1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utvärdera det s.k. budgetbalanskravet och krav på återställandet av det egna kapitalet vid underskott (kyrkoordningen 47:4, 47:5, 49:4 samt 49:5).

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att till 2004 års kyrkomöte föreslå relevanta förändringar med avseende på att säkerställa en framtida god ekonomisk hushållning inom Svenska kyrkan.

Motivering

I kyrkoordningens 49 kap. Ekonomisk förvaltning för stiften anges i 4 § att

Vidare anges i 5 § samma kapitel:

Motsvarande bestämmelser finns för församlingar och samfälligheter.

Efter införandet av kyrkoordningen har det runt om i landet ägnats mycket energi och tankemöda åt att försöka tolka innebörden av kyrkoordningens regler kring budgetbalans och återställande av det egna kapitalet vid underskott. Begreppen särskilda och synnerliga tillmäts därvid stor betydelse utifrån de exempel på särskilda och synnerliga skäl som finns angivna i förarbetena till kyrkoordningen.

Budgetbalans är huvudregeln men bestämmelsen görs mer flexibel för de fall där det finns särskilda skäl och där sådant skäl åberopats i budgetarbetet. I kyrkoordningens förarbeten nämns vikande befolkningsunderlag och förändrad verksamhetsinriktning som exempel.

Kravet på att i efterhand återställa ett uppkommet underskott är hårdare reglerat än budgetbalanskravet. Här måste det finnas synnerliga skäl innan fullmäktige kan besluta att någon framtida reglering av underskottet ej skall ske. De exempel på synnerliga skäl som anges i bestämmelsens förarbeten är dels ett medvetet sparande till ett visst ändamål där underskott som uppstår och täcks av det medvetna sparandet inte behöver återställas och dels avyttring av tillgång med förlust under förutsättning att avyttringen ger följdeffekter i form av minskade kostnader för framtiden. När det gäller medvetet sparande så har det tolkats som att ett medvetet sparande förutsätter att överskottet varit planerat och budgeterat och därmed inte beror av andra händelser som inträffat under räkenskapsåret.

Både bestämmelsen om budgetbalans och kravet på återställande av uppkomna underskott har ett gott syfte där utgångspunkten är att stift och församlingar/samfälligheter inom Svenska kyrkan skall ha en god ekonomisk hushållning. Bestämmelserna har dock resulterat i en allt för hård styrning där gängse ekonomiska beräkningsgrunder får stå tillbaka om en strikt tolkning av regelverket skall kunna efterlevas. Nedan anges några exempel på detta:

· I samband med införandet av kyrkoordningen togs ingen hänsyn till enheternas ekonomiska ställning per 1 januari år 2000. Enheter med mycket eget kapital har tvingats "frysa" det egna kapitalet på en nivå som i vissa fall inte erfordras för framtida behov och för de enheter som gick in i systemet med litet eget kapital och låg soliditet ställer regelverket heller inte några krav på att förhållandena skall förbättras.

· Personalkostnader är den största kostnadsposten inom Svenska kyrkan. Om en verksamhet oplanerat drabbas av vakanser och det tar viss tid att återbesätta tjänsterna leder detta med all sannolikhet till ett ekonomiskt överskott för räkenskapsåret samtidigt som enheten tvingats ställa in planerad verksamhet riktad mot tillhöriga och andra. Det överskott som uppstår kan i detta fall inte räknas som ett medvetet sparande och enheten kan inte "ta tillbaka" förlorad verksamhet i form av ett underskott under kommande år som ej behöver återställas. Regelverket medverkar till att "frysa" det uppkomna överskottet som en del av det egna kapitalet i enheten.

· Enligt god redovisningssed skall gåvor till Svenska kyrkan och andra ideella organisationer redovisas som intäkter och utgör därmed, till den del de inte förbrukas under året, en del av det redovisade resultatet för året. Stora gåvor och testamenterade medel går inte att förutse för mottagaren och det är heller inte enkelt för mottagaren att med kort varsel utöka verksamheten och förbruka medlen. Med all sannolikhet kommer stora gåvor att synas i form av redovisat överskott för räkenskapsåret. Inte heller här kan ett medvetet sparande åberopas och gåvoöverskottet kan därför inte, med strikt regeltolkning, användas för att finansiera framtida verksamhet, fastighetsreparationer eller liknade.

Under hösten år 2002 har förbundskansliet vid Svenska kyrkans Församlingsförbund redogjort för sin tolkning av budgetbalanskravet och kravet på återställande av det egna kapitalet vid underskott. Synnerliga skäl har, under vissa angivna förutsättningar, ansetts föreligga för extraordinära fastighetskostnader, pensionskostnader för pensionsrättigheter intjänade före år 2000 samt för kostnader för nedskrivning/ realisationsförlust kopplat till värdepapper. Ansatsen från kansliets sida är god och har säkert underlättat budgetarbetet för 2003 och bokslutsarbetet för 2002 runt om i landet på ett avsevärt sätt. Det kommer emellertid att dyka upp nya händelser som inte passar in i regeltolkningen och grundproblemet med regelverket kvarstår.

Samtliga som verkar inom Svenska kyrkan har ett ansvar mot de som finansierar vår verksamhet, det vill säga mot de kyrkotillhöriga och mot gåvogivare liksom mot andra bidragsgivare. Om enheten har en god ekonomisk hushållning och en ur ekonomisk synvinkel långsiktig överlevnadsförmåga kan inte avsikten vara att Svenska kyrkans regelverk skall bidra till att "konservera" det egna kapitalet. Det kapital som uppstått före relationsändringen men som även ökas som en konsekvens av oplanerade vakanser, gåvor och andra oförutsedda intäktsökningar eller kostnadsminskningar. Kyrkoavgiftsmedel och gåvor måste få användas och inte "frysas fast" i kyrkans olika balansräkningar som en konsekvens av ett felkonstruerat regelverk.

Härnösand den 25 juni 2003

Tony Guldbrandzén Lennart Andersson Per-Henrik Bodin

Marinette Bylin Stina Eliasson Carina Hallesten Hansson

Jeanette Hägglund Leif Nilsson Freja Tjärnberg

Lars Öhlén