Till utskottet har hänvisats Centralstyrelsens skrivelse till kyrkomötet 1995:11
om användningen av 1972 års Bibelkommissions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet, samt motion till kyrkomötet 1995:19 av Anders Åkerlund
om användningen av Psaltaren i gudstjänsten.
I CsSkr 1995:11 föreslår Centralstyrelsen kyrkomötet
att anta Centralstyrelsens förslag till kyrklig kungörelse om användningen av 1972 års Bibelkommissions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet.
I motion 1995:19 av Anders Åkerlund hemställes
att kyrkomötet beslutar att i kungörelse lämna föreskrifter i enlighet med intentionerna i denna motion om användningen av psaltaren i gudstjänsten.
Läronämnden har yttrat sig dels över skrivelsen, dels över motionen. Dessa yttranden bifogas som bilagor. (Bil.1-2) Beträffande det till Centralstyrelsens skrivelse fogade förslaget till kyrklig kungörelse har yttrande inhämtats från 2 kyrkolagsutskottet. Även detta yttrande bifogas. (Bil.3). Centralstyrelsens förslag till kyrklig kungörelse, liksom det av utskottet förordade förslaget bifogas. (Bil.4-5)
SKRIVELSEN
I skrivelsen föreslår Centralstyrelsen att kyrkomötet utfärdar en kyrklig kungörelse om användningen i Svenska kyrkans gudstjänster av 1972 års Bibelkommissions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet.
Skrivelsens bakgrund
Den omedelbara bakgrunden till skrivelsen är att en av 1972 års Bibelkommission gjord provöversättning av Psaltaren i sin helhet kommer att publiceras hösten 1995. Visserligen är det, säger man, just fråga om en provöversättning, men den slutliga översättningen förväntas inte i större utsträckning skilja sig från den som nu kommer.
Ett antal av Bibelkommissionens provöversättningar har tidigare publicerats, men utöver den kommande översättningen av Psaltaren väntas inte ytterligare provöversättningar komma att publiceras, förrän hela översättningen av Gamla testamentet föreligger. Bibelkommissionen beräknar att detta skall kunna ske så att en ny översättning av hela bibeln kan tas i bruk den 1 advent 1999. Därför föreslås också kungörelsens giltighetstid begränsad till denna dag.
Psaltaren
I sin skrivelse framhåller Centralstyrelsen att det, när hela den nyöversatta bibeln ges ut, blir en viktig uppgift för kyrkor och samfund att se till att denna blir uppmärksammad och därigenom läst och studerad. Inte minst Svenska Bibelsällskapet har här en viktig uppgift. Redan när nyöversättningen av Psaltaren utges, är emellertid detta betydelsefullt.
Centralstyrelsen konstaterar att 1983 års evangeliebok, med gammaltestamentliga textserier i alla tre årgångarna av textläsningar, innebar en betydande ökning av antalet gammaltestamentliga texter. Samtidigt innebar detta att antalet texter, hämtade ur Psaltaren minskades, så att nu endast två psaltarpsalmer finns i evangelieboken.
I det förslag som 1968 års kyrkohandbokskommittén lade fram 1979 angav man att man i stort sett undvikit texter ur Psaltaren, med motivering att Psaltaren finns med i andra delar av gudstjänstordningen. I den fortsatta beredningen reducerades antalet psaltarpsalmer ytterligare. Liksom den samtidigt arbetande 1969 års Psalmkommitté, ville man sträva efter att Psaltaren alltmer skulle sjungas i gudstjänsten.
Kyrkomötet visade dock en restriktiv hållning mot att ta med ett stort antal psaltar-
psalmer i psalmboken. I den nu föreliggande skrivelsen framhåller emellertid Centralstyrelsen att just det pågående översättningsarbetet var ett skäl för denna restriktivitet. Man ville inte gärna ta med sångtexter ur 1917 års översättning av Psaltaren, samtidigt som en ny översättning var på väg.
Kyrkorättslig reglering
Enligt 2 i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1992:9) om Svenska kyrkans grundläggande dokument, hör Bibeln i för Svenska kyrkan gällande översättning till Svenska kyrkans gudstjänstböcker. Strikt formellt är 1917 års översättning fortfarande "kyrkobibel" för Svenska kyrkan. Därför kan, inte, utan särskilt beslut, Bibelkommissionens översättningar vara gällande. Sålunda finns det också en kyrklig kungörelse (SKFS 1989:11) om användning av Bibelkommissionens översättning av Nya testamentet.
Överväganden och förslag
Centralstyrelsen framhåller i sin skrivelse att just det faktum att den översättning som nu skall publiceras är en provöversättning, i sig är ett skäl att medge att den används i gudstjänsten. En provöversättning måste utvärderas, och detta bör inte bara ske enskilt och i studiearbete, utan också i gudstjänsten.
Dock vill inte Centralstyrelsen begära att kyrkomötet tar ställning till själva
översättningen, eftersom denna ännu inte föreligger. Av det skälet föreslår Centralstyrelsen att det överlåts åt domkapitlen att på delegation från kyrkomötet besluta om att översättningen får användas. Om domkapitlet medger detta, bör det vara kyrkoherden som efter samråd med församlingens kyrkoråd och präster beslutar vad som skall gälla i församlingen.
Vidare menar Centralstyrelsen att det bör bli möjligt att pröva också de provöversättningar som tidigare publicerats, liksom de som kan komma att publiceras innan den nya hela bibeln presenteras. Även om det slutliga resultatet kommer att avvika ganska mycket från de tidigare provöversättningarna, bygger dock texterna på mer omfattande kunskap om bibeltexterna än vad som gällde 1917.
Sålunda föreslår Centralstyrelsen att en kyrklig kungörelse, ovan angiven lydelse, träder i kraft den 1 november 1995.
Tidigare behandling i kyrkomöte
Mycket av den diskussion som under de senare åren i kyrkomötet förts om de gammaltestamentliga texterna, har handlat om de principiella grunderna för att ha gammaltestamentliga läsningar i gudstjänsten, liksom om hur texturvalet bör ske. Frågor av denna karaktär aktualieras vid detta kyrkomöte, genom den motion av Anders Åkerlund (Kmot 1995:19), som också hänvisats till utskottet. Som bakgrund till den nu föreliggande skrivelsen från Centralstyrelsen, om vilken översättning som skall användas, när en av Bibelkommissionen gjord provöversättning publiceras, kan det finnas skäl att närmare se hur kyrkomötet har ställt sig till frågan, när det har gällt både Nya och Gamla testamentet.
Vid 1982 års kyrkomöte skrev beredningutskottet i sitt betänkande (1982:7) följande:
En särskild fråga utgör problemet om vilken översättning som skall användas vid läsningarna. När det gäller Nya testamentet har församlingarna sedan den 11 oktober 1981 rätt att vid gudstjänsten använda Bibelkommissionens översättning av 1981. Det är naturligt att en ny evangeliebok använder sig av denna officiella översättning.
För Gamla testamentets del föreligger en varsam språklig revision av kyrkobibeln föranstaltad av svenska bibelsällskapet. Man kan anföra skäl mot att använda denna revision; den saknar officiell status och kan göra det svårare att övergå till den nya översättning som Bibelkommissionen arbetar på. Å andra sidan kommer 1917 års kyrkobibel att framstå som ännu mer språkligt föråldrad, om den skall läsas tillsammans med NT 81. Utskottet finner det därför riktigast att läsningarna i den nya evangelieboken införs för Gamla testamentets del i den genom Svenska bibelsällskapets försorg varsamt reviderade formen av 1917 års översättning och för Nya testamentets del i Bibelkommissionens översättning av år 1981.
Genom kyrkliga kungörelsen (SKFS 1983:3), nionde stycket, bereddes de församlingar som så önskade möjlighet att fortsatt använda 1917 års översättning i stället för den nya översättning som intagits i evangelieboken. Kyrkomötet 1989 beslöt, i enlighet med förslag från Centralstyrelsen (CsSkr 1989:7), att upphäva detta nionde stycke och i stället införa en övergångsbestämmelse, med innebörd att för de församlingar som redan fattat beslut om att använda 1917 års översättning, skulle de gamla bestämmelserna fortsätta att gälla. Detta reglerades i kyrklig kungörelse (SFKS 1989:11).
Frågan om hur församlingarna skall kunna fatta beslut om att använda, eller övergångsvis avstå från att använda, en ny översättning, har också behandlats av kyrkomötet. Beredningsutskottet konstaterade i sitt betänkande (1982:7) att det vore utskottet främmande att på alla områden försöka reglera bruket av nya översättningar. Endast på gudstjänstens område borde detta ske.
Frågan om Bibelkommissionens översättning av Gamla testamentets apokryfiska böcker behandlades vid 1994 års kyrkomöte. I skrivelse (CsSkr 1994:8) hade Centralstyrelsen föreslagit att kyrkomötet skulle utfärda en kyrklig kungörelse med innebörden att Bibelkommissionens översättning av de apokryfiska böckerna skulle godkännas för användning i Svenska kyrkan. I sitt betänkande (KG 1994:1) skrev utskottet bl.a.
Gudstjänstutskottet ser förslaget att godkänna Bibelkommissionens översättning av de apokryfa skrifterna som ett naturligt led i det pågående bibelöversättningsarbetet.
En kyrklig kungörelse (SFKS 1994:11) med innebörd att de apokryfa skrifterna i översättning av 1972 års Bibelkommission får användas i Svenska kyrkan, utfärdades också av kyrkomötet.
MOTION 1995:11
Inledningsvis framhåller motionären att kyrkomötet, när man antog 1986 års handbok, trodde att Psaltaren i huvudgudstjänsten skulle användas som sjungen psaltarpsalm. Detta har dock inte blivit fallet. Psaltaren har, menar motionären, kommit i skymundan i vårt gudstjänstliv.
Psaltaren är, framhåller motionären, inte tänkt som textläsning i vanlig mening, utan som läst eller sjungen lovsång. Dessutom kan, framhålls det, Psaltaren ge uttryck för församlingens tro, lovsång, sökande, glädje och smärta och därmed bekräfta den tendens till subjektiv trosformulering som kännetecknar vår tid.
Mot bakgrund av detta borde Psaltaren komma till större användning i det söndagliga
gudstjänstlivet. Motionären anser att det, av flera skäl, skulle kunna vara önskvärt att ett lämpligt stycke av Psaltaren kunde ersätta läsning av GT-text eller epistel och att en GT-text eller epistel i så fall lästes efter psaltartexten.
Tidigare behandling i kyrkomöte
De förhållanden som aktualiseras i föreliggande motion har varit föremål för utskottets överväganden vid flera tillfällen. Därvid har dock själva förekomsten av gammaltestamentliga läsningar inte ifrågasatts. Tvärtom säger dåvarande evangelisationsutskottet i sitt betänkande (KE 1988:4) att Gamla testamentet har "en i grunden oomtvistlig betydelse för förståelsen av Nya testamentet och Kristi gärning". Läronämnden har i flera yttranden intagit samma ståndpunkt.
Till 1989 års kyrkomöte motionerade Hans Sjöström (KMot 1989:35) om att det skulle tillsättas en utredning för utarbetande av en alternativ serie Psaltarpsalmstexter för Evangelieboken. Utskottet behandlade motionen i sitt betänkande (KE 1989:2) och bejakade då visserligen att det kunde finnas problematiska inslag i det nuvarande urvalet, men menade denna fråga borde behandlas i samband med "den översyn av evangelieboken som blir nödvändig och naturlig, när hela Gamla testamentet kommer i nyöversättning."
Vidare talar utskottet om de positiva värden Psaltaren kan tillföra.
Psaltaren talar existensiellt till människan och bör därför inte bara sjungas utan också bli föremål för läsning, bön, meditation och utläggning i kyrkans gudstjänst.
Utskottet frågade sig också om inte den princip som behärskade kyrkohandboksarbetet på denna punkt - att Psaltaren endast skall sjungas - i det långa loppet skulle visa sig vara mindre välbetänkt.
Sammanfattningsvis underströk utskottet att det måste anses viktigt att de förslag som framfördes i motionen hölls levande.
Det organ inom den rikskyrkliga organisationen som arbetar kontinuerligt med gudstjänstfrågorna bör här känna ett ansvar. Redan när en provöversättning av vissa Psaltarpsalmer utkommer kan tiden vara inne att påbörja förberedelserna.
