Utbildningsutskottets betänkande
1996:504

Om utbildning för teckenspråkig tjänst m.m.

Till utskottet har hänvisats följande motioner:

Motion OMot 1996:510 av biskop Lars-Göran Lönnermark och Sune Holgersson om utbildning för teckenspråkig tjänst m.m., i vilken hemställs

   att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse

1. formulerar och fastställer behörighetskrav för självständig teckenspråkig tjänst i kyrkan;

2. klargör vuxendövas och barndomsdövas skilda behov;

3. utformar en utbildningsplan för kyrkans tjänster till resp. grupp;

4. preciserar fortbildningsbehov för den personal som nu innehar teckenspråkig tjänst;

5. utformar kursplan/innehåll för den teckenspråkiga fortbildningen i dessa tjänster;

6. verkar för att befattningsutbildning och fortbildning för teckenspråkig tjänst finansieras av kyrkofonden, via stiften, samt att även tolktjänst för döva som utbildas för tjänster inom Svenska kyrkan finansieras av kyrkofondsmedel.

Motion OMot 1996:512 av biskop Karl-Johan Tyrberg om rekryteringsläget inom det teckenspråkiga området, i vilken hemställs:

1. att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse ger Församlingsnämnden i uppdrag att skyndsamt utreda möjligheter till rekryteringsbefrämjande åtgärder såväl till utbildning som fortbildning inom det teckenspråkiga området

2. att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse påtalar behoven för kyrkofonden om ekonomiska bidrag till stiftssamfälligheterna såväl till befattningsutbildning som fortbildning inom det teckenspråkiga området.

Motionerna

I OMot 1996:510 noteras inledningsvis att vi har två grupper döva med skilda behov, de vuxendöva med bevarad språkförståelse och förmåga att tala och de barndomsdöva som har teckenspråk som sitt modersmål samt vidare att teckenspråkiga döva har samma rätt som alla andra till kunskap om kristen tro och delaktighet i kyrkans verksamhet på sitt modersmål.

Underlaget för beräkningen av dem som behöver teckenspråkig personal inom kyrkan måste beräknas på den sociala grupp som omger de döva. Motionärerna menar att kyrkan bör eftersträva att självavårdande samtal skall kunna föras utan tolk, dvs. med teckenspråkig präst eller diakon. Gudstjänster och kyrkliga handlingar bör också kunna genomföras på teckenspråk.

Motionärerna konstaterar vidare att teckenspråket numera erkänns som de dövas modersmål (riksdagsbeslut i Sverige 1981). Teckenspråket som är ett rikt och fullständigt språk med egen grammatik, skiljer sig helt från det svenska språket.

Att rekrytera präster till teckenspråkiga tjänster är svårt, då det rör sig om specialuppgifter inom kyrkan som kräver specialkompetens. Motionärerna anser att det är hela kyrkans ansvar att rekrytera och utbilda erforderlig teckenspråkskunnig personal samt att verka för att lämpliga döva antas och utbildas till tjänst som präst/diakon/pedagog.

OMot 1996:512 uppmärksammar att Svenska kyrkan p.g.a. pensionsavgångar under 1996-97 har behov av ett flertal nya medarbetare med kompetens att arbeta inom det teckenspråkiga området. Det sker en snabb utveckling inom teckenspråket i Sverige, varför fortbildning av befintlig personal är nödvändig.

22 personer har deltagit i de grundutbildningar som kyrkan gett de senaste fyra åren, därav tre präster, 14 diakoner och fem övriga anställda. En liknande utbildning startar hösten 1996. Motionären betonar vikten av att en befattningsutbildning ordnas för dessa anställda. Minoriteternas rätt är inte bara enskilda stifts ansvar utan hela kyrkans.

Båda motionerna hemställer att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse verkar för att såväl befattningsutbildning som fortbildning för teckenspråkig tjänst finansieras av kyrkofonden, via stiften.

Bakgrund

Behörighetskrav

För närvarande föreligger inga klara, preciserade behörighetskrav för anställning inom det teckenspråkiga området i kyrkan förutom genomgången grundutbildning i teckenspråk.

Dövas skilda behov

Barndomsdöva är födda döva, eller har blivit döva under barndomen. Teckenspråk är deras första språk och svenska det andra. Det finns ca. 10 000 barndomsdöva i Sverige.

