Analyser och rapporter

Sociologisk analys "En kyrka för vanligt folk"

I Centralstyrelsens uppdrag som det kommer till uttryck i programförklaringen 1993-95, vill man genom Folkkyrkostudien "stärka arbetet med att se och förstå Svenska kyrkans relation till folk och samhälle och bidra till bättre förutsättningar för arbetet med att finna modeller för ett framtidsinriktat kyrkligt arbete". Denna analys ville man göra utifrån religionssociologiskt material. Mot denna bakgrund var det naturligt för ledningsgruppen, att låta uppdraget att utföra en sådan sociologisk analys gå till Jørgen Straarup, docent vid Svenska kyrkans forskningsavdelning. Som referensgrupp utsåg ledningsgruppen Karl-Gunnar Ellverson, Uppsala, Birgitta Andersson, Storvreta och Thorbjörn Larsson, Stjärnholm.

Rapporten var färdig till 1997 års kyrkomöte och publicerades under titeln "En kyrka för vanligt folk" i serien Svenska kyrkans utredningar 1997:1 . Rapportens utgångspunkt är de undersökningar av folks inställningar till Svenska kyrkan som genomförts under åren 1985-96. Den analyserande framställningen mynnar ut i ett antal teser där författaren berör tradering av kristen tro, kyrkans funktion som trygghetsfaktor, och kyrkans rikstäckande organisation som en förutsättning för att vara en trygg folklig kyrka. Svenska kyrkans handlingsmöjligheter att vara en kyrka för vanligt folk förutsätter att man känner till på vilket sätt vanligt folk relaterar sig till kyrkan, hennes tro, organisation och lära. Med den kunskapen i bakhuvudet kan kyrkan tydliggöra uppdraget från Kristus. Författaren pekar bl.a. på tendenserna till uppdelning i producenter och konsumenter i församlingsarbetet. Seminarier kring kyrkans re-flektion byggd på religionssociologiskt material genomfördes vid Olofsdagarna 1997.

Författaren frågar sig efter genomgången av de analyserade sociologiska undersökningarna, om man kan peka ut en entydig färdriktning för Svenska kyrkan framöver, sid 57:

Låter sig de analyserade undersökningarna sammanfatta till en slutsats av så tydlig karaktär att den användas som riktlinje för framtiden? Trots heta önskningar - inte minst från författarens egen sida - att det skulle vara på det sättet måste svaret bli nej. Man kan inte med de 42 undersökningarna som underlag dra en samlande konklusion. Den huvudsakliga anledningen är att undersökningarna spretar ifrån varandra och i vissa avseenden till och med motsäger varandra. Det finns undersökningar som förordar att pastoratet i görligaste mån anpassar sin verksamhet till de församlingsbor som har visat ett på det hela taget tydligt svalt intresse för församlingsverksamheten. Och det finns undersökningar som i stället förordar en reträtt från verksamhet med begränsad relation till gudstjänstlivet för att i stället frambringa en koncentration kring gudstjänsterna. Det finns undersökningar som rekommenderar satsningar på barn i förskoleåldern, medan andra undersökningar kommer fram till att en satsning på konfirmanderna är mest nödvändig.

I stället för konklusioner formulerar författaren ett antal teser med prognostiskt värde: (Sid 57-58)

Tradering

- någonstans i en folkkyrkokristens första 25 år måste det planteras kyrkliga upplevelser som är så pass positiva och starka (kollektiv effervescens) att hon eller han kan önska att till sina barn vidarege det traditionsstoff som är en förutsättning för att barnet kan få liknande upplevelser; om däremot kyrkan blir en organisation som i huvudsak går ut på att förorda allmänna humana värden kommer traderingen att gradvis upphöra,

- svenska folkets relation till Svenska kyrkan kommer att bestämmas av att människor upplever sin relation till den som individuellt meningsfull, det vill säga att det individuellt sett känns bra att ha med Svenska kyrkan att göra.

Funktion

- Svenska kyrkan fungerar i mångt och mycket - och gör det bra - som ett slags olycksfallsförsäkring, det vill säga en kollektiv lågkostnadssäkerhet som först aktualiseras och utlöses när olyckan varit framme,

- Svenska kyrkan är för stora delar av Sveriges folk en trygg ankarplats. I de situationer det stormar kring människan finns kyrkan på plats och erbjuder ramar för en individuell och kollektiv bearbetning av situationen,

- Svenska kyrkan är genom sin centrala roll i begravningsväsendet en dubbel trygghetsfaktor. Dels innebär kyrkans lära möjligheter att göra den personliga döden mindre absolut (i Kristus genom död till liv), dels är kyrkans begravningsorganisation och rutiner en anledning till visst lugn beträffande vad som ska hända med den egna kroppen efter döden. Man vet att den kommer att tas om hand på ett betryggande och proffsigt sätt.

Organisation

- den rikstäckande organisationen är en förutsättning för att bibehålla Svenska kyrkans funktion som en trygg folklig kyrka; Svenska kyrkan bör därför skaffa sig strukturredskap att fördela kostnaderna för icke-självbärande församlingar och pastorat,

- en differentierad personalorganisation i pastoraten kan leda till en professionalisering och specialisering i församlings- och pastoratsarbete och förstärka tendensen till uppdelning i producenter och konsumenter av församlingsverksamhet,

- Svenska kyrkan bör finna vägar för att säkerställa att nya typer av lokala gemenskaper kan finna uttrycksmöjligheter, nämligen sådana gemenskaper som inte bygger på var individerna "tillbringar sin dygnsvila" (skattemyndigheternas definition på boende), utan på andra typer av lokal anknytning, såsom jobb, hobby eller ingrodd vana.

Handlingsmöjligheter

- Svenska kyrkans möjligheter att handla, förändra och påverka är begränsade. Om emellertid kyrkans aktiva och anställda inriktar sig på att försöka påverka sådant som går att påverka, i stället för att stånga pannorna blodiga mot murar som är lika orubbliga som Berlinmuren på 1980-talet, skulle mindre frustration och besvikelse uppkomma. Svenska kyrkan kan exempelvis inte räkna med att ensam påverka de idéströmningar som utgår från det västerländska kapitalistiska systemet, men Svenska kyrkan kan - eventuellt - påverka innehållet i den svenska brottsbalken och synen där på brottsling och offer för brottslighet.

- Svenska kyrkan har - oavsett om hon väljer att kalla sig folkkyrka eller inte - en möjlighet att vara en kyrka för vanligt folk. Vägen dit har redan pekats ut: att känna till på vilket sätt vanligt folk själva relaterar sig till Svenska kyrkan, hennes tro, organisation och lära, och med den kunskapen i bakhuvudet tydliggöra uppdraget från Kristus.

Teologisk analys "Under ett enda valv"

Vad betyder det från en teologisk synpunkt att vara folkkyrka? Den frågan ställd bredvid uppgiften att initiera teologisk analys som kan bidra till det lokala framtidsarbetet inom Svenska kyrkan med fokusering på övergripande samhällsförändringar (ex. K-samhället, 2/3-samhället eller det mångkulturella samhället) resulterade i ett utvecklingsarbete under temat "Två städer - Om ett samhälle i förvandling". Folkkyrkostudien ställdes här inför frågorna: Hur kommer det samhälle att se ut där vi har att verka som Folkkyrka? Finns det tecken på nya former av alienation? Det teologiska analysunderlaget tog form i pilotstudier av Norrköping och Linköping.

Momentet av samhällsanalys som en del av den teologiska analysen motiverades av att kunna ge underlag för en typ av svarande ecklesiologi. Grafiskt kan denna beskrivas som en ellips som gestaltar folkkyrkan given en lokal samhällelig kontext. Den teologiska analysen skulle främja utvecklandet av modeller för att göra "lokalteologi" som i sin tur skulle kunna bli stöd för församlingarna i deras reflektion och utarbetande av pastorala program för dop och gudstjänst. Till uppgiften, att på Folkkyrkostudiens uppdrag arbeta med den teologiska analysen, knöts teologen och universitetsläraren Carl Axel Aurelius vid Linköpings universitet. Under arbetets gång genomfördes, i samverkan med pastorat och kontrakt, flera seminarier om lokal teologi i Norrköping och Linköping. Redovisningar av pågående arbete och reflektionssamtal fördes vid seminarier under Olofsdagarna 1996 och 1997.

I mars 1998 kunde boken "Under ett enda valv"- Folkkyrka i den moderna staden skriven av Carl Axel Aurelius utges i serien Mitt i församlingen, 1997:8

Författaren analyserar i boken vår moderna kyrkohistoria utifrån ett lokalt perspektiv, nämligen stadsdelen Johannelund i Linköping. Bakgrunden är de dynamiska decennier i den svenska efterkrigshistorien när den moderna förortsmiljön utvecklas. Till dessa nya förorter följde kyrkan med befolkningsströmmen. Nya kyrkor byggdes runt om landets storstäder och de stora stadsförsamlingarna delades. Under seklets sista år utarmas förorterna både kulturellt och kommersiellt, men folket finns kvar i förorten och kyrkobyggnaden finns kvar. Vilken roll ska då kyrka och församling spela i detta samhälle?

Det är med denna fråga som författaren vidgar det lokalhistoriska perspektivet till principiella teologiska resonemang kring kyrkans liv och funktion. Han gör det mot bakgrund av begreppen "folk" i Nya testamentet och utvecklar i bokens sista kapitel, "I rörelse mot framtiden", några moment i hur en lokal teologi ska kunna formas. Dessa hjälpmedel är en fyllig instruktion för varje kyrkoråd som söker hjälpmedel att fördjupa sin reflektion över församlingens liv i relation till samhället. (Sid 64 ff)

Att analysera stadsdelslivet

Vad finns det för källor? Författaren rekommenderar samtal och intervjuer med de äldre i församlingen. De skriftliga källorna kan t.ex. vara den statistik över varje stadsdel som kommunerna årligen ger ut under namnet "Gemensamma planeringsförutsättningar" (Gpf). Han rekommenderar också att söka lokalkunskap i kommunens "Översiktsplan" som också innehåller en lokal "Agenda 21"

Att fundera över vad det innebär att vara församling

"Hela församlingens liv och väsen vilar i Guds ord" citerar författaren från Luther och påminner om att församlingens grund inte är de anställdas eller förtroendevaldas ansträngningar, utan församlingens grund är Guds ord. Författaren skriver: "Med utgångspunkt från olika betydelser av ordet 'folk' i Nya testamentet talade vi där om gudsfolket som gudstjänstfirande församling, som församling för folket, som folkens församling, som gränsöverskridande församling och som solidarisk församling. Det var inte fråga om olika församlingsbegrepp utan om skilda aspekter av vad församling är i nytestamentlig mening.

I en tid när det mesta tar form i individuella projekt finns det anledning att betona just församlingen som öppen gemenskap, som berättelsegemenskap, bönegemenskap och måltidsgemenskap. Ordet 'liturgi' är sammansatt av det två grekiska orden laós (folk) och érgon (verk). Det antyder att högmässan inte bara kan vara prästens (eller de anställdas ) sak utan hela den gudstjänstfirande församlingens 'verk'."

Att sätta mål och medvetandegöra

Här skriver författaren om värdet av att både lära känna församlingens tro och liv och värdet av att utveckla en gemensam vision för anställda, förtroendevalda och frivilliga medarbetare. Den gemensamma visionen behöver inte utesluta åsiktsolikheter. Tvärtom, betonar författaren, "om vi utgår från att församlingen inte behöver vara åsiktsgemenskap men väl gudstjänstgemenskap."

Under rubrikerna Att våga samspela med andra aktörer i den lokala miljön och Att söka samverkan med de andra församlingarna vidgar författaren perspektivet från det inomkyrkliga till att söka kontakt med andra aktörer. Här berörs begreppet "grannskapsetik": " Samspelet med de andra aktörerna i någon form av kontrapunktal ordning utgör, så vitt jag förstår, en grundläggande förutsättning för att en grannskapsetik ska kunna utvecklas, dvs. en öppen etik som förenar de olika grupperna i grannskapet. Då skulle tendenserna till en moralisk slutenhet kunna motverkas. Sådana tendenser brukar ofta kunna skönjas i de mindre grupperna, i en villaområdesförening, en bostadsrättsförening, en idrottsförening etc. Sociologerna talar ibland om detta fenomen som en "tribalisering" i den moderna staden. Det är naturligtvis inte de små grupperna det är fel på och inte heller deras moral, men även solidariteten och öppenheten mellan grupperna behöver befordras och stödjas".

När det gäller samverkan mellan församlingar, ser författaren den rikedom som mångfaldens gudstjänstliv erbjuder liksom att viss verksamhet knappast får tillräckligt underlag om inte församlingarna samverkar.

Kyrkan - folket

Vid sekelskiftet 1900 var Svenska kyrkan i en "nedförsbacke". Sekulariseringen hade börjat ta fart, man talade i många stift om "de tomma kyrkornas tid". Nattvardsgång förekom i många församlingar bara en gång om året i samband med konfirmationen. Frikyrkligheten expanderade mycket starkt och var aggressiv mot Svenska kyrkan. Då fick Einar Billing sin teologiska kyrkovision. Han såg Sveriges karta framför sig: Landet är inrutat i socknar, som är identiska med Svenska kyrkans församlingar - lokalsamhället. Här bor Sveriges folk=folkkyrkan i lokal gestalt. Alla tillhör socknen och församlingen, oavsett personlig tro. Oavsett personlig tro döps varje barn. Detta är Guds villkorslöst erbjudna nåd, tydligast uttryckt i barndopet. Varje söndag kallar Gud genom kyrkklockorna alla människor som bor i detta lokalsamhälle. Erbjudandet är villkorslöst, alla bjuds. Vid denna sockenkyrka finns det synliga tecken människor kan "fästa den villkorslöst erbjudna nådens tanke vid". Kyrkan följer i varje församling människan under hela livsvandringens "nådatid" genom dop, konfirmation, undervisning, vigsel och begravning. I gudstjänst och i vardag möts alla människor av kyrkan oavsett deras tro, som ett villkorslöst nådeserbjudande. Blotta det faktum, att alla människor i Sverige bor på en bestämd ort och i en bestämd lokalförsamling, är det yttre tecknet på den villkorslöst erbjudna nåden till Sveriges folk. Alla hör dit, oavsett personlig tro, alla har möjlighet att ta till sig, avvisa eller vara likgiltig till erbjudandet. Men, alla hör dock till denna folkkyrka. Så är folk och kyrka sammanbundna.

I en tid av begynnande sekularisering "laddar" alltså Billing religiöst själva församlingsterritoriet - socknen och församlingen - men också hela nationen och landet. Hela den svenska folkkyrkan är egentligen en enda stor territoriell församling. Alla hör dit, alla kallas. En återkoppling sker till nationsbegreppet genom ungkyrklighetens slogan "Sveriges folk-ett Guds folk".

Så presenteras Billings folkkyrkotanke av Ingmar Brohed, forskningschef vid Svenska kyrkans forskningsavdelning, när han skriver om Einar Billing och "den religiöst motiverade folkkyrkan" i "Kyrkan - folket" utgiven i serien Tro & tanke 1996:8. De följande artiklarna är sedan exempel på hur man i sin tur försöker omtolka denna vision under det fortsatta 1900-talet. Med bakgrund i programmet för "den religiöst motiverade folkkyrkan" och två kyrkosynslinjer i svensk socialdemokrati behandlas kyrkans socialetiska reflektioner på 1950- talet samt folkkyrkodrag hos Bo Giertz. Skriften jämför folkkyrkotankar hos Arne Palmqvist och Bengt Wadensjö, innehåller gudsfolkstankar hos KG Hammar och avslutas med en artikel om folkkyrka och missionsteologi. Medverkande författare: Ingmar Brohed (redaktör), Lennart Tegborg, Dag Sandahl, Oloph Bexell, Gert Nilsson och Kajsa Ahlstrand.

Folkkyrka - i solidaritet med kvinnor? Kyrkornas världsråds kvinnoårtioende 1988-98 avspeglat i Svenska kyrkan

En uppgift för Folkkyrkostudien har varit att synliggöra kvinnors insatser som resurs och möjlighet för Svenska kyrkan inför 2000-talet. Arbetet har koncentrerats på kvinnors insatser för att utveckla nya former i liturgi och spiritualitet samt i ledarskap och beslutsfattande. Folkkyrkostudien valde att ställa ekonomiska medel till Kvinnor i svenska kyrkans förfogande för att möjliggöra en analyserande rapport. Doktoranden i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet, Ninna Edgardh Beckman, har utifrån syftet att låta ett genusperspektiv belysa förståelsen av folkkyrkan inför 2000-talet, skrivit en rapport som lyfter fram kvinnors insatser som kyrkans resurs, men som också pekar på hinder för att kvinnors kapacitet fullt ut ska tas till vara. Studien är anknuten till det pågående forskningsprojektet "Kyrka och kön; könsförståelse och kyrkosyn i kvinnors gudstjänstexperiment" vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Studien har genomförts i nära samarbete med Inger Lise Olsen, ansvarig för genderfrågor vid Svenska kyrkans Avdelning för kyrkolivets utveckling, samt med ansvariga för kvinnofrågor i respektive stift av Svenska kyrkan. Dessutom har många kvinnor som varit engagerade i det ekumeniska kvinnoårtiondet bidragit med dokumentationer.

Rapporten består av tre delar

1. En övergripande bakgrund till kvinnoårtiondet och dess lansering i Sverige.

2. En analyserande beskrivning av vad som skett inom projektets tre delområden med speciell hänsyn till nyskapande initiativ och spänningar som rör kvinnors delaktighet.

3. Tendenser och spänningar som blivit synliga i del två och som kan relateras till Folkkyrkostudiens problemformuleringar och syfte.

I bokens avslutande kapitel visar författaren på några lärdomar och frågor som undersökningsmaterialet har väckt. (Sid 122 ff)

"Exempel på mötesplatser, gudstjänster och kvinnors ledarskap visar på starka behov som finns bland kvinnor i Sverige idag och som, i en kombination av rädsla och förväntan, ibland riktas mot folkkyrkan. Här finns behov av rättvisa och fred. Här finns behov av kroppslig och själslig integritet. Här finns behov av att tolka sitt liv i relation till en gudomlig verklighet, med ett språk som man själv upplever som autentiskt och adekvat. Här finns behovet av att finna en kristen livstolkning som inte ifrågasätter, utan bekräftar erfarenheten av att vara kvinna och myndig medborgare."

"Materialets gränsöverskridande karaktär aktualiserar också viktiga teologiska frågor. När kvinnor samlats kring vad som varit centralt för deras liv, har konfessionella skillnader sällan varit något hinder. De ekumeniska sammanhang som växt fram har ibland varit organiserade, men ibland har det traditionellt kyrkoskiljande glidit i bakgrunden i så hög grad att ingen kyrklig tillhörighet eller bekännelse efterfrågats. Dessa erfarenheter ställer viktiga frågor till Svenska kyrkan. En folkkyrklig önskan om öppenhet för alla kan av den som upplever sig som utanförstående - formellt tillhörig eller ej - ändå upplevas som omyndig- och ogiltigförklarande. Vem har rätt att tala för mig, om mitt liv och min tro?"

Rapporten, som ställer frågan om folkkyrkans solidaritet med kvinnor, kommenterar den könsmässiga obalansen i hur makt utövas i folkkyrkan:

"Det som idag hindrar kvinnor från att fullt ut vara kyrka är både brist på representativ makt och brist på inflytande över problemformulering, symbolspråk och verklighetstolkning."

Kvinnoårtiondets utmaning till världens kyrkor är att göra upp med de patriarkala dragen i sina traditioner. Kvinnoårtiondet utmanar kyrkans män att rikta uppmärksamheten mot kvinnors röster i styrka och svaghet. Samtidigt utmanas både män och kvinnor att gemensamt reflektera över sin identitet som människor och som kyrka.

Rapporten avslutas med det provocerande konstaterandet: "En kyrka med ambitionen att förmedla Guds nåd till Sveriges folk år 2000 är antingen en kyrka i solidaritet med kvinnor - eller också en kyrka utan rätt att göra anspråk på beteckningen folkkyrka."

Rapporten "Folkkyrka - i solidaritet med kvinnor? Kyrkornas världsråds kvinnoårtionde 1988-98 avspeglat i Svenska kyrkan" utgiven under våren 1998 i serien Tro & Tanke 1998:2

FSI-studien "Kyrkobesökare i profil"

1996 gjordes på uppdrag av Folkkyrkostudien och Svenska kyrkans informa-tionsavdelning en studie för att aktualisera och förtydliga bilden av svenska folkets relationer till Svenska kyrkan med avseende på kyrkobesök. Studien är utförd av Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier, FSI. Undersökningen har omfattat 4 300 svenskar i åldrarna 16-79 år och gav bl.a. följande resultat:

* 2 av 10 svenskar svarar att de under en månad besöker Svenska kyrkan en eller flera gånger. Äldre är inte oväntat mer kyrksamma än yngre. Skillnaden mellan män och kvinnor är 17% mot 23%.

* På landsbygden och på orter upp till 4 000 invånare är det 1 av 4 som går minst en gång i månaden i kyrkan. Storstadsborna är minst kyrksamma, men skillnaden mellan dem och de som bor i medelstora och mindre städer och tätorter är inte stor: 17% mot 19%.

* Inkomstskillnader är en variabel som inte visar på några större variationer men det ser annorlunda ut när man tittar på utbildningsnivå. Bara 1 av 10 av dem som har svarat att de har en 3-årig praktisk gymnasieutbildning kan räknas till de kyrksamma. Högskoleutbildade är nästan lika kyrksamma som de med kortast utbildning (23%).

* Det finns ett klart samband mellan föreningsanslutning och kyrkobesök. Av dem som tillhör en kyrklig förening är det hälften som går i kyrkan en eller fler gånger under en månad. Även med anslutning till ett politiskt parti följer att man går oftare i kyrkan (36%).

* Eftersom den aktuella undersökningen genomförts löpande under hela 1996 kan materialet sammanställas månadsvis. Då visar det sig att kyrkbänkarna fylls i april-juni och i november-december. Klart under årsgenomsnittet ligger månaderna januari, februari och september.

* När man jämför mätåren 1955, 1970 och 1996 märks det att den totala andelen relativt regelbundna kyrkobesökare har minskat. Men förlusterna får betraktas som måttliga. Störst var minskningen bland 50-åringarna.

Livsåskådning, livsstil och attityd

* 2 av 10 svenskar som deltagit i undersökningen svarar att de ber regelbundet till Gud. 3 av 10 tror att det finns en Gud som ingriper i deras eget liv. Av kyrkobesökarna är det 1 av 3 som ber regelbundet och lika många tror att Gud ingriper i deras liv. 34% av alla tror att Jesus är Guds son och 1 av 4 svenskar säger att de försöker "vara en verkligt kristen".

Kyrkobesökarna i profil

Ett syfte med undersökningen har varit att teckna bilden av kyrkobesökarna utifrån en rad bakgrundsvariabler och ett antal värderings- och attitydfrågor. Frågan är på vilket sätt människor som går i kyrkan skiljer sig från folk i allmänhet.

* De kyrkliga är mer engagerade i u-ländernas problem. Kyrkobesökarna kan tänka sig att Sverige tar emot flyktingar i större utsträckning. Men liksom alla svenskar vill majoriteten minska flyktingmottagandet.

Radio- och TV-gudstjänster

* Det finns ett klart samband mellan kyrkogång och vanan att ta del av TV- och radiogudstjänster. Utbudet i radio och TV är alltså i första hand ett komplement till kyrkobesöken. Man kanske kan tänka sig att medierna rekryterar till kyrkan, men det är bara i liten utsträckning som TV- och radiogudstjänster är en ersättning för ett kyrkobesök.

Undersökningsresultatet publicerades som nyhetsmaterial i olika media, men är ännu inte analyserat i jämförelse med tidigare profilundersökningar.

Svenska kyrkans agerande i samband med Estoniakatastrofen

Svenska kyrkan kom, framförallt på lokal nivå på en rad orter i vårt land, att starkt beröras av passagerarfärjan Estonias förlisning natten till den 28 september 1994. En undersökning om pastoratens åtgärder genomfördes. I ett samarbete mellan Teologiska institutionen i Lund och Svenska kyrkans forskningsråd uppdrogs åt SIFO att studera hur svenska folket uppfattat kyrkans roll och funktion i sammanhanget. Intervjuer med kyrkoherdar i särskilt drabbade pastorat, stiftsvisa utvärderingar kompletterad med myndigheters, massmedias och organisationers bild av kyrkans insatser samt redovisning av forskning kring kyrkans och religionens roll i katastrofsituationer vävdes slutligen samman.

Det sociologiska studiet redovisas i Teologiska institutionens i Lund serie Reli-gionssociologiska studier 1995:1 under titeln "Två undersökningar om Estonia och religionen". Undersökningarna utfördes av Göran Gustafsson och Lars Ahlin. Undersökningsresultaten tillsammans med övrigt analysmaterial har sedan legat till grund för revidering av kyrkans beredskap vid kriser och katastrofer.

Jørgen Straarup har i rapporten "En kyrka för vanligt folk" kommenterat undersökningen i förhållande till Svenska kyrkan som en rikstäckande organisation. Reaktionerna hos folket inför kyrkans sätt att möta en katastrof med stor omfattning för nationen berättar betydelsefulla bilder för Folkkyrkostudien. Två av tre invånare i landet menar att Svenska kyrkan skött sig ungefär som man väntat sig. I denna attityd ligger också att man litar på Svenska kyrkan när det gäller en insats av den storlek som Estoniaefterarbetet inneburit. Undersökningen visar också att de tillfrågade inte ändrat sin uppfattning om Svenska kyrkan som följd av Estoniakatastrofen. "Med tanke på den mycket spektakulära insatsen i Stockholm och lokalt kunde man vänta sig att en förutfattad mening om Svenska kyrkan skulle ha ändrats, till det bättre eller det sämre. Men icke. För tre av fyra invånare hade katastrofen och insatsen i efterarbetet inte lett till några förändringar. Den uppfattning man haft innan katastrofen kvarstod. Även här fanns det i hela landet en tillit till att Svenska kyrkan skulle komma att ställa upp i en situation som denna, och katastrofen hade inte omintetgjort denna tillit. Förväntningarna hade infriats, och inga förändringar i uppfattningen om Svenska kyrkan var nödvändiga. Man kan också här notera att de som faktiskt fått en ny uppfattning om Svenska kyrkan dominerades av sådana som fått en mer positiv syn. De var tio gånger mer vanliga än sådana som hade fått en mer negativ bild". Straarups slutsats av detta är bl.a. att kyrkans rikstäckande nätverk och fasta organisation har mycket stor betydelse vid en nationell kris som den vid Estoniakatastrofen.

Möjligheternas kyrka. 10 röster om Svenska kyrkans framtid

Redan från början väcktes tanken att tillämpa metoden SE-BEDÖMA-HANDLA genom att väcka frågan om framtidsanalys och visioner på ett så brett sätt som möjligt. 1995 inbjöd därför Folkkyrkostudien ett 30-tal inomkyrkliga institutioner och rörelser, att bidra med lägesbeskrivningar av Svenska kyrkan och visioner om framtidens folkkyrka ur dessa organisationers och organisationsföreträdares perspektiv. Särskilt efterfrågades deras syn på lekfolkets roll i framtidens kyrka och att föreslå åtgärder.

Följande svarade: Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Svenska Kyrkans Unga, Sven-ska kyrkans kyrkosångsförbund, Johannelunds Teologiska Institut, Edelviks, Jämshögs och Sigtuna folkhögskolor, Bräcke diakonigård, Diakonistiftelsen Samariterhemmet, Vårsta diakonigård, Fogdaröd vård- och diakonicentrum, Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, Svenska kyrkans fria synod, Institutet för kontextuell teologi, Kyrkliga förbundet för evangelisk-luthersk tro och Kristna Studentrörelsen. Svaren finns dokumenterade och kommer att finnas tillgängliga för fortsatt analys. Visionsmaterialet har redan bearbetats i en uppsats vid Teologiska institutionen vid Linköpings universitet.

Med detta viktiga visionsmaterial ville Folkkyrkostudien stimulera till reflektion och debatt. Genom journalisten vid Kyrkans Tidning, Barbro Matzols, kunde en ytterligare bearbetning av framtidsvisioner inom kyrkan göras. Tio personer representerande olika intressen i Svenska kyrkan, intevjuades om framtiden, om visioner, drömmar och möjligheter, men också om farhågor, risker och nödvändiga förändringar. Dessa intervjuer samlades i boken Möjligheternas kyrka. 10 röster om Svenska kyrkans framtid, som utgivits i serien Mitt i församlingen 1997:4

Med anledning av det "visionsarbete" som Ledningsgruppen tagit initiativ till, arrangerade Svenska kyrkans lekmannaförbund ett seminarium med temat "Fungerande Lekmannaskap" den 8 mars 1996. Missionsföreståndaren i EFS, Bertil Johansson, skriver i förordet till boken "Hittills obegagnade krafter"1996:

"Under det senaste året har jag haft anledning att tänka lite extra omkring framtidsfrågorna både i Svenska kyrkan och i EFS som inomkyrklig lekmannarörelse. Framtiden utmanar oss på många sätt och ställer oss inför krav på uppbrott och förändring, strategiskt tänkande och målmedveten planering."

Det insamlade visionsmaterialet har även legat till grund för en artikelserie om Folkkyrkostudien i Kyrkans Tidning under våren 1998.

Livsåskådning och kyrkobyggnad

Oavsett om människor lever i stads- eller landsbygdsmiljö, betraktar flertalet kyrkobyggnaden som en rättighet som alla ska ha tillgång till. Därför bör den användas för sina syften, bevaras och endast i nödfall läggas ner. Detta visar undersökningar bland ett representativt urval kyrkotillhöriga i åldrarna 15-75 år i tio pastorat i Sverige som redovisas i rapporten "Livsåskådning och kyrkobyggnad. En studie av attityder i Göteborg och Malmö" som utgavs i Tro & Tanke 1997:4. Sammanlagt har 3 591 personer deltagit i undersökningen som utförts under ledning av docent Anders Bäckström, universitetslektor i religionssociologi vid Uppsala universitet, tillsammans med teol kand Gunilla Casserstedt Lundgren. Här analyseras livsåskådningsbilden i fyra pastorat i Göteborg och Malmö.

Den första delen av undersökningen presenterades i Svenska kyrkans utredningar 1995:5 under namnet "Kyrkobyggnaden och det offentliga rummet" där Bäckström tillsammans med doktoranden i religionssociologi Jonas Bromander utförde en undersökning byggd på material från sex pastorat om kyrkobyggnaden i det svenska samhället.

Undersökningarna visar, att kyrkobyggnaden - liksom naturen - fungerar som en viktig transcendensyta för många människor. Genom sin tillåtande karaktär blir kyrkobygganden, tillsammans med de handlingar som utförs i den, symboler för svensk religiositet och kulturidentitet. Denna känsla av samhörighet är relaterad till den omsorg som kyrkan ytterst står för. Bäckström utvecklar under temat "Folkkyrkans fyra hörn" denna omsorgsrelation i fyra dimensioner: Medborgarskap: Nationell identitet, Kyrkobyggnaden: Kulturidentitet, Övergångsriter: Traditionsförmedlingen, Välfärden: Samhällets omsorg. Dessa motsvaras av teologiska motiveringar av folkkyrkan: Medlemskap/kyrkotillhörighet: Kyrkoidentitet, Gudstjänstrummet: Helighet/avskildhet, Kyrkliga handlingar: Trosförmedlingen, Diakonin: Församlingens omsorg.

Kulturstudie om kyrkorummet

För att ge Svenska kyrkans församlingar redskap i överväganden om kyrkorummet och kyrkobyggnaden, har en kulturstudie om kyrkorummet påbörjats i januari 1998. Studien utförs på initiativ av Folkkyrkostudien i samverkan mellan Svenska kyrkans kulturråd och Svenska kyrkans forskningsråd och tar fasta på den nu aktuella situationen mot bakgrund av tidigare utförda attitydundersökningar (Bäckström, Bromander), som visat på kyrkorummets höga värde hos folket. Vilka kyrkor som i framtiden ska vara i bruk som gudstjänstrum och vilka som ska bedömas vara övertaliga, är den allmänna bakgrunden till studien som utförs av doktoranden i religionssociologi Jonas Bromander. Syftet med studien om kyrkorummet är också att belysa kyrkorummets användning i relation till kulturaktiviteter och antikvariska synpunkter. Kulturanalysen bygger på ett antal intervjuer där människor berättar om vad kyrkorummet representerar för dem.

I referensgruppen ingår ordföranden i Svenska kyrkans kulturråd Björn Skogar, Karlstad, kyrkohistorikern och prästen Catharina Segerbank, Helsingborg, stiftsadjunkten med ansvar för kyrkorum och gudstjänstutveckling i Lunds stift Lena Sjöstrand, Malmö, kultursekreteren Karin Nyberg Fleisher, Stockholm och projektledaren Martin Fogelberg, Uppsala.

Kulturanalysen om kyrkorummet slutförs sommaren 1998.

Folkbildning i folkkyrkan

1992 startade ett utvecklingsprojekt kring folkbildningen i Svenska kyrkan. Projektet stöddes med medel från Folkbildningsrådet och drevs i samverkan mellan SKS och Kyrkans Utbildningscentrum/Sigtuna folkhögskola. Detta emanerade så småningom i en dokumentation från folkbildningsprojektets seminarieserie i boken "Folkbildning i folkkyrkan" i serien Mitt i församlingen 1996:5.

Med denna skrift ville man fästa uppmärksamheten på att hundratusentals människor i Svenska kyrkan varje år engageras i studiecirklar, kurser och utbildningar och i kulturgrupper och kulturarrangemang präglade av folkbildningens metoder. I kyrkans beslutande organ och bland anställda församlingsmedarbetare är dock medvetenheten om denna verksamhet låg. Uppfattningen att studiecirkelns bidrag endast består av pengar, är inte ovanlig. Folkbildningsprojektet såg vilka möjligheter ett stärkande av folkbildningen i Svenska kyrkan skulle ge. Boken pekade på hur kyrkans folkrörelsedrag behöver utvecklas, inte minst för att bevara och stärka demokratin.

Man ville till den pågående Framtidsstudien Svenska kyrkan som folkkyrka visa att frågor om folkbildning är väsentliga. "Ska kyrkan vara folklig i genuin mening, kan man fråga sig om det i Sverige kan finnas en riktig svensk folkkyrka utan folkbildning", skrev man i bokens inledning. Projektledningens strävan var, att folkbildningen i mycket högre grad än i dag, ska vara en gemensam angelägenhet för folkhögskolor, studieförbund och den mer officiella delen av Svenska kyrkan.

I utvecklingsprojektets ledningsgrupp ingick: Mats Bernerstedt och Karl-Göran Linzander, SKS samt Karin Nyberg Fleisher och Sigurd Zetterquist, Kyrkans utbildningscentrum/Sigtuna folkhögsskola. Håkan E. Wilhelmsson var projektledare.

Gudstjänst från grunden 

Delaktighet, variation och alternativrikedom var huvudorden bakom 1986 års kyrkohandbok. Under den gångna tioårsperioden har också en intensiv utveckling ägt rum inom gudstjänstförnyelsens område. När den ordinarie huvudgudstjänsten mött minskande intresse samlar familjegudstjänster och temamässor ett ökat antal deltagare. På många håll i landet har den gudstjänstfirande församlingen minskat, medan andra församlingar genom ett medvetet arbete på gudstjänstförnyelse kunnat glädjas åt en motsatt utveckling. Som ett värdefullt bidrag till Folkkyrkostudien gav handläggarna för gudstjänstutveckling Per Harling och Nils Henrik Nilsson användbara byggstenar för ett gudstjänstbyggande i en tid när den nedärvda gudstjänsttraditionen inte längre är självklar. I boken förmedlas erfarenheter från många håll, framförallt från ett lokalt gudstjänstprojekt i Övergrans pastorat i Mälardalen. Ledorden för gudstjänst-utvecklingen är delaktighet och meningsfullhet.

"Gudstjänst från grunden" i serien Mitt i församlingen 1996:3.