Utskottet hemställde att kyrkomötet skulle som sin mening ge Centralstyrelsen till känna vad utskottet anfört. Kyrkomötet beslöt i enlighet med hemställan.
Hans Sjöström återkom till frågan följande år i en motion (KMot 1990:46), där han menade att arbetet måste komma igång, innan den nya översättningen av Gamla testamentet var färdig, vilket antogs ske år 1995, och inte vänta tills dess. Därför borde en arbetsgrupp tillsättas. Syftet med detta skulle vara trefaldigt, nämligen att teologiskt genomarbeta Gamla testamentets plats i den kristna kyrkan, att pedagogiskt presentera för bibelläsare och gudstjänstdeltagare hur Gamla och Nya testamentet bildar en helhet och att ge riktlinjer för en eventuellt reviderad gammaltestamentlig serie i samband med den nya översättningen av Gamla testamentet.
I sitt betänkande (KG 1990:2) instämde gudstjänstutskottet i kravet på en översyn av evangeliebokens gammaltestamentliga texter utifrån principen att fler texter ur Psaltaren kunde tas in och främst några av de historiska texterna utgå. Detta arbete, skrev utskottet, "behöver påbörjas snarast för att kunna vara färdigt när nyöversättningen av Gamla testamentet föreligger." Utskottet hemställde att Centralstyrelsen skulle låta utföra nämnda utredning och också ställa medel till förfogande för utredningsarbetet. Kyrkomötet delade denna uppfattning.
I gudstjänstutskottets betänkande (KG 1991:8) noterade utskottet att Centralstyrelsen uppdragit åt Församlingsnämnden och dess arbetsgrupp för gudstjänstliv att påbörja utredningsarbetet och att överläggningar i frågan inletts.
Frågan om vilka textläsningar som skall förekomma vid huvudgudstjänsten aktualiserades av Birger Sjungargård vid 1991 års kyrkomöte (KMot 1991:61), då han hemställde att en bestämmelse skulle införas, att man, om då befanns lämpligt, kunde avstå från läsning av gammaltestamentlig text. Gudstjänstutskottet delade inte denna uppfattning, utan påpekade i sitt betänkande (KG 1991:8) att det måste ses som en tillgång att kunna ha tre textläsningar i gudstjänsten. Utskottet menade också att möjligheten att sjunga psaltarpsalmer och bibelvisor i samband med textläsningarna har utnyttjats i för liten grad.
Ärendet togs upp på nytt av dåvarande biskopen i Växjö, Jan-Arvid Hellström, i en motion (KMot 1993:9) till 1993 års kyrkomöte. Han menade att kyrkomötet borde ge tillstånd att utesluta endera den gammaltestamentliga läsningen eller episteltexten, beroende på längd, angelägenhet och dagens karaktär.
I sitt betänkande (KG 1993:1) noterade utskottet att läsning av den gammaltestamentliga texten var fakultativ så länge försöksverksamheten inför antagandet av ny kyrkohandbok pågick, men att situationen blev en annan genom antagandet av en ny kyrkohandbok 1986. Gudstjänstutskottet avvisade det i motionen framlagda förslaget och menade att det skulle finnas en uppenbar risk att en sådan frihet skulle missbrukas, så att vissa församlingar mycket sällan skulle få höra gammaltestamentliga texter - eller brevtexter - läsas. Läronämnden sade i ett yttrande (Ln 1993:15) att det är en ordningsfråga med en betydelsefull bekännelsedimension vilka texter som läses i huvudgudstjänsten. Både den gammaltestamentliga texten och episteln är väsentliga och skall medvetet infogas och brukas i förkunnelsen, menade läronämnden.
UTSKOTTET
Utskottet har funnit det vara ändamålsenligt att behandla Centralstyrelsens skrivelse och motionen av Anders Åkerlund i ett och samma betänkande, eftersom båda behandlar frågor som i hög grad berör Psaltaren och användningen av denna bok i skilda sammanhang. Dock vill utskottet redovisa sina överväganden betr. skrivelsen och motionen, var för sig.
CsSkr 1995:11
Inledningsvis noterar utskottet med glädje att en provöversättning av Psaltaren inom kort kommer att publiceras. I de överväganden som nedan görs beträffande motion 1995:19 har utskottet anledning att betona Psaltarens stora betydelse både för gudstjänsten och för det enskilda andaktslivet.
Det är därför, enligt utskottets mening, naturligt att, på det sätt Centralstyrelsen föreslår, en provöversättning av Psaltaren tas i bruk. I sak vill utskottet sålunda bejaka det förslag till beslut som lämnas i skrivelsen. Utskottet instämmer också i att det är viktigt att en provöversättning kan utvärderas på ett så genomgripande sätt som möjligt, innan den färdiga översättningen av hela bibeln publiceras. För utskottet står det klart att detta förutsätter att texten också kan användas i huvudgudstjänster. Dock vill utskottet påpeka att detta, beträffande Psaltaren, får begränsad betydelse, eftersom det i evangelieboken endast förekommer två läsningar ur Psaltaren under en treårsperiod. Likväl bör möjlighet till alternativ användning av Bibelkommissionens provöversättningar ges.
Detta gäller naturligtvis inte bara Psaltaren, utan alla de texter som Bibelkommissionen publicerat. Det är dessa provöversättningar, redovisade i en till skrivelsen fogad bilaga, samt de provöversättningar som kan komma att publiceras av Bibelkommissionen, som Centralstyrelsen, liksom utskottet, avser i förslaget till kyrklig kungörelse.
Utskottet vill också understryka den viktiga roll som Svenska bibelsällskapet har i detta sammanhang.
Att en provöversättning av Psaltaren publiceras, aktualiserar också en rad frågeställningar om textläsningar i gudstjänsten och om de i evangelieboken ingående texterna. Till detta återkommer utskottet i sin behandling av motion 1995:19.
Utskottet vill emellertid fästa uppmärksamheten på den del av förslaget till kyrklig kungörelse som reglerar giltighetstiden. För utskottet förefaller det mindre lämpligt att kungörelsen fått en utformning som medför att den med automatik upphör att gälla vid ett visst datum. Utskottet skulle hellre se att endast kungörelsens ikraftträdande reglerades och att den, när den nya bibelöversättningen har kommit, upphäves genom särskilt beslut. Samtidigt hälsar utskottet med glädje att den nya bibelöversättningen skall föreligga, för att tas i bruk den första advent 1999.
Motion 1995:19
Inledningsvis vill utskottet framhålla att det är mycket väsentliga frågor som berörs i den föreliggande motionen. Psaltaren har genom kyrkans historia spelat en mycket viktig roll och gör det alltjämt. Redan i urkyrkan, sådan den möter i Apostlagärningarna, får Psaltaren tjäna som utgångspunkt för teologisk reflexion. Även i dag betyder, enligt utskottets mening, Psaltaren mycket, både i gudstjänsten och i det enskilda andaktslivet. Utskottet vill, liksom läronämnden, instämma i motionärens beskrivning av Psaltaren som en unik bok i bibeln som "uttryck för församlingens tro, lovsång, sökande, glädje och smärta."
Det är enligt utskottets mening väsentligt att Psaltaren får spela denna roll också i gudstjänstens sammanhang. Därför vill utskottet uppmuntra alla ansträngningar att ge Psaltaren en större roll i församlingens liv, än vad som nu många gånger är fallet. Särskilt vill utskottet understryka att Psaltaren kan få tjäna som ett församlingens tilltal, så att den delaktighetens och dialogens dynamik som behöver prägla gudstjänsten, stimuleras. Psalmer ur Psaltaren kan t.ex. betydligt oftare, än vad som nu är fallet, användas för växelsång mellan de båda första textläsningarna i huvudgudstjänsten.
Samtidigt som utskottet betonar att Psaltaren huvudsakligen är avsedd att sjungas, är utskottet väl medvetet om att Psaltaren också fyller viktiga funktioner som läst eller växelläst text, och som utgångspunkt för predikan.
Det finns här vissa omständigheter som utskottet vill fästa uppmärksamheten på. De psaltarpsalmer som finns som bibelvisor i psalmboken slits ganska mycket. Fler psaltarpsalmer borde tonsättas. Att detta ännu inte har skett beror, enligt utskottets bedömning, på det pågående översättningsarbetet. Här ser utskottet att den provöversättning som nu skall publiceras borde ge tillfälle till ökade insatser i detta sammanhang. Utskottet vill också framhålla att psalmer ur Psaltaren i ökad utsträckning skulle kunna användas som introitus.
Om det sålunda kan sägas att antalet tonsatta psaltarpsalmer är för litet, gäller detta i än högre grad om de texter ur Psaltaren som finns införda i evangelieboken. Utskottet menar att det, särskilt när nu en provöversättning av Psaltaren publiceras, är angeläget att det arbete med att ta fram alternativa texter ur Psaltaren som redan, genom den s.k. revisionsgruppen, kommit ett långt stycke på väg, nu fullföljs. Centralstyrelsen bör, enligt utskottets mening, ge Församlingsnämnden i uppdrag att arbeta vidare med detta och att tillse att det material, som redan finns, görs tillgängligt. Den kommande revision av evangelieboken som förutskickats vid tidigare kyrkomöten är angelägen. I det sammanhanget bör antalet texter, hämtade ur Psaltaren, ökas.
Dock vill utskottet, med hänsyn till Svenska kyrkans gemensamt antagna evangeliebok, inte tillstyrka det i motionen framlagda förslaget att läsning av ett lämpligt ställe ur Psaltaren skulle kunna ersätta läsning av den i evangelieboken intagna gammaltestamentliga texten, eller episteln. Följaktligen kan inte heller utskottet föreslå att en särskild kyrklig kungörelse med denna innebörd skulle utfärdas.
I detta sammanhang bör det påpekas att den reglering om tematiska gudstjänster som redan finns (SFKS 1968,3 5 ) gör det möjligt att utforma gudstjänster där både antalet textläsningar och urvalet av texter är annorlunda än det som normalt gäller i huvudgudstjänsten. Här kan Psaltaren i många sammanhang användas .
Sammanfattningsvis vill utskottet alltså betona den viktiga roll Psaltaren har i gudstjänst och andaktsliv. Utskottet önskar understryka att det under alla förhållanden är viktigt att arbetet med att ta fram ett ökat antal lämpliga psaltarpsalmer förs vidare, men att det nu, när en provöversättning av Psaltaren publiceras, blir än mer angeläget.
Utskottet anser sig inte kunna föreslå att kyrklig kungörelse med den i motionen begärda innebörden utfärdas, men vill likväl understryka sin uppfattning att de tankar som förs fram i denna motion är ett viktigt led i den pågående process som leder mot en ökad användning av Psaltaren och därmed till ett fullödigare uttryck för församlingens tro, tillbedjan och lovsång.
HEMSTÄLLAN
Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer utskottet
1. beträffande användningen av 1972 års Bibelkommissions provöversättingar av texter ur Gamla testamentet,
att kyrkomötet , med anledning av Centralstyrelsens skrivelse 1995:11, antar av gudstjänstutskottet i bilaga 5 framlagda förslag till kyrklig kungörelse om användningen av 1972 års Bibelkommissions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet.
2. beträffande användningen av Psaltaren i gudstjänsten
att kyrkomötet avslår motion 1995:19
Sigtuna den 21 augusti 1995
Glenn Håkansson Michael Kjörling
Närvarande:
Glenn Håkansson, ordf, Rune Entelius, Asta Karlsson, Ulla-Britt Emanuelsson, Ulla Fransson, Karl-Henrik Eriksson, Anders Åkerlund, Sven G Månsson, Ann-Marie Nylander, Elsa Spännar, Per-Göran Rosén, Birgitta Ågebrant, Bengt Linvall, Pekka Heikkinen, Einar Malmström
Biskop Biörn Fjärstedt har deltagit i utskottets överläggningar.
bil.1
Läronämndens yttrande Kyrkomötet
1995:4
med anledning av Svenska kyrkans centralstyrelses Ln
skrivelse om användningen av 1972 års Bibelkommis- 1995:4
sions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet
___________________________________________________________________________
Till läronämnden har för yttrande överlämnats CSkr 1995:11.
Från lärosynpunkt finns inga invändningar mot att bruka Bibelkommissionens provöver- sättningar enligt den ordning som anges i skrivelsen.
Uppsala den 8 augusti 1995
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
Klas Hansson
Närvarande: Ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop KG Hammar, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Carl Reinhold Bråkenhielm.
bil.2
Läronämndens yttrande Kyrkomötet
1995:12
med anledning av motion om användningen av Psaltaren Ln
i gudstjänsten 1995:12
__________________________________________________________________________
Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1995:19.
Motionen för samman två frågor: användningen av Psaltaren i gudstjänsten och läsningen av tre texter i gudstjänsten enligt 1986 års kyrkohandbok.
Det är från läromässig synpunkt viktigt att Psaltaren kommer till större användning i gudstjänsten. Den är en unik bok i bibeln och i kyrkans historia som "uttryck för församlingens tro, lovsång, sökande, glädje och smärta", som det står i motionen. Nyskriven musik, former för växelläsning och en textserie till kyrkoåret med enbart psaltartexter kan öka bruket av Psaltaren i olika slags gudstjänster. En förändring av de tre textläsningarna i gudstjänsten enligt förslaget i motionen skulle däremot kunna medföra att Gamla testamentets mångfald inte kommer till uttryck.
Sigtuna den 14 augusti 1995
På läronämndens vägnar
GUNNAR WEMAN
Ragnar Persenius
Närvarande: Ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, biskop Tord Harlin, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop KG Hammar, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Henrik Svenungsson, Göran Bexell, vice ordförande, Birger Olsson, Carl-Axel Axelsson, Anita Franzén, Björn Skogar, Cristina Grenholm, Carl Reinhold Bråkenhielm.
bil.3
Andra kyrkolagsutskottets
yttrande
1995:1y
Frågor om användande av 1972 års Bibelkommissions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet
Centralstyrelsens skrivelse CsSkr 1995:11
--------------------------------
Med anledning av Kyrkomötets gudstjänstutskott begäran om att andra kyrkolagsutskottet yttrar sig över förslaget till kyrklig kungörelse i Centralstyrelsens skrivelse 1995:11.
Utskottet beslutar
att tillstyrka förslaget till kyrklig kungörelse angående användandet av 1972 års Bibelkommissions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet.
Sigtuna 18 augusti 1995
På andra kyrkolagsutskottets vägnar
Torgny Larsson
Erik Apelgårdh
Närvarande: Torgny Larsson, ordf, Catarina Agrell, Gunnar Lindberg, Wivi-Anne Radesjö, Levi Bergström, Sune Holgersson, Anna-Lena Forsdahl, Thomas Söderberg, Herbert Sjödin, Robert Schött, Ingrid Johansson Fjelkman, Berith Öhrnberg, Hans-Olof Hansson, Hans-Olof Andrén, Britt Louise Agrell, Uppsala
bil. 4
Centralstyrelsens förslag till kyrklig kungörelse
om användningen av 1972 års Bibelkommissions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet
Kyrkomötet föreskriver med stöd av 29 kap. 13 3 kyrkolagen (1992:300) följande.
Domkapitlet får meddela föreskrifter om att vid läsningar av texter som finns intagna i Den svenska evangelieboken och Den svenska kyrkohandboken I och II samt vid andra textläsningar i allmänna gudstjänster och kyrkliga handlingar som firas i stiftets församlingar alternativt får användas 1972 års Bibelkommissions provöversätningar av texter ur Gamla testamentet.
Denna kungörelse träder i kraft 1 november 1995 och gäller till första söndagen i advent 1999.
bil.5
Gudstjänstutskottets förslag till kyrklig kungörelse
om användningen av 1972 års Bibelkommissions provöversättningar av texter ur Gamla testamentet
Kyrkomötet föreskriver med stöd av 29 kap. 13 3 kyrkolagen (1992:300) följande.
Domkapitlet får meddela föreskrifter om att vid läsningar av texter som finns intagna i Den svenska evangelieboken och Den svenska kyrkohandboken I och II samt vid andra textläsningar i allmänna gudstjänster och kyrkliga handlingar som firas i stiftets församlingar alternativt får användas 1972 års Bibelkommissions provöversätningar av texter ur Gamla testamentet.
Denna kungörelse träder i kraft 1 november 1995.