Läronämndens yttrande
1996:15
med anledning av Svenska kyrkans centralstyrelses
skrivelse om prästens tystnadsplikt
Till läronämnden har för yttrande överlämnats CsSkr 1996:4.
Prästens tystnadsplikt är identitetsmässigt grundläggande både för prästen och kyrkan. I prästens
uppdrag ligger att utöva själavård, ge andlig vägledning och överräcka syndernas förlåtelse. För
att kyrkan skall vara kyrka och ha förtroende bland människor för sitt uppdrag är det avgörande
att prästen har en absolut tystnadsplikt och under inga omständigheter får röja personliga
förhållanden som kommit fram vid enskilt själavårdande samtal.
Centralt i bikten är tillsägandet av syndernas förlåtelse, föregånget av syndabekännelse och oftast
av samtal. För bikten finns en fast form. Ett införande av begreppet "enskild själavård" i stället
för det mer oprecisa "själavårdande samtal i övrigt" framhäver likheten med bikten. Enskild
själavård anger tydligt att som kriterier för prästens tystnadsplikt gäller, att denna omfattar
själavårdande samtal som sker under avskildhet i ett personligt möte mellan en präst och en
konfident eller ett par konfidenter med ett gemensamt problem som de vill bearbeta tillsammans.
Tystnadsplikten omfattar också brevväxling om konfidenters personliga förhållanden.
Vissa kriterier avgör när tystnadsplikt råder. För tydlighetens skull kan präst och konfident i ett
enskilt fall klargöra om så är fallet, men tystnadsplikten uppkommer eller upphävs inte av någon
överenskommelse. Prästen har ansvar för att tystnadsplikten upprätthålls. Det är viktigt att all
enskild själavård enligt angivna kriterier omfattas av denna plikt, också s.k. telefonsjälavård i
olika former.
Det är oundvikligt att även med den föreslagna definitionen av tystnadspliktens omfattning
kommer gränsdragningsproblem att uppstå. Tystnadsplikten måste klargöras i praxis och enligt
läronämndens uppfattning aktualiseras i undervisning och samtal.
För att prästen skall kunna upprätthålla tystnadsplikten är det viktigt med möjlighet till handledning för enskild själavård. Handledningen är en hjälp för prästen själv. En total avidentifiering
är en nödvändig förutsättning för att inte tystnadsplikten skall urholkas.
Sigtuna den 19 augusti 1996
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
|