Motion till ombudsmötet

1996:515

av Sven Janson m.fl.
om den karitativa profilutbildningen

Enligt sin instruktion har utbildningsnämnden till uppgift att följa utvecklingen i fråga om Svenska kyrkans behov av tjänster och verka för en för dessa ändamålsenlig utbildning (StSkr 1991:6, sidan 5). Nämnden har vidare i uppgift att genomföra Svenska kyrkans utbildningsreform. Så tillvida kan sägas att nämnden har formell kompetens att fatta beslut rörande bl.a. den karitativa utbildningen, men då det gäller ett beslut, som är så vittgående att det kan leda till nedläggning av inom Svenska kyrkan väl förankrade, hundraåriga diakonutbildningar, finns det anledning för ombudsmötet att noga pröva vilka skäl som kan finnas för och emot ett sådant beslut. Ombudsmötet, som har att ställa medel till utbildningsnämndens förfogande, bör uttala sin mening om vad som bör gälla i fråga om fördelning av utbildningsplatserna. Följande aspekter bör därvid beaktas:

Behov av diakoner. Ett utbildningsbehov bör betraktas i ett längre tidsperspektiv. Ett näraliggande överskott måste ses i relation till ett eventuellt underskott längre fram i tiden. Om det just nu är tillräckligt med att utbilda 60 diakoner per år i landet så tyder kårens åldersfördelning på att behovet kommer att öka in på 2000-talet. Alla utbildade fortsätter inte heller som församlingsdiakoner utan övergår till andra uppgifter inom och utom Svenska kyrkan. För både utbildningsinstitutioner och presumtiva sökanden är det bra om förändringarna inte görs med alltför stora språng. Vidare tyder den nuvarande samhällsutvecklingen på att de diakonala behoven ökar.

Antal sökande till karitativ utbildning. För att få en god kvalite' på de studerande och en ur ekonomisk och pedagogisk synpunkt tillräckligt stor utbildningsgrupp måste det finnas ett tillräckligt antal kvalificerade sökande att välja bland. Diakonutbildningen/den karitativa utbildningen vid Samariterhemmet har genomgående haft ett stort antal sökande. Tabell 1.

Regional fördelning. Förr, då rekryteringen av de studerande i första hand skedde från studieortens närområde, var det betydelsefullt att sprida utbildningarna till olika platser i landet. I dag betyder avståndet mellan hemort och studieort mindre. De studerande väljer i hög grad att studera på sådana platser som av andra anledningar upplevs som attraktiva. Det visar bl.a. ansökningarna till diakonutbildningen vid Samariterhemmet i Uppsala. Till den utbildningen var t.ex. år 1993 samtliga 13 stift representerade bland de sökande; nio sökande kom från Härnösands stift och 12 från Luleå stift. År 1994 var alla utom Visby stift representerade och år 1996 åtta stift.

Samverkan. I Uppsala finns ett stort antal utbildningar av betydelse för Svenska kyrkan. Där finns teologisk fakultet, Johannelunds teologiska institut, pastoralinstitut, Fjellstedtska stiftelsen och på nära avstånd ligger Svenska kyrkans utbildningscentrum i Sigtuna. Diakonistiftelsen Samariterhemmet har därmed särskilt stora möjligheter till betydelsefull samverkan både i fråga om utbildning och forskning. För att de studerande skall ha möjlighet att praktisera inom olika diakonala områden och för att utveckla nya fomer för diakonin har stiftelsen diverse verksamheter som t.ex. sjukhuskyrka, hem för demenssjuka, Gränden (en mötesplats för människor med sociala och andra problem) samt ett patienthotell för bl.a. människor som går på onkologisk strålbehandling. Den karitativa utbildningen ingår således i ett större diakonalt sammanhang. Tas utbildningen bort, skadas grunden för det diakonala utvecklingsarbetet.

Utbildningsreformen skall utvärderas. Svenska kyrkans utbildningsreform skall utvärderas med början år 1997. Att under de omständigheterna redan år 1996 besluta att den karitativa utbildningen skall läggas ned vid två institutioner är mindre lämpligt. Resultatet av utvärderingen bör inväntas.

Samariterhemmet är en fristående, självständig stiftelse som har till uppgift att "utbilda diakonissor, diakoner och andra medarbetare till Svenska kyrkans och samhällets tjänst". Citatet är hämtat från ändamålsparagrafen i stiftelsens stadgar. Stiftelsens styrelse har enligt lag skyldighet att se till att ändamålet uppfylls. Uppgiften har fullgjorts i ett hundra år; de senaste åren med bidrag från SFRV. Svenska kyrkan har därigenom påtagit sig ett ansvar för den karitativa utbildningen vid Samariterhemmet. Nu, när behovet av praktisk diakoni ökar och SFRV gått in som finansiär, är det svårt att förklara för kyrkofolket varför den diakonala utbildningen skall läggas ned. Det är inte utan orsak som många frågar sig på vilka grunder ett sådant beslut kan fattas.

Förslag till åtgärd. Styrelsen för Diakonistiftelsen Samariterhemmet har föreslagit Svenska kyrkans utbildningsnämnd, att i den händelse det nu bedöms som nödvändigt att begränsa antalet platser med karitativ utbildning till 60 för hela riket, dessa platser preliminärt fördelas så att Bräcke, Ersta, Samariterhemmet och Vårsta får vardera 15 platser. Stora Sköndal har, om diakonutbildningen tas bort därifrån, kvar sin socionomutbildning. En slutlig fördelning av de 60 utbildningsplaterna kan göras av de fyra institutionerna själva varvid hänsyn då bör tas till antalet sökande till respektive institution. Den av nämnden beräknade totala ekonomiska ramen, enligt uppgift närmare nio miljoner kronor, kan gälla som totalram även vid en fördelning på fyra orter. Samariterhemmet har förklarat sig villigt att, om så kommer att erfordras, tillskjuta egna medel för att kvaliteten på utbildningen skall kunna upprätthållas. Utbildningsnämnden har inte bifallit förslaget.

Mot ovan anförda bakgrund hemställer vi

 1. att ombudsmötet beslutar att hos SFRV:s styrelse begära att den karitativa utbildningen med början år 1997 förläggs till Stiftelsen Bräcke diakonigård, Ersta diakonisällskap, diakonistiftelsen Samariterhemmet och Stiftelsen Vårsta diakonigård,
 2. att ombudsmötet begär att SFRV:s styrelse uppdrar åt Utbildningsnämnden att fördela medlen för den karitativa utbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen.