1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att på lämpligt sätt för regeringen tillkännage att Svenska kyrkan önskar att vigsel alltjämt skall kunna ske antingen kyrkligt eller civilt.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att på lämpligt sätt för regeringen tillkännage att Svenska kyrkan önskar att ingående av partnerskap utöver civilt också skall kunna ske kyrkligt genom den akt Biskopsmötet rekommenderat för välsignelse av partnerskap.

Motivering

Vid föregående kyrkomöte begärde undertecknade i motion 2002:66 dels en tidsplan för Kyrkostyrelsens framtagande arbete med att skapa en praxis som ska råda i Svenska kyrkan beträffande partnerskap mellan homosexuella dels att Kyrkostyrelsen tog fram ett förslag till ordning för välsignelse av partnerskap att föreläggas 2003 års kyrkomöte för antagande. Av kyrkostyrelsens skrivelse 2003:3 framgår att processen kring dokumentet Homosexuella i kyrkan påbörjats efter Kyrkomötet hösten 2002 och att avsikten är att Kyrkostyrelsen ska återkomma till Kyrkomötet med en rapport inom nuvarande mandatperiod, dvs. senast vid Kyrkomötet år 2005. Kyrkostyrelsen utlovar tyvärr bara rapport inte förslag med anledning av processen.

I olika sammanhang har på senare tid framförts krav på ändringar i äktenskapsbalken utifrån olika aspekter bl.a. obligatoriskt civiläktenskap och könsneutral äktenskapsbalk. Av en artikel i Svenska Dagbladet den 14 juni 2003 framgår att regeringen menar att frågan om en könsneutral äktenskapsbalk bör behandlas av en partikongress. Införande av obligatoriskt civiläktenskap kan ske utan ställningstagande till könsneutral äktenskapsbalk och ett sådant beslut innebär att kyrkan och trossamfunden förlorar sin vigselrätt.

Om Svenska kyrkan vill både värna om vigselrätten och möta de homosexuellas önskan om kyrklig välsignelse av partnerskap med rättslig verkan måste den senare frågan tas upp till ställningstagande i Kyrkomötet snarast för att tiden inte ska springa förbi. För det finns krafter i samhället som menar att när Svenska kyrkan nu skiljts från staten så finns det inte längre skäl att låta kyrkan ha kvar vigselrätten. Och vissa förespråkare för denna mening anför att då slipper kyrkorna också ta ställning till partnerskapsfrågorna.

Vi är av annan uppfattning. Oavsett utvecklingen ute på kontinenten menar vi att samhället bör ge valfrihet för den enskilde att kunna välja vilken form av vigsel man vill ingå. Vigselrätten för Svenska kyrkan och trossamfunden bör därför kvarstå. Men vi menar därtill att Svenska kyrkan bör verka för att också den välsignelseakt av partnerskap som biskoparna rekommenderat ska få civilrättslig verkan och att möjligheten ska finnas i varje stift - förslagsvis åtminstone på kontraktsnivå - något som får lösas stiftsvis. Dvs. det ska inte vara ett uppdrag som åläggs varje präst i likhet med kyrklig vigsel.

Huddinge och Göteborg den 13 juli 2003

Åke Blomqvist Vivianne Wetterling