Barndomshörselskadade är födda hörselskadade, eller har blivit det under barndomen. Teckenspråk eller svenska är deras första respektive andra språk, beroende på hur grav hörselskadan är.

Vuxendöva är födda hörande, men har förlorat hörseln i vuxen ålder. Svenska är första språk. Språkförståelse och talförmåga påverkas inte. Skrivtolk, mun-hand-systemet och tecken som stöd används som kommunikationssätt. Det finns ca. 4000 vuxendöva i Sverige.

Vuxenhörselskadade är födda hörande, men har fått nedsatt hörsel i vuxen ålder. Svenska är första språk och de klarar sig ofta med hörapparat och tydligt tal, men är mycket känsliga för ljudmiljön. Det finns ca. 20-40 000 gravt vuxenhörselskadade i Sverige.

Dövblinda har kombinerade hörsel- och synnedsättningar av olika grad. Kommunikationssätten varierar beroende på graden av nedsättning och vilket handikapp som är primärt. Teckenspråk, handalfabet och punktskrift är några kommunikationssätt som används. Det finns ca 1200 dövblinda barn och vuxna i Sverige.

Utbildningsplan för kyrkans tjänster för döva

Den första utbildningsplanen avsåg utbildning av präster för döva. Den fastställdes budgetåret 1961/62. Under åren 1961-89 var domkapitlet i Stockholm arbetsgivare för samtliga kyrkoherdar för döva. Domkapitlet skulle även förutse behovet av fler präster och aktualisera det hos Svenska kyrkans diakoninämnd, som sedan vände sig till Kammarkollegiet med begäran om medel för utbildning av erforderligt antal präster. Kyrkofondsmedel utgick så småningom. Diakoninämnden ansvarade för utbildningen. Någon utbildningsplan för andra personalgrupper inom dövkyrkan fanns inte.

År 1989 trädde reformen avseende bl.a. Svenska kyrkans organisation på stiftsplanet i kraft, vilken innebar ett ökat ansvarsområde för stiftssamfälligheterna. Svenska kyrkan fick själv ansvara för befattningsutbildning av präster och annan personal för tjänst bland kyrkans teckenspråkiga medlemmar. En utbildningsplan, i princip gemensam för alla församlingsvårdande tjänster, utarbetades gemensamt av Svenska kyrkans församlingsnämnd och Svenska kyrkans utbildningsnämnd. Den första kursen var planerad att genomföras 1992 och innebar nio månaders heltidsstudier i internatform inklusive praktik. Kyrkofonden hade beviljat medel för utbildningen. Antalet studerande fick uppgå till högst 15 personer, men alltför få behöriga sökande anmälde sig. Kraven för antagning var utöver godkänd kyrklig yrkesutbildning baskunskaper i teckenspråk och minst tre års erfarenhet av församlingsarbete. Bristen på sökande berodde bl.a. på svårigheten att finna lämpliga teckenspråkskurser överallt i landet.

I samverkan med Vårsta diakonigård tog därför Härnösands stift initiativ till en fyra veckors grundutbildning i teckenspråk och den döves situation. Utbildningen skulle genomföras under två år med en vecka per termin. Kursplan utarbetades och fastställdes av Svenska kyrkans utbildningsnämnd i juni 1992. Den första grundkursen genomfördes ht 1992-vt 1994. Denna gång var intresset stort och bara halva antalet sökande kunde antas till kursen. Några av dem som deltog i denna kurs är nu elever i den befattningsutbildning för teckenspråkig tjänst som genomförs 1994-96. Ytterligare en utbildningsomgång startade våren 1995. Den avslutas hösten 1996.

Fortbildningsbehov för teckenspråkiga tjänsteinnehavare

De anställda inom dövkyrkan kallas till obligatorisk fortbildning under en arbetsvecka/år, varvid även tid ägnas åt planering. Den snabba utvecklingen av teckenspråket ökar behovet av fortbildning.

Rekrytering

I dag arbetar tio hörande teckenspråkskunniga präster inom dövkyrkan, men inom några år uppnår tre av dem pensionsåldern. En präst och fyra diakoner genomgår för närvarande befattingsutbildning för teckenspråkig tjänst. Behovet är minst en teckenspråkig präst/stift. Svenska kyrkan har en döv och sex hörande teckenspråkiga diakoner, varav några snart uppnår pensioneråldern. Behovet är minst en diakon/stift. Det finns två hörande teckenspråkiga församlingsassistenter i dag, men behovet är minst en församlingsassistent/skolort. Det har visat sig svårt att rekrytera präster för teckenspråkig tjänst. En döv medarbetare i Härnösands stift har genomgått Svenska kyrkans grundkurs och antagits till religionsvetenskaplig baskurs. Han kan komma att bli Svenska kyrkans förste döve präst. En grundläggande förutsättning är finansieringen och tillgången på kompetenta tolkar.

