Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att sända en skrivelse till riksdagen där dagens abortsituation belyses med stark uppmaning att utifrån de nya medicinska möjligheterna att rädda liv på för tidigt födda se över nuvarande abortlagstiftning.

Motivering

"Varje gång ditt hjärta slår ett slag slår ett ofött barns hjärta sitt sista slag." Nuvarande abortlagstiftning är en kränkning av livet själv som borde föranleda Svenska kyrkan att med tydlighet reagera omedelbart. Idag har man medicinskt kunnande att rädda mycket för tidigt födda barn redan efter 21:a!!! veckan. Ofta väger de inte mer än ca 500 gram. Visst känns det som ett medicinskt under och för många föräldrar blir det till glädje och välsignelse. Men samtidigt som ett barn i dryga 21:a veckan kämpar för sitt liv och blir räddat dödas ett annat barn i samma vecka i något rum en bit längre bort i samma byggnad som från början byggdes för att rädda liv, ett sjukhus. Idag kan vi rädda barns liv under tidsgränsen för tillåten abort.

Flera som har arbetat vid sådana aborter kan intyga om ett oönskat barn som kippar för att få luft och som lämnas till att dö, ibland vid ett dragigt fönster. När man hör en sådan berättelse så tror man inte att det är sant och man önskar att det inte vore sant. Föds det verkligen fram levande barn vid en abort och vad gör man i så fall med dem?

Att inte tro detta är att ta skygglappar för ögonen. Nu är detta sant och vad gör då Svenska kyrkan eller vad borde Svenska kyrkan göra? Vi borde reagera, Kyrkomötet borde reagera! Var och en av oss borde ta reda på hur verkligheten ser ut men i än större utsträckning ta reda på hur verkligheten ser ut för de ofödda barnen som genomgår en abort.

När föds livet är den stora frågan? Är det vid den 24 veckan? Är det då vår mor har gått tiden ut och vi lämnar moderlivet och ser dagens ljus? Är det då vi har hunnit lära oss att gå? Eller då vi säger de första orden? Eller är det vid dopet eller då vi konfirmeras? Vad är livet förresten? Går det egentligen att dra en gräns någon annan stans än vid konceptionen? Är det inte då Gud säger, "Var det liv och det blev liv"?

Jag och många med mig skulle vilja att Kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta organ, kunde engagera sig för en kristen kyrka i denna svåra fråga som handlar om liv. Vi behöver en ny abortlagstiftning som tar hänsyn till de nya möjligheterna att rädda liv före sista veckan för laglig abort.

Jag uppmanar Kyrkomötet att uttala sig i denna fråga genom en skrivelse till riksdagen.

Rosvik den 30 maj 2003

Nils-Arne Rehnström