”Utskottet ser nödvändigheten i att reda ut Svenska kyrkans förhållningssätt till totalitära regimer t.ex. kommunismen, som begått brott mot mänskligheten och att kyrkans människosyn prövas mot utförda handlingar”, fastslog Kyrkolivsutskottet för fyra år sedan i sitt betänkande (Kl 2000:12) över min motion samma år (Mot 2000:62) i vilken föreslogs ett forskningsprojekt för att kartlägga kyrkans och dess lednings inställning till socialistiska diktaturer och den i decennier dokumenterade kommunistiska våldsideologin.

Kyrkolivsutskottet konstaterade vidare, att det tagit del av ”pågående och planerade forskningsprojekt vid Forskningsavdelningen” och att det fanns ”avsatta medel för forskning kring Svenska kyrkans samtidshistoria”. Inte nog härmed: det av mig efterlysta utredningsarbetet är redan ”initierat”, summerade ett icke helt enigt utskott (särskilt yttrande avgavs från m-gruppen) och lämnade ärendet genom att föreslå avslag på motion 62. Kyrkomötets majoritet nickade bifall till förslaget, förhoppningsvis lugnad av utskottets besked:

Men fyra års trägen väntan på resultat – eller åtminstone delresultat – av den initierade forskningen om kyrkliga dignitärers samröre med, bugande för och/eller hyllningar till kommunistiska regimer, har varit förgäves. I den strida ström av mer eller mindre intressanta rapporter eller annat material från kyrkokansliet, som kommer i brevinkastet, har inget i ärendet funnits i kuverten. Betydligt snabbare har TV:s Uppdrag granskning arbetat, som nyligen framgick av ett par mycket uppmärksammade reportage, där dess medarbetare på ett lika avslöjande som välgörande sätt blottlade vänsterpartiets förhållande till ovannämnda regimer.

De logiska och nödvändiga frågorna till Kyrkostyrelsen är nu de som följer:

- Hur långt har det redan år 2000 enligt Kyrkolivsutskottet initierade forskningsprojektet framskridit?

- När kommer rapporten om detta – eller delrapport – att presenteras i saken?

Norrköping den 6 oktober 2004

Bengt Olof Dike