Andra kyrkolagsutskottets betänkande
1996:2

Prästens tystnadsplikt

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker Centralstyrelsens förslag att hos regeringen begära att bestämmelserna om prästens tystnadsplikt ändras så att den omfattar även andra präster i Svenska kyrkan än de som vigts i Svenska kyrkans ordning samt att uttrycket själavårdande samtal skall bytas ut mot uttrycket enskild själavård.

Skrivelsen CsSkr 1996:4, vari Svenska kyrkans centralstyrelse föreslår kyrkomötet att hos regeringen begära sådana ändringar i 36 kap. 1 kyrkolagen och 36 kap. 5 rättegångsbalken som framgår av skrivelsens författningsförslag.

Läronämndens yttrande
Läronämnden har avgett ett yttrande (Ln 1996:15) över skrivelsen. Yttrandet är fogat till betänkandet som bilaga.

Utskottet

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om tystnadsplikt finns i 36 kap. kyrkolagen. Den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. I fråga om sekretess inom Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet hänvisas till föreskrifter i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelser om vittnesplikt i rättegång finns i 36 kap. rättegångsbalken. Däri hänvisas i fråga om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst till bestämmelsen i kyrkolagen. För den som är präst eller intar motsvarande ställning i något annat trossamfund föreskrivs förbud mot att höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.

Förslaget

Centralstyrelsens förslag innebär att tystnadsplikten skall gälla inte endast den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst utan även annan som är behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan. Vidare föreslås att begreppet själavårdande samtal ersätts med begreppet enskild själavård. I fråga om rättegångsbalken föreslås att bestämmelsen om vittnesplikt anpassas till ändringen i bestämmelsen om tystnadsplikt i kyrkolagen.

Centralstyrelsen anser att ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1997.

Bakgrund

Bestämmelser om behörighet för prästtjänst finns i 32 kap. kyrkolagen. Bara den som bekänner Svenska kyrkans lära får inneha en biskops- eller prästtjänst, och en prästtjänst får innehas bara av den som är behörig att utöva det kyrkliga ämbetet som präst. Regeringen får meddela föreskrifter om särskilda villkor för behörighet till prästtjänster. Bestämmelser om inträde i det kyrkliga ämbetet finns i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1992:12) om det kyrkliga ämbetet som präst och biskop. Frågor om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet prövas av domkapitlet. Till präst får vigas bara den som är döpt i Svenska kyrkans eller någon annan kristen kyrkas ordning och har blivit godkänd i prästexamen.

Präster som har prästvigts i någon annan kyrkas ordning och som av ett domkapitel har förklarats behöriga att utöva det kyrkliga ämbetet som präst i Svenska kyrkan omfattas således inte av kyrkolagens bestämmelser om tystnadsplikt. När det gäller utövandet av prästämbetet finns det i övrigt inga skillnader mellan den som prästvigts i Svenska kyrkans ordning och den som har behörighetsförklarats av ett domkapitel.

I Centralstyrelsens skrivelse anförs att den nuvarande begränsningen av den krets för vilken tystnadsplikten gäller kom med lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst inom Svenska kyrkan och inte synes vara föranledd av någon uttalad avsikt att inskränka tystnadsplikten till de präster som prästvigts i Svenska kyrkans ordning. Centralstyrelsen anser att den föreslagna lagändringen är nödvändig med hänsyn såväl till att den som behörighetsförklarats av ett domkapitel fullt ut skall kunna fullgöra uppdraget att vara präst i Svenska kyrkan som till de enskilda personer som vänder sig i förtroende till Svenska kyrkans präster. Det är enligt Centralstyrelsen viktigt att, såsom hittills varit fallet, tystnadsplikten är knuten till behörigheten att utöva prästämbetet och inte till innehavet av någon särskild tjänst.

I fråga om tystnadspliktens omfattning uttalar Centralstyrelsen att med den föreslagna förändringen den i kyrkolagen stadgade tystnadsplikten för präster kommer att gälla själavårdande samtal som sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst och en konfident (eller ett par konfidenter med ett gemensamt problem som de tillsammans vill bearbeta inför prästen) samt att denna tystnadsplikt också skall gälla en personlig brevväxling mellan präst och konfident, där man behandlar förhållanden som avser konfidentens liv eller tro.

Enligt direktiven (dir. 1995:162) till utredningen om den rättsliga regleringen av de ändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan skall bl.a. utredas frågan om handlingars offentlighet i Svenska kyrkan med inriktning på att offentlighetsprincipen skall tillämpas även i fortsättningen och i detta sammanhang också bedömas Kyrkoberedningens förslag till lag om tystnadsplikt inom Svenska kyrkan. Detta förslag, som lades fram i beredningens betänkande Staten och trossamfunden (SOU 1994:42), innebar att den som i Svenska kyrkans ordning vigts till präst, diakon eller diakonissa skulle ha tystnadsplikt i fråga om de uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.

Andra frågor

I Centralstyrelsens skrivelse finns även diskussion av vissa frågor som inte direkt omfattas av det förslag som läggs fram för kyrkomötet. Styrelsen påpekar att, oaktat att sekretessen kan betecknas som absolut, har dess räckvidd likväl diskuterats i vissa hänseenden. Det gäller omfattningen av begreppet själavårdande samtal, utlämnande av anonymiserade uppgifter, innebörden av att konfidenten medger att uppgifter lämnas vidare, prästens skyldighet att ingripa för att förhindra vissa allvarliga brott som är "å färde" (åtvarning) samt möjligheten att i nödsituationer röja hemliga uppgifter.

I det utredningsbetänkande som ligger till grund för Centralstyrelsens skrivelse, Prästens tystnadsplikt (Svenska kyrkans utredningar 1995:4) ges en omfattande redovisning av vad som kan anses gälla på området. Redovisningen omfattar också gränsfrågor då prästen fullgör andra uppgifter än själavård. Detta gäller bl.a. då prästen har en arbetsledande ställning och därför bedriver någon personalsocial verksamhet.

Centralstyrelsen betonar att gränsdragningsproblem kvarstår när det gäller att tydligt ange vad som faller inom ramen för den absoluta tystnadsplikten. Det gäller också tystnadspliktens grund, som inte är en privat överenskommelse mellan präst och konfident utan en i kyrkans lära och ordning grundad och genom lagstiftningen fastställd plikt. Vidare pekas på avgränsningsproblematiken såvitt gäller telefonsjälavården. En annan fråga gäller möjligheterna till handledning och konsultation.

Centralstyrelsen hänvisar till att utredningen konstaterat att det även fortsättningsvis kommer att uppstå problem vad gäller att avgränsa den enskilda själavården och att gränsfallen inte kan beskrivas i lagstiftning samt sagt att lagen därför behöver kompletteras med allmänna råd utfärdade av Centralstyrelsen, förslagsvis efter samråd med biskopsmötet. Styrelsen framhåller att det naturligtvis är av mycket stor betydelse att frågorna kring tystnadsplikten behandlas utförligt i den grundläggande prästutbildningen men att det också finns behov av att frågor av detta slag tas upp i fortbildning och liknande sammanhang. Även inom bl.a. den juridiska utbildningen behöver den särskilda prästerliga tystnadsplikten uppmärksammas. Härtill finns det också ett mer allmänt informationsbehov. De föreliggande utbildnings- och informationsbehoven motiverar enligt styrelsen att det i linje med vad utredningen föreslagit utarbetas skriftligt material om tystnadspliktens innebörd och omfattning. Styrelsen avser också att i samverkan med biskopsmötet svara för att detta kommer till stånd. Det är härvid enligt styrelsen naturligt att biskoparna har ett särskilt ansvar för sådant som har karaktären av pastorala råd beträffande tystnadspliktens tillämpning.

Utskottets bedömning

Utskottet delar Centralstyrelsens uppfattning om behovet av de föreslagna ändringarna i bestämmelserna om tystnadsplikt och därav följande undantag från vittnesplikten. Utskottet tillstyrker således att kyrkomötet begär av regeringen att den lägger fram förslag för riksdagen om lagändringar av det innehåll som styrelsen föreslagit.

Utskottet anser att den genomgång av rättsläget och diskussion om med tystnadsplikten sammanhängande problem som har gjorts främst i utredningsbetänkandet men också i Centralstyrelsens skrivelse är värdefull. Utskottet ser med tillfredsställelse att Centralstyrelsen uttalat sin avsikt att i samverkan med biskopsmötet svara för att skriftligt material utarbetas om tystnadspliktens innebörd och omfattning.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande prästens tystnadsplikt

  att kyrkomötet med anledning av CsSkr 1996:4 hos regeringen begär att förslag föreläggs riksdagen om lagändringar av det innehåll som Centralstyrelsen föreslagit.

Sigtuna den 23 augusti 1996

På andra kyrkolagsutskottets vägnar

Torgny Larsson

/Margareta Landerholm

Närvarande: Torgny Larsson, ordförande, Birgith Wiklund Molberg, Gunnar Lindberg, Wivi-Anne Radesjö, Tor Frylmark, Sune Holgersson, Anna-Lena Forsdahl, Thomas Söderberg, Herbert Sjödin, Ingrid Johansson Fjelkman, Berith Öhrnberg, Per-Jan Wållgren, Hans-Olof Andrén, Göran Åberg och Britt Louise Agrell.

Biskop Lars Eckerdal har deltagit i utskottets överläggningar.