Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att föranstalta om en nyutgåva av Svenska kyrkans bekännelseskrifter, där inledningskapitlet är nyskrivet och där bekännelseskrifternas text är språkligt reviderad eller, om så krävs, nyöversatt.

Motivering

Svenska kyrkans bekännelseskrifter har utgivits flera gånger sedan 1730, och föreligger numera i handeln såsom Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Utg. av samfundet Pro Fide et Christianismo. 5 uppl. Stockholm 2000.

Under de senaste decennierna har Svenska kyrkan genomgripande förändrats. Frågan om Svenska kyrkans bekännelseskrifter och dessas teologiska och juridiska status har utretts i samband med att relationerna mellan kyrkan och staten förändrades och en ny kyrkoordning tillkom år 2000. Om bekännelseskrifternas teologiska och juridiska status finns viktiga klargöranden bl.a. i förarbetena till de nya regleringar, som nu gäller, samt i arbeten som Eckerdal m.fl.: Vad står Svenska kyrkan för? Stockholm 1989, Gerhardsson m.fl.: Kyrkans bekännelsefråga. 2 uppl. Malmö 1988, samt Grenholm: Vad skall kyrkan bekänna? Älvsjö 1986.

Emellertid har ännu inga anstalter träffats för att ge ut en ny upplaga av Bekännelseskrifterna som är anpassad till de nya förhållandena. Skrifterna är översättningar, den yngsta från 1953, och översättningar åldras. Jag vill inte hävda att översättningarna skulle vara föråldrade - såvitt jag förstår är de gjorda av kompetenta och kunniga personer - med deras språkdräkt är trots allt 50-75 år gammal. Vidare hänvisar de till den äldre bibelöversättningen. Det vore enligt min uppfattning lämpligt att underkasta dessa skrifter en översyn. Då det rör sig om ca 650 sidor text förefaller detta vara en omfattande och tidskrävande uppgift.

Klart föråldrat är kapitlet Inledning. Där hänvisas t.ex. (s. 11) till "1686 års på denna punkt ännu gällande kyrkolag". På ett annat ställe (s. 12 f.) hänvisas till 1809 års regeringsform såsom ännu gällande grundlag. Senare (s. 13) nämns en oöverensstämmelse mellan kyrkolagen och regeringsformen, något som numera inte borde omtalas i presens. Svenska kyrkans i förhållande till staten ändrade ställning måste naturligtvis utförligt kommenteras i en inledning till bekännelseskrifterna. Vidare måste det redogöras för vad som framkommit angående skrifternas teologiska och juridiska status.

Alltså hemställer jag att Kyrkomötet måtte uppdra åt Kyrkostyrelsen att föranstalta om en nyutgåva av Svenska kyrkans bekännelseskrifter, där inledningskapitlet är nyskrivet och där bekännelseskrifternas text är språkligt reviderad eller, om så krävs, nyöversatt.

Uppsala den 14 juli 2003

Eva Nyman