Motion till Kyrkomötet
2003:39
av Staffan Holmgren
Ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde
|
Kyrkomötet
Mot 2003:39
|
Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att framlägga förslag till ändring av kyrkoordningens 2 kap. 5-6 §§ så att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och kyrkoherde förtydligas.
Motivering
Enligt kyrkoordningens 2 kap. 6 § skall det för varje församling finnas en kyrkoherde, som utifrån avgivna vigningslöften på eget ansvar fullgör de uppgifter som anges i kyrkoordningen. Kyrkoherden har ansvaret för tillsyn och övergripande samordning av all verksamhet utifrån församlingens grundläggande uppgift. Kyrkoherden leder församlingens verksamhet såvitt avser gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.
Enligt kyrkoordningens 2 kap. 5 § leder och samordnar kyrkorådet församlingens förvaltning och har tillsyn över nämndernas verksamhet.
Vid Kyrkomötets behandling av kyrkoordningen framhöll Andra kyrkolagsutskottet (2KL 1999:1 s. 55) att bestämmelsen inte ger grund för att hävda att ett generellt chefskap automatiskt tillkommer kyrkoherden. För att detta skall gälla fordras särskilda beslut i kyrkorådet. Konsekvensen blir, enligt utskottets uppfattning, att den som är arbetsledare inom detta område är direkt underställd kyrkorådet, oberoende av om denne arbetsledare är kyrkoherden eller någon annan.
Dessa skrivningar medför att kyrkoherden är självskriven chef för den grundläggande verksamheten medan kyrkorådet har att fatta beslut om organisationen för församlingens förvaltning - främst administration och begravningsverksamhet.
I några beslut har Svenska kyrkans överklagandenämnd (ÖN 15-2003 och ÖN 19-2003) i sin beslutsmotivering angett att
... en ordning där kyrkoherden inte har hela det yttersta ansvaret inom församlingen kan leda till en otydlighet inom organisationen och talar för att en sådan ordning inte är lämplig. Enligt Överklagandenämndens uppfattning bör kyrkoherden ha ett samlat ledningsansvar för i princip all verksamhet i församlingen.
Det är ganska uppseendeväckande att Svenska kyrkans högsta prövningsinstans i sina skäl använder sig av begrepp som "lämplig" och "bör". Sådana skrivningar kan allvarligt urholka respekten för Överklagandenämnden. En sådan utveckling skulle vara olycklig för efterlevnaden av kyrkoordningen runt om i Svenska kyrkans församlingar och samfälligheter. Kyrkoordningens efterlevnad bygger helt på lojalitet och då krävs att det finns stort förtroende för Överklagandenämnden.
Mot bakgrund av de tydliga motivskrivningar som Andra kyrkolagsutskottet hade framstår Överklagandenämndens tolkningar som svårförståeliga och stridande mot Kyrkomötets intentioner.
Kyrkomötet behöver därför ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att överväga kyrkoordningens utformning i 2 kap. 5-6 §§, så att Kyrkomötet kan ta ställning till en otvetydig lydelse utifrån de principer Kyrkomötet anser skall gälla för Svenska kyrkans lokala organisation.
Skummeslövsstrand den 14 juli 2003
Staffan Holmgren
