Läronämndens yttrande 1998:505 med anledning av motioner om dödsstraffet

Ombudsmötet Ln 1998:505

Till läronämnden har för yttrande överlämnats OMot 1998:512 och 516 om dödsstraffet.

Dödsstraffet har i kyrkans tradition vanligen accepterats som strafform, ofta med hänvisning till texter i främst Gamla testamentet och till det avskräckande syftet. Kyrkan har t o m gentemot försök att humanisera strafflagstiftningen försvarat dödsstraffet. I dag finns visserligen fortfarande olika uppfattningar inom kyrkorna om dödsstraffets berättigande, men påfallande är hur uppfattningen om detta har förändrats i västerlandet under 1900-talet, även i många kyrkor och samfund. Till detta har inte minst FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna - vilken 1998 firar 50-årsjubileum - bidragit. I denna hävdas rätten till liv.

Det främsta skälet mot dödstraff är att det strider mot varje enskild individs människovärde. Det finns såväl i Bibeln som i kyrkornas traditioner och i nutida erfarenheter och övertygelser samverkande skäl som stöder en sådan övertygelse. Människans liv har enligt kyrkans tro givits henne av Gud. Ett medvetet dödande av en människa avbryter detta givna liv.

Kyrkan bör samverka med alla goda krafter som medverkar till att denna inhumana strafform avskaffas.

Uppsala den 11 augusti 1998

På läronämndens vägnar

KG HAMMAR

Ingemar Söderström

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Curt Forsbring, Anna-Lena Weberup, Astrid Andersson Wretmark.