Utbildningsutskottets betänkande
OUb 1996:501
om den karitativa profilutbildningen (diakonutbildning)
Till utskottet har hänvisats följande motioner:
Motion OMot 1996:509 av Åke Blomqvist, i vilken hemställes
att ombudsmötet som sin mening ger SFRV:s styrelse till känna att vid en förändring
av det ekonomiska stödet till diakoniinstitutionerna för utbildningsplatser inom den
karitativa grenen skall en rapport utvisande bedömt framtida avnämarbehov föreläggas
ombudsmötet.
Motion Omot 1996:515 av Sven Janson m.fl., i vilken hemställes
- att ombudsmötet beslutar att hos SFRV:s styrelse begära att den karitativa
utbildningen med början år 1997 förläggs till Stiftelsen Bräcke diakonigård, Ersta
diakonisällskap, Diakonistiftelsen Samariterhemmet och Stiftelsen Vårsta diakonigård.
- att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse uppdrar åt Utbildningsnämnden att
fördela medlen för den karitativa utbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionerna
I båda motionerna ställer man sig frågande till utbildningsnämndens beslut angående
dimensioneringen och fördelning av utbildningsplatserna för Svenska kyrkans karitativa
profilutbildning och i OMot 1996:509 efterfrågas ett särskilt underlag som utvisar ett
bedömt framtida avnämarbehov.
Man hänvisar i motionen till en undersökning av församlingarnas behov av utbildad
personal de närmaste åren i Stockholms stift. För det diakonala området bedöms
efterfrågan öka bl.a. p.g.a. diakonernas höga åldersstruktur. Storstadsundersökningen som
Stockholms stift gjort stämmer inte överens med nämndens ställningstagande anser
motionären, i stiftet har det förekommit att prästtjänst vakantsatts till förmån för
diakontjänst.
I OMot 1996:515 anser man att ombudsmötet bör beakta följande aspekter i fråga om
fördelning av utbildningsplatserna:
a. Behovet vad gäller diakoner i ett längre tidsperspektiv utifrån kårens åldersfördelning
och samhällsutvecklingen.
b. Antalet sökande till karitativ utbildning. Här redogör man i tabellform för hur
Samariterhemmet genomgående haft ett stort antal sökande.
c. Den regionala fördelningen har minskat i betydelse hävdar motionärerna då avståndet
mellan studieort och hemort betyder mindre. De menar att det som avgör valet av studieort
idag är de platser som av andra anledningar upplevs attraktiva. Många sökande till
Samariterhemmet de senaste åren bor långt ifrån Uppsala.
d. Densamverkan
som finns t.ex. med de teologiska utbildningarna i Uppsala är av
betydelse för utbildningen samt de verksamheter som Diakonistiftelsen Samariterhemmet
driver, t.ex. sjukhuskyrka. Den karitativa utbildningen på Samariterhemmet ingår således i
ett större diakonalt utbildningssammanhang.
e. Eftersom utbildningsreformen skall utvärderas med början 1997 ter det sig mindre
lämpligt att redan året innan besluta om nedläggning av den karitativa utbildningen vid två
institutioner.
f. Samariterhemmet är en självständig stiftelse som fullgjort sitt uppdrag i ett hundra år; de
senaste åren med bidrag från SFRV. Svenska kyrkan har ett ansvar för den karitativa
utbildningen.
I OMot 1996:515 föreslår man följande åtgärd:
Att om det bedöms nödvändigt att begränsa antalet utbildningsplatser till 60 för hela riket,
föreslår motionärerna att dessa platser fördelas preliminärt så att Bräcke, Ersta,
Samariterhemmet och Vårsta får vardera 15 platser. Den slutliga fördelningen kan göras
med hänsyn till antalet sökande till respektive institution. Om det erfordras kan
Samariterhemmet tillskjuta egna medel för att upprätthålla kvaliteten.
Bakgrund
Efter en utredning om dimensioneringen av antalet utbildningsplatser i framtiden fattade
Svenska kyrkans Utbildningsnämnd den 13 juni 1996 beslutet att:
- ge uppdraget att utbilda för karitativ profil till Ersta diakonisällskap, Stiftelsen Vårsta
diakonigård och Stiftelsen Bräcke diakonigård
- antalet utbildningsplatser skall vara 60 istället för nuvarande 100
- uppdraget ges från och med läsåret 1997/98
- hos SFRV:s styrelse äska medel till anslag åt Sköndalsinstitutets socionomutbildning.
Om detta beslut verkställs kommer inte SFRV att ta något fortsatt ansvar för den karitativa
utbildningen på Diakonistiftelsen Samariterhemmet eller Sköndalsinstitutet, sånär som det
ekonomiska bidraget till den diakonalt profilerade delen i socionomutbildningen på Stora
Sköndal som motsvarar en termin.
Nämnden har fullt förtroende för samtliga fem nuvarande diakoniinstitutioner och anser att
de hittills har erbjudit en fullgod karitativ profilutbildning. De skäl som föreligger
nämndens beslut är att:
- nämnden anser att 60 utbildningsplatser per år är tillräckligt för att harmonisera
pensionsavgångar och antalet tjänster.
- det inte är ekonomiskt försvarbart att ge fler än tre utbildningsorter ett
utbildningsuppdrag, när elevantalet är så lågt.
- det inte är pedagogiskt försvarbart med ett alltför lågt elevantal
- redan i 1990 års utbildningsskrivelse till ombudsmötet påtalas en regional spridning av de
kyrkliga utbildningarna.
De regionala skälen gör att nämnden givit Bräcke och Vårsta utbildningsuppdraget. Av de
studerande som kommer till Vårsta har ungefär två tredjedelar sin hemvist i de båda
nordliga stiften. Skälet till att Ersta valdes ut av de tre i Mälardalsregionen är att nämnden
bedömer att där uppfyller man bäst de kriterier som uppställts "av bredd i verksamheten vid
den diakonala institutionen", och att "kunskap och erfarenhet hos personalen inom denna
verksamhet kan tillvaratas och integreras i den karitativa profilutbildningen".
Även om Sköndal inte längre får uppdraget att ge den karitativa profilutbildningen, har den
diakonalt profilerade delen i socionomutbildningen ett värde för kyrkan genom att det finns
socialarbetare med kunskap om kyrkan och dess liv och det är därför som nämnden beslutat
ge ekonomiskt stöd.
De tre utbildningsinstitutioner som nämnden beslutat ge fortsatt uppdrag kan alla tre utöka
antalet utbildningsplatser om något eventuellt behov föreligger. Som nämndens beslut ser
ut idag finns möjlighet för de tre institutionerna att profilera sig utifrån sina speciella
förutsättningar, t.ex. skulle Vårsta kunna inrikta sig på "landsbygdsdiakoni" och Ersta på
"storstadsdiakoni".
Nämnden konstaterar att den personalstatistik som Statistiska Centralbyrån tillhandahåller
om antalet tjänster idag och som i sin tur bygger på Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbunds lönestatistik inte ger några heltäckande uppgifter. Här finns ingen
redovisning av de icke kyrkokommunalt anställda, tjänstlediga eller timanställda.
I Svenska kyrkans utredningar 1994:3 om behov och prioriteringar av befattningar och
verksamhet i Svenska kyrkans församlingar idag och i framtiden kan man få viss kunskap
om hur församlingarna resonerar i frågan. Vad gäller angelägenhetsgrad prioriteras
kyrkoherdar, kantorer, komministrar och diakoner högst. Man tror också att antalet
befattningar för diakoner, församlingsassistenter och barntimmeledare blir fler de närmaste
fem åren medan man spår en minskning av antalet vaktmästare, kyrkogårdsarbetare,
kontorspersonal och komministrar.
Hur diakonernas arbetsmarknad kommer att te sig i framtiden är inte lätt att utröna, behov
är en sak och kyrkokommunernas ekonomi och prioritering en annan. Man kan säkert utgå
ifrån att församlingarnas ekonomi blir kärvare i framtiden och att många tvingas dra in
antalet tjänster.
Efter samtal med några av landets större samfälligheter konstaterar utbildningsnämnden en
tendens till avvaktan i tillsättandet av nya tjänster eller vakanser. Inrättandet av nya tjänster
sker endast undantagsvis t ex inom de församlingar som bedriver barnomsorg och
kommunen svarar för en del av personalkostnaden.
Enligt nämndens beräkningar grundade på SCB:s statistik utbildas det, trots att
utbildningsplatserna inte är fyllda, fler diakoner än vad som pensioneras, men uppgifterna
är svårbedömda eftersom diakonen med sin fackutbildning i många fall vandrar mellan
kyrkliga och icke kyrkliga anställningar. Ett något högre antal pensionsavgångar väntas i
början på 2000-talet, beroende på den höga medelåldern hos de idag verksamma och de
under utbildning, utan att det blir fler än antalet som idag utbildas.
I nuläget har de fem utbildningsinstitutionerna 20 utbildningsplatser vardera per år men
endast undantagsvis har diakoniinstitutionerna sedan den karitativa profilutbildningens start
haft utbildningsplatserna fyllda. Fr.o.m. hösten 1994 sjönk antalet diakonelever kraftigt.
Läsåret 1994/95 genomförde 75 elever utbildningen och läsåret 1995/96 enbart 58 elever.
En av anledningarna till att antalet elever sjunkit är att man hösten 1994 ändrade
fackutbildningskraven i samband med utbildningsreformens införande.
Det ekonomiska bidraget man erhåller från SFRV har dock betalats fullt ut.
Förvisso har man haft ett stort antal sökande till utbildningarna, inte minst till
Samariterhemmet, men det som inte framgår av redovisningen i OMot 1996:515 är om de
sökande till utbildningarna är behöriga att söka, lämpliga för yrket eller till vilken skola
man nu söker i första, andra eller tredje hand. Den sökande kan alltså finnas med i flera
skolors statistik. Att så få antagits till slut kan tyda på ovan nämnda skäl.
Enligt dagsfärska uppgifter påbörjar 12 elever på Vårsta, 5 på Sköndal, 17 på Ersta, 10 på
Bräcke och 11 på Samariterhemmet utbildningen i augusti 1996.
Utskottet
Utskottet anser att diakonin är en väsentlig del av kyrkans uppdrag. Diakonin kommer med
stor sannolikhet inte att få mindre betydelse de närmaste åren. Det som däremot inte går att
förutspå idag är församlingarnas prioriteringar vad gäller tjänstetillsättningar när de
ekonomiska förutsättningarna förändras.
Den dimensionering som nämnden föreslagit tillgodoser behovet av utbildade diakoner just
nu och begränsar inte möjligheten att utöka antalet utbildningsplatser i framtiden. Att
diakonen har en hög kompetens är viktigt, varför utskottet bejakar att skolorna noga prövar
de sökande.
Utskottet anser att en väl genomförd utvärdering av utbildningsreformen måste föregå ett
beslut om den karitativa profilutbildningen, där frågan om kvalitet, utbildningens
utformning, skolornas olika profil- och kompetensområde samt behörighetskrav beaktas.
Idag har berörda skolor olika tradition och inriktning vilket berikar diakonin på olika sätt.
Även om de fasta kostnaderna vid en utbildningsinstitution utgör en stor del av anslaget är
det obetänksamt att skära ner antalet utbildningsorter till tre.
Den regionala aspekten vid en behandling av ärendet är viktig vid en framtida planering.
Att fullt anslag hittills utbetalats till respektive utbildningsinstitution oavsett elevantal är
inte försvarbart och utskottet ser med tillfredställelse att nämnden framöver kommer att
låta anslagna medel stå i relation till antalet elever. Utskottet anser att det av både
pedagogiska och ekonomiska skäl bör föreslås ett minimiantal av elever vid varje kurs.
Med anledning av Motion OMot 1996:509 om framtida avnämarbehov betraktar utskottet detta
som något att kontinuerligt utvärdera.
Utskottet vill också påtala hur angeläget det är att diakonatets plats och specifika uppdrag
tydliggörs inom Svenska kyrkan.
Hemställan
Med hänvisning till ovan anförda hemställer utskottet
att ombudsmötet med bifall till motion OMot 1996:515 och med avslag på motion
1996:509
dels beslutar att hos SFRV:s styrelse begära att den karitativa utbildningen med
början år 1997 förläggs till Stiftelsen Bräcke diakonigård, Ersta diakonisällskap,
Diakonistiftelsen Samariterhemmet och Stiftelsen Vårsta diakonigård
dels begär att SFRV:s styrelse uppdrar åt Utbildningsnämnden att fördela medlen
för den karitativa utbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Sigtuna den 23 augusti 1996
På utbildningsutskottets vägnar
Inga Mårtensson
Marie Nordström
---
Närvarande: Inga Mårtensson, ordf., Magnus Dahlberg, Vanja Björsson, Märta Steiner,
Ingmar Ullén, Göran Wahlström, Gunnar Lindström, Solveig Eriksson, Lisbet Båfält,
Gunvor Joelsson, Gunnar Strömbäck, Eva Thuresson, Kerstin Wikman, Anna Lundblad
Mårtensson, Monica Karlsson
Biskop Karl-Johan Tyrberg har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservationer av:
Inga Mårtensson, Magnus Dahlberg, Vanja Björsson, Märta Steiner, Ingmar Ullén, Lisbet
Båfält
som anser följande:
Samhällets behov av diakoni kommer knappast att minska. Samtidigt kan man konstatera
att antalet behöriga sökande till diakoniinstitutionerna är lågt och att pastoraten är
restriktiva när det gäller att anställa diakoner. Det är mot den bakgrunden
Utbildningsnämnden fattat sitt beslut att bestämma antalet utbildningsplatser till 60 och
koncentrera utbildningen till tre institutioner med regional spridning: Bräcke, Ersta och
Vårsta. De skäl man anför är både ekonomiska och pedagogiska.
Denna lösning ger också utrymme för en ökning av antalet utbildningsplatser när antalet
sökande ökar.
Vi anser att Utbildningsnämnden bör få mandat att verkställa sitt beslut.
Med anledning av vad som anförts yrkar vi
att ombudsmötet avslår OMot 1996:509 och OMot 1996:515. |