Kyrkofondsfinansiering

Som ovan nämnts har utbildningen för teckenspråkig tjänst genom åren finansierats med kyrkofondsmedel. Exempelvis anslog kyrkofonden 1,5 miljoner kronor till Svenska kyrkans församlingsnämnd för befattningsutbildningen för teckenspråkig tjänst 1994-96. Kyrkofondsbidrag utgick även till berörda stift för kompensation av lönebortfall m.m.

Under det gångna året har bidragsgivningen inom utjämningssystemet varit föremål för bearbetning, vilket har resulterat i regeringens skrivelse till årets kyrkomöte (RegSkr 1996:2 Ett nytt system för ekonomisk utjämning inom Svenska kyrkan). Det har funnits en strävan att ta bort detaljbeslut från kyrkofondens styrelse och flytta dem till stiften. Regeringen föreslår i skrivelsen: "Stifts- och strukturbidrag ur kyrkofonden behålls som en finansiering av verksamheten på regional nivå. Bidragen får ett bredare användningsområde med ökad frihet för stiftssamfälligheterna att prioritera bidragen till de mest angelägna ändamålen."

Utskottet

Utskottet kan inte nog understryka vikten av de frågor angående Svenska kyrkans teckenspråkiga arbete som väcks i de båda motionerna. Så behöver till exempel kyrkans behörighetskrav för de olika teckenspråkiga tjänsterna preciseras och fastställas.

Utskottet anser att våra församlingar i högre grad måste göras medvetna om vuxendövas och barndomsdövas skilda behov men förmodar att sådana klargöranden redan har gjorts av de döva själva. Utskottet instämmer i att behov föreligger att utforma utbildningsplaner för kyrkans tjänster till respektive grupp, men befarar att den ekonomiska verkligheten kan komma att medföra att varje grupp inte kommer att kunna få en separat utbildningsplan.

Eftersom den tecknade svenskan är statt i snabb utveckling, håller utskottet med motionärerna om att undervisning och fortbildning inom det teckenspråkiga området i kyrkan måste utvecklas och kompletteras. Vidare anser utskottet att det är angeläget att fortbildningsbehovet för den personal som nu innehar teckenspråkiga tjänster preciseras samt att kursplaner utformas även för den teckenspråkiga fortbildningen i dessa tjänster.

Samhällets tolkar räcker inte på långt när till för församlingarnas teckenspråkiga arbete. Det är svårt att få tag på kompetenta tolkar. De flesta har stora svårigheter att komma in i gudstjänstsammanhang och ge en fullgod tolkning av gudstjänsten. Utskottet instämmer därför med motionärerna i att det är angeläget att Svenska kyrkans församlingsnämnd får i uppdrag att med det snaraste utreda olika möjligheter till rekryteringsfrämjande åtgärder för både utbildning och fortbildning inom det teckenspråkiga området.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att SFRV:s styrelse liksom tidigare bör verka för att såväl befattningsutbildning som fortbildning för teckenspråkig tjänst inom Svenska kyrkan finansieras av kyrkofonden, liksom att tolktjänst för döva som utbildas för tjänster inom Svenska kyrkan finansieras av kyrkofondsmedel.

Hemställan

Utskottet hemställer

    att ombudsmötet med anledning av motionerna OMot 1996:510 och OMot 1996:512

uppdrar åt SFRV:s styrelse att snarast vidta erforderliga åtgärder i enlighet med intentionen i motionerna.

Sigtuna den 26 augusti 1996

På utbildningsutskottets vägnar

Inga Mårtensson

Gunborg Blomstrand

---
Närvarande: Inga Mårtensson, ordf., Bengt Nilsson, Vanja Björsson, Ingrid Emanuelson, Ingmar Ullén, Göran Wahlström, Gunnar Lindström, Solveig Eriksson, Lisbet Båfält, Sven Janson, Gunnar Strömbäck, Gunvor Joelsson, Kerstin Wikman, Lena Petersson, Monica Karlsson.

Biskop Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggningar.