Bengt Olof Dike uttrycker sig som om "kyrkans fall" vore ett obestridligt faktum. Så är det inte. Men vi vet att Svenska kyrkan står inför viktiga utmaningar i framtiden som behöver bearbetas redan nu. Därför följer Kyrkostyrelsen noga utvecklingen i de frågor som Bengt Olof pekar på. Och jag vill poängtera att det är viktigt att vi skaffar oss en väl underbyggd kunskap om dessa frågor så att vi inte söker orsakssamband där de inte finns.

Utträden av kyrkotillhöriga är ett sådant område som Kyrkostyrelsen nogsamt följer och där undersökningar både av kvalitativ och av kvantitativ art genomförts. I en av undersökningarna kan vi bland annat se att människors utträde sällan är ett plötsligt ställningstagande utan något som vuxit fram under en längre tid. Sedan kan det vara en enstaka händelse som får "bägaren att rinna över", till exempel ämbetsfrågan, homosexfrågan eller kyrkoavgiften på skattsedeln. Men det går inte att påvisa att detta har med relationsförändringen att göra. Däremot vet vi att de som ha varit anslutna både till Svenska kyrkan och ett annat samfund påverkats av de förändrade förhållandena mellan Svenska kyrkan och staten.

Kyrkostyrelsen följer även den ekonomiska utvecklingen noga. Självklart har Svenska kyrkans ekonomiska förhållanden påverkats av krisen på finansmarknaden och börskarusellen. Svenska kyrkan är ju en del av samhället. Men det har knappast med relationsförändringen att göra.

I stället kan vi konstatera att inkomsterna för församlingarna totalt i Svenska kyrkan ökat under senare år beroende på avgiftsunderlaget. Vilket innebär att Svenska kyrkans balansräkning i stort är stark med hög likviditet och soliditet. Det innebär inte att det är bra på alla håll. Vi vet att det är många församlingar och samfälligheter som verkligen kämpar med sin ekonomi. Och solidariteten mellan kyrkans församlingar och de olika nivåerna måste vara stark också i framtiden om den rikstäckande folkkyrkan skall leva också i fortsättningen.

I Mål och rambudget för 2004 anges nödvändiga satsningar för framtiden. Jag vill peka på den satsning på konfirmandarbetet som görs och den alldeles nödvändiga förstärkning som rekryteringar till de kyrkliga tjänsterna fordrar. Vi vill arbeta med utträdena och med kommunikationen med dem som tillhör kyrkan. Vi granskar utjämningssystemet och ekonomiska förutsättningarna på lång sikt.

Den nationella nivån måste göra sitt till för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för arbetet på lokal nivå. Det är där som evangeliet levs och förtroende för kyrkan skapas.

Britas Lennart Eriksson