Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att söka samarbete med kvinnojourers riksförbund kring kvinnovåld samt uppmuntra församlingar till öppen delaktighet.

Motivering
På senaste år har trycket ökat markant på landets kvinnojourer vilket resulterat i att det är kö till skyddade boenden. Normalt brukar trycket generellt öka efter semestertider men till skillnad från tidigare har även nya målgrupper sökt sig till kvinnojourer, vilket medverkat till ett konstant tryck. Dessa är främst unga kvinnor som är utsatta för hedersrelaterat våld och där vissa av dem riskerar bli bortgifta under sommaren. Om detta vittnar flera kvinnojourer om.
Det är ofta ett livsavgörande steg att aktivt söka hjälp och skydd hos kvinnojourer då kvinnorna ofta har utsatts för regelbunden hjärntvätt och en fysisk misshandel som efter en tid anses normativ i familjestrukturen. Att söka aktiv hjälp i en sådan situation handlar därför oftast om att en insikt blivit funnen om att något i tillvaron är väldigt fel. Vad gäller våld som uppstår ur religiöst – och kulturellt slag finns här en möjlighet för Svenska kyrkan att peka på kristendomens helande människosyn, medverka till ett andligt helande och en väg till en kärleksfull Gud. Många av dessa trasiga kvinnor som länge befunnits i vanmakt och fördömelse av en sträng Gud, kan här ges möjlighet att se en annan sida av Gud som kristendomen förmedlar.
Att vara utsatt för våld av både fysisk och psykisk art är för många en skambelagd händelse, där det i vissa fall råder begreppsförvirring om var skuldbördan ligger. I många fall handlar våldet om att det hos förövaren förekommer missbruk, psykisk instabilitet eller en dysfunktionell störning i familjen. I andra fall kan det handla om religiösa föreställningar som både finns i hederskulturer och i övriga sekter. Detta är starkt patriarkaliska och dominerande. Man kan därför inte bortse från att många utsatta kvinnor går med djupa funderingar och därmed har behov av att upprätta i sitt människovärde. Precis som det idag finns fängelsepräster, sjukhuspräster och präster på högskolor, torde det därför även finnas behov av andliga vägledare på landets kvinnojourer. Vägledarna kan vara antingen präster eller diakoner. Att dessa bör vara av det kvinnliga könet är oftast en förutsättning för att kunna samverka aktivt på kvinnojourerna, då många kvinnor är rädda för män. Detta bör därför ses som en angelägen fråga som Svenska kyrkan kan medverka i.

Gävle den 27 juli 2011