1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda möjligheten att rikskyrkan står för de överkostnader som uppkommer när en teckenspråkig studerande skall genomgå teologisk utbildning på universitetsnivå samt för genomgång av Pastoralinstitutet.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda möjligheten att rikskyrkan står för de överkostnader som uppkommer när en teckenspråkig studerande skall genomgå profilåret för diakoner.

Motivering

Svenska kyrkan bedriver verksamhet på teckenspråk i Dövkyrkan. Kyrkoordningen anvisar tydligt att ansvaret för verksamhet på teckenspråk ligger på församlingarna och ska redovisas i församlingsinstruktionen. Som regel anställer stiftet präster och diakoner för den verksamhet som bedrivs i Dövkyrkan och som församlingarna ofta hänvisar till i sina församlingsinstruktioner. I dag finns 12 dövprästtjänster varav 11 är besatta, ingen av dessa präster är döv. 10 diakoner arbetar i dag inom Dövkyrkan, en av dem är döv, de övriga hörande.

Inom tre år kommer två av de nuvarande dövprästerna att lämna sina tjänster. Det är inte ovanligt att teckenspråksutbildade präster återgår till vanlig tjänst efter några år i Dövkyrkan. Det är därför nödvändigt att ständigt teckenspråksutbilda och rekrytera teckenspråkskunniga präster. Detsamma gäller naturligtvis också diakoner och övriga medarbetare i Dövkyrkan.

Men för att vara en trovärdig kyrka för den döva minoriteten måste kyrkan i första hand göra det möjligt för intresserade döva att utbilda sig till präst eller diakon. Det är en kostsam utbildning som bör vara en riksangelägenhet och inte falla under stiftens ansvar.

Det är viktigt att Dövkyrkan får döva medarbetare. Döva är en språklig och kulturell minoritet i Svenska kyrkan. Döva har teckenspråk som sitt första språk, svenska är för döva andra språk och skriftspråk. All kommunikation mellan döva sker på teckenspråk, språket är den förenande faktorn mellan döva. Trots att Riksdagen tidigare uttalat att teckenspråkiga ska ha samma rätt till akademisk utbildning som hörande har statsbidraget för tolkstöd skurits ner från 90 % till dagens 64 % av kostnaden. Detta försvårar i betydande grad dövas möjligheter att bedriva teologiska studier i syfte att bli prästkandidat.

För utbildning av döva studerande på universitetsnivå utgår alltså statsbidrag för tolkning till teckenspråk. Statsbidraget på 64 % av kostnaden utbetalas till berört universitet. Förutom teckenspråkstolk krävs också, för att teologistudenten ska kunna följa kurserna, en särskild handledare med kunskap i såväl teologi som teckenspråk. Handledaren kan tjänstgöra i varierande grad under studieåren. För handledarkostnaden utgår inget statsbidrag. Det finns heller inga generella regler för hur dessa överkostnader, tolkkostnader och handledarkostnader ska finansieras. Önskvärt vore att dessa överkostnader, som samhället inte står för, bekostades av rikskyrkan på något sätt och att generella regler för detta upprättades.

Nu utbildas den första döva prästen i Sverige för tjänst i Dövkyrkan. För närvarande finansieras detta genom medel ur Kyrkofonden. Medlen har måst sökas för varje år, ett osäkerhetsmoment för alla parter, tveksamhet råder om Kyrkofonden i fortsättningen kan utnyttjas till detta ändamål.

Sköllersta m.fl. orter i Strängnäs stift den 30 juni 2003

Kerstin Zetterberg Göte Karlsson Kerstin Linder

Sten Elmberg