitt i församlingens utgivning garanteras för kontinuerligt pastoralreflekterande samtal utifrån omvärldsanalys och teologisk bearbetning.

· Stimulera strävanden för förnyade kontakter i mötet mellan kyrka och kultur genom att stärka dialogen med livsåskådnings- och kulturjournalister och konstutövare av olika slag.