I betänkandet behandlas Kyrkostyrelsens skrivelse (KsSkr 2004:4) Kyrkliga böcker på lulesamiska som här framlägger nya översättningar av Nya testamentet, Den svenska evangelieboken och en psalmbok på lulesamiska. Utskottet föreslår Kyrkomötet att bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att

1. bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse 2004:4 punkten 1.

2. bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse 2004:4 punkten 2.

3. bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse 2004:4 punkten 3.

Redogörelse för ärendet

Skrivelsen

Kyrkostyrelsens skrivelse 2004:4 Kyrkliga böcker på lulesamiska

1. Kyrkomötet beslutar att från och med den helige Mikaels dag, 2 oktober 2005, får i Svenska kyrkan användas den av Svenska Bibelsällskapet år 2003 publicerade översättningen av Nya testamentet till Lulesamiska, Ådå testamennta.

2. Kyrkomötet beslutar att från och med den helige Mikaels dag, 2 oktober 2005, får i Svenska kyrkan användas den framlagda psalmboken på lulesamiska, Julevsáme Sálmmagirjje.

3. Kyrkomötet beslutar att från och med den helige Mikaels dag, 2 oktober 2005, får i Svenska kyrkan användas den framlagda översättningen av Den svenska evangelieboken till lulesamiska.

Läronämnden

I läronämndens yttrande 2004:1y berörs skrivelsen. Yttrandet bifogas som bilaga 1.

Utskottet

Bakgrund

Frågan om översättningar av Svenska kyrkans gudstjänstböcker till de olika samiska språken har tidigare behandlats i Ombudsmötet 1992. Ombudsmötet beslutade då att översätta psalmbok och kyrkohandbok till samiska OG 1992:501. Samiska översättningsprojekt bedrivs i samverkan med kyrkor och bibelsällskap i andra nordiska länder.

Kyrkoordningens bestämmelser om gudstjänstböcker

Enligt kyrkoordningen är Svenska kyrkans gudstjänstböcker Bibeln, Den svenska kyrkohandboken, Den svenska psalmboken, Den svenska evangelieboken och En liten bönbok (18 kap. 1 § Kyrkoordningen). Kyrkomötet beslutar vilka översättningar till andra språk av Svenska kyrkans gudstjänstböcker som får användas i Svenska kyrkan (18 kap. 8 § Kyrkoordningen).

De olika samiska språken räknas i Sverige som officiella minoritetsspråk. Att språkliga minoriteter inom Svenska kyrkan får möjlighet att använda sitt eget språk i gudstjänsten har varit ett syfte för översättningarna.

Ådå testamennta, Nya testamentet på lulesamiska

De översättningar till samiska som tidigare funnits är Bibeln på nordsamiska från 1895 och Nya testamentet på lulesamiska från 1903. Bibelsällskapen i de nordiska länderna Sverige, Norge och Finland, tog under 1980-talet initiativet till att på nytt översätta Bibeln till samiska, i första hand till nordsamiska och lulesamiska. Det lulesamiska Nya testamentet från 1903 hade blivit alltför ålderdomligt, många kunde inte läsa texterna.

Ombudsmötet beslöt 1992, som tidigare beskrivits, i enlighet med Gudstjänstutskottets begäran att översätta psalmbok och kyrkohandbok till de samiska språken. Behovet av att också få en lulesamisk bibelöversättning blev allt tydligare desto längre man kom med översättningen av kyrkohandboken till lulesamiska. Att översätta kyrkohandboken handlar mycket om att arbeta med bibeltexter eftersom gudstjänst och bibeltext är områden som både ligger nära varandra och som påverkar varandra.

En projektgrupp sammansatt av fyra personer från Norge och fyra från Sverige, samtliga med lulesamiska som modersmål, har arbetat med översättningen av Nya testamentet. I översättningsarbetet har man haft i huvudsak tre olika utgångspunkter, nämligen moderna bibelöversättningar, den grekiska grundtexten och den tidigare lulesamiska översättningen. Lulesamiskan som skriftspråk utvecklas snabbt, många kan tala lulesamiska, men få behärskar att skriva det. Därför har arbetet med översättning av Nya testamentet, och tidigare kyrkohandboken, haft stor betydelse för lulesamiskans utveckling som skrivet språk. Först utfördes en provöversättning av Nya testamentet till lulesamiska, Ådå Testamennta, som Kyrkomötet år 2001 godkände för användning i Svenska kyrkans gudstjänster. Erfarenheterna från provöversättningen togs tillvara och en del överväganden gjordes så att den nuvarande översättningen så småningom kunde tas fram. Inget språkprojekt har för lulesamiskans del haft en sådan omfattning som detta.

Julevsáme Sálmmagirjje, psalmbok på lulesamiska

Tidigare hade psalmer från 1695 års svenska psalmbok översatts till lulesamiska och utgivits 1744 och 1786, Psalm-Kirje. Från 1819 års svenska psalmbok översattes psalmer till lulesamiska och utgavs år 1849 och 1895, Same tjåggolvasen Psalm-Kirje med översättningar av P. Grönlund och G. E. Rehn. Det fanns ett litet urval psalmer från 1937 års psalmbok översatta till lulesamiska av H. Grundström. De publicerades år 1958. Efter att Norge och Sverige fått nya psalmböcker, 1984 och 1986, behövdes översättningar av dessa till lulesamiska.

Ombudsmötet 1992 beslöt att SFRV:s styrelse skulle låta översätta utdrag ur 1986 års psalmbok till de tre samiska språken, nämligen nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska. Det finns få personer idag som är verksamma med översättningsarbeten till olika samiska dialekter, vilket har fått konsekvenser i det avseendet att översättningsarbetet med psalmboken till lulesamiska påbörjats först sedan kyrkohandboken och Nya testamentet blivit översatta.

Vid 1993 års ombudsmöte behandlades en skrivelse från SFRV:s styrelse om Svenska kyrkan och samerna, StSkr 1993:512 samt motionerna OMot 1993:566 och OMot 1993:567 av Församlingsutskottet (OF 1993:517). Utskottet påtalade vikten av att Ombudsmötets beslut från 1990 och 1992 följdes upp så att de beslutade översättningarna av Den svenska psalmboken och Den svenska kyrkohandboken del I samt Den svenska evangelieboken kunde genomföras. Under år 1996 bildades Svenska kyrkans samiska råd, senare Samiska rådet inom Svenska kyrkan. Dess uppgift är bland annat att främja den samiska kulturens egenart och dess uttryck i kyrkolivet och då särskilt att uppmärksamma de samiska språkens ställning i gudstjänst och andaktsliv. Den samiska kulturen har fått stor betydelse för översättningsarbetet, vilket i sin förlängning betyder att den här framlagda psalmboken på lulesamiska inte är en direkt översättning av Den svenska psalmboken.

I januari 2001 samlades i Gällivare några av de engagerade i översättningen av Nya testamentet för att överlägga om hur man skulle gå vidare i arbetet med översättning av kyrkliga böcker till lulesamiska. Samiska rådet i Norska kyrkan hade då redan inlett ett arbete med att översätta psalmer till lulesamiska. Viktiga utgångspunkter för en ny lulesamisk psalmbok var dels psalmboken från år 1895 och dels de psalmer som finns översatta till lulesamiska i den ovan nämnda psalmboken från år 1958. Även de nya psalmböcker som nu brukas i både Norska och Svenska kyrkan har också använts i arbetet. En strävan har varit att innehållet i psalmboken på lulesamiska, Julevsàme sálmmagirjje, skulle täcka de viktigaste momenten av kristet liv och kristen tro.

En referensgrupp med deltagare från både Sverige och Norge samlades den 12 december 2001 i Tysfjord och den 26 februari 2002 i Jokkmokk. Då presenterades delar av den planerade psalmboken och deltagarna fick komma med synpunkter och presentera nya egna psalmer och melodier.

Samiska rådet i Svenska kyrkan och Norska kyrkan har kontinuerligt informerats om det pågående lulesamiska psalmboksarbetet.

Kyrkomötet beslöt år 2002 att godkänna en provutgåva med psalmer på lulesamiska för användning i Svenska kyrkan. Arbetet har sedan gått vidare med flera veckolånga träffar för arbetsgruppen då de samlat synpunkter och erfarenheter av provutgåvan.

I den nu föreslagna psalmboken på lulesamiska är 141 psalmer översättningar från Den svenska psalmboken, 106 psalmer översättningar från Norsk Salmebok, några återfinns i båda psalmböckerna. 10 psalmer är samiska och 25 melodier har endera sitt ursprung i samisk sångtradition eller är nykomponerade av samer.

Den svenska evangelieboken på lulesamiska

Den svenska evangelieboken som antogs av 2002 års kyrkomöte är utgångspunkten för översättningen av evangelieboken till lulesamiska. I översättningsarbetet har det varit viktigt att språket blir tillgängligt både för den samisktalande gudstjänstfirande församlingen och för den som leder gudstjänsten.

Överväganden

Utskottet ser med stor uppskattning på det genomförda översättningsarbetet som innebär att ett så litet språk lyfts fram. Utskottet menar att det är ett bekymmer att så få präster i Svenska kyrkan har lulesamiska som modersmål.

Angående de översättningsarbeten som här framlagts konstaterar utskottet att det saknar förutsättningar för en självständig bedömning och understryker skillnaden mellan att anta och att tillåta för användning, då skrivelsen gäller den senare formuleringen.

Uppsala den 16 september 2004

På Gudstjänstutskottets vägnar

Alve Svensson

Närvarande: Alve Svensson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Britt Andersson, Carina Hallesten Hansson, Allan Lewin, Olof Burrell, Mats Hagelin, Glenn Håkansson, Kjell Söderberg, Anders Åkerlund, Inga Alm, Lisbet Båfält, Lars Ekblad, Fredrik Nilsson och Christina Holmgren.

Biskop Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggning.

Läronämnden konstaterar att det är de svenskspråkiga versionerna av gudstjänstböckerna som är normativa för Svenska kyrkan, men vill samtidigt uttrycka stor tillfredsställelse över att kyrkliga böcker på lulesamiska nu finns färdiga för användning. Läronämnden vill också understryka vikten av att de erfarenheter som vinns när böckerna används kommer hela kyrkan till del.

Uppsala den 31 augusti 2004

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg*, biskop Carl Axel Aurelius, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén*, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson, Ann-Catrin Jarl, Fredrik Lindström och Jesper Svartvik.

* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering.