Förhandlingsordning för fastställande av löner för präster

Kyrkostyrelsens förslag: Det finns inte längre någon anledning för Kyrkomötet att stå fast vid de uttalanden som gjordes av 1999 års kyrkomöte i frågan om vilken förhandlingsordning som skall gälla för kyrkligt anställda. Vilken förhandlingsordning som bör gälla får, såvitt gäller arbetsgivarsidans hållning, övervägas av Församlingsförbundet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med vårt.

Remissinstanserna

Remissvaren ger inte ett entydigt svar på vilken förhandlingsordning som skall gälla. Det finns dock en stor majoritet för en ändring av den nuvarande ordningen.

Detta får stöd bl.a. av Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Karlstad stift som ”bejakar att Kyrkomötet i ett uttalande i linje med promemorians överväganden befriar Församlingsförbundet från de uttalanden som gjordes vid 1999 års kyrkomöte om ordningen för fastställande av prästernas löner”.

Kyrkonämnden i Kalmar kyrkliga samfällighet, Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Stockholms stift, Kyrkonämnden i Göteborgs kyrkliga samfällighet, Stiftsstyrelsen och Domkapitlet i Västerås stift, Domkapitlet i Strängnäs stift, Domkapitlet i Härnösands stift och Sundsvalls kyrkliga samfällighet delar promemorians bedömning att Kyrkomötet skall uttala att det lämnas fritt för Församlingsförbundet att som arbetsgivarorganisation pröva vilken förhandlingsordning som bör gälla.

Församlingsförbundet instämmer i utredningens överväganden att Kyrkomötet inte skall uttala sig om vilken förhandlingsordning som bör gälla utan att Församlingsförbundet fritt prövar den frågan. Akademikerförbundet biträder att Kyrkomötet inte skall uttala annat än att det lämnas fritt för Svenska kyrkans Församlingsförbund att i kollektivavtal med arbetstagarorganisationerna fastställa ordningen för lönesättningen avseende prästerna. SKTF ställer sig bakom tanken att det är kollektivavtalsparterna som fullt ut skall äga frågan om vilken förhandlingsordning som skall gälla mellan avtalsparterna. SKTF konstaterar samtidigt att prästerna inte är undantagna regleringen i Kyrkans löneavtal och att den nuvarande ordningen för fastställande av löner för präster därför står i strid med avtalets intentioner om lokal lönebildning. En förändring av förhandlingsordningen är enligt SKTF synnerligen angelägen.

Nyköpings kyrkliga samfällighet menar att den nuvarande förhandlingsordningen skall ses över. Stiftsstyrelsen i Linköping stift finner övervägande skäl för att göra systemet mera flexibelt i enlighet med vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Stiftsstyrelsen förordar därför att Församlingsförbundets medverkan i fastställande av prästlöner skall betraktas som en frivillig service åt de kyrkliga arbetsgivare som önskar denna service. Stiftsstyrelsen i Strängnäs stift förordar att ”nuvarande förhandlingsordning för fastställande av löner för präster ses över och förbättras. Ur Strängnäs stifts synpunkt är det väsentligt att lönebilden förblir så sammanhållande som möjligt. Löneöversynen bör nu kunna handläggas av de enskilda arbetsgivarna/ pastoraten. Församlingsförbundet skall dock efter förfrågan från församling/pastorat kunna medverka i förhandlingar, handha lönestatistik samt yttra sig i fråga om rekommendationer för de kyrkliga tjänsterna särskilt vad avser löner så att lönebilden för stiftets präster hålls samman så långt det är möjligt”.

Några remissinstanser, Luleå stifts Församlingsförbund, Skara stifts Församlingsförbund samt Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Luleå stift, vill behålla den nuvarande ordningen och pekar på fördelarna såsom möjlighet till att driva en god regional lönepolitik där domkapitlet kan framföra synpunkter på lönepolitik och lönesättning, helhetssyn, arbetsmiljö, jämställdhet m.m.

Andra remissinstanser, Oscars församling, Norrköpings kyrkliga samfällighet, Kyrkorådet i Tysslinge församling och Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Visby stift, anser att förhandlingar om prästlöner skall skötas av den lokala arbetsgivaren.

Domkapitlet i Uppsala stift förordar att det bör vara Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet som skall pröva vilken förhandlingsordning skall gälla för fastställande av löner för präster. För kyrkoherdar skall löneförhandlingarna bibehållas i nuvarande form med förhandling på stiftsnivå. För övriga präster ser domkapitlet inte några hinder mot att dessa löner förhandlas lokalt. Stiftsstyrelsen i Uppsala stift har samma uppfattning som domkapitlet och tillägger att kyrkoherdarnas löner bör förhandlas på stiftsnivå, dels för att tydliggöra kyrkoherdens tillsynsansvar, dels för att lokalt ej riskera att eventuellt beroendeförhållande mellan arbetsgivare och kyrkoherde utnyttjas.

Domkapitlet i Lunds stift framhåller att en ändring av förhandlingsordningen för präster inte får leda till att det blir en obefogad löneskillnad mellan fattiga och rika pastorat. Domkapitlet i Luleå stift menar att den nuvarande modellen medför att det finns en regional samsyn när det gäller lönesättningen som motverkar konkurrens mellan rika och fattiga församlingar.

1 Bakgrund

En av de mest omdiskuterade frågorna vid utarbetandet av kyrkoordningen var regleringen av frågor avseende prästers anställning när den statliga regleringen upphörde. Resultatet blev det som kallades ”prästpaketet” eller ”en samlad lösning”. I Svenska kyrkans centralstyrelses skrivelse Kyrkoordning för Svenska kyrkan (CsSkr 1999:3) sammanfattades den samlade lösningen under rubriken ”Lokal anställning – tydlig tillsynsfunktion hos biskop och domkapitel”. Det innehöll flera olika komponenter. De olika delar i ”prästpaketet” som fanns i Centralstyrelsens skrivelse och som Kyrkomötet anslöt sig till i sitt beslut om kyrkoordningen kan i huvudsak sammanfattas i följande punkter.

1. Kyrkoherdar och komministrar är anställda hos församlingen/samfälligheten; stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkter är anställda hos stiftet.

2. Kyrkoherdens ställning har klargjorts genom reglering i kyrkoordningen av kyrkorådets och kyrkoherdens ställning samt av ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde.

3. Stiftsstyrelsen beslutar om minimiantalet präster som skall finnas anställda hos pastoratet.

4 Det skall finnas en församlingsinstruktion.

5. Endast den som är behörig att utöva uppdraget som präst får inneha anställning som präst.

6. Innan någon anställs som präst prövar domkapitlet behörigheten och yttrar sig över de behöriga sökandena utifrån de särskilda krav som befattningen ställer.

7. Biskop och domkapitel har tillsyn över hur prästerna utövar sina uppdrag och efterlever sina avgivna vigningslöften innefattande möjligheten att obehörigförklara en präst.

8. Domkapitlet skall göra en befogenhetsprövning före ev. beslut om arbetsrättsligt grundade disciplinära åtgärder gentemot en präst.

9. Svenska kyrkans församlingsförbund företräder alla församlingar, samfälligheter och stift samt den rikskyrkliga organisationen i frågor om kollektivavtal med löneförhandlingar för präster på stiftsnivå och yttranderätt för domkapitlet.

Vissa av de nämnda punkterna motsvarar direkt vad som gällde före den 1 januari 2000 medan andra medförde att nya bestämmelser fördes in i kyrkoordningen utan någon direkt motsvarighet i tidigare regelsystem. Punkterna 1, 3, 5, 6 och 7 har en tydlig förbindelse med vad som tidigare gällde även om utövandet av det lokala arbetsgivarskapet för prästerna var reglerat och begränsat genom den statliga regleringen av prästtjänsterna, vilken innefattande att viktiga arbetsgivarfunktioner låg hos domkapitlet. Punkterna 2, 4 och 8 hade inte direkta motsvarigheter i tidigare föreskrifter även om det fanns en delvis motsvarande ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och kyrkoherde som den nu i kyrkoordningen givna.

Punkten 9 innehåller två olika men vid utarbetande av kyrkoordningen och i den följande diskussionen till stor del sammanhållna frågor. Det gäller dels att Församlingsförbundet i kyrkoordningens 34 kap. 6 § givits ställning som företrädare för kyrkliga arbetsgivare, dvs. församlingar, samfälligheter, stift och nationell nivå, i frågor om kollektivavtal och stridsåtgärder. Dels gäller det att Kyrkomötet, utan att kunna besluta om bestämmelser eftersom det hör till kollektivavtalsområdet, har uttalat sig om vad som bör gälla vid löneförhandlingar för präster. Några bestämmelser direkt motsvarande dem som finns i punkt 9 fanns inte tidigare även om de lokala löneförhandlingarna avseende präster också tidigare, via domkapitlets arbetsgivarfunktioner, låg på stiftsnivån.

Bestämmelserna om Församlingsförbundet i kyrkoordningen avser uppgiften att företräda kyrkliga arbetsgivare men de gäller inte frågan om medlemskap i Församlingsförbundet. Beträffande detta finns inga bestämmelser i kyrkoordningen. Beslut om medlemskap i Församlingsförbundet fattas av varje församling, samfällighet och stift för sig. Det kan dock noteras att redan före kyrkoordningens ikraftträdande hade alla församlingar och samfälligheter valt att tillhöra Församlingsförbundet.

Vilken förhandlingsordning som skall gälla vid förhandling om prästernas löner följer alltså inte direkt av bestämmelserna i kyrkoordningen. Det var dock en förutsättning när kyrkoordningen beslutades att löneförhandlingarna avseende prästerna skulle ske på stiftnivån. I Centralstyrelses kyrkoordningsskrivelse sades härom följande (CsSkr 1999:3, sid. 2–59):

När kyrkoordningen beslutades riktades inte några invändningar mot vad Centralstyrelsen anförde även om det fanns motioner med ifrågasättande av regleringen i kyrkoordningen av Församlingsförbundets ställning. I Andra kyrkolagsutskottets betänkande Kyrkoordning för Svenska kyrkan (2 KL 1999:1, sid. 66) framhölls särskilt att ”Förslaget om en gemensam arbetsgivarorganisation som för löneförhandlingarna för prästerna på stiftsnivån i en process där domkapitlet skall höras markerar prästernas tillhörighet till stiftet”.

I Läronämndens yttrande (Ln 1999:3) över kyrkoordningsförslaget behandlades inte frågor om lönebildningen särskilt. Läronämnden konstaterade att kyrkoordningsförslaget innebar att de arbetsrättsliga frågorna skiljdes från de frågor som gäller vigningstjänstens innehåll.

Gentemot synpunkter i remissomgången anförde Läronämnden att den skulle delat uppfattningen att kyrkoordningsförslaget innebar en förskjutning i kongregationalistisk riktning om inte andra förändringar skett, t.ex. domkapitlets tillsyn över församlingarna och det klargörande av kyrkoherdens ställning som Kyrkoordningen ger uttryck för och uttalade: ”Bedömningen av kyrkans karaktär som mer eller mindre kongregationalistisk måste göras från en sammanvägning av många faktorer och kan inte hänföras till en enda komponent.”

2 Förhandlingsordning avseende lönesättning av präster

Den reglering av förhandlingsordningen beträffande löner för präster som finns i Löneavtal 2001, vilket gäller t.o.m. 31 mars 2005, bygger på de uttalanden som gjordes när kyrkoordningen beslutades. I 8 § i det nämnda avtalet sägs att stiftsförbund inom Svenska kyrkans Församlingsförbund utgör lokal arbetsgivarpart avseende löneöversyn för präster. Vidare anges att i samband med nyanställning av präster utgör stiftsförbund inom Församlingsförbundet lokal arbetsgivarpart vid lönesättningen. För övriga kategorier anställda är det den lokala arbetsgivaren som är arbetsgivarpart. Den lokala arbetsgivaren kan dock uppdra till Församlingsförbundet att genomföra stiftsvisa förhandlingar även för övrig personal. Det kan noteras att Kyrkans akademikerförbund som facklig organisation inte önskade någon särskild reglering beträffande förhandlingar om prästlöner utan primärt menade att även vid dessa förhandlingar borde den lokala arbetsgivaren vara part vid löneöversyn och vid lönesättning av nyanställda. När tidigare Löneavtal 2000 ersattes av nuvarande avtal ville Församlingsförbundet införa ett tillägg som skulle innebära att alla löneförhandlingar avseende präster, även sådana som regleras i avtalets 3 §, skulle ske med stiftsförbunden. I 3 § anges att förhandlingar om lön skall ske då part begär det och att överenskommelse om lön får träffas med enskild arbetstagare. Det föreslagna tillägget avvisades av Akademikerförbundet.

3 Arbetsdomstolens dom

Det har genom senare rättspraxis visat sig att lönesättning av präster kan ske lokalt utan att det är fråga om något brott med kollektivavtalet. I Arbetsdomstolens dom AD 9/03, meddelad i januari 2003, prövades om en enskild präst hade rätt att förhandla sin lön direkt med arbetsgivaren. Bakgrunden var tre fall av lönesättning av församlingspräster. Först hade respektive prästs lön fastställts efter förhandlingar mellan stiftskretsen av Kyrkans akademikerförbund och Församlingsförbundets stiftsförbund. Kort därefter hade de lokala arbetsgivarna beslutat om viss höjning av lönen. Dessa beslut hade tillkommit sedan prästerna genom fackliga förtroendemän kontaktat arbetsgivarna och framfört önskemål om höjning av lönerna.

Församlingsförbundet ansåg att Akademikerförbundet gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott genom att företräda medlemmar vid förhandling om lön direkt med arbetsgivaren. Arbetsdomstolen konstaterade att det i alla tre fallen handlat om att den enskilde prästen kommit överens med arbetsgivaren, även om fackliga förtroendemän i viss utsträckning biträtt de enskilda arbetstagarna. Kollektivavtalet § 8 utpekar stiftsförbundet som part endast vid löneöversyn och nyanställning. Det hindrar inte att en överenskommelse om lön träffas mellan enskild präst och dennes arbetsgivare. Domstolen fann att Församlingsförbundet inte hade visat att det i de tre fallen förekommit några brott mot kollektivavtalet och yrkandena om skadestånd avslogs.

I Församlingsförbundet Förbundsinfo 5-2003 sägs följande om konsekvenserna av Arbetsdomstolen dom.

4 Kyrkomötets fortsatta behandling av frågor om Församlingsförbundet och förhandlingsordningen

I Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande Svenska kyrkans församlingsförbund som företrädare för kyrkliga arbetsgivare (TU 2000:2) behandlades tre motioner med förslag om ändring eller upphävande av bestämmelserna i 34 kap. 6 § kyrkordningen. I motionerna fanns också önskemål om förändringar så att löneförhandlingar skulle kunna föras lokalt. Utskottet fann inte några skäl till ett annat synsätt än det som låg till grund för beslutet vid 1999 års kyrkomöte. Vidare menade utskottet att det är naturligt att trossamfundet Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar har en gemensam arbetsgivarorganisation och att de allmänna anställningsvillkoren för alla kyrkligt anställda regleras i ett gemensamt kollektivavtal.

Vid 2001 års kyrkomöte återkom frågorna om regleringen av Församlingsförbundets ställning och ordningen för löneförhandlingar i tre nya motioner. Tillsyns- och uppdragsutskottet (TU 2001:10) konstaterade att ordningen för fastställande av prästernas löner med förhandling på stiftsnivå genom församlingsförbunden i stiften hade gällt under en begränsad tid. Utskottet menade att erfarenheterna av gällande ordning inte var entydiga. I betänkandet pekade utskottet för sin del på vikten av att handläggningstiderna när lön skall fastställas vid en nyanställning hålls så korta som möjligt och på betydelsen av en väl fungerade dialog och samverkan mellan de lokala arbetsgivarna och stiftsförbunden. Kyrkomötet antog utskottets förslag att det i samverkan mellan Kyrkostyrelsen och Församlingsförbundet borde göras en utvärdering av gällande ordning för fastställande av prästernas löner(KmSkr2001:11).

I en motion till 2002 års kyrkomöte fanns förslag som syftade till ett upphävande av 34 kap. 6 § kyrkoordningen och i ytterligare tre motioner hemställdes om åtgärder för att få till stånd lokala förhandlingar beträffande prästernas löner. Tillsyns- och uppdragsutskottet hänvisade i betänkandet Vissa frågor om löneförhandlingar m.m. för kyrkligt anställda (TU 2002:1) till beslutet vid 2001 års kyrkomöte om att det skulle göras en utvärdering av nuvarande förhandlingsordning och menade att det är naturligt att denna fullföljs innan någon förändring övervägs. Vidare angavs att utvärderingen inledningsvis skulle ske genom en enkät riktad till samtliga församlingar/ samfälligheter och stiftsförbund. Sedan enkäten genomförts borde man enligt utskottet gå vidare med den fortsatta frågan om vilken betydelse löneförhandlingar på stiftsnivå bedöms ha för den lokala prästanställningen och vilka konsekvenser en annan ordning skulle få. Utskottet föreslog att motionerna skulle avslås och det blev också Kyrkomötets beslut.

5 Församlingsförbundets enkät

Församlingsförbundet skickade hösten 2002 ut en enkät om stiftsförbundens uppdrag att lönesätta präster. Frågan som ställdes i enkäten var: ”Vill ni ha kvar nuvarande ordning för lönesättning av präster via stiftsförbunden? Ja/Nej”. Enkäten skickades till de 865 lokala arbetsgivarna (församlingar/samfälligheter), de 15 stiftsförbunden och de 13 stiftsstyrelserna. Efter två påminnelser sammanställdes svaren. Sammanställningen har gjorts inom Församlingsförbundet.

Av församlingar och samfälligheter var det 88 procent som svarade. En sammanställning av dessa svar ger följande resultat.

Majoriteten av dem som svarade ville således behålla nuvarande system där stiftsförbundet lönesätter prästerna. De som svarat representerar drygt 7, 2 miljoner kyrkotillhöriga. En redovisning av svaren med hänsyn till hur många som tillhör församlingarna och samfälligheterna ser ut på följande sätt:

Sammanställningen visar tydligt att de små enheterna i störst utsträckning vill fortsätta med det nuvarande systemet och att det främst är de större som uttalat sig för en förändring. I Församlingsförbundets sammanställning noteras att enkätfrågans utformning möjligen kan ha styrt utfallet. Det fanns inget svarsalternativ som klargjorde att ett slopande av nuvarande ordning ändå skulle kunna innebära en möjlighet för församlingar att – på samma sätt som nu sker för övriga personalkategorier – lämna fullmakt till stiftsförbunden för prästerna. Av stiftsförbunden svarade 11 st. ja och 3 st. nej. Ett stiftsförbund svarade inte. Av stiftsstyrelserna svarade 2 st. ja och 9 st. nej. En stiftsstyrelse svarade inte. Gällande ordning har alltså en starkare förankring hos stiftsförbunden än hos stiftsstyrelserna.

6 Överväganden och förslag

Det som nu är reglerat beträffande förhandlingsordningen bygger på att Församlingsförbundet har velat ställa sig solidarisk med de uttalanden som tidigare har gjorts från Kyrkomötets sida. Från Församlingsförbundets sida finns dock en önskan att inte längre vara bundet av det som sades vid 1999 års kyrkomöte om ordningen för fastställande av prästernas löner. Frågan har varit föremål för överläggning mellan Kyrkostyrelsens arbetsutskott och Församlingsförbundets styrelses arbetsutskott i november 2003.

