Efter många års arbete i kommitté, med remisser och ofta hetsiga diskussioner kom 1986 den senaste versionen av Den svenska psalmboken, godkänd av Kyrkomötet. Nu har vi också fått en ny evangeliebok, men när den trycks av Verbum har psalmboken fått ett tillägg, som inte alls behandlats av Kyrkomötet. Detta har i stället ”antagits av EFS styrelse”. Frågan inställer sig då om detta är ett lämpligt tillvägagångssätt.

Tillägget har praktiska fördelar, men också nackdelar. Det innehåller härliga hymner men också sånger av undermålig kvalitet och ibland en tveksam eller förlegad teologi. Hanteringen av tillägget står i stark kontrast till vad fallet var för psalmboken.

Skall vi i fortsättningen lättvindigt trycka in i psalmboken vad en viss grupp i kyrkan känner för eller hur skall vi framöver se på Svenska kyrkans psalmbok? Är det förlaget som rår över psalmboken? Hur har kyrkans representanter tänkt? Kommer vi i fortsättningen ha ett seriöst psalmboksarbete eller skall det lämnas till marknaden?

En mindre delfråga gäller namnskicket i psalmboken. Tidigare kunder man klaga på att de manliga författarna och kompositörerna bara fick initialer före efternamnet, medan deras kvinnliga motsvarighet stod med sina fulla namn. Nu har dopnamnet tagits bort också för kvinnorna. Varför? Är inte dopnamnet – det kristna namnet, som det heter på engelska – av vikt i kyrkan? Och är det inte av betydelse för bilden av personen vare sig det är en man eller en kvinna? Något utrymmesskäl kan det inte gärna vara tal om.

Hur avser Kyrkostyrelsen fortsättningsvis att hantera psalmboksfrågan?

Göteborg den 11 oktober 2004

Britta Olinder