Kyrkomötet beslutar att 46 kap. 4 § kyrkoordningen skall lyda:

Motivering

Stiften förvaltar i enlighet med kyrkordningens 2 § prästlönetillgångarna. Prästlönetillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning, 3 §. Om en prästlönefastighet säljs, skall ersättningen för detta tillföras stiftets prästlönefond, 10 §. Fast egendom som inköpts av medel ur en prästlönefond blir då en prästlönefastighet, 11 §.

För att få bästa möjliga totalavkastning kan prästlönefastigheter som inte ger bästa möjliga totalavkastning säljas och andra fastigheter kan inköpas av medel ur prästlönefond. Många stift har behov av att få en bättre arrondering av sina prästlönefastigheter för att uppnå bästa möjliga totalavkastning. Önskvärt ur effektiviseringssynpunkt är att få köpa stora sammanhängande innehav och att avyttra mindre enheter. Större skogsfastigheter kan inte köpas när som helst utan man får vänta tills ett tillfälle att köpa infinner sig. Om ett större skogsskifte bjuds ut bör det vara möjligt att köpa det nya skiftet innan de mindre skiftena har hunnit säljas. Fastighetsaffärer med lantmäteriförrättning kan ta tid, ett halvår är inte ovanligt. Före 1995 då förvaltningen av prästlönetillgångarna stod under tillsyn av kammarkollegiet medverkade kammarkollegiet i flera fall att den typen av affärer kunde genomföras genom lån till stiftens prästlönetillgångar genom kyrkofonden. Det är viktigt att Svenska kyrkan nu, när den beslutar om sina egna angelägenheter, medger samma villkor för stiften att bedriva en effektiv förvaltning som när staten hade tillsyn över verksamheten. För att ge prästlönetillgångarna samma möjligheter idag som tidigare föreslås en ändring i kyrkolagen.

Västerås den 30 juni 2003

Claes-Bertil Ytterberg

Biskop