Den tidigare redovisade AD-domen medför i sig inte någon förändring i den avtalsreglerade förhandlingsordningen. Domen visar dock att lönesättning nu kan ske genom ett lokalt arbetsgivarbeslut så länge den inte gäller lönesättning vid nyanställning eller den avtalsreglerade löneöversynen. Den ordning som önskades vid kyrkoordningens tillkomst har därmed inte fullt ut kommit till stånd.

Det nu gällande kollektivavtalet avser tiden fram till den 1 april 2005. Det kan förutsättas att det kommer att sägas upp i sådan tid – tre månader före avtalstidens utgång – att ett nytt avtal skall förhandlas fram under våren 2005. Det går nu inte att säga något om hur lång tid det nya avtalet kommer att gälla eller när frågan kan bli aktuell på nytt. Det är inte heller möjligt att veta vad som kan bli resultatet av kommande avtalsförhandlingar. Vad som däremot står klart är att om det skall vara möjligt att göra en ändring i förhandlingsordningen för förhandlingar om prästlöner som också har stöd från Kyrkomötet behöver frågan tas upp på 2004 års kyrkomöte.

Vid en bedömning av vad som är en rimlig ordning för framtiden är en viktig fråga vilken betydelse stiftsvisa löneförhandlingar via stiftsförbunden inom Församlingsförbundet skall tillmätas när det gäller att slå vakt om Svenska kyrkans episkopala struktur och om en självständighet i ämbetsutövningen från prästernas sida. Det i detta sammanhang viktigaste är stiftets tillsynsfunktion innefattande bl.a. bestämmelserna om befogenhetsprövning och församlingsinstruktion. Det torde stå klart att även med förhandlingar via stiftsförbunden kommer i huvudsak samma faktorer att vara avgörande för lönesättningen som vid direkt lokala förhandlingar. Kyrkomötesdiskussionerna och Församlingsförbundets enkät visar också att det finns ett ifrågasättande av gällande ordning och det förefaller inte osannolikt att detta kommer att ske i än högre grad i framtiden.

Det torde inte finnas skäl för Kyrkomötet att närmare pröva utfallet av den enkät som gjorts från Församlingsförbundets sida. Resultatet blir olika om man enbart ser på svaren i relation till antalet församlingar/samfälligheter som svarat ja resp. nej eller om man väger in hur många personer de svarande representerar. Bedömningen av utfallet av enkäten när det gäller att agera i förhållande till den egna medlemsopinionen bör ankomma på Församlingsförbundet. När kyrkoordningen utarbetades var det inte en opinionsundersökning som låg till grund för övervägandena även om det kan konstateras att det fanns en stor majoritet bland remissinstanserna för de föreslagna bestämmelserna om regleringen i kyrkoordningen av Församlingsförbundet som företrädare för de kyrkliga arbetsgivarna.

Mot bakgrund av det som här anförts finns det skäl som talar för att Kyrkomötet skall uttala att det lämnas fritt för Församlingsförbundet att överväga vilken förhandlingsordning som bör gälla utan att Kyrkomötet därmed tar ställning till frågan om det bör bli lokala förhandlingar av samma slag för alla grupper av kyrkligt anställda eller om dagens ordning bör bibehållas. Denna linje får också stöd av de flesta remissinstanserna. Detta innebär i praktiken att Kyrkomötet inte längre vidhåller de uttalanden som 1999 års kyrkomöte gjorde genom att ansluta sig till det som framfördes i fråga om förhandlingsordningen i Centralstyrelsens skrivelse 1999:3 Förhandlingsordningen får såvitt gäller arbetsgivarsidans hållning helt bestämmas inom Församlingsförbundet vars demokratiskt uppbyggda organisation ju vilar på representation från medlemmarna – församlingar, samfälligheter, stift och Svenska kyrkan på nationell nivå.